Kapitel 1:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
1. Ugglan
Morgonen gryr, det var slutet av juli. Ljuset strömmade in i ett rum för en elvaårig flicka.
Rummet hade gamla flagna tapeter och fullproppat med saker. I sängen, under sängen, i hyllorna, på golvet, ja, överallt. Det var alla möjliga saker.
Gosedjur, pennor, sudd, gamla leksaker, papper, teckningar och böcker låg utsprida på golvet.
Sängen var en sorts våningssäng som var ärvd. Den var brun och här och var va det klistermärken och färg ifrån gamla tider.
På vägarna hängde affischer, teckningar och tavlor på djur.
I sängen var det många gosedjur.
Där låg också en flicka som sov med långt mörkt hår med brun hud. Allt var lugnt, men plötsligt slängde någon upp dörren. Flickan hoppade upp av det plötsliga ljudet. In steg en flintskallig man.
”Edith, frukosten är klar”
Flickan som hette Edith la sig ner igen. Då gick mannen fram till Edith och satte ansiktet några decimeter från henne och sa:
”EDITH, frukosten är klar. Å ligg inte och slappa hela dan, upp med dig”
”Men snälla, pappa, bara fem minuter till” sa Edith sömnigt.
”Nej, du har hållit på så dem senaste kvarten, kom nu!” sa Ediths pappa Oscar och stegade ut. Efter tio minuter bestämde sig Edith att gå upp, hennes pappa hade väckt henne så hon kunde inte somna om. Dessutom var det ljust ute.
Hon satte på sig en hoodie och ett par mjukisbyxor. Efter en halvtimme (sammanlagt) kom hon äntligen till köket. Vid bordet satt Oscar och läste en tidning.
Dennis, Ediths storebror, hade redan duckat av och lämnat köket. Han satt nu inne på sitt rum med sin mobil.
Ediths mamma Amelie stog och letade i skafferiet.
Edith tog fram mjölk och flingor, men avbröts av en knackning på fönsterrutan. Hon kollade upp. På fönsterrutan stod en uggla med ett brev i näbben och knakade på rutan. Edith tappade fullkomligt hakan.
”Va i hela friden...” sa hon medan hon granskade ugglan. Oscar hade inte märkt någonting än så Edith fortsatte att granska den.
”Pappa kolla, en uggla!”
Han tittade upp ifrån tidningen.
”En uggla? Du store tid..” han hoppade till när han såg ugglan. ”Ge dig iväg, ugglan...”
”Pappa vänta lite, den bär på någonting” avbröt Edith honom.
”Ja, men...”
Innan han avslutade meningen gick Edith fram till fönstret och öppnade det. Ugglan susade in i rummet som en raket och cirklade runt i rummet och landade prydligt på bordet. Just då kom Amelie in.
”Vad händer här?” Hon blev alldeles tyst när hon såg ugglan.
Ugglan sträckte fram sitt ben så att Edith kunde befria ugglan från ett brevet. På brevet stod det:
Miss Edith Everett
S.t Oxword 5
Köket
Little whinging
568 99
Edith tittade förstummat på brevet. Det kunde inte tagit fel. Det var exakt hon det var till. Edith slet upp brevet och läste det:
Hogwarts skola för häxkonster och trolldom
Rektor: Minerva McGonagall
Käre miss Everett,
Vi har nöjet att meddela att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs. En lärare från skolan besöker er kl. 12 imorgon för att visa allt nytt och hjälpa er med att skaffa all utrustning.
Terminen börjar den första september.
Er tillgivna
Chanda Annesley
Biträdande rektor
Edith räckte över brevet till sin pappa som började läsa det. När han hade läst klart sa han lite förvirrat:
”Det måste vara något skämt, eller?” sa han och tittade osäkert på Amelie, och sedan på Edith.
”Det kommer ju ingen imorgon... det är bäst att vi släpper ut ugglan” han öppnade fönstret och ugglan sträckte på vingarna och flög bort i fjärran.
Kapitel 2:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
2. Väntat, men ändå oväntat besök
Klockan elva nästa dag gjorde Edith sig redo ifall det skulle komma någon. Hon spenderade hela dagen med att gå fram och tillbaka i sitt rum.
Vad var Hogwarts för skola?
Stämde allt eller var detta bara ett skämt?
Hur kommer detta sluta?
Efter 50 minuter gick hon ut från sitt rum och satte sig i soffan och spelade mobilspel. Hon var klar ifall det skulle komma nån, men hon hade inte höga förhoppningar.
Prick klockan tolv kom det ett plötsligt pling från dörren. Edith hoppade upp från soffan och sprang bort till dörren. Hon öppnade. På trappan stod en vuxen man med runt och vänligt ansikte, klädd i en mantel, trots värmen.
”Goddag, miss Everett. Får jag komma in?”
Edith flyttade sig så att mannen kunde stiga in. Han steg in. Just då kom pappa Oscar in i hallen för att se vad som pågick.
”Goddag, mr Everett, jag är Neville Longbottom. Lärare vid Hogwarts. Igår anlände en uggla med information. I brevet fanns det med en lista på böcker och utrustning. Jag ska följa med unga damen här så att hon får handlat det hon behöver, ni myglare förstår ju inte riktigt vår värld”. Oscar stod som förstenad. Det var tyst på en bra stund. Tills Neville Longbottom sa:
”Okey. Nå, då så, har du brevet?” frågade Neville Longbottom Edith. Hon nickade och tog upp den ur fickan.
”Bra, vi kommer tillbaks om några timmar” sa han och stegade ut genom dörren. Edith följde efter.
”Hejdå, pappa” sa hon och vinkade åt sin pappa. Han vinkade tillbaka men sa ingenting.
”Så, föresten är jag professor Longbottom. Då ska vi se, vi får ta spöktranferans, det är det enklaste” sa professor Longbottom och sträckte fram armen.
”Ta dem bara” sa han.
Edith sträckte långsamt fram handen. När den nuddade vid professor Longbottoms hand skändes det en konstigt.
Edith kände hur hon vreds, plötsligt kunde hon inte andas. Allt blev svart. Trumhinnorna var på väg längre in i skallen, ögonen trycktes bak, och sedan...
Hon kände hur hon drog in djupa andetag. Plötslig stod hon framemot i en gränd fullpackat med folk. I fönstren på butikerna var det konstiga föremål, flygande böcker, kvastskaft och ovanliga växter.
”Välkommen till Diagongränden!” sa proffesor Longbottom.
”Här finns allt du behöver för att utöva magi, trollspön, kittlar, kvastar...”
Men Edith la ihop ett och ett.
”Du är härmed antagen till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom”
”Här finns allt du behöver för att utöva magi”
”Trollspön, kittlar, kvastar...”
Var hon en magiker?
”Professor Longbottom, är jag en sort magiker?” sa Edith osäkert. Professor Longbottom tittade på henne med ett leende på läpparna.
”Ja, det klart! En häxa! Visste du inte det?” svarade han glatt.
Edith skakade på huvudet.
”Men, men... jag kan väl inte vara...” började Edith men professor Longbottom avbröt henne.
”Har det hänt någonsin något konstigt som du inte kunnat förklara, något konstigt som hänt när du är arg, eller upprörd?”
Ja, tänkte Edith. Men det förklarade fortfarande inte allt.
”Men... vad är Hogwarts?” svarade Edith lite mer säkert.
”Hogwarts, vet du inte vad Hogwarts är!? Klart du inte vet vad det är, du har ju vuxit upp bland mugglare” dem började gå längs med gatan medan Edith såg sig omkring.
Hon önskade att hon hade fyra par ögon till. Det fanns så mycket att titta på, men hon fortsatte att lyssnade på professor Longbottom som fortsatte att babbla.
”Hogwarts är världens bästa skola för häxkonster och trolldom. Det finns så mycket att lära, och så mycket att upptäcka. Så, skolan har redan hämtat ut pengar från ditt konto hos Gringotts, så...” började professor Longbottom men Edith avbröt honom.
”Vad är Gringotts, professorn?” sa hon med ett förvirrat utryck.
”Gringotts? Trollkarlsbanken.
Finns inget säkrare ställe än vad jag vet” svarade professor Longbottom som det vore den enklaste saken i världen.
”Men... jag har aldrig haft något konto där” sa Edith förvirrat.
”Jo, några generationer tidigare var dem i din familj häxor och trollkarlar. Men det var ett bra tag sen. Jo, vad står att vi ska handla? Jag har redan hämtat ut allt innan jag hämtade dig” han klappade på en ficka vid sidan av magen. Edith tog fram brevet och tog ut listan med utrustning:
Hogwarts skola för häxkonster och trolldom
Uniform
Förstaårselever behöver följande:
Tre ombyten av enkla arbetsklädnader (svarta)
Ett par skyddshandskar (drakskin eller liknande)
En vintermantel (svart, silverknäppen)
Var snäll att observera att alla elevkläder ska var försedda med namnlappar
Kurslitteratur
Alla elever ska ha ett exemplar av var och en av följande böcker:
Grundhandboken om förtrollningar (årskurs ett) av Miranda Goshawk
En nybörjarguide i förvandlingskonster av Emeric Switch
Ett tusen magiska örter och svampar av Phylloscopus Spore
Trolldrycker och magiska brygder av Arsenius Jigger
Hogwarts historia av Mathilda Bagshot
De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv av Quentin Trimble
Övrig utrustning
1 trollstav eller trollspö
1 kittel (tenn, standardstorlek 2)
1 uppsättning glas- eller kristallflaskor
1 stjärnkikare
1 mässingsvåg
Elever får ta med sig en uggla eller en katt eller en padda eller en råtta.
”Hmm.... vi kan börja med din skoluniform” började professor Longbottom och nickade i rikting mot Madam Malkins klädnader för alla tillfällen.
Tjugo minuter senare kom Edith ut från butiken och styrde stegen mot Flourish & Blotts där dem skulle köpa böcker. Böckerna stod på hyllor ända upp till taket.
Här och var var det stora högar av böcker på golvet. Böcker inbinda i läder, böcker med mystiska symboler, böcker som bits ifall någon inte är försiktig, böcker stora som tegelstenar och böcker med ingenting alls inuti.
Det tog ett tag att köpa böckerna, för det var fullpackat med folk.
Efter en halvtimme kom dem ut och kollade åter på listan.
”Så, då ska vi se” sa professor Longbottom och kollade på klockan.
”Vad har du kvar?”
”Trollstav, stjärnkikare och trolldrycksgrejer” svarade Emelie medans hon granskade listan.
”Ok, vi går till Mr Edvads redskap och ingredienser för trolldrycker”
Tjugofem minuter senare klev dem ut ur butiken. Edith var frestad att köpa en av guld. Men professor Longbottom sa ”Det står tenn på listan, inte guld”. Dem fortsatte sedan mot Trollstavar för alla med en underrubrik på fina trollstavar sen 1369 e.kr. Edith fick en trollstav som var ek, 11 tum, elastisk. Efter det ville Edith gå in på Vanliga & magiska djur. Där köpte hon en svart råtta med vita fläckar som fick hetta Cocos.
Efter många timmar var allt handlat och dem gav sig hem till Edith. Professor Longbottom använde spöktranferans igen men den här gången var hon bered.
När dem kom fram utanför tomten och Edith började gå ropade professor Longbottom på henne.
”Miss Everett, jag kom på en sak”
sa han och sprang efter henne.
”Här har du” sa han och räckte fram ett litet brev.
”Det är din biljett. Det står även när du ska ta tåget och hur du kommer in på perrongen.
Hejdå! Ses på Hogwarts!” med ett sista leende transfererade han sig därifrån.
Edith dröjde kvar ett ögonblick. Sedan gick hon till tröskel och knackade på. Dörren öppnades och hon steg in.
Kapitel 3
Spoiler:
Tryck här för att visa!
3. Hogwartsexpressen och gamla bekanta
Slutet av augusti närmade sig. Det betyder bara en sak, resan till Hogwarts. Edith hade fortfarande många frågor men hon tänkte vänta med dem till den första september.
Hennes kompis Ellie hade ringt några dagar tidigare och sagt att hon skulle byta till en internatskola. Men det gjorde ingenting, för att Edith skulle byta till Hogwarts, som också var ett internat.
Ediths föräldrar var inte helt förtjusta över att Edith hade skaffat en råtta, men dem acepterade det när Edith sa att den skulle bo tillsammans med henne på Hogwarts. Men dem sa att Edith fick sköta den alldeles själv.
Dem sista dagarna innan färden stegade Edith fram och tillbaka medans hon packade sin koffert och kollade så att hon inte glömde något. Alla böcker, klädnader, trollstaven, mässingsvågen, stjärnkikaren och Cocos skulle med.
Nervös över resan tillbringade hon mycket tid på sitt rum medans dagen kom närmre, närmre och närmre...
Den första September vaknade hon tidigt. Nervös över vad som skulle hända idag tog hon på sig sin Hoodie och ett par svarta leggings. Hon skulle byta om till sin klädnad på tåget. Hon stegade åter igen fram och tillbaka och kollade så att hon inte hade glömt något.
När hennes pappa hade vaknat och började laga frukost gick Edith ut. Vid köksbordet var det en stel stämning. Alla var helt tysta. Ediths mamma Amelie hade kommit för att också äta frukost. Men Dennis låg kvar och sov.
Efter en snabb frukost var det två timmar kvar tills tåget till Hogwarts gick. Det skulle gå klockan elva. Hon stegade åter fram och tillbaka samtidigt som hon läste det andra brevet hon fått av professor Longbottom.
Goddag miss Everett,
tåget går kl. 11 den 1 September på perrong 9/3 kvart.
För att komma till perrong 9/3 kvart måste du gå rakt genom spärrvägen. Det är bäst om du springer.
Ops. Var där i god tid innan resan och gör det så att inga mugglare märker något.
Er tillgivna
Chanda Annesley
Biträdande rektor
Med i brevet var det en biljett och ett foto där personer i tur och ordning sprang igenom en väg tillsammans med sitt bagage. Personerna försvann när dem gick igenom spärrväggen.
Resan till King Cross Station var dyster och spänd. Alla satt helt tysta hela färden, den första choken hade inte lagt sig än. Dennis hade valt att stanna hemma.
När dem väl var framme satte Edith sin koffert och Cocos på en bagagevagn och styrde stegen mot perrongen. Det gick många tåg nu, så det skulle bli lätt att slinka igenom perrongen.
När hon var framme vid perrong nio och tio bestämde familjen Everett att Edith skulle gå längst fram, tätt följda av mr och mrs Everett.
Ett tåg anlände och personer började strömmade ut ur tåget. Då var det dags. Edith sköt vagnen så att hon stod mittemot spärväggen. Hon började springa, väggen kom närmre. Hon blundade och gjorde sig redo för smällen. Men den kom aldrig. Edith slog upp ögonen såg hon en perrong fullpackat med folk. På perrongen stod det ett svart och rött ånglok med rök som sipprade ut längst fram i tåget. På tåget stog det:
Hogwarts expressen
Hon hade kommit rätt. Bakom henne hörde hon sina föräldrar som stod och gapade. Dem hade aldrig varit med om något liknande. Hon började styra stegen mot tåget med sina föräldrar hack i häl. Överallt var det elever och föräldrar som sa adjö. En del elever hängde ner från fönsterna från kupén.
Plötsligt sa lokföraren att tågen skulle gå om en minut. Edith tog ett fast tag om kofferten och Cocos bur och släpade upp den på tåget. Hennes pappa hjälpte till.
”Så, sköt om dig nu och var försiktig” sa mr Everett.
Då löd visselsingalen och dem sista eleverna klev på tåget. Edith vinkade till sina föräldrar när tåget satte i rörelse. Hon fortsatte att vinka tills tåget körde om en krök och dem var borta.
Edith gick längst korridoren för att leta reda på en kupé. Men alla var upptagna.
Långt bak var det nästan en tom kupé, förutom en tjej med blont långt hår och ett vänligt ansikte med grönblåa ögon. Edith öppnade kupén. Då vände tjejen huvudet åt Edith.
”Är det ok om jag sitter här” sa Edith och pekade på sättet mittemot. Hon nickade.
Edith tog kofferten och sköt upp den på bagagehyllan. Cocos ställde hon längst in i hörnet på sättet. Det råde en fullständig tystnad inne i kupén. Efter en stund sa tjejen:
”Föresten är jag Linn, Linn Lowell. Och du är?” detta sa hon snabbt.
”Edith, Edith Everett”
Edith hade fått syn på någon utanför fönstret, en tjej med rött långt lockigt hår och en massa fräknar.
Det var Ellie.
”Ellie?” sa Edith. Ellie vände sig om och såg Edith. Hon skött upp dörren.
”Edith? Vad gör du här?” sa hon frågande.
”Lång historia, men vad gör du här?” sa Edith minst lika frågande. Ellie vad hennes kompis från deras gamla skolan som också kom från Sverige. Båda hade både svenskt och engelskt ursprung. Hon hade flyttat till England samma år som Edith.
”Det är också en lång historia. Får jag slå mig ner?” sa Ellie. Både Edith och Linn nickade.
Hon såg ut som hon fått klappat en orm, alltså glad. Ellie älskade totalt alla djur och insekter som många andra var skräckslagna för. Dessutom har hon alltid velat klappa ormar och spindlar och en massa andra djur. Men hon hade aldrig fått chansen.
Ellie tog sin koffert och släpade upp den på bagagehyllan.
Dessutom hade hon en bur med en brun kattuggla i med mörkblåa ögon.
”Jo, Ellie, detta är Linn Lowell. Linn, detta är Ellie, Ellie Cawford” sa Edith. Ellie log och Linn log tillbaka.
”Vad har du fått ugglan föresten?” frågade Edith Ellie.
”Jag fick den av min pappa...” började Ellie men Edith avbröt henne så kraftigt att dem som gick förbi trodde att det hade exploderat.
”Din pappa! Din pappa! Jag trodde det bara var trollkarlar som hade ugglor!” Edith la armarna i kors och blängde på Ellie.
”Han är en trollkarl...” sa Ellie osäkert.
”Nu vill jag höra hela historien!” röt Edith.
Att hon aldrig hade berättat...hon hade aldrig sagt ett ord...
Ellie började prata lite osäkert.
”Jo, det började med att jag födes i Sverige. Min pappa var trollkarl och min mamma var mugglare” hon blev lite säkrare nu. ”Mamma fick en stor chock när hon fick reda på det.
Men sen dog min mamma när jag var tre. Allt kändes dåligt. Men jag var magisk. Vi flyttade till England, och hyrde ut huset för att jag skulle kunna få börja på Hogwarts och samtidigt bli bättre på engelska. Då började jag på en skola, och där träffade jag Edith.
Vi var båda från Sverige, och båda gillade djur. Det gick ett bra år, så nu i somras, fick jag brevet. Så för några veckor sen när jag fått brevet flyttade jag och pappa tillbaka.
Sen dess har vi använt oss av flampulver och spöktranferans att ta oss tillbaka till England” efter historien blev det tyst i kupén. Tills Linn sa:
”Vad vet ni om Hogwarts?
Jag har hört att det är den bästa skolan i hela världen och att det finns olika elevhem. Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin”
”Jag vet inget, jag kommer från en icke-magisk familj” sa Edith lite generat.
”Jag vet bara om det fyra elevhemmen” började Ellie.
”Vilka elevhem vill ni hamna i?”
”Vet inte, vad är det för skillnad?” frågade Edith Ellie.
”Folk placeras i olika elevhem beror på vilka egenskaper man har. I Gryffindor är det modiga och djärva.
I Hufflepuff är dem lojala och arbetar hårt.
I Ravenclaw är dem smarta och har ett gott förstånd.
I Slytherin är dem ambitiösa, men dem har fått dåligt rykte eftersom Voldy och många av hans anhängare gick där” svarade Ellie Edith. Men Edith nöjde sig inte med frågor.
”Vem är Voldy?”
”Voldy är ett smeknamn på du-vet-vem” avslutade Ellie.
”Vem är du-vet-vem då?” frågade Edith Ellie, men Ellie började blänga på Linn, för att hon skulle svara.
”Ok, jag förklarar” sa Linn och Ellie slutade blänga på henne.
”Du-vet-vem var en trollkarl för några år sen. Han dödade, torterade både trollkarlar och mugglare och blev fruktad över hela Storbritannien. Till och med lite runt om i världen var alla rädda för att han skulle komma och döda vänner och familj.
Men en dag bestämde du-vet-vem att han skulle döda en liten pojke, pojken hette Harry Potter. Han ville döda honom för att Harry var ämnad att förgöra honom.
Han kom till huset där Harry bodde och dödade hans föräldrar. Tillsist hade han vänt sin stav mot Harry men när han uttalade den dödande förbannelsen slog den slint och träffade du-vet-vem istället. Du-vet-vem förlorade allt, medans Harry Potter bara fick ett är i pannan, en blixt. Han blev en legend redan då.
Ca sexton år senare när du-vet-vem hade åter fått makten var många på flykt från du-vet-vem, bland annat Harry och två av hans vänner. Du-vet-vem ville döda Harry, så han blev efterlyst.
Senare åkte han tillbaka till Hogwarts för att försöka få tag på en horrokrux. Förstörde han horrokruxen kunde han förgöra du-vet-vem” sa Linn som hon viste att Edith skulle fråga vad en horrokrux var. Linn fortsatte igen:
”Bara några timmar senare kom du-vet-vem och letade efter Harry på Hogwarts. Det kallas för slaget vid Hogwarts när Harry Potter förgjorde du-vet-vem en gång för alla. Han var helt enkelt hjälten. Nu är han chef på aurorkontoret.
Men häxor och trollkarlar har fortfarande en fruktan över att uttala du-vet-vems namn” avslutade Linn.
Det råde en fullständig tystnad i kupén medans landskapet blixtrade förbi. Solen började gå ner. Allt var bra, tänkte Edith. Nu var jag påväg mot en ny värld.
Kapitel 4:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
4. Sorteringshatten
Mörkret faller, och Hogwarts kom närmare för var minut. Edith, Linn och Ellie hade bytt om till sina klädnader. Ingen viste vad som skulle hända, och vad som skulle ske.
Tåget stannade på en liten mörk perrong, eleverna började ströma ut från vagnarna. Perfekterna sa att eleverna skulle lämna sitt bagage på tåget.
Linn, Ellie och Edith gick ut på perrongen. Det var kyligt och mörkt. Sedan ropade en mörk och brummande röst:
”Förstaårselever, följ mig! Förstaårselever, kom med mig!” rösten kom från en stor man med yvigt svart skägg och skalbaggsögon som höll i en lyckta.
Förstaårseleverna följde efter mannen in på en stig. Det var helt mörk, men det kändes som att dem gick in i en skog med stora stammar.
Dem gick en bra bit tills mannen ropade bak till eleverna:
”Snart framme, det är bara bakom kröken här...”
Det hördes ett högt ”Åhh” bland eleverna.
En glänta uppenbarade sig. Ett stort slott med höga timmar och torn sträckte sig upp. I slottet var det fönster och ljus tända. Slottet sträckte sig på berg intill en stor sjö, där slottet återspeglades i vattnet. Vid stranden låg det en massa små båtar.
”Hoppa i båtarna nu allihop. Inte fler än fyra i varje båt”. Det blev ett väldigt knuffande när alla skulle i båtarna. En tjej med blont hår uppsatt i en slarvig nackknut och en kille som såg likadan ut knuffade Edith.
”Hörru, knuffas inte!” sa tjejen och hånlog. Edith var påväg att ta upp fajten men Linn och Ellie höll henne kvar.
”Smart drag” sa tjejen och hånlog. Hon gick i båten tillsammans med killen. Edith tog och satte sig i en annan båt, med Linn och Ellie hack i häl.
”Då så, framåt!” ropade mannen ut över sjön. Han hade en båt för sig själv. Plötsligt började båtarna röra sig framåt som sjön var gjord av glas. Båtarna gled längs vattnet och slottet kom närmare...
Tillslut var dem framme vid en underjordisk hamn med ojämna stenväggar och facklor med gröna lågor. Vattnet återspeglade mot dem ojämna stenväggarna.
Dem steg ut ur båtarna och följde efter mannen som gick igenom två ekdörrar som öppnades. På andra sidan var det en stor kulle med fuktigt gräs. Det började bli kolmörkt. Dem steg uppför den långa stigen tills dem kom fram till två stora ekportar. Mannen dunkade på dörren, och den gled upp och dem gick in.
Entréhallen var mycket mycket stor, den var upplyst med facklor. Framför dem stod en enorm marmortrappa som sträckte sig högt upp. Framför dem stod också en kvinna med en grön dräkt, och blont hår uppsatt i en knut högt på huvudet med ett strängt men vänligt ansikte.
”Jag kan ta dem nu, Hagrid” sa kvinnan. Mannen som hette Hagrid stegade till vänster och fortsatte upp.
”Jag är professor Annesley, vicerektor. Ni kommer snart att vara med i sorteringsceremonin. Den är en mycket viktig, för det avgör vilket elevhem ni hamnar i. Elevhemmen är Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Dem har var sin egen historia. Elevhemmet kommer vara lite som en familj. Era framsteg belönas med poäng, men bryter ni regler förlorar ni poäng. Ceremonin börjar snart, så följ efter mig”. Professor Annesley svängde in åt vänster, sen upp för en trappa, sen höger, sen ner för en trappa.
Mittemot trappan var det en dubbeldörr som stod på glänt. Professor Annesley sköt upp dörren.
Salen var stor, i Stora salen stod det fyra stora avlånga bord som sträckte sig till ett litet mindre avlångt bord där lärarna satt. På borden fanns det guld- tallrikar och bägare. I taken fanns det svävade, levande stearinljus som lyste upp Stora salen.
Alla i salen betraktade förstaårseleverna när dem gick mellan borden.
När dem var framme vid lärarbordet ställde en liten kort man ner en pall och en trasig hatt. Här och var va det lappat och den såg mycket gammal ut.
Alla var knäpptysta, tills hatten öppnade en reva, som hatten använde som en mun, och brast ut i en sång:
”Jag är inte vacker, med döm mig ej för vad ni ser.
Mitt enda jobb är att sotera, och hitta ett lämpligt skolhem för er.
Jag var ny en dag, när Hogwarts grundades.
Dem fyra grundarna sa:
Vi aldrig skilda vägar gå
Gryffindor sa:
Vi undervisar dem med mod i själen
Slytherin sa:
Vi undervisar dem med rent blod.
Hufflepuff sa:
Vi undervisar dem som är lojala och jobbar hårt.
Ravenclaw sa:
Vi undervisar dem med ett gott förstånd.
Det var trevliga år och grundarna förblev de vänner bästa
Men dem skildes åt och alla skilda vägar gå
Många strider vän mot vän
Tillslut Slytherin hade fått nog och lämnade skolan
Så här är jag, sorteringshatten för att välja ett hem åt er
Så låt mig glida över era huven och bli sorterade
Till ett lämpligt skolhem för er”
Hatten blev åter orörlig och elever bröt ut i stormade applåder.
När applåderna dog ut träde professor Annesley fram med en lång rulle.
”När jag ropar upp ert namn, kommer ni fram och sätter er på pallen, så sätter jag på er hatten.
När hatten har ropat ut ett elevhem sätter ni er vid elevhemmets bord.
William Alcock!”
En liten pojke med kolfärgat hår ställde sig upp och gick upp på pallen. Hatten gled ner över huvudet, det blev några tysta sekunder. Tills hatten ropade:
”Ravenclaw!”
Bordet till vänster vrålade och klappade när William satte sig med dem.
Dem andra eleverna började lite mer lättade när några hade provat. Plötslig ropade professor Annesley:
”Ellie Cawford!”
Ellie steg fram darrande från topp till tå. Hon satte sig på pallen och drog hatten över huvudet. Det råde några sekunders tystnad tills hatten ropade:
”Hufflepuff!”
En lättad Ellie gick och satte sig vid bordet till höger bland stormande applåder och visslingar.
Namnen gick och dem som inte var sorterade tunnades långsamt ut. Av någon anledning var det hemsk många som hette något på D.
Efter det var dem framme på E, då ropades Ediths namn upp.
”Edith Everett!”
Edith klev fram skakande från topp till tå. Hon hade aldrig känt sig nervösare. Hon hade tänkt hela tiden att hon inte ville bli i Slytherin. Hon satte sig på pallen och drog hatten över huvudet. Den gled ner över ögonen så att salen försvann, och insidan av hatten trädde fram. Då började en liten viskande röst tala till henne:
”Mod ser jag. Mycket mod. Lojalitet, hmm...intressant. Djurälskare...dolt i dina tankar... inte Slytherin. Inte den första som tänker så. Hmm...skulle passa bra...ambitiös. Ja, oja, men rättvisan styr. Hmm...svårt... modig och djärv... en längtan att visa att du duger... hmm... men vad ska jag placera dig....jag tror att det blir... Gry..Hufflepuff!”. Det sista skrek hatten ut. Men Edith kände sig lite förvirrad. Hatten hade väl aldrig förut byt precis medans den ropat. Bland applåder och visslingar satte hon sig vid Hufflepuffbordet.
Efter henne var det Flecher... Godwin... Harris... Jackson... Knight... och sen...
”Chelsea Karlzen”
Tjejen som hade knuffat Edith steg fram och hatten gled över huvudet. Hatten rörde knappt vid huvudet tills den ropade:
”Slytherin!”
Bordet längst till vänster jublade när Chelsea satte sig. Det sågs att hon hade fått sin önskan uppfylld.
Sedan var Linns tur.
Linn gick fram och satte sig på pallen hastigt. Hon ville inte vänta på att bli sorterad.
Hon fick sin också önskan uppfylld. Hatten ropade efter några sekunder:
”Hufflepuff!”
Linn gick glatt bort och satte sig med resten av Hufflepuffarna.
När Marietta Wollaston blev Ravenclaware tog proffersor Annesley bort pallen och hatten. Rektorn (professor Mcgonagall) ställde sig upp. Hon hade håret tillbakadraget i en prydlig nackknut och såg väldigt sträng och bestämd ut. Hon blickade ut mot eleverna och sa med en sträng men vänlig röst:
”Välkomna till Hogwarts!
Ett nytt år är här, att studera och lära sig nytt.
Men nu är vi alla hungriga så, varsegoda!”
Det hördes sprida applåder runt om i salen.
Plötsligt fylldes guldtallrikarna med mat. Gulasch, fläskkotletter, kött- och njurpaj, kycklingklubbor, engelsk rostbiff, bakad potatis, lammkotletter, sausage rolls och (av någon anledning) glaserade morötter. Edith tog för sig av allt förutom glaserade morötter.
Folk började ta för sig av maten och samtal bröt ut. Maten smakade ljuvligt gott.
Det var mycket härligt att sitta och prata med resten av Hufflepuffarna, fråga var dem kom ifrån, vilket elevhem dom egentligen hoppades att dem skulle hamna i, och fråga varandra om favorit sysslor.
När dem hade ätit färdig försvann matresterna från farten och ersättes av efterrätter. Chokladtryfflar, äppelpaj, maränger, banana frites, siraps- pudding och paj, citrondroppar och pepparmintskarameller.
Var i hela friden kom maten ifrån egentligen?
När dem tog för sig av efterrätten började dem prata om trollkarlssporten Quiddittch.
Det var ett spel där folk satt på kvastar med fyra olika bollar.
När Ellie började förklara reglerna avbröts hon av professor Mcgonagall som slog skeden på bägaren för att tysta alla.
Maten försvann från tallrikarna och sorlet dog ut.
”Nu när vi alla är mätta och belåtna finns det några saker jag måste tala om för er.
Skogen är förbjudet område för alla elever. Inga trollkonster i korridorerna mellan lektioner och så som stinkbomber, huggtandsfriesbeaier och andra liknande föremål är förbjudna.
Vill man kolla vilka som är förbjudna och inte förbjudna finns det en lista på mr Filch kontor.
Uttagandet av Quidittch kommer äga rum andra veckan på terminen. Vill man spela för sitt elevhem kontaktar man elevhemmsföreståmdaren.
Så, upp i säng nu allihop och gonatt!”
Kapitel 5
Spoiler:
Tryck här för att visa!
5. Helga Hufflepuff
Pratet bröt ut medans alla försökte komma ut genom dörren.
”Förstaårselever! Kom med här! Förstaårselever!” ropade en äldre pojke med kort brunt hår och nötbruna ögon. Han såg allvarlig och bestämd ut. På bröstet fanns det ett märke med ett p.
Edith, Ellie, Linn och en bunt förstaårselever följde efter pojken som höll på att tappa tålamodet till några fjärde- och femteårselever.
”Hallå! Ni blockerar ingången... förstaårseleverna ska gå först... men hallå... aj!” sa han och hoppade upp och ner medans han höll sig om tån.
Flera minuter senare när pojken inte hade ont i tån längre och dem var utanför Stora salen gick dem vidare. Ner för en marmortrappa, vänster, höger, höger, vänster.
Dem kom fram till en bredd stenkorridor som var upplyst av facklor. Dem prydes med färgglada tavlor, vars främsta motiv var mat.
När dem hade passerat en tavla med en jättestor fruktskål och ett stort päron på visade sig en ingång med en trappa som ledde uppåt.
Intill ingången var det en vapensköld med en svart grävling på.
Pojken började tala igen.
”Så, här är ingången. Bara hufflepuffare kan gå upp för trappan. Försöker någon annan förvandlas trappan till en hal rushkana”. Han gick upp för trappan. Förstaårseleverna följde efter. Trappan var av slätt sten och kändes som att den skulle kunna bli en rushkana lätt. På vägarna var det några få färgglada tavlor på mat.
När dem kommit upp för trappan (trappan var ganska kort) var det en liten ekdörr med ännu en vapensköld med en grävling på. Han sköt upp dörren.
Dem kom in i ett runt rum.
På andra sidan rummet var det en stor prydlig brasa som sprakade muntert. Framför brasan var det en soffa med två fotöljer bredvid sig. Fotöljerna var gula med svarta linjer. Bakom soffan var det ett avlångt bord med chokladkakor.
Till vänster var det ett litet granträbord med två mörka stolar.
På golvet var det stora gula mattor med svart motiv.
Dem vita stenväggarna var kantade med lite ekträ och tavlor. I taket och på väggarna var det växter upphängda i krukor.
Längst upp i rummet var det halvmånade fönster som kastade ett litet månljus över rummet.
Till höger var det en helt rund ekdörr med en mörka järngångar.
Brasan var den enda ljuskällan, bortsätt från några levande stearinljus som stod på borden.
Brasan kastade ett dunkel över rummet.
Här och var va det några få som hade satt sig i fåtöljerna och soffan framför brasan. En del bara stirrade in i brasan medans andra bytte kort.
I ena kanten av rummet var det en tavla med en häxa med brunt hår. Håret hängde i två långa flätor och hon hade på sig en matt gul klädnad med svart motiv.
Under henne var det en liten tunn guldplatta med snirkliga bokstäver där det stog:
Helga Hufflepuff
Va, Helga Hufflepuff? tänkte Edith.
”Linn, kolla där” sa Edith medans hon petade på Linn för att hon skulle vända sig om. Linn vände sig om och kollade på tavlan som Edith pekade på.
”Ja?” sa Linn frågande mot Edith.
”Tavlan!” sa Edith lite irriterat.
”Ja?” sa Linn ännu en gång.
”Men hon heter ju Helga Hufflepuff”
”Ja, hon är en av grundarna” sa Linn som det vore den enklaste saken i världen.
”Men vi tillhör ju Hufflepuff... och hon heter Hufflepuff” sa Edith långsamt.
”Alla elevhem är döpt efter var sin grundare”.
Pojken började prata igen.
”Här har ni elevhemmets uppehållsrum. Sovsalarna ligger till dörren där”. Han pekade på den runda dörren. ”Killarnas till vänster och tjejernas till höger.
Era saker har redan burits upp till era sovsalar.
Så, gonatt allihop!”
Edith, Ellie och Linn gick in i dörren med alla andra förstaårselever. Det blev ett väldigt knuffandes när alla skulle passera. När dem kom igenom dörren var det två små korridorer upplysta av facklor med fönster på en stjärnklar himmel. Längst fram i ena korridoren var det en dörr med en skylt där det stog:
Förstaårselever
Dem skött upp dörren och klev in.
Det var ett cirkelrunt rum med fem himmelssängar med gula matta draperier.
I mitten av rummet var det någon form av kamin med en eld.
Vid sängarna stod det koffertar.
Här och var va det fönster som visade en skolgården. Skolgården var en platt gräsmatta med några bokträd och stora stenbumlingar här och var. För tillfället var den tom.
Trötta och tysta tog dem på sig pyjamasen.
Då kom två andra in. En tjej med smutsblont hår och grå ögon, och en tjej med svart blankt hår och gröna ögon.
Dem klev in helt tysta och satte på sig pyjamasen.
Alla fem slank ner i sina sängar. Sängen var varm och skön.
Allt var bra, tänkte Edith, och vände på sig och somnade.
Kapitel 6
Spoiler:
Tryck här för att visa!
6. Vad kan bli värre...
Morgonen gryr, ljuster strömmade in i sovsalen.
Edith väcktes långsamt av ljuset.Hon satte sig upp och tog på sig sin klädnad.
När klockan visade halv åtta på armbandsuret hörde hon att Ellie och Linn hade vaknat.
”Godmorgon, höni!” sa Ellie samtidigt som hon gäspade tog på sig sin klädnad. ”Hur mår ni?”
”Bra, tack” sa Linn innan Edith hann svara. ”Första dan... så spännande...”
”Bra” sa Edith till Ellie samtidigt som hon avbröt Linn. ”Vi får nog gå nu. Frukosten börjar snart...”
När dem steg ut ur sovsalen och igenom den runda dörren var det tomt i uppehållsrummet.
Däremot var det några som var påväg till frukosten.
Dem steg ner för trappan och följde den lilla strömmen till Stora salen. Vänster, höger, höger, vänster och upp för en marmortrappa.
Dubbeldörrarna stod på vid gavel. Taket ovanför fanns inte, det var första gången Edith la märke till att tacket öppnade sig mot himmelen. Idag var det gråa moln utsprida på himmelen.
På dem fyra långborden satt elever här och var, både trötta och pigga.
Edith, Ellie och Linn satte sig vid Hufflepuffbordet och tog för sig av bacon och rostat bröd.
Plötsligt kom en skur av ugglor svävande genom ett fönster högt uppe.
Edith fick en stor chock när dem kom och släppte ner paket och post till eleverna.
Då kom professor Annesley gående längst bordet och delade ut scheman.
”Här har du, miss Jackson....nej, trollformelläran ligger inte en trappa upp”. Hon gav Jackson ett schema (som hon tydligen hette), som gick iväg till dagen första lektion.
”Här har ni scheman, miss Everett” sa hon när hon gav Edith schemat. Edith kollade på måndagen:
Måndag:
08.30 Trollformellära
09.30 Förvandlingskonst
11.30 Trollkonsthistoria
13.00 Lunch
14.00 Trolldryckskonst
16.00 Slut
”Ok... nu är bara problemet att hitta till lektionerna” sa Linn medans hon granskade schemat.
Det blev inte så enkelt att hitta till lektionerna. Dem fick fråga flera gånger för att hitta till trollformellära. Sen var det ett problem kvar, själva lektionerna. Det var inte fullt så enkelt att utöva magi.
Professor Flitwick var en liten man som undervisade i trollformellära. Han började lektionen med att kolla i klassboken. Sedan fick dem börja med att göra anteckningar om grundläggande trollstavsrörelser.
I förvandlingskonsten var professor Annesley läraren. Sträng och rättvis tog hon dem i upptuktelse i samma ögonblick de slagit sig ner på den första lektionen.
”Förvandlingskonst är invecklat och något av den farligaste magi ni kommer att lära er här” sa hon. ”Dem som ställer till det på mina lektioner lämnar den för alltid. Så, nu är ni varnade”.
Efter det skulle dem göra invecklade anteckningar om trollstavsrörelser. Tillslut fick dem en tändsticka dem skulle förvandla till en nål. Ellie var den som kom närmast. Hennes tändsticka blev spetsig, men det såg ut som den va lite rostig på spetsen. Ediths tändsticka bytte färg till lila; men det gick bättre för Edith än för Linn. Hennes tändsticka exploderade.
Professor Binns var ett spöke och undervisade i trollkonsthistoria. När dem satte sig för första lektionen vandrade professor Binns igenom väggen och satte sig ner på en gammal lärarstol.
”Hej, jag heter Binns. Idag ska vi läsa trollkonsthistoria” sa professor Binns och började läsa ur sina anteckningar.
Efter fem minuter hade klassen hamnat i någon sorts dvala.
Linn försökte lyssna av hela sin själ men lyckades ingen vidare. Hon bara stirrade på Binns som att Binns var ett mycket tråkigt tv-program.
Efter trollkonsthistoria var nästa lektion trolldryckskonst tillsammans med klassen från Slytherin.
Professor Snigelhorn var en fetlagd man med valrossmustach. Han var vänlig men Edith tyckte inte riktigt om honom.
”Hej och välkomna till trolldryckskonst. Jag är professor Snigelhorn.
Ni är här för att lära er trolldryckstillverkningens konst.” sa han dramatiskt.
”Däremot kan det lätt gå fel, så vi ska börja med något enkelt. En brygd som botar bölder. Instruktionerna står på svarta tavlan. Så ta fram era kittlar och börja brygga”. Han tog upp en stav ur fickan och svängde på den. Plötsligt dök ord upp på svarta tavlan som en osynlig hand skrivit.
Alla tog fram sina kittlar och började brygga.
För att vara en enkel trolldryck blev det ändå kaos.
Amy Jackson (deras ena rumskamrat) lyckades bränna sönder sin kittel.
”Men kära hjärtanes” sa professor Snigelhorn när han såg den sönderbrända kitteln och Amys sotiga klädnad. Det hade börjat bildats stora blåsor på hennes händer.
”Ajdå, gå upp till sjukhusflygen innan det blir värre” sa han med en djup avsmak.
Det gick lite bättre för Edith än för Amy. Det var bara ett problem; hennes trolldryck var för rosa.
Chelsea Karlzen skröt på att hon hade lyckats få sin röd, och inte rosa. Men hennes trolldryck gav i från sig ett frätande ljud med jämna mellanrum, och luktade bränd plast. Professor Snigelhorn var inte särskilt belåten med henne.
När lektionen äntligen var slut stegade eleverna brända och ömma till middagen. Men värst var det för Ellie, som hade suttit bredvid deras rumskompis Ava Facett, vars kittel exploderadt.
Hela Ellie och hennes klädnad hade blivit alldeles svart och sotig.
”Vad kan bli värre?” sa Ellie dystert när dem slog sig ner vid middagen.
En hel del saker, faktisk, tänkte Edith. Men hon avbröts av ett vrål utanför fönstret.
Utanför fönstret stod ...var det en örn eller var det en häst? I vilket fall försökte krossa rutan med sina stora klor. Den var svart med örnframkropp och huvud, men en hästkropp där bak med svansen som piskade. Fjädrarna gick skickligt över till den korta pälsen. Den stegrade framför fönstret med hämnd i blicken.
Det blev panik inne i matsalen, flera skrek och sprang ut. En del var helt stilla, andra frågade i panik vad dem skulle göra till lärarna.
Djuret lyckades krossa fönsterrutan och stegade vilt in i matsalen. Ögonen glödde lila och den såg arg och vild ut. Dem gjorde sig stridsklar.
Det blev mer panik. Dem flesta sprang ut, medans alla andra fortfarande var förlamade av chok.
Plötsligt gick Edith fram lugnt och sansat.
Den var ju bara rädd.
Men Ellie försökte stoppa henne från att bli sliten i stycken. Hon gjorde en ansats att gripa tag i Ediths arm, men hon lyckades inte.
Sedan viskade professor McGonagell högt och argt till Edith:
”Everett! Kom hit!” samtidigt som hon viftade på armen att hon skulle komma. Men Edith lyssnade inte. Hon stegade långsamt fram till djuret, som gjorde sig beredd att hoppa på någon närsomhelst.
Det var bara hon och djuret som existerade nu, hon ville bara hjälpa honom. Han var skrämd och rädd, det var inte hans fel...
Plötsligt kom en liten skrämd röst i huvudet, buga sa den.
Edith bugade, djuret verkade bli mindre upprörd. Den blev lite osäker på vad den skulle göra, men till Ediths stora förvåning, bugade den tillbaka. Edith skulle tappa hakan, om hon inte varit i en sån här situation.
Djuret gick fram till henne, men blicken var inte lila eller arg längre. Blicken var vänlig och respektfull.
Plötsligt kastade djuret omkull, som om något osynligt knuffat omkull den. Den vred sig och skakade på marken. Den led. Djuret upphörde efter några sekunder att skaka. Men den lila blicken var tillbaka och stirrade hotfullt på Edith.
Men innan hon han tänka hade professor McGonagell dragit fram sin trollstav. Det kom en blixt och djuret slutade att stirra på Edith. Ögonen hade slocknat medans hon såg hur den andades tungt. Den verkade somnat.
Hagrid sprang fram till djuret och böjde sig över det. När han försäkrade sig själv att den var okej reste han sig upp:
”Den mår bra, den har nyss somnat. Stakan...” brummade han åt proferssor McGonagell. ”Den verkar ha fått en attack av mörk magi...”. Men han avbröts av mummel av dem som var kvar i salen. Alla verkade uppdagade av att de var mörk magi som hade åstadkommit det. En del fick skrämda ansiktsuttryck. Dem kollade sig om kring, som om dem väntade att det skulle komma en ond trollkarl inrusande.
Mörk magi, var du-vet-vem tillbaka?
Edith rös bara på tanken att det skulle komma en ny ond trollkarl som ville ta död på typ allihop. Hela hennes familj, vänner...
Det blev åter tyst. Tills professor McGonagell lite skrämt sa:
”Gå till era elevhem nu”. Alla dem få elever som var kvar i salen stegade ut. Ingen av dem sa något på ett bra tag tills Linn frågade:
”Vad v-var det för djur? D-Det såg ut som en h-häst och en örn...”. Ellie svarade omedelbart på Linns fråga:
”Det var en hippogriff” sa hon medans hon kollade från Edith till Linn.
”Vad i hela friden är en hiffofif?” utbrast Edith. Dem gick upp för trappan och in i uppehållsrummet nu. Flera elever berättade för alla andra som inte varit där vad som hänt. Dem blev skrämda och rädda.
”En hippogriff” rätade Ellie Edith.
”Jaja, men var är det förnågot?”. Dem kvick in genom dörren och fortsatte till sovsalen.
”Det är en korsning mellan en örn och en häst. Dem är väldigt farliga, om man inte visar stor respekt. Dem kan lätt slita en i stycken med klorna. Det var därför jag försökte få undan dig” sa hon och tittade på Edith.
Sovsalen kom mer välkomnade än dem såg ut igår. Kaminen var igång och sprakade muntert.
Linn gick och hämtade en bok, slog upp den och satte sig på sängen.
Hur mycket kommer jag att vara med om, tänkte Edith.
Jag hoppas nästa dag inte blir lika kaos.
Kapitel 7
Spoiler:
Tryck här för att visa!
7. Inbrott på Gringotts
”Såg du henne?”
”Var?
”Hon som använde mörk magi...”
”Gjorde hon verkligen det?”
”Ja, jag såg det”
Viskningar följde Edith när hon kom ut dagen därpå. Folk kom med ogillande blickar eller pratade fientligt om henne.
Varför?
För att dem trodde att det var hon som hade använt mörk magi mot hippogriffen. Dem trodde att hon ville få mer kontroll över hippogriffen när hon gick fram till den, och sedan skicka hippogriffen på dem som var kvar.
Edith tyckte att det lätt helt galet efter att Linn förklarat situationen. Vilket gjorde att Edith fick humöryttringar när folk pekade och viskade om henne. Det slutade att hon blev arg och skrek att hon bara hade försökt hjälpa hippogriffen, och aldrig användt mörk magi mot den.
Dock var det några som trodde att Edith hade försökt hjälpa hippogriffen istället för att ta kontroll över den.
Lily Potter sa att hon trodde henne. Dock sa hon också att hennes storebror James hälsade henne att hon var en ond häxa som ville ta över världen, som du-vet-vem.
Ava och Amy sa att hon trodde att hon hade försökt hjälpa hippogriffen en dag när dem hade örtlära.
I örtlära undervisade professor Longbottom eleverna i växthusen. Där visade han hur man skötte underliga växter och deras egenskaper. I astronomin studerade dem stjärnhimmelen genom sina stjärnkikare varje onsdag.
Den värsta lektionen var försvar mot svartkonster. Där var professor Vitsus, en lärare med kritvit hy och svart lockigt hår. Hon hade kolsvarta ögon, en spetsig näsa och ett vresigt ansiktsuttryck.
Hon var elevhemsföreståndare för Slytherin och favoriserade dem.
När dem slog sig ner för första gången på hennes lektion fick hon tyst på klassen direkt.
”Välkomna...” sa Vitsus och kollade uttråkat på klassen från katedralen med sina mörka ögon. ”Ni är här för att lära er försvaret mot det mäktiga svartkonster. Det är många, alltid växlande och evigt bestående.” Hon lät som hon älskade det. ”Ert försvar måste vara lika uppfinningsrikt och flexibelt som det ni kämpar mot...”
Karlzen började flina från sitt hörn.
Vitsus tystnade, tog fram klassboken och kollade i den.
Plötsligt hejdade hon sig.
”Cawford...” mumlade hon. Hon ställde sig upp hastigt och sa i bitter ton:
”Var har vi Cawford?”. Hon stirrade ilsket på klassen. Ellie räckte upp en darrande hand.
”Om du får för dig...” sa Vitsus och med en mördande blick på Ellie. ”...att göra något emot reglerna, ska jag personligen se till att du blir relegerad”. Ellie tittade artig oförstående tillbaka, men visade inte det minsta tecken på rädsla.
Om Edith hade fått en sån blick skulle hon ha sprungit det fortaste hon kunde åt motsatt håll.
Vitsus satte sig åter ner och kollade åter i klassboken.
När hon var färdig slog hon igen den så det smal över hela klassrummet.
Nu...” sa hon och lätt blicken vandra på var elev i klassrummet. ”...är ni totalt nybörjare i detta ämnet. Därför ska vi ha teori idag...
Kapitel ett i De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv, inget prat”, hennes blick dröjde kvar vid Ellie, ”tack...”
Om ännu värre än Vitsus var det nog Peeves (Peeves var en polergiest som bara fanns för att ställa till med problem). När man var sen till en lektion drog han mattan under en, släppte ner bläckkulor och skrämde en. Men varje gång han gick förbi Edith började han sjunga en liten sång:
”Everett, den styga lila ungen,
men det är inte du som är kungen.
Du ställer till med en massa strul,
och tror att det är kul.
Men ta dig i akt,
för Peeves är på sin vakt.”
Den mycket mycket gamla vaktmästaren, Argus Filch, utförde ett ständigt krig mot eleverna. Hans katt, mrs Norris (junior), smög ofta omkring i korridorerna. Bröt man mot en regel, eller gjorde den minsta olämpliga sak, inför hennes ögon kilade hon efter Filch som kom flåsande några sekunder senare. Alla eleverna avskydde Filch och mrs Norris, och någras högsta önskan var att ge mrs Norris en rejäl spark.
När första veckan var förbi, och dem satt och gjorde läxan för Annesley i uppehållsrummet fick Edith andra tankar.
Vid det lilla bordet dem satt var det utspritt med böcker om trollstavsrörelser och teori om formler. Men under bordet märkte Edith att det låg ett exemplar av The Daily Prophet. Edith, som inte ville fortsätta med sin uppsats om trollstavsrörelser för ikväll, med Linn bredvid sig som redan gjort klart läxan, och som läste ur En nybörjarguide i förvandlingskonster, tog fram exemplaret och bläddrade i det. Hon hittade en liten artikel som verkade intressant, och började läsa:
Inbrott på Gringotts
Några svartalfer från trollkarlsbanken Gringotts, tillkännagav i dag att i början av september att någon hade brutits sig in i ett valv. Valvet var strängt bevakad, vilket oroar svartalferna.
”Vi vet inte hur det kunde ske. Däremot har det blivit rånat för, men då var det 1998” sa en anställd svartalf vid Gringotts. ”Det värsta är att vem det än va lyckades dem stjäla från valvet. Men det gör ingen större betydelse, för den delen av släkten som äger valvet är utdöd.” Vi frågade vilken släkt valvet tillhörde, men svartalfen sa åt oss att inte lägga näsan i blöt.
”Linn, kolla här” sa Edith förvånat och stack upp tidningen framför näsan på henne. Linn började läsa; ju mer hon läste desto mer orolig blev hon.
När hon läst klart tittade hon frågande på Edith.
”Det var skumt...” sa hon.
”Håller med, men vilket valv skulle det kunna va?” frågade Edith.
”Hmm...alfen säger att det blev rånat 1998...” började Linn.
”Ja, och...” sa Edith.
”...och det har blivit rånat förr...” sa Linn tankfullt.
”...och...” sa Edith spänt.
”Det ända jag har hört om att något har rånat Gringotts var när Harry Potter och hans vänner skulle hitta en horrokrux i ett av valven...” sa Linn fundersamt.
”...och...” sa Edith så spänt att hon skulle kunna explodera.
”...det var 1998...”
”...OCH...”
”Hmm...det var från ett av dödsätarnas valv...” sa Linn samtidigt som hon kämpades att minnas. ”Men jag minns inte vilken dödsätare” avslutade hon. Edith kände hur besviken hon blev.
Typiskt också, tänkte hon. Jag undrar vilken dödsätare...
Hon gick fram till Ellie, som satt framför brasan och läste om besvärjer, för hon hade redan gjort läxan. Hon blev chokad när hon hörde nyheten.
”Va! Inbrott på Gringotts? Men det måste varit en ond mäktig trollkarl... jag känner inte till någon som brutits sig in förutom Harry Potter...” sa Ellie.
”Ja, jag vet” sa Edith.
”Men...vem och...vems valv?..” sa Ellie spänt.
”Ingen aning” sa Edith och sjönk tillbaka mot soffan.
/ Avis Fortunae 
Bra skrivet som alltid! Du får med mycket detaljer! 
Mugglarportalen