Allting kan förändras [SV]

Titel: Allting kan förändras
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Uppdateras: en gång i veckan, beroende på läxor, lov, träningar mm.
Rating: Upp till er. kan förekomma mobbning, mm. MINST 12 ÅR!!
Handling: Hermione börjar inse att allt inte är som det ska. Hennes föreldrar har börjat dra sig tillbaka en aning, en pojke står utanför hennes hus och kollar in genom fönstret, och vem är det som skickar brev. Hon söker after svar, och konfronterar till slut sin mamma och pappa. men svaret blir inte som hon tänkt sig...

Kapitel 1

- Samtidigt som du funderar på om du vill ha henne, har någon annan redan bestämt sig

Solen sken mellan träden på hennes nakna fötter, och hon kände värmen sprida sig i kroppen där hon sprang bredvid Harry. Hermione hade precis fylt 15 år, och skulle börja sitt 5:te år på Hogwarts. Trots att hon var så lycklig för stunden, sökte hon. Hon sökte efter svar på alla frågor, som ingen vill berätta för henne. Nu hade hon bestämt hur hon ska göra för att få veta. Det är det enda hon vill. Hon vill veta. Harrys hår glänste i morgonsolen och han var den enda som existerade för henne. Han var hennes, och hon var hans. Efter ett tag stannade dom upp i sin springtur och satte sig på en sten. Han var så vavcker, och hon var stolt över att konna kalla honom för sin pojkvän. Hans obekymrade ansikte var inte så obekymrat längre, och Hermione vart orolig. Den lilla rynkan mellan hans ögon växte sig större och större och tillslut kunde hon inte hålla sig.
- Vad är det Harry?
Han såg förvånad ut, som om han inte hade väntat sig frågan, men efter ett tag svarade han.
- Jag måste berätta något för dig Hermione... sa han med en röst len som sammet.
- Vad är det?
- Jo, jag har inte varit helt... Trogen. Hans ord högg tag i henne och hon drog efter andan. Ändå va hon rätt lugn, och fick fram ett: Va?
- Ja, Cho och jag är typ tillsammans igen... Hermione svarade inte, utan gick bara där ifrån. Hon var arg, och förkrossad, men inga tårar kom. Hon ville gråta. Hon ville visa att hon brydde sig, men det gick inte. Hon gick bara hem, bara hem.
Mamma och pappa satt i vardagsrummet och pratade lågmällt när Hermione kom in, och dom märkte henne inte. hon ställde sig mot väggen in till vardagsrummet och lyssnade.
- Vi måste berätta om Sucy, viskade mamma.
- Inte en chans. Pappas röst var inte lika låg som mammas, men inte hög heller.
- Hon är faktist 15 år, vi måste berätta. Eller vad? Ska hon bli gammal och dö utan att veta att hon har en tvillingsyster? Hermione sjönk ner på golvet. höll sig för pannan, och kände yrseln komma. Efter ett tag reste hon sig och gick in till mamma. Hon satte sig bredvid henne i soffan och suckade.
- Mione, hörde du..? Hon lät skakig på rösten.
- Vadå, vilken del? Den om en Tvilling eller? Ja, den hörde jag. Hon var arg.
- Hur kunde ni? Hur kunde ni hålla något så stort hemligt för mig?
- Jag... började mamma, men Hermione hade redan lämnat dom. Hon gick upp på sitt rum, låste dörren, och packade väskan. Hon skulle inte till hogwarts förenns om två dagar, men hon hadae redan bestämt sig. Hon hade gjort ett galet beslut. Hon skulle gå till Malfoy. Han bodde i området, några hus ifrån henne. Hon hade stött på honom många gånger, och han hade faktist inte sagt något dumt. Hon kunde inte åka till Ron, eftersom hon inte får transferera sig. Hon klev ut genom fönstret och tog väskan med sig. Hon lämnade mamma och pappa nu. Hon hade lämnat en lapp som det stod såhär på:

Hej,
Jag har rymt. Vill ni mig något, skicka en uggla.
Farväl, från Hermione
Hon släpade väskan efter sig ända fram till huset. Hon tvekade, men gick till slut fram och knackade på. det gick ett tag innan någon öppnade. Som tur var, vad det inte Lucius, som hon först trodde, det var Malfoy. Hans bleka hy var inte så blek längre. Han hade gyllenbrun hy, och ögonen var varmt blåa.
- He... hej, fick hon fram. Till sin förvåning öppnade han bara dörren helt.
- Kom in, sa han och log.