Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Jag rekomenderar att läsa Cursed Child först, om du inte har gjort det, då den här kommer innehålla spoilers och samtalsämnen man bara förstår om man läst den!

Titel: Somewhere only we know
Huvudpersoner: Albus, Scorpius, Harry och Draco (det varierar)
Färdigskriven: Ja
Antal kapitel: 50
Rating: PG-13
Handling: Den här utspelar sig alltså efter The Cursed Child. Albus och Scorpius har precis blivit ihop och spenderar halva sommarlovet tillsammans. Det verkar funka bra ett tag, men det dröjer inte länge tills både Harry och Draco ser på dom och tänker tillbaka på deras tid på hogwarts, när dom var tillsammans. Men dom hade det inte så lätt som sina söner, och efter ett tag inser båda att dom fortfarande har starka känslor för varandra. Men hur ska det gå när deras barn älskar varandra minst lika mycket? Och vad ska Ginny säga?

Bevakar! ♥ När kommer första kapitlet?

BEVAKAR!! ♥

Well here it is! Jättekul att ni är intresserade
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 1.

Albus perspektiv

Vårterminen på Hogwarts hade just slutat och Hogwartsexpressen skulle gå om några minuter.
Albus och Scorpius hade just satt sig i en tom kupé.
"Jag hoppas att du inte tänker hoppa av tåget igen", skämtade Scorpius.
"Nej då", skrattade Albus och började genast tänka tillbaka på förra årets resa.
Nu kände han sig bara dum som hade gått på Delphis plan om att få Voldemort att återvända. Istället hade han lyckats radera sig själv ur verkligheten, och låtit Scorpius klara sig utan honom. Nu skulle han aldrig mer strula med tiden igen.

Det blev en kort tystnad ett tag.
"Lova att du skriver till mig", sa Scorpius och tittade på Albus.
"Klart jag ska! Du får komma och bo hos mig någon gång."
"Självklart", svarade Scorpius.
Albus kände att efter ett år som det här ville han inte vara ifrån Scorpius en enda sekund. Han var verkligen den bästa vännen man kunde tänka sig. Det var något speciellt med honom som han inte kunde komma på var det var.

"Jag kan fortfarande inte sluta tänka på det", sa Scorpius. "Jag menar när vi reste i tiden. Hur en så liten sak kan förändra så mycket."
"Du menar när Hermione var en psykopat och Rose och Hugo inte var födda? Och min pappa som förbjöd oss att träffas."
"Det var värre när du inte ens fanns. Jag vet att jag har berättat allt, men du anar inte hur det kändes", sa Scorpius bekymrat.
"Jag kan föreställa mig. Det måste ha varit kul att stå i centrum. 'Skorpionkungen'", sa Albus ironiskt.
"Skärp dig", skrattade Scorpius. "Inget av det var värt så länge Voldemort härskade och..."
"Och..?"
"Utan dig hade mitt liv inte haft någon mening."
Dom orden gjorde Albus stum. Han kände exakt samma sak för honom. Utan att tänka sig för reste han sig snabbt upp, böjde sig fram och kysste Scorpius.
Scorpius såg chockad ut ett tag tills Albus hade satt sig ner igen.
"Har vi kyssts förut?" undrade han tillslut.
Samma sak hade nämligen skett förut, fast då var det bara en kram.
"Jag tror inte det", sa Albus. "Men det är inget vi behöver göra om du inte vill-"
Scorpius avbröt genom att kyssa honom tillbaka. Den här gången blev Albus förvånad, men gillade det på samma gång.
"Så du gillar alltså..." började Albus.
"Killar? Ja. Iallafall dig." Albus log.
"Hur länge har du känt så här?" frågade han.
"Jag vet inte, men jag tror jag insåg det när jag såg dig med Delphi", sa Scorpius generat.
"Aha, så du var svartsjuk?" retades Albus. Scorpius nickade. "Jag är glad att det inte blev något med henne. Efter den fara hon utsatte oss för..."
"Allt det där är över nu", sa Scorpius och tog Albus i handen.

Tåget var framme vid King's Cross och när Albus, med Scorpius, Lily och James i hälarna, klev av såg han sina föräldrar stå och prata med Draco, Scorpius pappa. Morbror Ron och hans fru, Hermione stod också där och väntade på Rose och Hugo.

Innan dom åkte hem ville pojkarna säga hejdå ordentligt.
"Jag skickar dig en uggla", sa Albus. Han ville kyssa honom en sista gång, men tvekade så länge deras föräldrar såg på.
Det slutade med att han kramade om honom och gav honom en liten puss på kinden.
"Vi ses", sa Scorpius.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag lovar att den kommer igång mer i nästa del ^^

DET VAR HELT AWESOM! Längtar till nästa del!

♥

Kapitel 2.

Harrys perspektiv

Det hade nu gått en dag sen sommarlovet började för barnen. Harry tittade in hos Albus som satt på sin säng och skrev, troligtvis ett brev.
"Stör jag?"
"Ja, det gör du", sa Albus utan att se på honom.
"Får jag komma in?"
"Visst." Harry gick in och satte sig vid fotändan av sängen.
"Skriver du till Scorpius?" undrade han.
"Ja", sa Albus och tittade på honom. "Vi pratade igår om att han kanske skulle kunna komma hit och bo här ett tag."
Harry började genast tänka tillbaka på när han var i den åldern. Alla somrar han hade spenderat hos Ron och att han alltid hade varit välkommen dit.
"Jo men visst får han det. Det är bara att han kommer hit när han vill."
"Okej", sa Albus och log.
"På tal om Scorpius", började Harry. "Är ni två tillsammans eller så?"
"Ja. Hur så?"
"Jag bara undrade. Jag såg hur ni tittade på varandra igår."
"Jag hoppas inte du tänker göra en stor grej av att jag älskar en kille."
"Självfallet inte. Jag var också förälskad i en kille en gång", sa Harry och började tänka på sin tid på Hogwarts.
"Vem då?" undrade Albus, men Harry svarade inte.

Flashback från Harrys sjätte skolår

Harry satt i soffan i Gryffindors uppehållsrum, med marodörkartan i handen. Allt han hade gjort de senaste dagarna var att ta reda på vad Malfoy hade för sig. Han hade inte alls varit sig lik under hela terminen.
"Harry, jag har sagt åt dig att sluta", sa Hermione irriterat, som satt bredvid honom.
"Sluta med vadå?"
"Sluta vara så fäst vid den där kartan. Det är det enda du gjort på senaste tiden."
"Jag måste ju veta om det är sant. Tänk om Malfoy är en dödsätare? Jag vill veta vad han gör i vid-behov-rummet om dagarna." Harry tog en titt på kartan igen. Just nu befann sig Malfoy i Slytherins uppehållsrum. Hermione skulle just öppna munnen för att säga något, men blev avbruten av att Ron och Lavender kom in genom porträtthålet.
"Jag går och lägger mig", sa Hermione ilsket. "Massor att ta itu med imorgon." Hon började gå raskt mot flickornas sovsal.
"God natt", sa Harry till henne, men fick inget svar.
"Vad var det med henne?" undrade Ron.
"Skoltrött antar jag", sa Harry med blicken fäst vid kartan fortfarande. Malfoy hade också gått och lagt sig nu. Nu skulle han väl inte ha något annat för sig. Men Harry höll fortfarande ögonen kvar. Han började nog bli lite för besatt.
"Jag går upp till sovsalen, ska du med, Harry?" sa Ron.
"Gå du, jag kommer snart", sa Harry.
Han kunde höra där uppe att Ron och Lavender inte ville sluta upp med sina godnatt-pussar.
"God natt älskling", hörde han Ron säga.
"God natt min lilla Ronny ponny!" sa Lavender med bebis röst.

Nästa morgon skulle Harry ner för att äta frukost. Han sneglade mot Slytherin-bordet och såg Malfoy sittandes tyst. Bredvid honom satt Crabbe och Goyle, men han sa inte ens ett ord till dom.
"Harry!" sa Hermione och knäppte med fingret framför honom.
"Vad?" sa Harry och tittade snabbt på henne.
"Har du bestämt vem du ska ta med dig till Snigelhorns julfest?"
"Jag vet inte än." Harry började tveka om han ens ville gå.
"Du vet att Romilda fortfarande väntar på att du ska fråga henne. Det finns massor av andra tjej-"
"Måste det vara en tjej då?" avbröt Harry. "Det kan ju lika gärna vara en kille. Jag menar som kompisar."
"Vem skulle det vara?"
Harry svarade inte utan tänkte. Den första som kom upp i hans huvud var Malfoy. Vänta nu, tänkte Harry. Inte skulle Malfoy vara hans fest dejt. Det kändes fel men på andra sidan gjorde det inte det.

Han såg Malfoy gå ut ur stora salen. Han ville följa efter för att se vad han skulle göra, men väntade en stund så han inte skulle märka honom. Han hade ingen lust att få näsan nerstampad igen.

Plötsligt började han höra rop.
"Pappa? Hallå? Pappa!"


Harry satt nu i Albus rum igen.
"Hur är det?" undrade Albus. "Du var så tyst ett tag."
"Jo då, det är bra", ljög Harry. "Jag tror jag ska gå ner och börja med maten." Han reste sig upp och gick ut ur rummet. Albus ryckte på axlarna och fortsatte skriva.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sååå där fick vi en inblick på Harrys minne som kommer ha sin egna lilla story under berättelsen lite då och då. Hoppas ni gillade det ♥^^

Nej jag ÄLSKADE DET!!!!!!! Jag älskar att Harry var/ Är förälskad i Draco!!! ♥ Drarry

OMH ÄNTLIGEN EN SCORBUS STORY BEVAKAR STENHÅRT ÄLSKAR HUR DU SKRIVER!!!

Här kommer nästa del nu! Skulle ha skrivit igår men fick inge bra tillfälle
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 3.

Harrys perspektiv

När Harry gick in i köket såg han att Ginny stod där.
"Så vem står för middagen idag?" undrade hon.
"Det blir nog jag", sa Harry som om det vore självklart.

"Jag tänkte igår, på Albus och Scorpius", började Ginny. "Tyckte du dom påminde dig om någon?"
Harry tänkte faktiskt på Draco, men förstod att Ginny menade sig själv.
"Ja, det var gamla tider det. Men jag måste erkänna att Scorpius är väldigt lik sin far."
"Men allt det där är över nu, eller hur?" sa Ginny halvt bekymrat. Harry förstod direkt vad hon menade. Han hade nämligen haft ett förhållande med Draco förut, men som Ginny just sa var den tiden över nu.
"Naturligtvis", sa Harry och gav henne en enkel kyss. Harry ville genast byta samtalsämne.
"Albus pratade föresten om att ta hit Scorpius under lovet", sa han.
"Jomen det ska väl gå bra. Det kommer bli som våran tid i kråkboet", sa Ginny och log.
"Ja. Men dom lär väl inte ha någon Ron som kommer och avbryter", skämtade Harry.

Efter en stund var maten klar och Harry ropade på sina barn. Den första som kom in var Lily.
"Albus är påväg", sa hon. "James är tydligen upptagen."
Tillslut kom Albus också in.
"Är din bror påväg eller?" sa Ginny.
"Det verkar inte så. Ska jag hämta honom?" sa Albus.
"Gör det du", sa Harry.
Men innan Albus hann vända sig om och gå ut ploppade någon fram bakom honom.
"Bu!" Det var James som hade transförerat sig in i köket.
"Du skrämmer inte mig längre", sa Albus trots att det syntes att han hade fått en hjärtattack. James bara skrattade.
"Försök inte. Jag såg hur du hoppade till", sa han och fortsatte skratta.
"Det räcker nu, James", sa Harry strängt. "Jag vet att du tycker det är kul, nu när du får använda magi."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nu blev det här väldigt kort men det kommer snart mer. Tack för alla fina kommentarer ♥