När folk blev stora och Voldemort vann.

Detta är ett litet roll mellan Cara Riddle och lilla jag therese91 ;D.

Skulle ni vilja ha ett roll men nån utav oss eller båda så skicka en uggla så kan vi starta en ny tråd.

Puss och kram på er alla, livet leker och halvalv är ett kuligt ord XD

Haha du är inte riktigt klok men nu kör vi xD men jag ändrar lite på min story jag o Draco skilde oss och jag blev tillsammans med en kille som heter Jezebel

Jag stod i lägenheten och såg ner på gatan där några skrämda smutsskallar som sprang fram över gatan och jag öppnade fönstret och de såg skrämt på mig och jag skrattade lite när jag kände att någon la armarna runt mig och jag vände mig om och såg in i Jezebels blåa ögon och log lite
"så du har äntligen vaknat?" sa jag roat
"klockan är sex på morgonen och jag kom hem tre i natt" sa han och kysste mig
"jag glömde av att du hade ett uppdrag i natt" sa jag och han log
"vad sägs om att gå ut och äta frukost" sa han och jag log
"ja varför inte" sa jag och tog hans hand och vi lämnade lägenheten och jag såg på några mugglare som tryckte sig mot väggen och vi log elakt

( Jo jag är superklok XD aaa, Dean är död med bara för att det är kul XD )

Jag satt som vanligt vid köksbordet i huset, huset som ingen besökte eller som jag inte fick lämna.
Men något var annorlunda, jag visste inte vad det var mr Carrow, som jag skulle kalla honom hade vart borta i tre dar nu och ja, jag kände inte den där konstiga kännslan som jag alltid hade känt med honom.
Jag kände mig inte lika luddig i hjärnan längre, det känndes som att för första gången på år kunad jag tänk klart.
Kunde det bero på den dryk han alltid tvingade mig att dricka?
Jag skakade på huvudet, jag kunde inte tänka klart ännu.
Jag kröp ihop på stolen och såg på mina tunna ben under kjolen.
Vad hade hänt med mig?, sen när hade jag blivit så mager?, och kjol?, varför?
Jag såg mig förskrämt om när jag hörde nått som knarrade men slappnade sedan av när det inte var han.
Han skulle säkert straffa mig att jag inte tagit drycken och inte gjort som han sagt.
Jag kunde ju inte ens använda magi längre, vad hande hänt med mig?
Jag såg på mina såriga armar och suckade, varför såg jag ut så?
Jag skakade på huvudet och kom sedan på att nått med drycken borde det vara.
Varför skulle jag annars känna såhär nu, hur kunde jag stanna hos någon som hade dödat Dean för att jag hade dödat hanns mor?
Jag såg mig om, tänk om han kunde höra mig eller tänk om han kom?
Jag skulle bli rejält straffad, om han kom på mig med att lämna huset.
Men det var värt att ta risken, jag kunde inte stanna här, i det helvette som kallades mitt liv.
Jag reste mig upp och drog handen genom mitt toviga hår.
Sen när hade jag inte borstat mitt hår?, och hur kunde jag se ut som ett blekt tunt spöke i hyn?
Jag såg mig om en sista gång innan jag lämnade huset, som jag hoppades att jag gjorde för alltid.

( Nu kan du hitta mig, är ute ur huset där du inte kunde hitta mig via märket XD )

(du är bra elak! Du bara dödar Dean, så elak kunde i te jag vara mot Draco!)

Jag såg på mugglarna och skrattade lite
"de är riktigt underhållande" sa jag till Jezebel som satt mitt i mot mig vid bordet
"visst är de. Jag funderade på om jag skulle göra ett expriment på dem" sa han och fingrade på skalpellen och jag log över tekoppen
"gör så, men snälla bloda inte ner mattan igen" sa jag och kramade hans hand innan jag drack upp teet
"härskarinna" jag vände mig om och såg på Hanna som bugade och inte mötte min blick. Det var underhållande hur mycket som ändrats på några år, vi hade gått på Hogwarts tillsammans men det kändes som en livstid sedan
"vad vill du?" sa jag irriterat "ser du inte att jag äter?"
"jag ber om ursäkt" sa hon och slängde sig på marken i en bugnig och jag log roat "men vi fick upp en signal från Laura" sa hon och jag bara stirrade på henne
"Laura?" sa Jezebel och såg på mig "din gamla kompis som försvann för år sedan? Jag trodde hon var död" sa han
"det trodde jag med" svarade jag honom och bara stirrade rakt fram

( Moahaha XD )

Jag gick längst gatan och hade ingen aning om var jag var någonstans, jag hade ju aldrig lämnat huset.
Jag hade ju aldrig fått lämnat huset, jag huttrade i den kalla blåsten..
Jag skulle ha tagit på mig något annat än kjolen och linnet, men jag tänkte inte gå tillbaka, aldrig att jag tänkte det.
Jag suckade, vad hade hänt med mitt liv?, åratal av att hållas fången med en man jag hatade.
Jag såg ut som nån halvdöd person och hoppade till vid minsta ljud.
Jag var livrädd att han skulle komma på mig, att han skulle hitta mig och straffa mig.
Jag hade alltför många sår på kroppen sen de gångerna jag gjort fel.
Jag rös till och hostade, typiskt skulle jag bli sjuk när jag äntligen hade rymt.
Jag kunde inte ens utföra trollformler längre, vad berodde det på?, är jag inte bättre än en simpel mugglare som han hade sagt?
Jag skakade på huvudet och fortsatte att gå, jag visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen.
Bara att jag ville ifrån honom.

"Cara?" Jezebel la en hand på min och jag skakade på huvudet och återvände till nuet
"jag försvann visst in i tankarna" sa jag och reste mig upp och Jezebel såg på mig
"jag följer med dig" sa han lugnt
"hur visste du?" sa jag och log
"Cara jag har känt dig i fem år och jag kan utan problem läsa dig" skrattade han roat och jag strök en askblond hårslinga ur hans ansikte
"jag glömmer ibland av att du läser av folk som ett jobb och ja dödar dem sen" skrattade jag och jag såg på Hanna "vart är hon?" sa jag kallt och hon kröp ihop och viskade något
"crucio" sa jag trött, jag hatade när folk var sega
"hon är i Nottingham" sa hon lågt och jag tog tag i Jezebel och vi transfererade oss till staden som såg ganska förfallen ut.
"jag antar att de inte bor några mariner här" sa Jezebel
"inte vad jag vet" sa jag och vi började gå längs huvudgatan och leta efter Laura

Jag gick vidare men hostan hade blivit värre, jag orkade inte gå mer.
Jag var helt slut, antog att jag inte hade speciellt mycket att ta krafterna utav med tanke på hur jag såg ut.
Jag kröp upp i en trappuppgång och lutade mig mot en vägg.
Jag slöt ögonen, och andades tungt.
Kunde jag bara inte få dö?, så jag slapp ifrån allt det här?, mitt liv var ett helvette så mycket det var så varför leva?
Jag kröp ihop och försökte bli varm, men jag frös så jag skakade.
Tillsist kunde jag blunda och jag somnade tungt.

Jezebel stannade vid några barn
"har ni sätt en rödhårig tjej med gröna ögon?" sa han och de såg skrämt på honom "svara" sa han hotfullt men de svarade inte och han skar halsen av det ena barnet och de andra så förskräckt på honom
"hon...är...där...borta" sa barnet och jag såg på Jezebel
"var du tvungen att bloda ner dig?" sa jag och han skrattade
"du älskar mig ändå" sa han och strök mig över kinden
"nu är jag blodig" skrattade jag roat och tog hans hand och vi gick gatan ner och jag stannade vid en trappuppgång och såg en smal, vanvårdad och svag tjej och jag stelnade till och satte mig framför henne och skakade henne lätt
"Laura?" sa jag

Jag kände hur någon skakade mig och vaknade med ett smärtsamt ryck upp till verkligheten, varför kunde jag bara inte få dö?
Jag kröp ihop på marken och var breedd på straffet som skulle komma, straffet för att jag inte tagit drycken och rymt hemmifrån.
Just det som han hade förbjudit mig att göra.
Men det kom aldrig något, jag slog skrämt upp ögonen och såg Cara, Cara som jag aldrig mera trodde jag skulle få se.
Men hon var blodig, varför var hon blodig?, jag ryggade undan från henne.
Ville hon föra mig tillbaka till honom?, jag såg upp och såg en man där, en man som jag inte kände igen.
Tänkte de ta mig tillbaka, jag ville inte tillbaka, hellre fick de då döda mig.
Jag hostade till och drog roslande efter andan, jag slöt mina feberglänsande ögon och hoppades att jag skulle få dö.

Jag såg på Laura och log svagt
"hej, dig trodde jag inte att jag skulle få se igen" sa jag vänligt och log lite innan jag vände mig mot Jezebel "hu allvarligt tror du det är?" frågade jag och han funderade lite
"ganska illa" sa han utan att visa några kännslor
"vi tar med henne till lägenheten, kan du lyfte henne?" frågade jag honom och han skrattade lite
"skojar du? Hon väger ju inget. Cara jag brukar bära folk som väger mer" sa han roat och lyfte upp Laura och vi transfererade oss till lägenheten och la henne i sängen
"jag fixar något att äta och försök att inte skrämma ihjäl henne" sa jag och kysste honom och gick ut till köket