Titel: Det ingen kunde ana.
Språk: Svenska
Typ av text: One shot.
Färdigskriven: Ja.
OBS! VARNAR FÖR BLODIGT, SJÄLVMORDS TANKAR OCH KYSSAR FÖR ER SOM ÄR KÄNSLIGA MOT DET.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hon var Dominique Charlotte Weasley, åttondels vilie, blond och blåögd, 17år, 168cm, hatad. Mest hatad var hon av sina kusiner, som alla gick i Gryffindor. De kunde bara inte acceptera att en Weasley hade hamnat i Slytherin, dem skulle alla vara i Gryffindor enligt hennes släkt. Men hennes föräldrar var stolta över Dominique, det var i alla fall det dem sagt till henne. Men vem kunde man lita på? Dominique själv hade ingen aning.
Hon hade bestämt sig, hon hade inget att göra på jorden längre, hennes tid var över för länge sedan.
Dominique stirrade ut mot sjön, tog ett fastare grepp om kniven i handen, sakta färgades hennes långa vita tröjärm röd.
"DOMINIQUE CHARLOTTE WEASLEY, GÖR INTE DET HÄR" hörde Dominique någon ropa med en röst fylld av oro och ilska.
"Dominique, titta på mig" vädjade en annan röst, Dominique tittade upp. Framför henne stod två blonda personer, en flicka och en pojke.
"Scorpius och Victoire.." Viskade Dominique fram innan allt framför henne svartnade.
Sakta öppnade Dominique ögonen, hon låg inte vid sjön. Hon var i sjukhusflygeln.
Dominique tittade omkring, hon såg madam Pomfrey komma emot henne med ett vänligt leende.
"Madam?" frågade Dominique i en vänlig ton.
"Ja, kära vän?" svarade hon. Enligt Dominiques egna far var Polly Pomfrey mycket trevligare än sin mor, Poppy Pomfrey som hennes far hade på sin tid på Hogwarts.
"Varför är jag här?" frågade Dominique. Polly Pomfrey skakade på huvudet.
"Din syster och Mr. Malfoy kom med dig för en vecka sedan, du hade tänkt ta ditt liv.", förklarade madam Pomfrey. Dominique spärrade upp ögonen vid när madam berättat om att hon hade tänkt ta sitt liv, hade hon verkligen menat det…?
"Här, drick det här. Jag måste skicka en uggla till Mr och Mrs Weasley.", sade Pomfrey och sträckte fram en flaska med någon dryck i. Dominique såg äcklat på flaskan och drycken, men hon ville komma ut härifrån.
Sakta somnade Dominique.
Nästa morgon vaknade Dominique av några personer pratade väldigt högt, en svor på franska. Dominique förstod att hennes mor hade anlänt.
"Dominique Charlotte Weasley, vad tänkte du på?" började hennes far, Bill i en ton av orolighet och ilska. Dominique tittade med rädsla på sin far.
"Lugn, Bill, hon kan förklara senare.", sade hennes mor, Fleur, tyst och tog tag i hennes dotters hand och kramade om henne.
Dominique kunde inte hålla sig, tårarna började forsa ner för hennes kinder. Fleur och Bill kramade om sin dotter.
"Förlåt mig, mamma och pappa. Jag är verkligen ledsen" viskade Dominique fram.
"Säg inte förlåt, älskling. Det är vårt fel att vi inte gav dig lika mycket kärlek som dina syskon. Vi trodde alltid att du skulle klara dig själv. Du har alltid varit personen som varit vuxen av sig." Förklarade Bill. Dominique såg upp på sina föräldrar, hade hennes far menat det där?
"Vi älskar dig, Dominique.", sa hennes mor och kramade om sin dotter ännu en gång.
"Vi älskar dig också, Domi." Sade en röst som hon kände igen som sin systers. Bredvid Victoire stod hennes lillebror Louis.
"Ni är underbara, jag älskar er." Viskade Dominique fram. Hennes syster kramade om henne och viskade i Dominiques öra.
"Det är någon som vill träffa dig.." Dominique tittade frågande på sin syster som bara log.
Victoire släppte taget om sin syster och såg på sin familj med blickar som betydde att dem skulle gå. Dominique blev bara mer och mer förvirrad.
Bara någon minut efter hennes familj gick öppnades dörren till sjukhusflygeln, in kom en blond kille och satte sig på hennes sängkant.
"Mår du bättre?" frågade han försiktigt. Hon nickade.
"Vad gör d.." började hon men han avbröt henne med att sätta ett finger på hennes mun.
"Jag är här för att jag var orolig för dig, Domi" sa han och tog bort fingret. Han lutade sig sakta mot Dominique och kysste henne. Dominique besvarade kyssen.
"Vet du vad, Domi?" frågade han.
"Nej?" svarade hon snabbt, kanske lite för snabbt.
"Jag älskar dig, det har jag länge gjort." Viskade han fram.
"Jag älskar dig med, Scorpius." Viskade Dominique tillbaka.
"Du är mitt allt, Dominique Charlotte Weasley."
"Du är mitt allt, Scorpius Hyperion Malfoy" och de kysstes. Vem hade anat det här? tänkte dem båda.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Så, vad tycks? Det var något jag kom på för någon dag, jag försökte utveckla min idé litegrann. Helt klart inte det bästa jag skrivit.
Mugglarportalen