Du vet väl att jag faller

Titel: Du vet väl jag faller
Sort: Fanfiction
Rating: PG-10
Beskrivning: Amelia Andrew ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Hon möter sin sin första kärlek och hon känner den bubblande känslan och får samtidigt reda på att hon är villie och har fransk släkt. Endast fadern är från England.
Hennes utseende: Långt silverblont hår, havsblå ögon. 1, 67 lång och är smal.
Ska jag börja? Läs där nere också! V

Ofta hon är 1.80 och är 14? O_O Jag fyller 14 i februari och är runt 1.65

^Håller faktiskt med, dessutom är det inte så vanligt att kvinnor blir 1.80
Medellängden för kvinnor (i Finland 2009) är/var 1.68
Jag är 15 och 1.67,5

-.- det här är ju fantasi! shrumutz

LÅTER BRA BÖRJA!

Tack börjessonsbil. och Vilma och Elihhn, ursäkta för mitt humör är bara väääääääääldigt känslig! Men jag ändrar längden om ni vill! Vilma, det lät bara otrevligt, det var därför jag reagerade sådär.

Den verkar jättebra och jag älskar att den har ett namn som är en del ur en veronicamaggiolåt, älskar veronica maggio ♥ Börja skriiiiv! *bevakar* iaf

Ååååh! Tack Knizzlare!!! Jag börjar nu!
Jag vaknade en tidig morgon i tjejernas sovsal. Jag var trött och tänkte på att jag måste borsta allt mitt "Silverhår", som Isica säger. Jag reste mig upp och suckade högt.
"Vaaaad?", sa Felicia och gnuggade sig i ögonen.
"Aaah!! EN GRODA!!!", skrek hon då Isica kom och log ursäktande och tog upp hennes groda.
"Jag måste borsta allt mitt hååååååååår!", suckade jag och låtsades att gråta med några fejk snyftningar. Både Isica och Felicia sken upp och sa i kör: "Vi kan!" Jag visste att de ÄLSKADE att borsta mitt hår. Så jag lät de göra det. Efter tio minuter var det klart och vi kunde gå ner till uppehållsrummet.
~
Var smakprovet bra? Tycker inte jag >.<

Tycker jag

"Ameliaa! Du är såååååå vacker hela tiden!!", sa Licia avundsjuk. "Du ser ut som en vilie! Ååh, de är så vackra..." Medan Licia drömde sig bort smet jag ner till Stora salen. Som vanlig drog jag till mig många blickar med mitt silvriga hår och lysande havsblå ögon. Jag satte mig fort vid Ravenclawbordet och en blyg Slytherinelev kom och ville prata med mig. Jag mimade orden "Då var det dags igen..." och jag vände mig till honom.
"J-jag ska lämna ett brev till Amelia Andrew...!", sa han nevöst och gav mig ett brev och sprang sedan iväg. Jag öppnade de och läste;
"Kära Amelia Andrew. Här är en dikt till din skönhet. Ditt silvriga hår fläktar i vinden och jag drunknar i dina blåa ögon. Ja...
Från ditt Z"