Sirius Black; räddaren i nöden

Titel: Sirius Black; räddaren i nöden
Språk: Svenska
Kapitel: Inget än
Färdigskriven: Nej
Rating: Kan förekomma mycket svordomar, slagsmål och sådant. Så ni som inte tål våld och svordomar så ska definitivt inte läsa denna ff! så PG-13

Handling:
Tramptass ska börja sitt sjätte år på Hogwarts, men ingenting är sig likt. Hans liv är ett rent helvete enligt honom själv efter att han hade blivit utkastad från sitt eget hem. Hans humör är alltid i botten, han gör inga läxor, sover länge på morgonen och skippar de lektioner han inte har någon nytta av. Just som han är på gränsen att bli religerad så dyker hans räddare upp. En ny flicka från Beauxbatonsakademin börjar i hans klass och han kan inte ta ögonen ifrån henne. Men hennes intressen är inte samma som hans, ändå hjälper hon honom igenom det värsta.


Vad tycker ni? Ska jag börja skriva?

Först ska jag väl hälsa dig välkommen. Sedan tycker jag storyn kan bli intressant så skriv gärna några kapitel.

En fråga bara; är det okej att komma med kritik?

Tack! Jo klart att det är okej, så att jag kan utveckla mitt skrivande!

Kapitel 1

Det röda ångloket reste sig framför killen med det ostyriga svarta håret. Perrong 9 ¾ var fullt med trollkarlar och häxor just vid den tiden på dygnet, klockan var endast lite före elva på förmiddagen och ändå så de flesta pigga ut då de stod och vinkade åt sina barn eller grät av stolthet och längtan.
Killen däremot suckade endast tungt och svängde om sin vagn, ovanpå vagnen låg en stod koffert som var fastspänd med ett bälte för att inte locket skulle skjutas upp. Ovanpå kofferten var en bur med en brun uggla i, regelbundet gav den ifrån sig oroade hoanden. Killen lämnade vagnen i mitten av perrongen och tog ner både buren och kofferten från vagnen innan han började knuffa sig framåt i folkmassan.
Till sist efter att ha väntat i fem minuter för att slippa in i tåget så stod han där i korridoren och betraktade kupéerna och eleverna som skrattade och pratade livligt med varandra. Killens nerver höll genast på att brista då han var tvungen att långsamt hasa sig framåt för att hitta en tom kupé, det verkade helt och hållet omöjligt tyckte han.

”Sirius?”sade en frågande röst bakom honom och han vände sig om. Flickan hade långt brunrött hår, gröna lysande ögon och var en aning kortare än killen.
”Lily.”svarade Sirius kort och fortsatte att gå, flickan stirrade på hans ryggtavla, vad var det med honom?
”Öh...Sirius.”sade Lily försiktigt då de flesta eleverna hade gått in i kupéer. ”James och Peter är i den där kupén.”
”Visst.”svarade han och öppnade dörren till den kupén som hon hade pekat på. Mycket riktigt satt där en korpsvart hårig kille med runda glasögon, hasselnötsbruna ögon och skrattade åt en mycket kort, knubbig kille med stora vattniga ögon. James och Peter, mer kända som Tagghorn och Slingersvans. Två av de fyra marodörerna. Den siste i truppen, Remus Lupin även kallad Måntand, var prefekt och var i de främsta kupéerna. Varför inte Lily befann sig där visste inte Sirius.

”Tramptass!”utbrast James med ett brett tillgjort flin på läpparna. ”Äntligen, vart har du hållit hus?”
Han gjorde ansats att ställa sig upp för att hjälpa Sirius att få upp hans koffert på hyllorna ovanför bänkarna men Sirius skakade på huvudet och lyfte upp den själv.
”Undrar om vi får mycket mat då vi kommer fram.”sade Peter drömmande och hans ögon såg mer hungriga ut än någonsin. Konstigt nog, eftersom han alltid var hungrig på något.
”Säkert mycket.”svarade James roat och vände blicken mot dörren, genast stelnade den till och hans högra hand flög upp mot den svarta luggen som han sedan drog handen igenom. Sirius brydde sig inte, utan slog sig ner på bänken och kastade upp fötterna på den andra sitsen mitt emot. ”Lily Evans. Du är vackrare än någonsin.”hans röst var poetiskt patetisk, Sirius kunde inte låta bli att fnysa till.

”Fortsätter du sådär så kommer du aldrig att få henne.”konstaterade Sirius. ”Jag har sett dina dikter, de är värre än Sligersvans.”
”Öh...va?”frågade den lille knubbige killen som hade tittat ut genom fönstret på perrongen. Fortfarande stod föräldrarna och kramade om sina små barn, patetiskt, muttrade Sirius för sig själv.
”Vänta nu? Dikter?”frågade Lily skrattretande och lutade sig mot dörrkarmen, James kinder hade aldrig varit rödare förut.
”Borde inte du gå till prefektvagnen?”frågade Sirius och log elakt mot sin bästa vän.
”Oj shit!”utbrast Lily och spurtade i väg, med en smäll åkte kupédörren fast.
James stirrade ilsket på Sirius.
”Vad var det där bra för?”sade han anklagande.

”Inget alls, jag ville bara se dig skämmas lite.”svarade Sirius och lutade sig bakåt i sätet, James tittade förvånat på honom men sade ingenting. Han förstod genast att det var något fel med Sirius, något allvarligt hade hänt och det skulle ta länge innan det rädde upp sig. James hade sett Sirius på det sättet någon gång förut, och då var det inte kul att vara i närheten.
Tåget gav ifrån sig det första höga tjutet och skakade till en gång rejält. Peter var nära på att falla ner från sätet, den klumpedunsen medan James fortfarande hade undrande rynkor i pannan. Sirius däremot hade stängt ögonen men han öppnade dem genast igen. Han hade inte fått ordentligt med sömn på flera veckor, Hogwarts var hans räddning. Men hur länge han skulle klara sig på det visste han inte. Hans psyke var inte så bra och han visste det själv. Han hade nästan gett upp helt på att försöka klara det, men det var nästan omöjligt efter sommarens händelser.

”Hur var ert G.E.T betyg?”frågade Peter då han hade ätit klart på sin pumpapastej som han tagit fram ur fickan på sin jacka.
”Riktigt okej, jag hade godkänt i allt förutom Skötsel och Vård av magiska djur. Jag fick till och med Utomordentligt i Försvar mor Svartkonster och Förvandlingskonst.”skröt James stolt och sköt fram bröstet. Sirius suckade tungt och drog på munnen, han hade inte fått sitt betyg. ”Du då Tramptass?”
”Vem fan bryr sig?”sade han nästan ohörbart.
”Mitt var inte så bra.”erkände Peter, inte för att någon var så väldigt förvånad över det.
Ett till tjut hördes och tåget började rulla, Sirius vände inte blicken mot rutan då de lämnade perrongen. Han hade ingen lust att se de ledsna ansikten som vinkade åt sina barn för att inte få se dem förrän på jullovet. Själv ville han inte att det skulle bli jul, det var överskattat med sådant.

”Jag går och letar upp Longbottom.”sade Sirius och ställde sig upp för att gå ut från kupén, varför han ljög för sina vänner visste han inte och varför han inte kunde berätta om det som hade hänt över sommarlovet visste han inte heller. Det enda han visste var att resten av året skulle bli ett rent helvete och att han inte skulle ens försöka att förhindra det.

Jättebra!

Åh, bra. Jag vill gärna ha mer

Tack! det blir bättre bara de kommer till Hogwarts

Det var ett jättebra kapitel!

Men du måste tänka på att göra ett mellanrum mellan samtal. (Det som står med fet stil, är det som jag skulle vilja att du gjorde.) Såhär har du gjort:

"Öh...Sirius.”sade Lily försiktigt då de flesta eleverna hade gått in i kupéer. ”James och Peter är i den där kupén.”

Jag skulle göra såhär:

"Öh...Sirius.” sade Lily försiktigt då de flesta eleverna hade gått in i kupéer. ”James och Peter är i den där kupén.”


Sedan ska man inte skriva sade, viskade, skrek, undrade, erkände eller dylikt efter punkt i samtal.
Ska du inte ha utropstecken eller frågetecken i ett samtal, ska du ha komma-tecken. Såhär:

”Lily”, svarade Sirius kort och fortsatte att gå, flickan stirrade på hans ryggtavla, vad var det med honom?


Vill du absolut ha punkt i ett samtal, ska du skriva såhär:

"Jag går och letar upp Longbottom.” Sirius resxte sig uppoch gick ut ur kupén.

Hoppas du förstod det där. Lycka till med resten.

Kapitel 2 -Lilys perspektiv

Snabbt sprang Lily mot den främre änden av tåget, som tur hade endast det första tjutet kommit än vilket betydde att hon inte var helt och hållet försenad än. Tåget ryckte till och Lily flög framåt i en rasande fart. Något mjukt fångade upp henne och hon pustade lättat ut, fast då hon tittade upp drog hon sig snabbt ifrån den famnen och stirrade på det bleka ansiktet med en ilsken blick.
Svart axellångt hår, ganska lång näsa och mörka ögon. Alltid klädd i svart och bytte oftast direkt om till Hogwarts klädnaden, Severus Snape stod framför henne och såg mycket högdragen ut då han inspekterade henne från topp till tå.

”Sev.”sade Lily kallt och gjorde sig beredd att stiga förbi pojken som hade växt flera centimeter över sommarlovet. Aldrig att Lily skulle glömma det han hade gjort åt henne, aldrig att hon skulle förlåta honom. Fast hon nu kände sig skuldmedveten över att ha blivit vän med marodörerna.

”Lily.”svarade Snape försiktigt och lät henne komma förbi. Snabbt sprang hon vidare utan att bry sig om att se sig över axeln. Hon hatade honom på samma gång som hon älskade honom som en vän. Inget mer än det, hon hoppades förstås att de skulle bli vänner igen, men ändå inte. ÅÅH, varför var allting så komplicerat?

Väl inne i prefektvagnen så satt alla och livligt talade med varandra, Lily gick direkt och satte sig bredvid killen med det ljusbruna håret, han hade sliten blick och blåa mörka ögon. Fast han såg så luggsliten och matt ut så log han ändå brett mot henne då han fick syn på henne.

”Hej Lily.”hälsade han och gav henne en kärleksfull enarmad kram.
Prefektkupén var stor och hade mjuka soffor samt ett litet bort med godsaker på. Alla i kupén hade varsitt P fastklistrat på bröstet av sina kläder, två sjudeårselever hade varsitt guld-P vilket tydde på att de var första prefekter. De stod upp med varsitt pergament papper i händerna och skulle just börja föreläsa om prefekternas uppgifter och så vidare då dörren till kupén small upp och en mycket andfådd Slytherinelev flåsade i dörröppningen.

”Förlåt att jag är sen.”sade han och dunsade ner bredvid sin andra kompis från Slytherin Förstaprefekterna gav honom en ogillande blick men sade ändå ingenting om det. Lily hörde inte på då de gick igenom reglerna och uppgifterna, hon kunde dem redan utantill och hoppades att hon skulle få börja ronden så att hon kunde söka upp Alice och Hannah som gick på hennes klass.

”De som börjar är Remus och Lily.”sade en av prefekterna, Lily ställde sig snabbt upp och drog med sig den mycket förvirrade Remus ur kupén.
”Värst vad du har bråttom.”sade han roat då dörren hade stängts. Lily gjorde en grimas åt honom och tog sedan hans hand. Det var inget allvarligt med den saken, de var vänner och att hålla hand var inget speciellt för dem.

”Javisst, du där! Inga huggtandsfrisbeen.”ropade Lily efter en tredjeårselev som bittert övergav sin frisbee till henne som hon sedan gav till Remus. Han log brett mot henne och höll stadigt i den för att den inte skulle bita honom eller henne.
Promenaden genom tåget var lugn, nästan inga olydiga barn såg de heller. En hade förstås försökt springa ifrån dem, men Lily var bra på besvärjelser så hon hade låst ihop benen på eleven som hade blivit skrämd och lovat att aldrig mer göra något ont. Remus hade försökt att inte skratta ihjäl sig då förstaårseleven skrämt hade sprungit därifrån.

”Lily! Där är du ju!”utbrast en bekant röst från en kupé som hade dörren öppen. Lily kikade in och genast drogs hennes mun upp till ett brett leende. Tjejen hade blont ganska kort hår, blåa ögon och världens sötaste leende.
”Alice!”sade Lily och kramade om sin väninna. ”Vad jag har saknat dig.” nu först upptäckte hon att även James, Peter och Hannah befann sig i just den kupén. Remus satt redan bredvid James i en ivrig diskussion om sommarlovet. Lily kramade även om Hannah innan hon slog sig ner mittemellan sina två bästisar.

”En liten fråga bara, vad gör vi i samma kupé som dummerjönsarna?”frågade Lily och flinade stort då James tittade upp mot henne, hon visste redan att ett alldeles perfekt motargument skulle formas ur hans läppar.
”De bjöd in oss.”svarade Alice innan James ens hann öppna munnen för att svara. Hon gav honom en diskret medlidande blick där han satt.
”Kommer inte godisvagnen snart?”gnällde Peter och smekte sin mage i regelbundna rörelser. Hannah skrattade så att hennes kastanjebruna lockar dansade runtomkring henne. Ögonen i hennes mörka ansikte var chokladbruna och ganska smalt formade, hon var den vackraste på jorden, tyckte Lily.

”Den kommer först om två timmar Slingersvans.”flinade Remus åt sin kompis. Peter grimaserade och vände blicken mot fönstret. Naturen hade helt och hållet förändrats nu, stora träd svischade förbi i hög fart så att man blev en aning yr då man länge satt och stirrade på dem.
”Men hörni, vart är Sirius?”frågade Lily oroligt och tittade omkring sig i kupén.
”Han sade att han skulle söka upp Longbottom.”svarade James med en axelryckning.
”Det kan inte stämma.”sade plötsligt Alice. ”Jag var med Frank just innan vi kom hit och jag tyckte att jag såg att Sirius var på väg längre bak i tåget.”

”Vad har han nu för fuffens för sig?”grubblade Remus fundersamt, Lily såg helt och hållet oskyldig ut.
”Han verkade så konstig innan.”sade hon och de andra instämde.
”Tror ni det har hänt något?”frågade Peter skräckslaget och darrade nästan med hela kroppen.
”Ja, jag är rädd för det.”sade James.

Jättebra!!

Mer