Enhörningen

Har jobbat med denna ett tag och hoppas att ni gillar den! lägger ut mer om jag får ngn läsare


Kapitel 1 Ett nytt liv

Saga Linnéa Grip vaknade morgonen den första juli av att en solstråle stack henne i ögonen och fick henne att nysa. Hon hade alltid haft den irriterande egenheten att hon alltid nös när hon fick solen i ögonen.
Hon satte sig trött upp och gäspade stort. Det var egentligen alldeles för tidigt för att stiga upp men Saga visste att när hon väl vaknat var det omöjligt att somna om igen.
Hon såg sig omkring i det varmt gulmålade rummet. Solens första strålar lyste in genom fönstret och föll på de många hästaffischerna som täckte alla väggarna, och på det inramade fotografiet av Sagas ponny Dutchess som hängde över hennes säng tillsammans med den blå prisrosett de vunnit när de tävlat sist.
Saga sträckte på sig och ett mjukt spinnande från sängens fotände talade om för henne att katten Leah som alltid sov vid hennes fötter också vaknat.
Hon klev ur sängen och tassade tyst ner till köket där hon blev stående en stund och tittade ut genom fönstret som var inramat av rödrutiga gardiner. Villan där de bodde hade havsytsikt och från köksfönstret kunde man se ut över den blå fjärden som idag bar vita skumryggar på de vilda vågorna.
Saga hade alltid älskat att på morgonen se solen stiga borta vid horisonten i sin färd över himlavalvet och att sedan på kvällen sitta på verandan på baksidan och se den sjunka ner bland grantopparna.
Hon satte på tevatten samtidigt som hon kvävde en gäspning. Snart skulle hon cykla bort till Dutchess och se hur hon hade det på betet.
Hon funderade just över om hon skulle passa på att putsa sadel och träns när hon ändå var i stallet, när hon hörde fotsteg i trappan och såg upp. I dörröppningen stod hennes mamma Claire, hon var iförd en skär morgonrock och såg yrvaket på sin dotter.
”Saga?” sa hon förvånad ”Vad gör du uppe så här tidigt?”
Saga skulle precis svara, när hon plötsligt avbröts av dörrklockans oväntade gälla signal.
”Vem i hela fridens namn är dum nog att komma och ringa på vid den här tiden på morgonen?” muttrade Claire och gick mot hallen för att öppna tätt följd av Saga som var nyfiken på vem som kommit för att störa friden denna sommarmorgon.
Kvinnan som stod utanför dörren när Claire öppnade fick både Saga och hennes mamma att haja till. Hon var mycket underligt klädd i en lång, mossgrön klädnad och en svart spetsig hatt med breda brätten. Hennes hår var långt och mörkt och föll i glänsande lockar nedför hennes smala axlar och hon bar ett par fyrkantiga, röda glasögon.
”Finns här någon som heter Saga Grip?” frågade hon.
Saga nickade osäkert ”Det… är jag.”
Den underliga kvinnan räckte henne ett tjockt kuvert i gulaktigt pergament. Det hölls ordentligt stängt med hjälp av en plump av rött lack, och när Saga tittade noga såg hon att någon stämplat in ett sigill i lacken. Det var ett stort H inringat av fyra bilder – en örn, ett lejon, en grävling och en orm. Hon undrade vad det betydde. Hon vände på kuvertet och fann att på dess framsida stod en adress skriven i lysande grönt bläck.
Miss. Saga Grip
Ocean Road 14
Brighton
Saga tittade frågande på kvinnan.
”Öppna det.” sa hon kort men vänligt.
Försiktigt bröt Saga sigillet. Inuti låg en hopvikt bit pergament med text skriven med samma klargröna bläck som adressen. Saga började tyst läsa vad som stod.
Miss Saga Grip, ni har härmed tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För Häxkonster och Trolldom.
Där slutade Saga att läsa och stirrade storögt på den underliga kvinnan som stod framför henne. Hogwarts Skola För Häxkonster och Trolldom? Betydde det att hon var… en häxa? Men det var ju omöjligt. Häxor fanns väl inte ens?
”Det måste ha blivit något fel.” sa Saga och försökte räcka tillbaka brevet till kvinnan ”Jag är ingen häxa.”
”Inte?” sa kvinnan och log vänligt ”Är du helt säker på det? Har du aldrig fått något att hända när du varit rädd, ledsen eller arg?”
Saga svalde. Hon mindes den där gången när hon varit sju år och ramlat nedför trappan, ett fall som i vanliga fall skulle fått henne att bryta nacken. Men Saga hade studsat. Hon hade studsat nedför trappan och mjukt landat ovanpå hatthyllan. Och en annan gång när hon varit ute och ridit med Dutchess hade de mött en stor älg. Dutchess – som var livrädd för allt vilt – hade vänt på stället och flytt hals över huvud. Saga hade tappat båda stigbyglarna, tyglarna och dessutom halkat på sned i sadeln. Livrädd hade hon snart märkt att hon gled i sadeln och snart skulle falla – ner i det djupa dike fullt med vassa stenar som ringlade sig bredvid vägen. Men sedan – hon hade fortfarande inte riktigt kommit underfund med hur det egentligen gått till – hade hon funnit sig sitta på en trägren cirka två meter ovanför marken och titta ner på Dutchess som rusade förbi under henne.
Som tur var hade Saga snart kommit ner och Dutchess hade sprungit raka vägen hem till stallet, men det hade onekligen varit mycket underligt det som hänt.
Saga tittade på kvinnan igen med en ny blick.
”Vem är ni egentligen?” frågade hon förundrat ”Hur kan ni veta?”
”Jag är professor Connan, jag är lärare på Hogwarts.” svarade kvinnan och log ”Jag antar alltså att du accepterar din plats? Om du gör det ligger det en lista på böcker och annat ni behöver ha med er i kuvertet jag gav er. Jag kommer personligen att hjälpa er med inköpen så att ni hittar rätt, miss Grip.”
”Ja, jag vill gärna komma och lära mig trolldom.” Saga log glatt mot mrs Connan.
Saga kände det som om ett helt nytt liv öppnat sig för henne och det var bara att lämna det gamla och börja leva på nytt.

JÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTTTTTEEEEE Bra!!!!!!!

Vad förvånad jag blir över att just du sbarar men tack iaf

*svarar xD
varse

Det var bra, skriv mer.

Tack är redan på gång med nästa kapitel