Hejhej, jag tänkte att jag skulle försöka mig på att skriva en ff, vet inte om jag är särskilt bra men hoppas att nån person kanske endå vill läsa den.
Namn: Vänner på Hogwarts.
Författare:
Jessica Lawiise
Karaktärer som det kommer handla om: Jessica Lawiise, Albus Potter, James Potter, Lily Potter, Rose Weasley, Fanny Lawiise, Lona Lawiise, Ayelin Ninyara och Oliver Ninyara.
Utspelar sig när Harrys barn går på Hogwarts.
Handling: Familjen Lawiise, familjen Potter, familjen Weasley och Familjen Ninyara är vänner med varandra. Jessicas första år var bra, men det andra året börjar kännas jobbigt. Jessica blir tvungen att hålla hemlisar för sin tvilling Fanny.
Mer tänker jag inte avslöja...
Vilken årskurs alla går i:
Första årskursen: Hugo Weasley, Oliver Ninyara.
Andra årskursen: Fanny Lawiise och Jessica Lawiise, Rose Weasley (bästis med Fanny) och Lily Potter (bästis med Jessie).
Fjärde årskursen: Ayelin Ninyara och James Potter.
Femte årskursen: Lona Lawiise.
(Jag vet att att det inte är som i böckerna t.ex. Att Lily inte går i samma som Hugo Weasley. Att hon går med Rose och Albus och de.)
Taggar: Winsah,
Fanny Lawiise,
Lona Lustig,
Ayelin, Ludwig Von Koopa
Inez*Malfoy.
Kapitel 1:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 1. (Jessicas perspektiv)
Jag vaknade av att Fanny ramlade ner från sin säng med en duns. Jag reste mig upp och kollade på henne.
"Aj! ",sa Fanny. "Det är inte första gången du ramlar ur din säng. Låt mig gissa du drömde om att du spelade Quidditch? Tur att du inte inte väckte de andra.", sa jag och tittade på min tvilling. Hon hade blont långt hår med gröna ögon och några fräknar. "Ja, jag drömde om Quidditch. Jag drömde om att vi vann alla matcher.", hon reste sig upp och satte sig upp i sin säng. Jag log mot henne. Dagen innan hade vi kommit till Hogwarts, Rose lillebror Hugo hade hamnat i Gryffindor som vi alla hade hoppats på och Oliver hamnade i Hufflepuff. "Hur känns det att vara en metarmorfmagus?", frågade Fanny plötsligt och tittade på mig. "Att kunna ändra utseende, hårfärg och allt sånt där?"
Jag kollade på henne. "Det känns naturligt för mig, jag föddes så. Det känns inte som nått märkvärdigt.", svarade jag.
Då jag sa det bytte jag mitt röda lockiga hår och gröna ögon till brunt platt hår med blåa ögon, sedan bytte jag tillbaka till mitt röda lockiga hår och gröna ögon. Jag tittade på Lily, hon sov fortfarande, det gjorde Rose också. "Hur går det med Al och dig?",frågade Fanny med en retsam röst. "Vad menar du?", sa jag och rodnade häftigt. Fanny tittade på mig med sin Du-vet-vad-jag-menar min. "Jag skämtade bara.", sa Fanny sedan.
Jag suckade. Jag hade aldrig berättat gör henne om hur Albus och jag känner för varandra. "Är ni redan vakna?", frågade Lily som hade vaknat. "Godmorgon bästis!",sa jag till Lily. Fanny gick och väckte Rose. "Rose vakna, du sa att jag skulle väcka dig om Lily hade vaknat.",sa Fanny och skakade Rose. Rose satte sig upp och gäspade. "Sluta Fanny!", sa Rose irriterat. "Hörni, jag och Jess går till Al och James.",sa Lily.
"Okej!",sa Rose och Fanny.
Jag och Lily smög oss ut ur sovsalen ner till sällskaparummet. Där satt Albus och läste boken han hade fått av mig i julklapp. "Hej Al!",sa jag och log mot honom. Han tittade bort från sin bok. "Hej, Jess och Lily.", sa Albus.
"Öhm, Lona har brutit armen!", sa Al och tittade på mig. "Va? När hände det?", frågade jag. "Jag vet inte, det var Malfoy, Scorpius Malfoy som sa det till mig.",sa Albus. "Men kom igen Al, om det var Scorpius som sa det varför skulle det då vara sant.",sa Lily med en självklar röst. "Jo, men varför skulle han skoja om det?",sa Al. "För att Scorpius är Scorpiu. ", sa Lily.
Rose och Fanny kom in i rummet. "Jessica, du har fått ett brev.", sa Fanny och höll i ett papper. Jag tog det ifrån Fanny.
Till Jessica Lawiise.
Du borde inte få gå på Hogwarts.
Försvin härifrån.
Du är en smuttskalle!
Från Anonym.
Läste jag. Al gick fram till mig. "Jess jag vet vem det är ifrån!", sa han.
Kapitel 2:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 2. (Rose Weasleys perspektiv.)
Jessica läste igenom texten igen. "Al, vem är det ifrån?", frågade Jessica. Jag tittade på Jess hon såg inte så ledsen ut. "Det är från Scorpius.", sa Albus. "Bry dig inte om det, först låtsas han som Lona har brutit armen och nu är han en idiot och skriver det här till dig. Han skrev nått liknande till mig förra året.", sa Lily. "Ursäkta men Scorpius är ingen idiot. Han är bara...", började Rose. "Men kom igen Rose, ska du hålla på och försvara honom.", sa Lily och tittade konstigt på mig. "Jag går ner och äter frukost.", sa Jessica deppigt. "Jag följer med.", sa Albus och började gå med Jess. Jag kände mig arg på Lily. "Jag tänker inte försvara honom, jag undrar bara om han vekligen är så illa som ni alla verkar tro. Eller så tänker ni bara så för han heter Malfoy.", sa jag irriterat till Lily när Jess och Albus hade gått. Varför sa jag allt det här varför brydde jag mig om vad de sa om Scorpius! Jag tittade bort från Lily. "Kan ni två sluta bråka!",sa Fanny. Hon gick ut ur sällskaparummet, sedan ut genom porträtthålet.
(Jessicas perspektiv.)
Jag satt mittemot Al och åt frukost. Jag kollade bort mot Slytherinbordet. Där satt Scorpius och pratade förfullt med sin kompis Alicie Parkinsson. "Hej!", sa Ayelin som hade satt sig bredvid mig. "Fanny berättade om brevet du fick, jag mötte henne påväg hit.",sa hon. "Godmorgon kusin!", sa jag och log mot henne. "Jag bryr mig inte om det där brevet som jag fick."
Jag blev glad av att se Ayelin, jag kunde var mig själv med henne och vi hade en sak gemensamt som var att båda var metarmorfmagusar. "Oliver och Hugo har blivit besatt av trollkarlsschask de har spelat länge nu!", sa Ayelin. Hon tog ett rostatbröd och började bre marmelad på den. "Jag måste gå nu! Jag lovade James att vi skulle ses i blioteket.", sa Albus.
"Okej! Vi ses sen.", sa Ayelin och jag samtidigt. Han gick ut ur stora salen. Jag bytte hårfärg till ljusbrunt hår med blåa slingor som Ayelin hade. Fast jag hade ljusare hår. "Du varierar dig oftast med ditt röda lockiga hår eller ditt ljusbruna hår med blåa slingor. Varför?",sa Ayelin. "För att det är det jag trivs bäst med.",sa jag. "Förresten när börjar vår första Quidditch träning?", frågade jag. Ayelin var jagare Gryffindors Quidditchlag. Jag var sökare. Fanny var jagare och James var jagare. Lona och Albus var slagman, och Eric var vaktare. Eric var kapten för Quidditchlaget. "Vet inte, jag ska fråga Eric.",sa Ayelin.
Fanny, Rose och Lily hade kommit. Efter frukosten så började Lily, Rose, Fanny och jag gå till vår första lektion som skulle vara Örtlära.
Kapitel 3:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 3.(Jessicas perspektiv perspektiv.)
"Ni har ingen läxa den här veckan. Nu kan ni gå.", sa professor Longbottom. Gryffindoreleverna och Ravenclaweleverna började gå ut ur växthus 2. Jag och Lily dröjde kvar efter lektionen. När alla hade gått gick jag och Lily till Neville. "Hej, Neville! Jag ska hälsa från mamma och pappa.", sa Lily. "Hälsa tillbaka. Vad tycker ni om er första lektion?", frågade Neville. "De är verkligen bra!",sa jag och log. "Jess och jag måste gå nu tack gör lektionen.",sa Lily och vi började gå iväg tillbaka till slottet. "Det är verkligen bra att vi har Neville som lärare!", sa jag och började ta längre steg och axelerade farten.
"Där är ni ju!", sa Ayelin som stod i korridoren och lekte med hennes två råttor Melody och Angel. "Hejsa...vänta nu, du har väl förvandlingskonst nu!", sa jag och tittade på Melody som åt en knäckebröds bit som Ayelin hade gett henne. "Nepp den börjar om tjugo minuter.", svarade hon. "Nej, Angel bit inte i mina kläder, ååh." Lily fnissade åt Angels dumheter."Hörni, jag måste gå nu. Jo, jag lovade Oliver att spela ett parti trollkarlsschask efter lektionen i Örtlära.", sa Lily.
"Okej vi ses senare!", sa jag. "Vart tog lilla Melody vägen?", frågade jag. "Hon sover i min ficka.", sa Ayelin och log.
"När börjar er nästa lektion?" Jag tänkte efter. "Om en halvtimme, då ska vi ha trolldryckskonst trolldryckskonst.", svarade jag. Plötsligt började jag tänka Quidditch, jag kände en sån stark lust att spela Quidditch just nu. "Hallå!", sa en röst bakom mig, jag vände mig om och fick syn på James. "Hej!", svarade jag och Ayelin i kör. James log extra mycket åt Ayelin.
Efter middagen i stora salen, så gick jag och Ayelin till sällskaparummet och gjorde läxor. Lily var och skickade ett brev. Fanny var med Rose och åt fortfarande i stora salen.
"Var vad det där?", frågade Ayelin. "Vadå...?", frågade jag. "Det låter som svaga pipande ljud det, det ekar också." Jag satt alldeles stilla och försökte hörs nått. Sedan hörde jag det! "Ljudet säger något.", sa jag. Albus gick in sällskaparummet. "Vad är det?", frågade han, när han såg att jag och Ayelin satt helt stilla utan att säga något. "Hör du inte!", sa jag som hörde det gälla pipande väset väldigt tydligt nu. Albus tystnade och rörde sig inte. "Vad pratar ni om om?", fråkade han och log lite ängsligt mot oss. "Det är ett väldigt tydligt ljud. Det piper gällt och väser sedan.", sa Ayelin. "Tyvärr, men jag hör ingenting.", sa Albus. "Jaha ni låtsas att ni kan höra ormspråket.!", sa James som satt en bit bort men endå hade hört allting. "Sluta James!", sa jag irriterat. Han lig retsamt mot mig. Ljudet hade tystnat nu.
Kapitel 4:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 4. (Lonas perspektiv.)
Jag satt och läste i min nya trolldrycks-bok, vi skulle läsa första kapitlet till idag. Klockan var halv sju på morgonen. "Godm...godmorgon, Lona!", sa Jessica som hade kommit in i sällskapsrummet och gäspade. "Hej!", sa jag. Jessica satte sig brevid mig i soffan. "Vad gör du?", frågade hon och tittade på min bok. Hon verkade väldigt trött. "Jag läser klart kapitel ett, vi ska sedan gå igenom det i klassen.", sa jag. Jessica svarade inte. Jag fortsatte läsa. "Om en vän till dig skulle typ...berätta för dig att hon kunde höra ett speciellt ljud som ingen annan kunde höra. Skulle du tro henne då?", frågade Jessica efter ett tag. Jag tittade upp från min bok och tittade på henne. "Hur så?", sa jag. "Ayelin och jag kunde tydligt höra väsande, pipande ljud som ett litet djur eller nått sånt, men det var bara vi som kunde höra det.",sa Jessica väldigt snabbt. Jag log mot henne. "Det är väl självklart, du och Ayelin är Metarmorfmagusar. Metarmorfmagusar kan höra sådana ljud, fast varför vet ingen.", sa jag. "Hur vet du allt det där?", frågade Jess förvånat. " Jag läste det i en bok.", sa jag som om det vore självklarast i världen.
(Jessicas perspektiv.)
"Trollkonsthistorian, var jättetråkig!", utbrast Lily. "Det har den väl alltid varit, men det konstiga är att Scorpius och Rose satt brevid varandra under lektionen!", sa jag. Jag och Lily var påväg till biblioteket för att leta efter Lona. "Jag förstår verkligen inte vad Rose sysslar med. Har hon blivit vän med Scorpius, eller?", sa Lily besviket. Om en halvtimme skulle de ha ett Quidditch pass.
"Vilka har vi här då!", sa en hånfull röst bakom Lily och mig. Jag vände mig om! Det var Scorpius. "Vart ska ni?", sa han retsamt. Varför skulle just han komma nu. "Vart är Rose?", frågade Lily. "Vem bryr sig!", svarde han. "Var inte du och Rose vänner?", frågade Lily. Jag började gå därifrån. "Vänta på mig!", sa Lily och gick snabbt efter mig. "Bara så att du vet Jessica, så hatar jag sånna som du. Du tror att du är bäst bara för att du är en metarmorfmagus.", ropade han efter Lily och mig.
Fanny och Rose hade dykt upp ur ena hörnet av korridoren. "Du sa att du ångrat allt elakt du sagt förut!", sa Rose upprört som verkade hört allting.
Kapitel 5:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 5. (Scorpius Malfoys perspektiv.)
Det hade gått en vecka sedan Rose blivit arg på mig.
Hon hade gett mig ilskna blickar de senaste dagarna.
Jag började gå upp till uggletornet, jag kanske borde skicka ett brev till henne och be om ursäkt. Hon tror säkert att jag låtsas vara hennes vän. Men jag tycker om henne. Det jag sa till Jessica var inget jag menade. Jag bara sa det! Jag var framme vid uggletornet, sakta tog jag fram en pargament bit från min ficka, fjäderpenna och bläck. Jag satte mig ner på golvet. Vart skulle jag börja.
Till Rose.
Från Scorpius.
Jag vill inte att vi ska vara osams, allt är mitt fel. Jag vet att det jag sa till Jessica var dumt. Men jag gjorde det av en anledning.
....Började jag att skriva. Nu behövde jag bara hitta på något som lät troligt. Annars skulle hon kanske aldrig förlåta mig...
Jag gjorde det för att jag var ledsen och arg. Hon har sagt så många elaka saker om dig bakom ryggen. Det kändes fel att berätta det för dig, jag var rädd att du inte skulle tro mig. Jag lovar!
Jag vill bara att vi ska bli vänner.
Hälsningar Scorpius...förlåt.
Jag vek ihop det och gick fram till en svart uggla, jag knöt fast det lilla brevet. Ugglan flög snabbt ut ur ett fönster. Hoppas lögnen övertygar henne, tänkte jag för mig själv. I samma ögonblick såg jag Fanny gå upp för trappan. "Åh, vad bra att jag hittade dig.", sa Fanny ilsket. "Jag vill bara säga att om du inte ber om ursäkt till Rose så kommer du ångra att du börjat på Hogwarts." Jag gick snabbt förbi henne utan att svara. "Scorpius snälla! Rose är min bästa vän, jag vill inte se henne så här ledsen längre.", sa Fanny som gick efter mig. Jag tittade argt mot henne. "Hon skulle kanske inte blivit så ledsen om du och din eländiga tvilling inte snackat illa om henne bakom ryggen på henne.", sa jag snabbt.
(Fannys perspektiv!)
Jag förstod inte vad han pratade om! "Vad menar du?", frågade jag. Han började le retsamt. "Det var hur som helst så jag skrev till Rose.", började han långsamt. "Vadå?" Jag blev argare och argare. "Jag skrev att Jessica hade sagt saker om Rose bakom ryggen på henne...och att det var därför jag sa de där sakerna tillJessica.", sa han långsamt. Hur korkad får han vara, som om Rose skulle tro på det. Fast det kanske hon skulle.., tänkte jag sedan lite oroligt. "Jag kommer berätta allt det här för henne.", sa jag. "Tänk efter Fanny! Om Rose tror på mig, kommer hon att förlåta mig. Då är hon inte ledsen längre. Men om du berättar för henne kommer allt att bli värre!", sa Scorpius roat.
Kapitel 6:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 6. (Fannys perspektiv)
Jag kollade argt på Scorpius. "Okej då jag berättar inget för Rose. Hoppas du är nöjd.", säger jag argt och besvärat. Det här kändes inte bra. Scorpius log ett sista dumt leende och sen gick han. Jag stod kvar en stund och tänkte. Nu kunde jag inte berätta för Rose, men jag måste berätta för Jess innan Rose blir arg på henne.
(Jessicas perspektiv)
Jag stod och pratade med Albus. "Albus, är det okej om jag berättar för Fanny om hur vi känner för varrandra det är svårt att hålla det hemligt för ens egen tvilling. ", sa jag. "Visst, bara hon inte missuppfattar och tror att vi är ihop.", sa Albus och log lite. "Bra! Jo jag måste gå och göra klart min uppsats till professor Binns, jag kommer vara i biblioteket. Hänger du med?", sa jag och hoppades att han ville. Vädret ute var regnigt och grått. Jag hade inte inget att göra så det kändes passande att börja med uppsatsen den här kvällen. Albus han inte svara. "Jess!", sa en röst bakom mig. Den bekanta rösten tillhörde Fanny. Jag kände igen rösten alldeles för väl. Jag vände mig om och såg på min tvilling. "Hej, Fanny har det hänt något.", frågade jag. "Jo, alltså. Jag mötte Scorpius uppe i uggletornet och jo..., du vet att Rose är arg på honom för att han retade dig. Öhm, nu har han hittat på att han sa det för att du hade pratat illa bakom ryggen på henne och att han försökte ge tillbaka.", sa Fanny. Det här var så löjligt tänkte jag. Några Hufflepuffelever gick förbi och de skrattade och pratade förfullt. "Va! Men skrev han det där i ett brev till henne", frågade Albus allvarligt. "Ja!", svarade Fanny. "Och nu kommer hon anklaga dig Jess och tro på Scorpius." Jag suckade djupt. "Är det här så viktigt? Säg bara sanningen till Rose, Fanny. Och varför skulle hon tro på Scorpius.", sa jag irriterat, allt var ju så dumt, det här var bara ett liten grej som tydligen var jättestor för min tvilling och Al. "Jo, hon kommer tro på Scorpius. Hon är kär i honom.", medgav Fanny. Al kollade på Fanny som hon nyss dragit ett skämt. Men när Al märkte att Fanny inte skämtade så stönade han ett nej. "Okej! Rose är kär i Scorpius. Och allt är enkelt! Fanny du är Roses bästis du kan bara övertala henne om att vår käre vän Scorpius ljuger.", sa jag.
Det här var löjligt tänkte jag igen. "Jag går till biblioteket nu!", sa jag och suckade. Jag lämnade Fanny och Al, skyndade mig till biblioteket.
Jag gick in i biblioteket och såg Lona sitta i en fåtölj och läsa en bok om drakstenar och deras krafter. Jag gick för att leta efter boken om Jättarnas krig del 2. När jag hittat den satte jag mig bredvid Lona och hon tittade långsamt upp. "Hej, vi ska skriva en uppsats om Jättarnas krig.", sa jag trött. Lona log mot mig. "Vill du ha hjälp.", frågade hon och jag kände mig tacksam över min syster. Jag tog fram pergament, fjäderpenna och bläck ur min axelväska. Lona och jag satt där med min uppsats, tiden gick fort och jag var klar med min uppsats tack vare Lona. "Jag önskar att jag var smart som du.", sa jag och log mot henne. Jag kunde alltid lita på Lona. "Du har väldigt fina egenskaper du med. Ska vi gå ner och äta middag i stora salen med de andra.", frågade hon och gjorde sitt snälla lilla leende som jag älskade att få. Jag reste mig upp. "Jag det gör vi.", sa jag.
Resten av kvällen spenderade jag åt att vara med Lona. Problemet med Rose och Scorpius fick Fanny sköta. Hoppas hon lyckas men hon är Roses bästa vän och därför lämnar jag jobbet åt Fanny men jag kände fortfarande en liten skuld till det.
Men nu så var jag här med Lona och skrattade åt att James försökte imponera på Ayelin. "Kommer du ihåg den gången jag gjorde den där räddningen som fick det andra laget att tappa hakorna.", hörde man James säga till Ayelin. "För hundrade gången du har berättat det typ 8 gånger nu. Och jag orkar inte höra om dina jättecoola räddningar nu, okej?", sa Ayelin. "Öhm, okej. Men du måste endå erkänna att du blev impad när jag fick Marcus att ramla av kvasten.", fortsatte James. Jag såg hur Ayelin blev otålig. "Du jag är med i quidditchlaget så jag kan komma ihåg det.", sa Ayelin irriterat.
Jag och Lona skrattade! Det var inte alls diskret att James gjorde allt för att imponera på Ayelin.
Kapitel 7.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 7.
(Jessicas perspektiv)
Jag vaknade med ett ryck. Jag hade precis drömt om att se Mamma, Lona och Fanny döda. Det var det sista jag ville skulle hända efter att pappa dog vid en quidditchturnering. Jag saknade honom så oändligt mycket och kände igen smärtan som jag fick då det hände. Jag var 10 år då. Året innan jag började här.
Minnet om hur han höll min hand efter att vunnit en Quidditchmatchen. Turneringen varade i två dagar.
Och han hade tagit med sig Lona, Fanny och mig. Men jag skulle aldrig glömma stunden då ett gäng dödsätare brände vårt tält. Då han sa åt Lona att springa med Fanny och mig. Då jag såg honom stanna kvar och blev dödad av en av dödsätarna. Jag tvingade mig att försöka glömma det men minnet av honom var för starka och jag kände smärtan inom mig när jag tänkte på honom. Jag skulle aldrig se honom mer. "Jess! Är du okej?" Jag vände mig om och såg Lily vaken i sin säng. "Kanske...", var det ända jag fick ur mig. Det sved i ögonen och jag lyckades inte hålla tillbaka tårarna, det gjorde mig lite besviken. "Jess, om du är rädd för att Rose ska vara arg på dig... Så vill jag bara säga att det är lugnt. Jag och Fanny har pratat med henne och hon tror på oss.", sa Lily snabbt. Jag torkade bort tårarna från ansiktet men det var meningslöst det kom bara fler. Det här hade ingenting med Rose att göra. Men det var bra att Lily och Fanny pratat med henne. "Vad bra!", sa jag och försökte le. "Är det därför du är ledsen?", frågade Lily försiktigt. Hon gick upp ur sängen och satte sig i min. Jag skakade långsamt på huvudet. "Jag saknar pappa. Jag kommer aldrig få se honom mer. Jag vet att jag är löjlig.", sa jag och snörvlade.
Det här var rätt pinsamt, jag ville inte bryta ihop inför min bästis. Lily la en arm om mig. "Du är inte löjlig. Jess, jag beklagar verkligen.", viskade hon.
"Tack.", sa jag till sist. Jag torkade mig om ögonen igen och den här gången slutade jag att gråta.
Det var lördag. Vi hade inga lektioner idag! Lily kramade om mig sedan reste hon sig upp. "Jag tänker fixa i ordning mig.", sa hon. Vi började klä på oss under tystnad. Jag tänkte fortfarande på pappa och smärtan var kvar. Smärtan kom alltid fram när jag tänkte på honom. "Du? Fanny och Rose sover fortfarande så vi låter de sova. Vi kan väl gå ut lite. Det är ett fint väder och jag skkulle inte tacka nej till frisk luft.", sa Lily. Jag tittade ut genom fönstret. Solen sken och det verkade inte alls kallt. Det borde vara kallt eftersom det är sen höst. "Ja, vi går ut!", sa jag och försökte se glad ut men det var lite svårt efter mardrömmen och minnet av pappa. Lily och jag gick ut ur porträtthålet och ner för alla trappor tills vi kom ut till de stora portarna som Lily öppnade. Luften var varm. "Vi kanske kan gå ner till sjön och sedan hälsa på Hagrid!", sa Lily glatt. Det lät som en bra idé. "Javisst.", svarde jag. Det var några Ravenclawelever som satt under ett stort träd och gjorde läxor. Lily verkade pigg och jag började bli på bättre humör. "Jag tänkte göra läxor i kväll med Lona.", sa jag när vi kommit ner till sjön. "Åh, öhm.
Jag har en uppsats om jättarnas krig jag måste göra. Och en annan uppsats till Neville om de där nya växterna. Sedan måste jag öva på att förvandla galleoner till små stenar.", sa Lily. "Jag har skrivit klart uppsatsen om Jättarnas krig så den kan jag hjälpa dig med. Och de andra sakerna kan vi nog få hjälp av Lona med.", sa jag. "Bra! En sak jag undrar över... Varför umgås du inte särskilt mycket med Fanny, ni är ju endå tvillingar.", sa Lily och granskade mig. Jag tänkte efter lite. "Vi umgås ju men kanske inte lika mycket som tvillingar brukar göra. Det kan bero på att vi har mycket olika intressen. Jag vet inte! Jag trivs att var med dig!", sa jag sedan. Jag blundade och koncentrerade mig på ljusbrunt hår och blåa slingor. Sedan förvandlades mitt röda lockiga till det andra jag tänkte på. "Orättvist", suckade Lily. "Men du passar i det!" Sedan gjorde jag så att jag blev en aning längre. "Sådär ja! Så här tänker jag se ut den här veckan.", sa jag glatt. "Det är fortfarande orättvist!", påpekade Lily. "Kanske det! Men du har andra saker som jag skulle vilja ha.", sa jag och min röst lite skakig när jag sa det. Lily verkade inte märka det. "Som vad?", frågade hon. Jag sänkte huvudet. "En pappa vidd liv.", sa jag svagt. Jag ångrade genast att jag tagit upp det. Jag kände smärtan inom mig som var smärtan av att jag saknade honom. Lily tittade lite nedstämt på mig. "Mm. Vi kanske ska prata om något annat.", sa hon till sist. Jag tittade upp mot slottet och såg att klockan var halv elva. "Vi kanske kan besöka Hagrid.", föreslog jag. Lily nickade. "Sedan måste vi äta frukost. Det blir sen frukost idag.", sa hon. Vi följde den lilla stigen till Hagrids stuga. Jag knackade två gånger. Lily och jag stod och väntade.
Inget hände. Jag knackade igen fast tre gånger.
"Han verkar inte vara hem", började Lily men avbröts av att Hagrid öppnade dörren. "Jag vill inte ha besök nu. Jag har lite annat för mej. Men vi hörs kanske imorron.", sa Hagrid lite sorgset. Både jag och Lily nickade. Och han stängde dörren. "Ska vi hälsa på honom imorgon", frågade jag. "Mm, han verkade inte på något vidare humör.", svarade Lily.
Jag höll med Lily och vio gick upp till slottet igen för att äta frukost.
Kapitel 8:
Kapitel 8. (Jessicas perspektiv.)
Veckorna gick och det blev kallare och kallare ute.
Det var söndag. Jag hade gjort klart alla mina läxor igår så jag var helt ledig idag. Jag satt i min säng och tittade ut genom fönstret. Det var tjocka, mäktiga moln man såg där ovan och ett lager med snö hade lagt sig ner på marken. Men här inne var det varmt och skönt. Fanny och Lily hade pratat med Rose för några veckor sen så det problemet var löst.
"Jess?", viskade min tvillings trygga röst.
"Är du vaken nu?", frågade jag tyst och vände mitt huvud åt henne. Jag såg hur Fanny log i det lilla ljuset som kom ute från fönstren.
"Ser det ut som jag sover.", skämtade hon och klev smidigt ur sin säng.
"Jag vet inte... Du brukar ju göra mycket saker i sömnen.", skämtade jag tillbaka.
Fanny satte på min säng.
"Tycker du inte vi borde ägna mer tid med varandra
som vi alltid gjorde förut.", sa hon.
Jag tittade nyfiket på henne och försökte avgöra hennes ansiktsuttryck.
"Absolut Fanny.", svarade jag och log.
Fanny och jag fixade i ordning oss.
Jag ändrade mitt hår till rött platt hår, med gröna ögon. Exakt som Fanny fast att hon är blond.
Vi gick ner till sällskapsrummet. "Jaha här var det tomt.", sa jag och satte mig ner i en av sofforna.
Fanny gick fram för att tända brasan innan hon satte sig bredvid mig.
"Jag ska berätta en sak för dig.", sa jag med ett leende på läpparna och jag rodnade lätt.
"Vadå för något?", frågade Fanny, alltför nyfiket.
Typiskt. Jag tyckte alltid det var lite svårt att berätta saker som jag haft hemligt länge.
"Jo. Fanny...", sa jag med kunde inte låta bli att le så att jag inte kunde fortsätta att prata.
"Men snälla Jess. Varför ska du alltid göra så här mot mig. Du säger att du ska berätta en sak men sedan klarar du inte av det för du ler för mycket eller fnissar för mycket. Tänker du berätta eller inte?", sa Fanny med låtsats sårad och förtvivlad röst.
"Men jaa! Jag och Albus gillar varrandra.", sa jag med oväntat naturlig röst. Fanny fnissade lite.
"Vänta alla gångar jag retat dig med att ni är kära och du har typ sagt: "Va, nej!".
Och nu så gillar ni faktiskt varandra.", sa Fanny och såg road ut.
"Jaja. Ska vi gå ut i snön?", frågar jag.
Fanny nickar glatt och vi klär på oss utekläder.
Jag och Fanny startade ett snökrig. Det var Gryffindor mot Hufflepuf. Vi var sex Gryffindorelever och sju Hufflepuffelever.
Rose, Lily och Albus var med. Fanny och Albus var bra. Men jag blev träffad hela tiden.
Jag lyckades träffa en Hufflepuff tjej.
"Akta Jess.", ropade Albus och skrattade. Men det var försent jag blev träffad igen.
Jag muttrade irriterat och kastade en snöboll åt vilket håll som helst av irritation. Den råkade träffa Rose.
"Kom igen Jess. När du väl inte bryr dig träffar du.
Men när du försöker missar du.", sa Rose och srattade lite.
Det slutade med att alla var väldigt blöta och vi gick in för att dricka varm chokladmjölk.
<---When you wish you were Adora
Mugglarportalen