Jag menade aldrig att lämna dig...

Hej, tänkte skriva en fanfic, det här är min andra. Ja... så förvänta er inget stort. Men jag hoppas att jag kan få till något bra. Skriver lite info, så kan ni skriva om ni tycker att jag ska börja?

Titel: Jag menade aldrig att lämna dig.
Typ av text: Fanfic
Om berättelsen: Handlar om 15-åriga Sarah Huggle som går sitt femte år på Hogwarts har världens bästa liv med glada och snälla kompisar,det går bra i skolan, hon har världens bästa pojkvän och allt rullar på. Men plötsligt så går allt ur styr och ingenting verkar funka längre... Hur ska det gå med vänskapen,kärleken och skolan?

Så vad tycks?

KÖR PÅ! Det här kan bli riktigt bra, känner jag på mig! ♥

Tycker du det? Tack! Kanske skriver ett nu... (inatt) eller imorgon vi får se!
Tack för att du kommenterade på min andra också! Ska försöka få till så att den också blir bra! ♥

Har du skrivit på din andra ff?! JAG HAR GLÖMT ATT BEVAKA DEN! :O Nu ska jag läsa kapitlen där, och vänta på att du skriver på den här!

JA kör på!
bevakar *♥

okej! Har skrivit ett till där... tror jag
Jag skriver lite här då! tack för att ni läser min ff! ni är för gulliga! ♥ Hur ska jag börja då? okej nu kör vi!

Jag satt i Gryffindors uppehållsrum tillsammans med Fred,George,Ron,Ginny,Hermione, och Harry. Min underbaraste Harry. Vi hade varit tillsammans nu i nästan 1 år... Men vi var fortfarande som nykära! Vi överdrev där emot inte så mycket med goset och så. Jag menar, vi sitter liksom inte så mycket i varandras knän och pratade bebisspråk med varandra. Nej, det gör vi inte...
''Vet ni vad?'' frågade Fred otåligt.
''Vad...har...ni...gjort..nu?!'' frågade Hermione strängt och tittade upp från sin bok.
''Vi lurade i Filch en kräkkaramell idag!'' fnissade George och gjorde en ''high five'' med Fred.
Vi andra skrattade. Ron tittade besvärat på Hermione, och tittade sedan på mig och Harry som satt tätt intill varandra med händerna sammanflätade.
''Kan inte vi börja göra lite pargrejer?'' viskade Ron till Hermione så att ingen utav oss andra skulle höra.
''Va?'' frågade Hermione utan att titta upp från sin bok.
''Men du vet, typ som att hålla hand eller så...'' sa Ron lite osäkert och tittade undrande på Hermione som hade tittat upp från boken.
''Ron, skärp dig! Nöjer du dig inte med att du sitter med armen runt mig?'' sa hon och tittade ned i boken igen.
''Jo, men alltså...'' började han.
''Jag skulle vilja att vi gör något som man kanske inte gör när man bara är vänner, utan kanske som man gör när man är tillsammans med någon.'' avslutade han.
''Jaha. Som vadå?'' frågade Hermione med en undrande ton i rösten.
''Som att kyssas till exempel.''
''Ron! En kyss är inget man planerar! Det är något som bara händer!'' Sa Hermione tillräckligt högt så att alla andra kunde höra.
Hon ställde sig upp och sa:
''Ska vi gå upp tjejer?'' frågade hon mig och Ginny. Vi nickade instämmande och reste oss. Jag vände mig mot Harry och viskade i hans öra:
''Dröm om mig.'' Jag kysste honom på kinden och log. Han sa sedan:
''Kan inte lova något!'' Han fnissade lite och jag vände mig sedan för att gå efter Ginny som redan hade börjat gått upp till sin sovsal. Jag vände mig sedan en sista gång och sa:
''Godnatt pojkar! Ses imorgon!''

Så, kanske inte så roligt kapitel, men ja. Det är ju en början

En bra början! ♥

Tack! Kommer nog igång sen! Med allt ''förstörande''! haha Skojade bara! Det blir nog bra till slut!

jätte bra, fortsätt

Tack så mkt! Här kommer

Kapitel 2

Jag vaknade av att något pickade på fönstret. I början försökte jag bara ignorera det, men det var hemskt irriterande så jag tittade ut genom fönstret. I månskenet så satt där en uggla. Jag kände igen den, jag hade sett den många gånger. Jag öppnade fönstret försiktigt  för att inte väcka någon av mina rumskompisar. Den snövita ugglan hoppade försiktigt in och satte sig på mitt nattduksbord. Jag strök den över ryggen försiktigt och sa sedan : 
"Vad har du med dig Hedwig?"
Hedwig släppte ned en papperslapp på det lilla bordet som hon satt på och hoade tyst. 
Jag tog lappen och fortsatte att stryka ugglan på ryggen. 

SARAH, JAG KAN INTE SOVA. ALLT JAG TÄNKER PÅ ÄR DIG. JAG VET ATT VI HAR SAGT ATT VI INTE SKA VARA SÅ "ROMANTISKA" MEN JAG MÅSTE FÅ VA DET NU! JAG ÄLSKAR DIG OCKSÅ SARAH! VAR TVUNGEN ATT SÄGA DET NU. LÄNGTAR TILLS VI SES OM NÅGRA TIMMAR// HARRY

Jag kände hur mina ögon blev tårfyllda. Jag tänkte igenom hur bra jag har det. Jag tänkte på Harry som jag älskar så mycket. Jag tänkte på mina kära vänner, min familj.  Mina tårar svämmade över och rann ner för kinderna. Jag kollade mig runt om och kollade så att ingen hade vaknat. 
Alla snusade och sov så sött. Det borde jag också göra, tänkte jag. Men då kom jag att tänka på Harry igen och jag blev helt varm inombords. Jag drog åt mig ett anteckningsblock och skrev snabbt;

ÄLSKAR DIG OCKSÅ HARRY! DU ÄR MITT ALLT! TRÄFFA MIG NERE I UPPEHÅLLSRUMMET OM TVÅ MINUTER! 

Hedwig öppnade sin näbb och jag la lappen i hennes gap. Jag öppnade fönstret och hon flög ut för att ge lappen till Harry. Jag började sakta och ljudlöst gå mot dörren som leder ned till uppehållsrummet. Jag lyssnade noga efter steg i pojkarnas trapp. Och efter ca två minuter så kunde jag mycket väl höra hur det gick någon i trappen på andra sidan rummet... Jag steg ut ur våran sovsal och ned för våran trapp. Jag såg nu Harry som stod och log mot mig. Det fanns inga lysen så den ända hjälp vi hade att se med var månskenet. Han kom närmare mig och han frågade tyst: 
"Var det något du ville?" Han såg lite orolig ut. Jag nickade och tog ett steg närmre honom.  Nu stod vi med ca 3 cm mellanrum mellan varandra och jag såg in i hans blåa ögon. Jag såg hur han log. Då sa jag: 
"Man får faktiskt vara lite romantisk ibland." och kysste honom.