Rosor är röda, violer är blå, varför kan jagi inte någon förstå?

Titel: Rosor är röda, violer är blå varför kan jag inte någon förstå?
språk: svenska
Färdigskriven: nej
Rating: PG
Handling: Draco ( den andre ) Malfoy
och hans vänner hamnar mitt inne i kriget när de reser till vampyrernas berg. De lär sig alla deras seder och blir mer och mer fästa vid vampyrerna, och hur ska det gå när Catarina hittar kärleken

Några viktiga saker du bör veta!!
1.Tx. Det är inte Draco,  Harrys fiende utan Scorpius son jag pratar om! (  Jag vet att det kan vara förvirrande men jag ville skriva lite annorlunda)
2. Det är ett nytt krig i trollkarlsvärlden
3. Ska försöka göra ett släkt träd
Luna+Rolf=Lorcan
Neville+Hannah=Alice
Lorcan+Alice=Louren och Fredrik
4. Jag kommer inte beskriva så mycket om hur de ser ut för jag tycker det är roligare när man själv bestämmer det. 
5. Det finns inget spårmärke på omyndiga trollkarlar
6. Jag kommer ta vissa delar ur en annan bok för det måste vara med så jag hoppas att ni inte blir för besvikna.
Tycker ni att jag ska börja skriva?

Ja

Kap 1.

Jag satt i Slytherins sällskapsrum och vänta de på de andra.

"Morgon Draco." gäspade En lång brunhårig kille som hette Fredrik Longbottom från dörren till pojkarnas sovsal.
Han gick fram till soffan och slog sig ner brevid Draco. 

"Sovit gott, Fred?" sa Draco med en pigg röst som om han hade varigt uppe i timmar. 

"Ja, det var väll ok." svarade han, men det såg ut som att han skulle kunna sova fem timmar till.

Två flickor kom in genom dörren från flickornas sovsal. 
Catarina som hade rött hår idag, hon var  en metamorphmagus, det hade hon ärvt av sin far Ted Lupin men hon hade sin mors ansikte, Lilly Potter.
Louren gick brevid henne. Louren hade långt  hår i precis samma färg som sin storebror Fredrik.
Även om hon var ett år yngre än Draco och de andra så märktes det inte alls, men det var antagligen för att hon fick växa upp så snabbt när hennes föräldrar dog för fyra år sedan. Det var inte bara Lourens och Fredriks föräldrar som var döda. Alla deras föräldrar blev dödade när det nya kriget började för fyra år sedan. 

"Ok varför ville du att vi skulle gå upp så tidigt egentligen" sa Louren sömnigt

"Minns ni det där brevet jag fick igår?" undrade Draco.

"Ja det är väl klart Mr Malfoy, vi kommer ihåg varenda litet beundrarbrev som du får varenda lilla dag!" sa Catarina med en sockersöt röst men hennes blick var allt annat än sockersöt.

"Ha Ha Ha" svarade Draco sarkastisk.
Han tog upp ett grönt litet kuvert från bordet, öppnade det och började läsa. 

"Du och tre av dina vänner har blivit utvalda att få ett uppdrag som kan rädda många människors liv om ni klarar det. Kom till mitt kontor om ni vill anta uppdraget. Välj dina vänner noga. /Professor.McGonagall"

Alla satt tysta och väntade på att något skulle hända, tills Draco bröt tystnaden.
 
"Nå? Vad säger ni?"

"Jag är med om in är med." Sa Fredrik och verkade mycket piggare än han var innan.

"Jag är med!" Svarade Louren och Catarina i kör.

"Ok då, ska vi gå då? Vet ni lösenordet till McGonnagalls kontor?

Jätte bra (Mer )

Tack! Jag vet att de första kapitletna är lite tråkiga men de blir förhoppningsvis bättre

Kap 2.

" Ni vet vad ni ska göra nu? Ni är medvetna om att ni kan dö på vägen dit." sa McGonagall oroligt.

" Ja, du använder dig av transferens för att ta oss till utsidan av azkeban, vi tar oss in på något sätt och frågar ut den andra Draco  Malfoy, min farfar
om han vet hur man tar sig till  vampyrernas berg."

"När vi kommer dit, eller om vi kommer dit så måste vi låtsas att vi nyss fått vampyr blodet, men att vi bara är halvvampyrer. Våran lärare dog nyss men han ritade upp en karta i marken som vi försökte följa." Sa Catarina.

Louren fortsatte med att säga
" Jag försöker bli vänner med rådet och tar reda på varför kriget pågår"

" Kan  någon förklara vad rådet är för någon?! Jag har frågat det i nästan en vecka men ingen har svarat!" nästan skrek Fredrik.

" Hur många gånger ska jag behöva säger det! Vampyrprinsar är de vampyrer som bestämmer över de andra, de kallas för rådet. Som trollkarlsministeriet! Sa professor McGonagall surt.

" Okej då. Men iallafall, Jag ska ta reda på hur man stoppar kriget och Draco ska... " Sa Fredrik och vände sig mot Draco.

" Jag ska försöka vinna deras förtroende och ta reda på deras seder" sa jag självsäkert 

" Ska vi ta och åka då?" frågade professor McGonagall i samma oroliga ton som innan.
 
" Ok, nu kör vi " sa Catarina och tog tag i professor McGonagalls arm, det gjorde vi andra med och helt plötsligt fick jag en obehaglig känsla av att jag trycktes genom en vattenslang. Vi var utanför azkeban och släppte taget om professor McGonagalls arm och samtidigt som vi gjorde det försvann hon.
Vi var där, och nu var det bara hur vi skulle komma in kvar.

" Jag vet! Utbrast Fredrik. " Vi knockar ner några vakter och och tar deras uniformer så kan vi lätt smyga in!"

" Fred, du ser på alldeles för många mugglar filmer. Det skulle aldrig ha funkat för vakterna är dementorer och de andra vakterna skulle nog inte ge sig så lätt!" sa Louren surt till sin bror.

" Ja ja whatever.Men det är ju inte bara mugglare som gör filmerna, jag har hört folk som säger film magi många gånger förut, är det inte rätt så uppenbart då?" sa Fredrik med en lätt sårad röst.

Vi bestämde oss för att vara animagusar när vi smög in för vi blev alla rätt så små djur och det skulle vara lättare att gömma sig då.
Catarina är en ökenräv, Fredrik en hare (han var inte så nöjd med det),jag en örn och Louren en Hund.
Vi förstod nu hur dystert azkeban är. Vi hade såklart vetat det förut men om man är där vet man hur det egentligen är. Vi gick från cell till cell men det var svårt och vi hade många dementorer runt oss och då och då fick vi förvandla oss tillbaka och använda oss av patronus besvärjelsen och sedan sudda ut minnet på dem som såg. Efter nästan två timmar var vi där.
Vi blev oss själva på några sekunder. Det var som om någon hade täckt för solen här, inte en ända liten strimma ljus någonstans.
Den gråhårige mannen i cellen tittade på oss.

" vilka är ni och vad gör ni här... ska ...ska ni hämta ut mig?"

Draco trängde sig fram mellan de andra och sa

"hej farfar."

väldigt bra

Bra.

Tack, trodde inte att någon skulle läsa den när jag började!

Kap 3.

( Catarinas synvinkel )

De bara stod där och pratade och pratade även om vi skulle fokusera på vårt uppdrag, men jag kunde inte låta bli att le lite, för den  känslan hade nog aldrig Draco känt förut. Att ha en familj, eller ja en släkting, hon visste att han aldrig brukade umgås med sin familj när han var liten.
Jag visste att detta kunde ha tagit timmar så jag var tvungen att avbryta dem, men det kändes inte rätt på något sätt.

" Ehm, vi skulle vilja fråga dig en sak." sa jag lite osäkert till den gamla mannen.

" Åh, jaha, var det därför ni kom?sa han och såg lite besviken ut

" Ja, vi undrar om du vet hur man tar sig till vampyrernas berg, det sägs att du har varigt där förut."sa Louren till honom

" jag har varigt där många gånger förut, och jag vet vägen dit, men varför ska jag berätta för er?"sa han med en misstänksam röst.

Fredrik klev fram och sa något till Louren och sedan sa han.
" Det kan stoppa kriget och du får ju för första gången i ditt liv träffa ditt barnbarn." 

" va? Krig , igen? Varför , vad har hänt? " sa han förvånat till oss.

" vi vet inte riktigt vad som har hän, bara att det är krig. Vi ska försöka ta reda på varför vampyrerna anföll, men vi måste veta vägen till vampyrernas berg. " sa Louren bestämt.

" ok men ni måsta lova att göra allt för att stoppa kriget."sa han.

( Nästa dag )

" ok, jag tror att vi ska ta den vägen genom skogen." 

" varför måste vi gå barfota genom taggbuskar, skogar och berg. Det är ju bara onödigt!"Klagade jag.

" det är en sed att ta sig dit utan skor, rädd för att bli smutsig?" sa Draco med ett stort flin åt mig.

" Kan ni sluta bråka? Den här resan eller vad man nu ska kalla det, kommer gå mycket fortare om ni kan försöka vara vänner iallafall." Sa Louren. 

Vi fortsatte att gå i tystnad i några timmar. Vi gick i flera dagar utan att det hände något men plötsligt såg vi ett konturen av ett stort berg.
Vi trodde att vi skulle komma fram samma dag men så blev det inte.

Vi såg några personer med blodrött hår och , tro det eller ej, lila hud!
Vi gömde oss bakom en stor buske och hoppades att vi skulle höra vad de sa . De sa något om att de skulle vara framme imårgon, men vi hörde inget mer.
Det var såklart vampyrer tänkte jag.
Jag hörde att någon närmade sig och jag blev så rädd att mitt hår blev grönt. Jag kunde nästan höra hur den okände personen andades nu.

Väldigt bra, spännande

Kap 4.

( Dracos synvinkel )

" Du vad gör du? " ropade någon 

" Jag, tyckte att jag hörde något." sa han som var nära.

" Vi är i skogen, det var säkert bara ett djur." sa den andra.

" ja ja, du ska vi ta och ila dit nu då?" frågade den första.

Vi hörde ett svischande ljud och så var de borta. Alla var kritvita i ansiktet och vi reste oss sakta upp.
Vi tittade runt om kring oss för att se om någon annan var där, men vi såg ingen mer. Vi bestämde oss för att slå läger lite längre bort.

Nästa dag när vi vaknade så var vi ivriga att börja gå, alla ville komma dit idag. Vi övade lite med varandra på hur vi skulle berätta vilka vi var, så att vi skulle vara redo när vi kom dit. Senare samma dag kom vi fram till berget men ingen visste var man skulle gå in.
Vi såg en grottöppning och bestämde oss för att gå in dit. 
Det var ett blått ljus från stora svampar på grottväggen.
Vi fortsatte att gå in och sedan såg vi ett par vakter i stora svarta mantlar och lila tunikor, en var såg väldigt arg ut men den andra såg snällare ut. 

" Vilka är ni, ni har inte varigt här förut." sa den arga vakten lite misstänksamt.

" Vi är här för att träffa rådet." sa Louren. Hon såg rätt så nervös ut.

" Vi är halvvampyrer, vi blev det för ungefär 2 veckor sedan." sa Fredrik bestämt.

" Och var är eran lärare? Frågade den andra vampyren. Dessa två vampyrer hade inte blodrött hår och lila hår. De såg mer mänskliga ut än de vi såg i skogen.

" Han är död, han dog dagen efter vi blev halvvampyrer." sa Cat.

" Vad hette han då? Och hur hittade ni hit?" Frågade den arga.

"  Vi vet inte vad han hette, han vägrade att berätta. Han sa bara att vi måste gå till vampyrernas berg och berättade hur man tog sig hit."
Sa jag till dem.

"Vad heter ni då?" Sa den snällare vakten. 

" Fredrik Longbottom, och det här är min syster Louren." Sa Fred.

"Catarina Lupin."sa Cat.

" Draco Malfoy." sa jag till dem.

" Vad sa du att du hette?" sa den som såg arg ut men han lät inte arg längre.

" Draco Malfoy, jag ärvde det av min farfar." sa jag lite nervöst.

" Du och dina vänner är mer än välkomna in hit! Vi är glada att ha en Malfoy tillbaka i berget! Sa den ena och båda log brett mot mig. 
Vi gick in genom berget och möttes av en stor hall med kläder. Det var några andra dör som tog några nya kläder, de som de hade såg ganska slitna ut.
Vi gick fram och valde några kläder, de flesta såg rätt så lika ut men vi hittade lite olika ändå. Jag hade ett bar långa svarta byxor och en svart tröja, allt var i samma material. 
Fred hade samma men i blått.
Tjejerna hade hittat flera stora tygbitar som det hade gjort rätt så snygga klänningar av.
Vi gick vidare och kom till en stor sal som såg ut att vara en sorts matsal.
Det fanns inga lediga bord så vi gick till tre som såg ut att vara i våran ålder. 
Vi började prata och de var jätte snälla. De hette Jim, Conny och Liam .
Vi sa att vi var nya och då erbjöd dem sig att visa oss runt men vi sa att vi bara ville vila lite då. De berättade lite om sederna och att man inte följde alla när det var krig.
Jag tyckte att det var konstigt för alla verkade så snälla och de verkade inte vilja vara en del av kriget.
De visade oss våra rum men den hade ingen riktig dörr, bara en till grottvägg som skymde resten sv rummet.
Tjejerna fick dela rum, jag och Fred med.
Vi bestämde oss för att vila lite och sedan försöka ta oss till rådet.