Colin Malfoy och Colleen Gemma Weasley

Namn: Colin Malfoy och Colleen G. Weasley
Åldersrekommendation: Ca 10 och uppåt. Även yngre kan läsa men de gör det på egen risk!!
Genre: Romantik, lite humor
Handlar om: Colin och Colleen är från de två mest olika trollkarlsfamiljerna i hela historien- Malfoys, så känsliga för mugglarfödda. Hamnar alltid i Slytherin... Och Weasleys, trevliga och godhjärtade, alltid i Gryffindor... Ett barn från var dera familj ska börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Och redan efter första dagen känner de båda att den andre är speciell... på något sätt.

Förbjuden kärlek av högsta grad. Ge den en chans, den är bättre än ni tror!♥

OM jag börjar så börjar jag när flera kommenterat att de är intresserade; vill inte skriva för mig själv owo

Jag är då intresserad! Jag skriver Själv om "förbjuden kärlek" typ. Det är också en Malfoy! (Som jag skriver om alltså) Kan du kanske börja?! Bevakar redan!

Kapitel ett - Colleen får brevet
"Mamma! Jag sticker ut nu!" ropade elvaårige Colleen Weasley till sin mamma innan hon, inte så varsamt, grep tag i sin Nimbus 2000 som hon köpt med sina sparpengar året innan.
"Okej!! Akta dig för mugglarna, älskling!" Rebecca Weasleys utanpå så lugna svar bar på en orolig klang. Colleen brydde sig inte om att svara- hon visste att mugglare inte var vana vid att se andra människor på flygande kvastskaft, det hade hon fått höra väldigt många gånger förut, av gissa vem. Hon rusade ut genom den vidöppna dörren, sparkade till ett par nyfikna tomtenissar och sprang snabbt vidare mot familjens 'quidditchplan'. En riktig, proffsig quidditchspelare skulle ha skrattat hånfullt om han eller hon sett Colleen susa omkring på en Nimbus 2000, på en jätteliten äng, omgiven av höga träd. För honom eller henne skulle det ha varit som för en jätte att bo i en soptunna, men Colleen hade inget emot att spela där. Hon tyckte förstås att det skulle varit urcoolt att ha en lika stor quidditchplan som de, som de brukar ha i världsmästerskapen, funderade den rödhåriga flickan för sig själv, medan hon saktade ner farten litet. Hon var framme vid ängen nu, som inte alls var långt borta från hennes hus där hon bodde. Colleen satte kvasten från vänster till höger hand och lyfte självsäkert upp det högra benet över skaftet. Sedan knöt hon även vänster hand runt käppen innan hon sparkade iväg från marken. Det var en härlig känsla. Sommardagen var mycket varm och därför var det väldigt skönt att uppleva den ljumma luften mot sitt ansikte, som en mugglarfläkt. Hennes pappa brukade alltid prata om såna, men aldrig hade hon fått se en i verkligheten. Efter några blixtsnabba varv runt 'planen' så landade Colleen igen, på grund av att hon hörde mamman ropa hennes namn bortifrån huset. Rösten var inte gäll, som när hon tänte skälla, utan upphetsad och glad.
"VAD ÄR DET!!??" Vrålade flickan. Hon hade ingen aning om vad som gjorde hennes annars så stränga mamma sådär glad, helt plötsligt. Som i ett trollslag...
"Ditt brev!! Från Hogwarts!"
Colleen kände att magen började fyllas av värme. Det enda hon kunde tänka var; yes! Yes!!! YES!!! Hon hade vetat länge att hon skulle slippa till skolan, men ändå var hon glad. Hennes mamma var framme vid planen nu. Hennes läppar var förvridna i ett lyckligt leende.
"Du ska åka om två veckor" fortsatte hon utan att släppa blicken från sin dotter. "Åååå, Col, jag är såååå stolt!! Lova att du sköter dig lika bra som Bianca."
Bianca, ja. Hon var Colleens äldre syster, som i september skulle börja sitt femte år på Hogwarts. Hon hade precis blivit utnämnd till prefekt för sitt elevhem, Gryffindor, såklart. Alla Weasleys hamnade i Gryffindor (förutom deras gammelmormor Wanda, som hamnade i Hufflepuff). Colleen hade också en yngre bror, kenneth. Men han var bara två år och måste vänta ganska länge tills hans första brev kommer...
Hon log tacksamt till sin mamma som svar. Hon lade ifrån sig sin Nimbus och sträckte sig efter brevet, som hennes mamma räckte mot henne.
"Miss. Colleen Gemma Weasley, vi har nöjet att informera er om att ni blivit uttagen till Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. "

Jättebra!!!

Tack! Skriver lite mer nu med en gång ♥
______________________________________
Kapitel 2: Colin får brevet

Colin Malfoy slog upp ögonen- hur länge hade han sovit? En enda blick på väggklockan bekräftade att han sovit mycket länge, eftersom klockan redan var tio över tolv. Men det kanske hade något att göra med att hans bardomsvän Nicole Zabini hade varit hemma hos honom igår kväll. Och de hade lämnat huset sent. Efter att Mr. Zabini (Var det Tom han hette?) hade druckit minst tusen glas med konjak. Familjerna Malfoy och Zabini hade varit ganska nära varandra i åratal, enda sedan Nicoles och hans ... ehm typ farfarsfarbröder Blaise Zabini och Draco Malfoy gått på Hogwarts. Men Colin hade en hemlighet, som var så hemlig, att om någon annan som fanns i samma hus som han just nu (förutom husalfen, Nicky) skulle få höra om den så skulle han antagligen få husarrest i några år ... Okej, den är inte så hemsk. Men om man är en Malfoy så är den hemsk... Colin ville hamna i Gryffindor, när han blir sorterad på Hogwarts. Eller Hufflepuff. Eller Ravenclaw, vilket som helst. Men inte Slytherin! Men han visste att han skulle placeras där i alla fall. Han hade det i blodet. Det var hans plikt att tjäna Salazar Slytherin, död eller levande...
"Men hallå", mumlade han argt för sig själv, medan han trotsigt försökte skaka av sig tankarna. "Sorteringshatten väljer det som passar dig mest.."
"Hörde jag ordet 'sorteringshatten'?"
Åh nej. Leah. Hon var Colins storasyster, som skulle börja sitt femte år på Hogwarts. Och gissa i vilket elevhem hon var?
"Stick, Leah" muttrade han surt åt henne och drog upp täcket över öronen.
"Ååååååå, lilla Collyponken vill vara ifreed!" Leahs röst lät precis som en mamma som gullar med sitt barn. Motbjudande. Han valde att inte svara, det skulle bara ge henne mer att skratta åt ... Och Leah, med sitt långa ljusa hår och muskulösa kropp. Hon skulle aldrig låta Colin vinna i ett slagsmål. Han måste nog vänta några år innan han kan klå henne ...
Då lämnade den femtonårige plågan rummet. Yes. Nu steg Colin upp, drog snabbt på sig det första han kunde hitta i garderoben- slappa jeans och en T-skjorta som tillhört Leah. Det var inte så vanligt att Malfoys gick omkring i kläder de ärft- men Colin var lite 'sitt eget slag', så han tyckte bara det var bekvämt. När han kom ner till köket möttes han av mammans ogillande min.
"Colin, vad har jag sagt om att bära de där snuskiga kläderna? Vi framstår som idioter allihop om du går ut sådär!"
"Jag tänker inte gå ut" svarade Colin uppriktigt och tog lite av 'Fru Fikons magiska flingor - varje flinga har en egen smak!' och satte sig vid det runda köksbordet. Malfoys hem skiljde sig inte mycket från ett mugglarhem- fast han aldrig varit i ett sånt- men de hade mycket liknande saker. Möbler, tavlor... Bara att tavlorna här rörde på sig. Colin hade nämligen hört att mugglarnas tavlor var orörliga... Han var mycket intresserad av mugglare, ännu en sak som får honom att se ut som en icke-Malfoy. Nåväl...
"Mamma! En uggla!" Utbrast Leah, som just då kommit in i rummet, håret fullt av 'Herr frisyrs magiska hårgelé'. Och mycket riktigt, på fönsterbrädet satt en ganska liten- för sin ras, alltså- tornuggla. Den hade ett brev i sin näbb- och Colin förstod genast vad det var. Antingen så var det hans Hogwartsbrev ... eller Leahs.
Han ansåg att sträcka sig efter brevet var lönlöst, eftersom Leah redan börjat ta långa steg åt ugglans håll. Och henne vill man inte bråka med om livet är en kärt. Colin visste faktist inte om livet var honom kärt, men han orkade inte fundera över det nu. Istället tittade han menande och undrande- på samma gång- på Leah, som skakade på huvudet för sig själv medan hon öppnade brevet.
"Vems?" undrade Colin.
"Mitt" svarade hon.
"Typiskt". Hans svar fick Leah att flina. Typiskt gånger två.
Men pojken behövde inte vänta länge förän en till tornuggla- vit den här gången- kom och satte sig vid fönstret. Nu var han snabbare än Leah- vilket gladde honom, eftersom hon försökt snappa åt sig brevet innan honom, bara för att retas. Det är bara sååå Leah! I alla fal så öppnade han brevet, och de små ögonen kände igen meningarna från storasysterns brev, som kom fyra år innan det.
"Kära mr. Colin Malfoy, vi har nöjet att informera er om att ni blivit uttagen till Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom.."

GUD VAD BRA!!! *bevakar*

Jättebra! Mer!

Naw tack ♥ Värmer ♥
________________________________
Kapitel 3: Till Diagongränden
"Colleen! Bianca! Kom nu... nej, Ken, du stannar hemma med din far." Rebeccas stränga vrål ekade genom hela huset, och det där tonfallet... Ja, det var bäst att lyda direkt... Så Colleen grep tag i läderpåsen där hon förvarade alla sina pengar (just nu fanns där sextio galleoner, fjorton siklar och fem knutingar) och rusade ner för den allt för branta trappan. Bianca var redan där nere. Hon kastade inte ens en blick på sin lillasyster, och grep tag i lerkrukan ovanpå spisen, tog en nypa glänsande pulver och kastade in det i brasan, så stora gröna flammor dök upp från ingenstans. Bianca gick med självsäkra steg rakt in bland lågorna- så man nästan inte såg henne. Då sa hon:
"Diagongränden!"
Plötsligt var flammorna och systern borta.
"Vill du gå före, Colleen?"
"Okej" svarade Colleen. Bäst att få undan det fort ... hon hade alltid tyckt att det var en aning läskigt, eftersom hon hört vad som hände hennes typ farfarsfarfar Harry Potter när han skulle resa med flampulver. Det hände faktist i samma hus. Han hade hamat i svartvändargränden istället, och dit ville Colleen inte hamna. Hon utförde allt som hennes syster gjort, och när hon stigit in i elden- hon kände en varm, kittlande känsla om man inte räknade med askan som brände i ögonen- så sa hon så högt hon kunde:
"DIAGONGRÄNDEN!"

"Hur ska vi åka dit, Leah?" Undrade Colin av sin storasyster, som nu för en gångs skull inte retade honom. Det var bra.
"Jag vet inte" svarade hon uppriktigt. Just då körde en illgrön bila upp utanför porten till Malfoys herrgård. På körplatsen satt en gubbe med vresigt utseende.
"Oj" sa Colin, "ser ut som om ministeriet lånat oss en bil"
Och mycket riktigt, när deras mamma Lucy Malfoy stormade ut genom huset utbrast hon:
"Åå, trolldomsministeriets bil är redan här! Kom ungar."
De satte sig i bilen- Leah och Colin trängdes i baksätet medan Lucy satt i framsätet, medan hon ivrigt samtalade med ministeriemannen, mr. Jorkins. Den elvaårige pojken uppfattade bara några ord som "Parkinson" och "trolldomsministern". En gång trodde han också att han hörde någon av dem säga "Colin", men det måste han säkert ha missuppfattat. Varför skulle de prata om honom? Men hallå- det är ju faktist galna tider man lever i ... galna.

Super Mer!

Owo, coolt. *Bevakar* Keep up good work!