Roy Lockman, Magical Me [SV] [PG]

Här följer min första Fanfiction, den är lite mer spänningsfylld och lite mindre kärleksfylld än många av era andra storys. Jag hoppas ni gillar det ni läser!

Roy Lockman, Magical Me [SV]
Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel:
Färdigskriven:
Rating: PG
Info: Gyllenroy Lockman är en riktig kändis i HP-världen men hans son Roy Lockman är en till skillnad från sin bror en mycket skicklig magiker och en otroligt ond dödsätare. Det utspelar sig 30 år efter Voldermorts död. De flesta magiker som överlevde slaget på Hogwarts lever kvar, många nya magiker har också tillkommit.

Kapitel 1 Uppvaknandet
”Var är jag?” Utbrast Roy.
”Du har visst hamnat här i Sankt Michaels sjukhus av någon anledning” sade en rynkig gestalt i sängen bredvid Roys säng.
”Jag kommer inte ihåg varför jag har kommit hit!”
En mörkhyad man kom in i rummet. Han bar på en liten drake, en svensk ryggdrake.
”Du är här av flera anledningar Roy, först och främst lyckades Albus Potter både lamslå dig och sedan göra en tillfällig minnesförlustbesvärjelse på dig. Sedan tog de våran nyckel till Gringotts valv.” Roy såg hur mannens ansiktsutryck blev ilsknare.
”Men det är inte det värsta...dem DÖDADE Yaxley JR.” En sorgsen fågel hördes utanför som sjöng sin klagosång. Det kändes som allt var värdelöst att leva för. Yaxley JR hade varit en av Roys allra bästa vänner, de hade växt upp i samma del av kvarter, de hade gått i samma elevhem, de hade bekämpat massor av vidunder och väsen tillsammans. Roy kände sig tom.
”Vem var det som...dödade honom?” frågade Roy med en klump i halsen.
”Det var Rose Weasley.” Namnet klingade i hans öron, Rose, Rose Weasley. Han kände ett enormt hämndbegär inombords.
”Jag beklagar verkligen Mr Lockman.”
Roy tittade på blomman som stod i fönstret, den såg så levande ut. Blommans gröna blad och blommans vackra färger. Han hörde en mörk stämma från andra sidan dörren.
”Släpp in mig, annars dödar jag er!”
”Vi kan inte släppa in dem som inte har tillstånd.” sa sjuksköterskorna med en skräckslagen stämma.
”Avada Kedavraaaaa!” skrek den ondskefulla rösten och sedan tystnade allting utanför.

Jätte bra ^^

Tack! Har skrivit 4 kapitel och nu kommer det andra.

Kapitel 2 Den mäktige magikerns återkomst
Fastän Roy Lockham visste att det var någon dödsätare som var utanför var han trots allt lite rädd. Han strök sig i sitt blonda lockiga hår och satte sig upp i sängen med huvudet mot dörren.
Dörren öppnades och in stormade Draco Malfoy! Den gamle magikern var otroligt känd och respekterad bland dödsätare. Ända sedan han avbeväpnade Albus Dumbledore för över 30 år sedan blev han känd som Voldermorts arvtagare, i början hade Draco tvekat över vilken sida han stod på men efter mängder av erbjudanden att bli dödsätarnas nästkommande ledare (efter Voldermort) motstog han tillslut inte frestelsen. Draco hade ganska kort hår som var en blandning mellan vit och grå till färgen. Han var väldigt lång och han hade ofta sin husalf Frodo med sig. Så även denna gång.
Mannen som låg i sängen bredvid Roy blev förskräckt, alla kände igen Draco. Han hade torterat massor av personer, han hade dödat professor Mcgonagall och han hade erövrat Fläderstaven från Harry Potter.
”Nej, men hallå Roy.” sa Draco med en mystisk röst.
”He-hej, kom du hi-hit för mig Sir Malfoy?” pep Roy.
”Ja, precis, vad i Merlins skägg gör du på ett mugglarsjukhus?”
”Jag hamnade här av misstag, jag lovar!”
”Du måste snabbt ut härifrån Roy.” röt Malfoy.
En råtta sprang över golvet in i ett minimalt hål i väggen. Det gamla sjukhuset var gammalt och höll på att förmultna, ingen ville investera i att rusta upp det när dödsätarna härjade fritt i England. Draco tog Roy i armen och drog han med sig, Roy lyckades kasta en transfereringsbesvärjelse på sin gode vän från sängen bredvid hans, Roy kunde ana vad Malfoy tänkte göra. Ända sedan han hade fått nobben av Hermione som han varit förälskad i under hans övre tonår hade han boktavligt talat hatat mugglare. Hatet var lika starkt som det hatet Lord Voldermort hade haft. När de kom utanför sjukhusdörren så drog Malfoy fram sin trollstav och utan att någon visste ordet av det hade Draco ropat ”Incendio” vilket gjorde att hela sjukhuset tog eld. Roy kunde höra många skrik inifrån och han tyckte att människornas öde var hemskt, men så här var världen under Draco Malfoys kungadöme.

Super ^^

Tack, vad tycker ni andra?

låter som en intressant historia fortsätt!

Hej.

Hejhej^^

Här kommer del tre.... missa inte!

Kapitel 3 Mötet
Roy och Malfoy hade flugit genom Londons somriga gränder i en snabb takt. Vinden vinade förbi och fåglarna undrade nog vad det var för något som susade förbi dem.
Efter en halvtimme var de framme, dödsätarnas hemliga högkvarter låg i utkanten av den lilla byn Shell Harvey. Det var packat med folk där, alla ville veta hur det hade gått med en av deras viktigaste trollkarlar, Roy blev ganska smickrad av den stora uppmärksamheten kring han. När de hade landat ropade Malfoy:
”Var hälsade alla dödsätare. Jag har med mig ingen mindre än...Roy Lockman!” Större delar av publiken applåderade med en enorm glädje.
”Han är frisk och pigg och beredd på att göra livet surt för Mr Potter, eller rättare sagt göra livet slut.” sade Malfoy och skrattade. ”Inte sant Roy?”
”Jovisst, Sir. Jag skall göra allt jag kan för att ta tillbaka nyckeln.”
”Och?” röt Malfoy irriterat.
”Jag tänker ta livet av familjen Potter om jag får chansen, de har skapat massor med trubbel för oss och för att någonsin kunna få Voldermort levande igen måste vi få tag i Harrys tre dödsreliker.” Folket applåderade. En kvinna i publiken gick upp på en liten platå och sade:
”Jag har hört folk som säger att Harry ska ha gjort sig av med sina reliker för att förhindra att vi ska få tag på dem.”
”Nonsens.” sa en annan kvinna. ”Harry skulle aldrig göra sig av med sin favoritsak, uppståndelsestenen. Med den kan han samtala med alla sina nära och kära som har mist livet. Inte minst hans föräldrar.” Malfoy tystade ner allihopa.
”Ja, allihopa. Inget vet säkert hur det ligger till men vi måste försöka iallafall. För jag tror att han har kvar sina reliker med, förutom fläderstaven då som jag ju själv har i min ägo.”
”Det förhindrar att Harry är herre över döden, annars hade han nog försökt att få Snape tillbaka, jag tror att Snape är den som Harry skulle viljat veta mer om.” sa en gammal man. Mannen var Lucius Malfoy som hade fått ett relativt långt skägg. ”Vi måste allihopa förbereda oss på de kommande striderna. Annars kommer vi dö allihopa.” Folket tystnade efter Lucius varnande ord.