En annan version- En Drarry-fanfiction

Jag tänkte försöka mig på att skriva en fanfiction. Det är min första, så ha inga förväntningar!

Namn:En annan version
Språk: Svenska
Författare:Lossendes
Rating: G
Färdigskriven:Ja
Kapitel:19
Beskrivning:Vad skulle hänt om Harry inte bestämt sig för att tycka illa om Draco? Och hur hade det påverkat historien?

Kapitel 1

Draco Malfoy vaknade som vanligt i sitt rum på herrgården. Han såg upp i stentaket och de välkända sprickorna. Från väggarna vinkade quidditchspelare på affischer och fotografier. Idag skulle han till Diagongränden för att köpa sina böcker, klädnader, och vad mer det var, till sitt första år i skolan. Det skulle faktiskt bli ganska spännande. Draco hade aldrig varit i Diagongränden tidigare. Det var alltid tjänstefolket som gjorde alla inköp till hushållet. När han klivit upp och klätt sig i en marinblå klädnad begav sig Draco ner till matsalen för frukost.

Vid det långa bordet i ebenholts satt redan Lucius och Narcissa, tillsammans med karotter med äggröra, fat med bacon, brödkorgar och marmeladburkar. Narcissa log åt Draco när han slog sig ner bredvid dem. Lucius nickade stelt mot Dracos håll men återvände sedan till sin frukost. Kunde de aldrig se hur ensam Draco var? Påfåglarna var inte mycket sällskap. Samtidigt ville ha inte verka svag, så Draco hade lärt sig att verka hård och otrevlig.
-Ska det bli spännande att åka till Diagongränden idag? frågade Narcissa. Håll masken. Verka uttråkad.
-Inte så värst,svarade Draco, gäspade med flit och sträckte sig efter en skiva rostat bröd.

Det gick fort att uträtta inköpen efter att de delat på sig. Narcissa hade begett sig till trollstavsmakaren i Svartvändargränden efter en redogörelse om vilken gammal gaggig gubbe Ollivander var. Lucius var på Flourish & Blotts, och Draco styrde nu stegen mot Madame Malkins för att köpa klädnader. När han sköt upp den lilla dörren till affären möttes han av tystnaden som hundratals tätt packade klädesplagg skapar. I solljuset från butikens skyltfönster dansade dammkorn runt i luften. Draco stod still och bara inandades atmosfären därinne ett par sekunder. Sedan hördes ett svagt klirrande från labyrinten av klädställningar och en liten, åldersstigen häxa, som Draco antog var Madame Malkins klev fram ur skuggorna. Hon log mot Draco.
-Hogwarts, min vän? Draco nickade.
-Då får du följa med hit bort så ska vi mäta ut rätt storlek. Malkins ledde fram honom till en sliten pall och ställde honom ovanpå den. Hon tog en svart, enkel klädnad från en av ställningarna och drog den över huvudet på Draco. När den alldeles för stora klädnaden satt på tog hon ett av de silverglänsande måttbanden som hängde runt halsen på henne, gav det ett lätt slag med sin trollstav och släppte sedan det. Måttbandet började genast slingra sig runt Draco och mätte alla möjliga sträckor i en virvlande fart. Dracos underarm, överarm, ben, fot, hals, axel.. Draco slutade tvärt att titta på måttbanden när en annan pojke steg in i affären. Han kunde inte vara längre än 140 cm, hade rufsigt, korpsvart hår och ögon gröna som Slytherinemblemet i Dracos rum. Han bar tejpade glasögon och hade ett smalt blixtärr i pannan.
Draco kunde inte ta ögonen från honom. Han såg så.. annorlunda ut. På ett fantastiskt sätt.

Vad tyckte ni? Skriv gärna om jag ska ändra på något.

Bra

Bäst!

Tack så mycket!

Jag skulle tro att nästa kapitel kommer upp imorgon, om jag har tid.

Ookej längtar♡

Här är kapitel 2!

Kapitel 2

Draco steg på Hogwartsexpressen med spänning. Nu gällde det bara att hitta vänner, och det snabbt. Kanske skulle han få möta pojken från Madame Malkins igen. Han hade försvunnit innan Draco hunnit få reda på hans namn. Men han var tydligen renblodig, så Dracos föräldrar skulle säkert acceptera honom. Nu gällde det bara att hitta en plats i en kupé. Efter en stunds letande hittade Draco ett ledigt säte i en kupé med två pojkar som såg ut att vara dumma som spån, men tåget började bli fullt och Draco var dessutom i behov av sällskap, så de fick duga. De hette Vincent Crabbe och Gregory Goyle, fick han veta efter en stunds samtal. Nu var klockan fem i elva. Snart skulle tåget avgå. Då. Plötsligt gick han förbi tillsammans med en rödhårig pojke. Draco avbröt sig mitt i en historia om en quidditchmatch han spelat, flög upp från stolen och sprang ikapp dem.
-Vänta! Behöver ni någonstans att sitta? Vi har två lediga platser i vår kupé, om ni skulle vilja sitta med oss förstås, fick han fram. Den rödhårige och den grönögde pojken såg på varandra några sekunder och nickade sedan. Draco kunde inte hindra ett leende
-Vad roligt! Jag heter Draco Malfoy. Vilka är ni?
-Jag heter Ron Weasley, mumlade den rödhårige pojken och såg ner på sina ganska slitna skor.
-Och jag är Harry Potter, sa den grönögde pojken. Draco såg på honom med stora ögon.
-Den Harry Potter? Nu skulle det bli mycket svårare att få Lucius och Narcissa att acceptera honom om de blev vänner. De skulle nog inte tycka om att Draco umgicks med pojken som satte stopp för deras gamla mästare. Harry nickade.
-Ja, jag är den Harry Potter. Men jag minns inget av vad som hände.
-Jag förstår. Kom, vi sitter här borta.

Harry visade sig vara uppväxt hos mugglare och visste inget om trollkarlsvärlden. Det gjorde inte så mycket, Draco förklarade gärna. Inom en halvtimme hade Harry lärt sig om quidditch, Hogwarts och blodstatusar. Det visade sig att Harry var halvblod, inte renblod som Draco först trott. Han hade en snövit uggla vid namn Hedwig, som Draco beundrade. Själv ägde han en berguv som hette Salazar, efter grundaren av Dracos familjs elevhem. Ron Weasley visste Draco redan en del om, från sin pappa, men han fick veta att Ron också älskade quidditch och hade en gammal råtta som bar namnet Scabbers. Han verkade vara den ganska tystlåtna typen, men stack in meningar här och där i samtalet.
Crabbe och Goyle koncentrerade sig på den ymniga mängd godis de köpt av häxan som gick runt och sålde från en liten vagn, så Draco och Harry pratade mest med varandra. Timmarna flög fram och snart var de framme i Hogsmeade. På den mörka perrongen väntade ett drygt tjugotal hästlösa vagnar, men från andra änden hördes en kraftfull röst som ropade “Förstaårselever hitåt!” så de rörde sig mot den. Det visade sig vara Hagrid, nyckelväktaren. När alla förstaårselever kommit gick de ner i en smal, ännu mörkare gång. Den öppnade sig snart mot en blank, svart sjö och Hogwartsslottet. Det var ännu mer magnifikt än Draco föreställt sig. De reste över sjön i små båtar om fyra. Draco hamnade med Harry, Ron och en flicka med rufsigt brunt hår,bruna ögon och stora framtänder. Hon hette Hermione Granger, var mugglarfödd och mycket ivrig över att börja skolan. Draco hoppades att han skulle slippa hamna i hennes elevhem. Han bad dock tyst till alla gudar att Harry skulle hamna i Slytherin. Han visste inte vad han skulle göra om Harry hamnade i ett annat elevhem än han själv.

Superbra!

Superbra! Trodde aldrig att jag på riktigt skulle gilla en drarry-fanfiction...