En histora om oss [Sv]

EN HISTORIA OM OSS [SV]

Jag tittade på underverket framför mig.
Hon var så vackert att jag nästan blev tårögt. Som ett vackert konstverk stod hon där framför mig. Hon glänste av middags solen utanför och det var så vackert.
Jag kunde föreställa mig hennes familj, den måste ha varit lika vacker. Jag smekte sakta den gröna ytan på min käraste.


Jag vill kyssa henne, men var rädd att bi avvisad. Hon var så vacker, jag kunde bara föreställa mig alla röda äpplen den avvisat. Men jag var ju inget rött äpple, kan hon känna annorlunda för mig då? Är det galet? Eller har jag en poäng? Jag smekte äpplet igen.


”Jag älskar dig” mumlade jag till henne. Jag tittade på henne länge, men hon visade ingen reaktion. Det kändes som om mitt hjärta gick i kras. Jag lovar, att av alla äpplen jag någonsin ätit är hon hundra gånger vackrare.


Varför kunde hon inte älska mig som jag älskar henne?, tankarna smärtade mig och jag tittade på henne igen. Jag tog upp henne i min famn och bestämde mig för att ge henne lite ensam tid. Jag satte henne framför mig på den mörkare gröna gräsmattan och gick iväg.

Det smärtade mig och jag vände mig om när jag gått kanske fem meter. Jag såg att hon ändrat sig, och jag log. Jag sprang till henne lyfte upp henne och dansade runt trädet hon kom ifrån. Jag lutade mig mot trädstammen innan jag sakta kysste hennes gröna skal. Sakta kysste jag henne igen, innan jag sakta skar in mina tänder i henne och smakade den goda äppelsmaken.


DRAPPLE 4-EVER.


Jag är trött och flummig xD

Ahahah, Brilliant! x) *bevakar*

KAPITEL 2
ATT GLÖMMA, ATT FÖRLÅTA, ATT FINNA

Sedan plötsligt hände det.
Jag kände saften rinna ur henne och förstod, nu var hon inte längre i livet. Jag tappade henne på gräsmattan.
Vad hade jag gjort?!
Hon låg på marken livlös med ett gigantiskt bett i sig. Jag skrek högt och tydligt i ren skräck. Jag hade dödat henne, hon var borta.
Jag kände hur det började svida i mina ögon.
Nej, detta kunde inte vara sant. Jag skrek ut i förtvivlan. Jag kände hur en tår började rinna ner för min kind och jag torkade snabbt bort den.


Jag måste bort, utan henne kunde han inte leva kvar här längre. Det gick inte. Jag sprang in i huset och packade det nödvändigaste innan jag sprang ut igen. Jag tittade på liket än gång till och kände hur tårarna började rinna.


”Jag ska aldrig glömma dig” viskade jag med bruten stämma. Det var när jag var på väg att vända mig om som jag såg det.

Högst upp i det stora magnifika trädet var det ett äpple. Minst lika grönt som henne, och som glittrade som en stjärna. Jag släppte mina saker och sprang fram.


Kanske finns det en orsak kvar att stanna, tänkte jag då jag började klättra upp i trädet i jakt på min nya själsfrände. Men jag stannade upp.

Är det rätt? Efter ett sådant meningsfullt och lång förhållande med henne, kan jag bara byta direkt.


Kan jag det?, tänkte jag sorligt. Jag tittade ner på liket långsamt. Minnena forsade över mig, alla skratt, tårar, kramar, allting. Sedan tittade jag upp mot det nya äpplet och jag bestämde mig.

Detta var kärlek vid första ögonkastet, det kan jag inte slösa bort.


FLUUUUUUMMMIIIIGGG OCH TRRRÖÖÖTTT IGEN! ♥ Hoppas ni gillade det!
;D

Den var ju jättebra, DRAPPLE ♥

Ahahaha ME GUSTA! xD

Oh my Draco! Så sjukt rolig och så välskriven! ♥

Drabble x'D Asså, gud!

Alltså wow, den bästa fanficen jag läst på länge! Drapple ftw ♥ Så gulligt, och framför allt så roligt! dx Ahahah, men alltså allvarligt, jag är världens största Drapple fan. ^-^

Så himla bra,rolig och välskriven!♥
"Bevakar".

Älskar din flummighet!♥
Om den inte skulle finnas så skulle inte denna otroligt bra fanficen finnas!xD

Fattar nt att det kan vara så vackert som ett äpple ♥ xD