Den oväntade förälskelsen[SV][PG]

Titel: Den oväntade förälskelsen
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1 Prolog 27 Kapitel och 2 Epiloger
Färdigskriven: Ja, del 1 av 3
Rating: PG - bara för säkerhetskull!
Beskrivning: En liten spin-off, en alternativ marodör historia, med små tvistar och ändringar!

Kanske ska påpeka att den skrevs för säkert 3-4 år sedan, jag tillsammans med professorpersson och den har inte genomgått någon som helst "readthrough" med korregeringar/stavrättning sen den skapades

Prologen får ni här nedan!
-----------------------------------------------------------------

[Beatrice]

Beatrice vandrade genom tågstationen. Hon hade varit där ett antal gånger förut, när hennes 3 år äldre bror åkte till Hogwarts. Hennes pappa kunde inte lämna av henne, han skulle ut på uppdrag, som han fått av Voldemort. Hon kastade håret bakåt. Hennes bror skulle åka med en kompis, så han hade inte brytt sig om att visa henne heller. Hennes mamma var död, hon dog vid födseln av hennes lille bror, som även han dog. Beatrice gick genom spärren och rös lätt av obehag. Nu såg hon det stora röda tåget framför sig, men hon var sen, tåget hade börjat rulla. Hon sprang så fort hon kunde till tåget och gick så snabbt hon kunde in. Med nöd och näppe klarade hon sig. Hon letade efter en kupé som inte var full, och efter ett tag hittade hon det. Hennes svarta långa hår föll henne för ögonen när hon öppnade dörren.
Där inne satt en röd hårig ung tjej, med enormt vackra gröna ögon. Beatrice frågade försiktigt: ”Får jag sitta här?”
”Visst får du det!” Svarade tjejen glatt.
”Vad heter du?” Frågade Beatrice.
”Lily, Lily Evans” Svarade Tjejen glatt.
”Beatrice, Beatrice Dolohov, heter jag.” Berättade Beatrice, ”Men du kan få kalla mig Bea om du vill”!
Bea och Lily pratade om allt möjligt, innan de sedan blev vänner. Bea fick bland annat veta att Lily var ett år äldre, så hon kunde hjälpa henne med läxorna. Bea visste att hon aldrig varit duktig på läxor. Det knackade plötsligt på dörren, Bea gick och öppnade dörren. Där ute stod hennes storebror, Antonin, han ville prata med henne.
”Jag kommer snart Lily,” sade hon till Lily och gick sedan ut.
”Och vem tror du att du umgås med?!” Frågade Antonin retat.
Antonins mörka ögon såg arga ut, vilket skrämde Beatrice lite.
”Ehh… En kompis?!” Svarade hon rädd.
”Hon är ingen kompis! Hon är en smutsskalle!”
”SÄG INTE SÅ, HON ÄR SNÄLL!”
”DU umgås inte med henne!”
”Hon är min KOMPIS, och JAG tänker umgås med HENNE om JAG vill!”
Sedan vände hon sig irriterat om, och gick och satte sig med Lily igen.

Den är jättebra! lite särskrivningar men det spelar ingen roll alls!

hm bra

Tack! :'D (till båda! xP )
Fannyy - jo jag såg att det var bra mycket konstiga särskrivningar och så, men det blir bättre i de nyare

Jag lägger upp nästa kapitel nu också, så är det professorpersson's tur nästa


--------------------------------------------------
Kapitel 1

[Beatrice]

Beatrice vandrade tyst genom korridoren, på väg till uppehållsrummet. Hon kände sig jäktad, utan någon riktig orsak. Hon tyckte att det kändes som om någon kom bakom henne. Men hon visste inte vad eller kanske vem, det var. Hon ökade takten på stegen och halv joggade, men fotstegen som nu började höras, ökade även dem tempot. Hon kände sig förföljd, och gissade vem det var, så hon ökade snabbt takten. Men stegen fortsatte att förfölja henne. Hon började känna sig hemskt rädd, av att inte veta vem det var och att inte veta varför denna någon följde efter henne. Varför ligger uppehållsrummet så långt bort, var en av alla de tankar som for genom Beatrices huvud. Hon sprang nu genom korridoren och önskade att hon inte varit i biblioteket så långt in på natten. Hon sprang det snabbast hon kunde med tårarna rinnande ned för kinderna. Hur lång tid kunde det ta egentligen?
Uppehållsrummet borde vara i närheten nu. Men hon såg inte en skymt av ingången, vart var hon? Hade hon tagit fel korridor i sin förtvivlan? Vad var det som jagade henne? Vad var det som hände? Hon kallsvettades och grät samtidigt. Nått var fel det kände hon, men vad visste hon ännu inte. Hon sprang genom korridoren, hon önskade den kunde ta slut och att dörren skulle vara där. Hon hörde de snabba fotstegen bakom henne, det var som om de ökade takten nu. Men Beatrice kunde inte springa fortare, benen kändes som bly klumpar, som cement. Hon kände plötsligt igen sig, och började stor kuta, med sina sista krafter fram till slutet av gången. Men det var en återvändsgränd. Beatrice började storbanka på väggen och skrek åt väggen att öppna sig, men den ville inte ge vika. Väggen stod som orörd, som om den var nybygd. Fotstegen hördes allt högre, vem det än nu var, var nära nu. Allt för nära dessutom, det var en sak som var säker. Hon såg en skugga framför sig, skuggan såg ut att till höra en kille. Vem visste hon inte, plötsligt blev skuggan flera skuggor.

[Regulus]

Regulus vandrade runt i korridorerna, livet var konstigt nu förtiden. Alla hade någon speciell, men han var ensam. Malfoy hade ju hans kusin Narcissa, Snape hade någon yngre uppmärksamhet behövande ynglig, Lastrange hade Bellatrix, resten av gänget hade även de någon. Men inte han, han hade ingen. Han kände sig övergiven, ensam och eländig. Han var inte som sin bror, Sirius, som fick vilken tjej han ville. Vilket var lite konstigt med tanke på att de var lika! Regulus kände att hans drömmars flicka var i skolan, han hade bara inte träffat henne än.
Då plötsligt så såg han någon som låg stilla på det svarta golvet i korridoren. Han kunde inte se att flickan på golvet rörde på sig, han kunde inte ens se henne andas. Han gick snabbt fram till henne, tog henne i sin famn och kollade granskande på flickan hon hade långt svart hår och ett fint ansikte. Men hon såg sjuk ut, hennes ansikte var vitt och hon var röd runt ögonen. Regulus skulle precis resa på sig för att ta henne till sjukhusflygeln när hon slog upp ögonlocken. Hennes ögon hade en förtrollande blå färg och hon såg förvånat upp i hans ögon.
”V vad hän hände?” Stammade flickan fram.
”Ja du, det kan väl du berätta för mig!” Svarade Regulus och kollade misstänksamt på henne.
Flickan drog sig ur hans grepp och satte sig och lutade sig mot väggen, med huvudet liggandes i händerna. Då slog det honom, det var Dolohovs syster, Beatrice trodde han hon hette!

[Beatrice]

Hon satt där vid väggen, hon kände sig lättade och förskräckt på samma gång. Hon hade bara haft en hemsk dröm, men det hade slutat hemskt ändå. Hon satt nu bredvid hennes hemliga kärlek, och han var kompis med brorsans gamla gäng! Hon ville inte träffa honom nu, hon klarade inte av att kolla på honom. Han var allt FÖR snygg, ur gullig och underbar.
Men vad skulle hon göra, vrida tillbaka tiden? Men även om hon inte ville kolla, så dras hennes blick ändå åt hans håll. Hemskt nog för henne tog han upp ögonkontakt med henne. Hans ögon var alldeles för underbara för att hon skulle kunna slita blicken från honom. Men sen efter någon minut ställde hon sig upp och sa hej då. Sedan lämnade hon Regulus bakom sig medan hon själv vandrade mot sällskapsrummet.

Me likey! ;D

yeay! :'D vad roligt!

Långa och härliga kapitel, jag som skriver ca 2-3 a4 täcker knappt hälften av det du skrivit!

oj :o De här är väldigt korta i jämförelse med "bok2/del 2 och 3, knappt 2 a4 ligger de flesta på, i sista "boken"/delen, är de flesta runt 4 a4 x) Men det är kul att du gillar det!!! :'D

Dock kan jag(även om jag vill!! ;P) inte bombardera dig med kapitel, då Malin(professorpersson) ska lägga ut nästa kapitel

Du får se till att hon lägger upp det då!

Hahaha, jag ska ! Men ikväll efter jobbet, och det bara om vi får någon till komentar xD Annars kan jag inte för jag var den sista som skrev! xD Kul att ni gillar den, Marre och jag AVGUDAR den och det var nästan sååååå vi grät när vi skrev epilogen på "bok" 3....