Kimberly Potter

NAMN: Kimberly Potter
SPRÅK: svenska
RATING: typ G
KAPITEL: 12
KLAR: Del 1 av KP, jopp, andra så är det endast 2 kapitel än.

Novellen, Kimberly Potter, handlar om en tjej som bor i Finland med blir uppsökt av Harry Potter och gänget. Det utspelar sig på den tid då Harry är vuxen och de har hittat på en ny trollformel som kan återupplviva personer.
Kimberly tror först att hon får komma till skolan p.g.a att hon kan allting om Harry Potter, eftersom hon har läst böckerna, men egentligen så är det ett helt annat skäl varför hon är på Hogwarts...



Kapitel 1
Flygplatsen kryllade av folk som både rusade fram och irrade omkring. Kimberly var tvungen att tränga sig förbi flera familjer och män i kostymer för att slippa fram till väskorna. Sedan tog det även en halvtimme att hitta den. Sedan var det ju ännu mer problem att tränga sig förbi med en stor rullväska förbi alla människor.
Men Kimberly hade ännu mer problem, hon hade ju aldrig varit i London så hon hade inte riktigt en så stor aning om vart hon skulle. Men till sist hittade hon utgången, sedan var det bara att vänta på att de som hon skulle bo hos skulle komma och hämta henne.
Kimberly var fjorton år och skulle börja på Hogwarts. Hon visste allting om den skolan med hjälp av Harry Potter böckerna, men det var konstigt att hon skulle börja där som fjortonåring. Hon bodde egentligen i Finland, men hon hade fått ett brev ifrån Hogwarts att hon skulle få börja där om hon ville. Men hon visste ju fortfarande inte vem som skulle hämta henne eller vem hon skulle bo hos. Hon visste heller ingenting om själva skoltillbehöret, egentligen så var hon inte ens säker på ifall om skolan var som i böckerna.
”Kimbery?”frågade en mild röst bakom henne. Hon hoppade till vid sitt namn och vände sig om. Hon drog efter andan då hon såg vem det var. Mannen hade korpsvart hår, runda glasögon och ett blixtformat ärr i pannan bakom luggen.
”H-hej.”svarade Kimberly och ställde sig upp, hon hade suttit på väskan.
”Harry Potter.”sade mannen och räckte fram handen, han talade brittisk-engelsk dialekt.
”Kimberly.”sade Kim utan att bry sig om att säga efternamnet, det skulle inte ha blivit lätt för honom att uttala.
”Trevligt att träffas, ska jag hjälpa dig med väskan?”frågade Harry artigt, men innan Kim hann svara hade redan Harry tagit upp väskan och börjat gå iväg mot parkeringen.
”Du kommer att bo hos oss, jag har fyra andra ungdomar i huset.”berättade Harry, Kimberly hajade till fyra? I böckerna stod det tre.
”Fyra?”frågade Kim utan att tänka sig för. ”I böckerna stod det tre.”
”Jag vet, men de har uppfunnit en ny trollformel som gör så att man kan uppliva döda människor.” svarade Harry. Kimberly stirrade på honom, det som stod i böckerna var säkert inte alls som på riktigt.
”Har du upplivat någon?”frågade hon försiktigt. Harry nickade glatt.
”Japp, fast det är svårt. Först måste man ha trolldomsministerns hjälp och han måste godkänna det frivilligt och sedan måste man fylla sig själv med bilden av personen som man vill uppliva. Fast trolldomsministern gick direkt med på det, han tyckte också att det var bra att vi upplivade Sirius eftersom han var oskyldig för alla brott i sitt förra liv.”
”Sirius? Men du sa ju fyra ungdomar?”frågade Kim förvirrat. Harry skrockade och lade in hennes väska i baksätet på en svart bil. Vänta lite? BIL? Varför hade Harry Potter en bil? Fast det var ju ganska självklart, Kim hade ju inte ens hållit i en trollstav än.
”Javisst, konstigt nog kom Sirius tillbaka som fjortonåring. För ett år sedan, så han är femton nu. Han ska också gå på femman i Hogwarts. Du ska börja på fyran. Ärligt talat så är det mycket sällan som en elev får börja på fjärde klass direkt. Men vi hade inte upptäckt dig förut. Du kan ju nästan alla trollfromer redan med hjälp av böckerna och filmerna.”berättade Harry. Kim nickade oförstående, var hon full av magi utan att veta om det?
”Men hur hittade ni mig?”frågade Kim då Harry startade bilen och körde iväg.
”Remus Lupin var i Finland och hälsade på sin kusin, han jobbar där som draktämjare. Det finns massor av drakar i Finland.”berättade Harry.
”Verkligen? Där jag bor?”frågade Kimberly intresserat. Harry nickade.
”Han hade sett dig då du var ute och gå med er hund, han sade att du mumlade upp massor av besvärjelser och han kände på sig att du var full med magi. Så vi lät en auror spionera på dig i några veckor.”berättade Harry, Kimberly stirrade framför sig. I flera veckor hade någon iakttagit henne utan att hon hade vetat om det?
”Verkligen?”mumlade hon och lutade sig bakåt i lädersätena. Harry nickade och svängde in på Godric Hollows vägen. Kimberly visste att Harrys bardoms hus fanns där.
”Var det inte här som...”började hon försiktigt.
”Javisst, vi flyttade hit för att jag ville vara nära minnena. Det kanske inte låter logiskt. Men jag gillar att titta på huset.”erkände Harry då de körde förbi just det huset. Hela övervåningen var bortsprängd av besvärjelsen. Kimberly rös.
”Då var vi framme.”sade Harry och svängde in med bilen till ett vitt hemtrevligt hus med en stor gård som det blommade massor av blommor på. Kim kunde itne låta bli att le, hemma i Finland så hade de också haft massor av blommor, men de hade endast haft ett envåningshus. Det här var säkert tre våningar.
Harry steg ut, tog Kimberlys kass från bakluckan och stegade mot dörren. Kimberly gick direkt efter med ögonen överallt. Det var inte ett sådant tätbebyggt område, som tur. Ett högt trä staket sträckte sig ända till bakgården. Men mer av den hann hon inte se innan Harry hade släppt in henne i hallen. Hon hängde upp sin jeansjacka på en av krokarna innan hon steg ut ur den ljusblåa hallen och in i deras vardagsrum. Där fanns en stor soffa, flera olika fåtöler och en teve. Det var verkligen hemtrevligt med vissa saker som gick med magi. En likadan klocka fanns upphängd som fanns i böckerna som mrs Weasley hade haft. Men på den klockan stod det Harry, Ginny, Albus, Lily, James och Sirius. Kimberly log då hon såg att disken diskade sig själv i det lilla köket. Där fanns även en kvinna med långt rött hår och ett snällt ansiktsuttryck.
”Kimberly? Jag är Ginny.”hälsade kvinnan och steg fram mot Kimberly. Hon sträckte fram sin hand och Kim tog den.
”Tack för att jag får bo här.”sade Kim artigt.
”Ingen orsak. Pojkar, Lily! Kom ner och hälsa på Kim nu då!”skrek Ginny nerifrån trätrappan. Nästan genast dundrade det i trappan och tre korpsvart håriga pojkar dundrade ner med en rödhårig flicka skuttande efter sig.
Harry lade armen om axlarna på Ginny, Kim log mot dem. Hon kände sig redan en aning som hemma och hon hade inte rodnat en enda gång. Hon brukade ofta vara nervös mot nta människor men konstigt nog så var hon inte det den här gången.
Pojkarna ställde sig på rad framför henne med sin högra hand framför pannan. Kim rynkade sin panna och tittade från dem till en flinande Harry.
”Pojkar? Vad gör ni?”frågade Harry strängt.
”Vi uppför oss, pappa.”svarade den som stod i mitten. Han var nästan en kopia av Harry, förutom ögonen och näsan som var som Ginnys. Kim gissade att han var James. Pojken bredvid honom var en exakt kopia av Harry med runda glasögon, gröna ögon och rufsigt hår, det var säkert Albus. Medan den sista och längsta säkert var Sirius. Han log lurigt mot henne.
Lily hade ställt sig bredvid Kimberly.
”Lily.”hälsade hon och log stort. Kim log tillbaka.
”Kimberly.”
”Du och Lily ska dela rum medan du bor här. Ert rum är på tredje våningen med pojkarnas. Fast de har varsitt rum eftersom de inte kommer så bra överens hela tiden.”berättade Harry och såg menande på Sirius som ryckte oskyldigt på axlarna. Kim flinade mot honom. Sirius var som hon hade trott en väldigt bråkig kille.
”Sirius, dina läxor måste göras.”sade Ginny, hon hade vänt sig mot spisen där maten kokade hemtrevligt.
”James, kan du vara snäll och föra upp Kimberlys saker till Lily rum?”sade Harry, mer som befallning än en begäran. Pojken suckade och gick ut i hallen efter hennes väska.
”Okej, barn. I morgon bär det av till Diagongränden. Kimberly jag skulle måste prata med dig om en sak.”sade Harry då pojkarna hade gått upp, Lily och Kimberly satt och pratade om Hogwarts. Hon skulle börja på andraklass.
”Visst.”sade Kimberly med en axelryckning.
”Medan du bor här så måste du heta Potter i efternamn. Då vi skrev in dig i Hogwarts då hade du Potter till efternamn eftersom ditt efternamn är...”
”Svårt att uttala.”fyllde Kimberly in.
”Exakt och du har ju inga pengar så vi betalar din skolgång.”avslutade Harry. Kimberlys hjärta tog ett skutt, det hade varit för mycket. Först välkomnades hon till Harry Potter hem och sedan så betalade de hennes skolgång.
”Det är inte nödvändigt.”sade Kimberly.
”Jodå, medan du bor här så är du vårt femte barn.”sade Ginny.
”Med andra ord så blir det massor av bestraffningar.”fnissade Lily. ”Nejdå. Vi får aldrig några bestraffningar. Ta det lugnt.”
”Du är även välkommen till oss över jullovet och sommarlovet om du vill.”sade Ginny medan Lily började duka på bordet.
”Jag vet inte hur jag ska tacka er.”sade Kimberly och log mot dem båda.
”Genom att göra läxorna och komma igenom skolan.”svarade Lily med en axelryckning. Hon fick en menande blick från sina föräldrar innan hon slog ner blicken och fortsatte att duka.
”Harry, var ligger mina nya skor?”frågade Sirius som hade kommit fram bakom hörnet.
”Ingen aning Sirius. Det är du som är min gudfar.”skrattade Harry. Egentligen så var det ganska komiskt att Sirius var femton medan Harry var över trettio och Sirius var hans gudfar.
”Exakt, just därför orkar inte jag göra mina läxor.”sade Sirius trotsigt.
”Verkligen? I så fall kan du väl skriva till Hogwarts och förklara att du inte kommer dit i år.”svarade Harry med ett brett flin. Sirius mumlade något elakt svar innan han klampade upp för trappan.
”Det kanske är bäst ifall du går upp och packar upp lite innan maten, fast du ska ju bara bo här i en vecka innan skolan börjar.”sade Ginny. ”Lily, går du och visar ditt rum åt henne?”
”Visst, mamma. Kom Kimberly.”sade Lily glatt och drog med Kim uppför trappan. Andra våningen hade endast tre dörrar.
”Mammas och pappas rum, toalett och Albus rum.”sade Lily och pekade på alla dörrar. Sedan gick de upp till högsta våningen.
Där uppe fanns det också tre vita dörrar, men de alla hade namnlappar. Sirius, James och Lily. De gick in i Lilys rum. Ett mellanstort lila rum med två sängar, på ena fanns Kimberlys väska.
”Jag glömde en sak där nere. Kommer snart.”kvittrade Lily och sprang ner för trappan igen. Kim gick in i rummet och satte sig ner på sängen. Lily skolkoffert stod öppen, den var nästan helt tom endast gamla böcker som hon inte använde längre fanns där.
Lily vände sig mot dörren igen, men tappade direkt andan. Där i hörnet satt en svart hund som visade tänderna med ögonen som stirrade på henne.

Jätte bra skrivet. ♥
*bevakar*

Super!
Mer!!!

Kapitel 2

Kimberly ställde sig upp med hård fart så att hon slog tån i nattduksbordet mellan sängarna. Hunden kom närmare henne med huvudet på sned, den såg ut att...skratta. Kim stirrade på den innan hon kom på att Sirius var en animagus. Hon suckade.
”Sirius?”frågade hon och hunden förvandlades till en pojke som skrattade på golvet.
”Du skulle ha sett din min!”skrattade han och höll sig för magen. Kimberly kände sig snopen över att hon hade gått på hans lilla skämt. Hon knuffade till honom med foten.
”Väldigt roligt.”mumlade hon och satte sig ner på sängen igen, öppnade väskan och plockade fram några av sina kläder på hyllan ovanför sängen. ”Hur blir man egentligen en animagus?”
”Det tar väldigt många år att bli en, du skulle aldrig klara av det.”sade Sirius och viftade på samma gång med sin trollstav i luften.
”Verkligen? Så det är inte bara att...”började Kim och ryckte åt sig Sirius trollstav. ”...peka med den mot sig själv och sedan.”
Ett rökmoln hade kommit upp och Kimberly hade försvunnit in i det. Vad hade hon lyckats med nu då? Tänkte hon surt och öppnade sina ögon som hon hade stängt. Hon kände sig konstig, och väldigt kort? Hade hon tassar? Vad i hela?
Hon tittade ue genom sina två ögon på en kropp som hon inte kände igen. Den var grå, svart och vit. Hade hon päls? Hon hade läst om animagusar och visste hur man skulle bli en och det var definitivt inte på det här sättet. Hon tittade ängsligt upp mot Sirius, han stirrade på henne.
”Är du...hur? Har du förvandlats förut?”stammade han och fortsatte att stirra på henne. Kimberly tog några steg med sina fyra stora tassar, det här var ju helt omöjligt. Det gick inte att bli ett djur genom att vifta med en trollstav!
”Kimberly satte sig ner och kände hur något slog mot marken bakom sig, EN SVANS? Hon drömde, det var den enda logiska förklaringen i det hela. Men hur skulle hon vakna upp ur den här mardrömmen?
Sirius hade förvandlat sig tillbaka till hunden och tittade in henne i ögonen. Hon förstod vad han försökte säga, vad tufft. De kunde kommunicera med hjälp av kroppen.
Du är en varg! Hur gjorde du egentligen?sade Sirius med hjälp av öronen och svansen.
Ingen aning, jag viftade bara med staven. Drömmer jag eller?svarade Kimberly och gick runt i cirklar så att hon kunde se sin egen svans.
Nej, du drömmer inte. Du är ganska snygg som varg.
Tack, men jag föredrar om du slutar stirra på min bak.
Visst...
Men hur slipper jag tillbaka?frågade Kim och på samma gång kom det ett rökmoln igen, Kim var tillbaka till sin vanliga gamla kropp. Hon suckade glatt över att vara tillbaka. Sirius hade också förvandlat sig tillbaka.
”HUR gjorde du alltså? Det är helt ofattbart. Det går inte att förvandla sig utan att gå igenom alla skeden!”sade Sirius. Han satt framför henne med ett förvånat uttryck. Kim ryckte på axlarna, hon hade ingen aning.
”Vet inte.”svarade hon kort. Hon tyckte att det hade varit kul.
”Kom, vi måste ner och berätta för Harry!”sade Sirius, tog hennes hand så att hennes hjärta tog ett skutt och drog ner henne för trappan. Kimberlys mage hade tagit ett skutt då Sirius rörde henne? Det var inte bra, inte bra alls!
”Harry! HARRY!”skrek Sirius och drog med henne till köket. Han såg förvånat från Sirius till Kim och sedan tillbaka till Sirius.
”Vad är det?”frågade han.
”Du kan aldrig gissa vad som hände!”sade Sirius och berättade upphetsat om Kims förvandling. Harry fäste ögonen på Kim då Sirius hade berättat färdigt.
”H-hur?”stammade han bara. Hela familjen hade ögonen fäst på henne, hon gillade inte att bli på tittad.
”Öh...Jag vet inte.”svarade hon och tänkte att hon gärna skulle kunna bli ett djur igen så att hon inte kunde svara åt dem. Just då, men den här gången kom det bara ett vitt ljus, förvandlades Kim igen till vargen. Harry ställde sig förvånat upp, medan Lily ramlade ner från stolen och Ginny ryckte till.
Där stod Kim med svansen i vädret. Endast James saknades där, han var säkert uppe och gjorde läxorna.
”Kim?”frågade Harry. Kim lade huvudet på sned. Det var ju ganska kul.
Dags att förvandla sig tillbaka. Tänkte hon och så kom det ett vitt ljus igen.
”Okej. Nu vill jag veta HUR du gjorde.”sade Sirius.
”Jag behöver bara tänka att jag vill bli ett djur och så händer det. Utan förvarning. Men det är så konstigt, för förut när jag var liten så ville jag ofta bli ett djur. Men då funkade det inte.”berättade Kimberly och så gick klarheten upp för Sirius.
”Du använde ju min trollstav första gången.”sade han och Kimberly nickade.
”Men det är ju omöjligt. Vi gick igenom animagusar på trean, de går inte utan många delar.”sade Harry.
”Vi borde kanske ta upp det med ordern och Snape sade ju att hon hade massor av magi i sig.”sade Sirius och tittade allvarligt på Harry. Kim rynkade pannan, var också Snape tillbaka upplivad? Det var så mycket som hon skulle lära sig och hon skulle ju börja på fjärde klass direkt. Hon hade inte varit med i tre år. Hon suckade.
”Du, Harry. Har ingen försökt återuppliva Voldemort?”frågade Kimberly allvarligt. Harry nickade.
”Flera gånger, men trolldomsministern måste godkänna det frivilligt, utan att vara under en förtrollning eller något liknande. Så de har inte lyckats, än. Men jag tyckte att de sade något om att försöka förstöra hela besvärjelsen.”svarade Harry. ”Och du där!”han pekade mot Sirius. ”Du har ju blivit utkastad ur fenixordern, så du struntar i att försöka kontakta Lupin.”
”Bara för att jag är för liten igen.”muttrade Sirius surt. Kimberly kunde inte göra något åt att hon flinade åt honom. Han var verkligen väldigt gullig på sätt och vis.
”Okej, nu äter vi kvällsmat sedan gör ni resten av era läxor. Sedan är det bums i säng!”sade Ginny bestämt och plockade fram maten, det doftade gudomligt gott. Alla satte sig ner vi det träfärgade bordet. Ginny hade lagat spagetti med tomatsås. De åt i tystnad, James hade kommit ner från vinden men han visste fortfarande ingenting om vad de andra hade hållit på med.
”Vad har du för läxor kvar, Sirius?”frågade Ginny.
”Trolldryckskonst, Astronomilära, försvar mot svartkonster, trollformellära och örtlära.” svarade han och räknade på fingrarna. Ginny och Harry stirrade ilsket på honom.
”Vad? Okej, okej. Jag har inte gjort skötsel av magiska djur eller förvandligskonsten heller.”
”Men du har gjort trollkonsthistoria och spådomskonst?”frågade Harry utan att låta övertygad.
”Just det, eller spådomskonsten så har jag gjort halva. Men det är så tråkigt att...”men han avslutade sig då han såg Harrys arga miner. Sirius svalde och slog ner blicken.
”Jag har tjatat på dig i en vecka! I en vecka, Sirius!”sade Harry argt. Sirius drog på munnen, Kim tyckte synd om honom. Men det var ju klart, Harry var ju väldigt snäll som lät två ungar bo i sitt hus. Fast Sirius var ju hans gudfar.
”Du då James?”frågade Ginny för att Harry och Sirius skulle sluta bråka.
”Jag har gjort alla förutom försvar mot svartkonster och forntida runskrift.”svarade James och såg snabbt på Harry som fortfarande såg sur ut.
”Lily då?”frågade Ginny och Lily tittade stolt upp.
”Jag har endast halva trolldryckskonst kvar.”svarade hon. ”Men gissa om Snape gav oss massor av läxor, det borde vara förbjudet att ge så mycket som han gav.”
”Han avskydde mig, hoppas att han inte är likadan med er.”muttrade Harry. Sirius skulle just säga något men avbröt sig, men Kim förstod att Snape säkert avskydde Sirius.
”Nej då. Mig har han inget emot.”svarade Lily. Albus hade suttit tyst hela tiden.
”Men du då Albus, hur är det med dina läxor?”frågade Harry, hans humör hade stigit en aning till bättre.
”Jag har alla färdiga, kan vi spela Quiddich i morgon då vi kommer hem från Dioagongräden?” frågade Albus och Harry ryckte på axlarna.
”Vi får se då vi kommer hem.”svarade han. ”Sirius, gå upp på ditt rum och börja med läxorna. Ni andra också.”
Alla steg samtidigt upp och började gå uppför trapporna. Lily och Kim gick sist, hon hade redan frågat Lily om hon fick kolla lite på hennes böcker. Så att hon visste något vad de handlade om.
Då de kom upp till rummet började de direkt med läxorna. Sedan slog det Kimberly ifall om alls hon skulle göra några läxor, fast hon visste inte ens vad hon skulle göra.
”Köper ni alltid nya böcker?”frågade Kimberly av Lily.
”Nej då, ibland ärver vi ju förstås. Men oftast köper vi nya eftersom Sirius har haft dem först.” svarade Lily med ett flin. ”Han tycker om att kasta dem.”
”Det förklarar saken.”svarade Kimberly och Lily lade prydligt ner sina papper i kofferten.
”Jag tror att du skulle få Harrys gamla koffert. Den är precis som ny då de har reparerat den.”sade Lily och drog fram en annan koffert med Gryffinors lejon på. Den såg verkligen ny ut. Då slog det Kim att hon inte hade blivit vald till ett elevhem än. Lily verkade veta vad hon tänkte på.
”De har redan sett att du hör till Gryffindor, de provade hatten på dig medan du sov.”berättade Lily och öppnade kofferten. Den doftade rent, de hade säkert varit tvugna att tvätta den för hand.
”Oj, det är så mycket som ni ger mig.”sade Kim och studerade den stora kofferten.
”Nåjo, men du hör ju till familjen Potter nu. Bäst vi lägger oss. Klockan är redan elva.”sade Lily. De bytte om till pyjamasar och lade sig ner i sina sängar. De låg uppe till klockan två och pratade om Hogwarts och om all magi.

Då Kimberly vaknade nästa morgon så var redan Lily ifärd med att klä på sig.
”Godmorgon.”sade Lily glatt. ”Bäst du skyndar dig, vi ska åka om en halvtimme.”
”Oj.”utbrast Kim och ställde sig upp för snabbt. Hon gnuggade sig i ögonen men tvingade sig sedan att klä på sig.
Ungdomarna åt snabbt frukost medan Harry och Ginny förberedde allting. De skulle möta Ron, Hermione och Lupin (som var nyfiken på Kimbelry) vid den läckande kitteln klockan tolv. Nu var den halv elva, fast det tog fyrtiofem minuter dit med bil så de hade ganska bråttom eftersom Sirius fortfarande inte hade vaknat.
”Jag får honom inte att vakna, antingen så låtsas han bara sova eller så sover han verkligen djupt. Kim gå och gör ett försök.”sade Harry till Kim eftersom hon var den enda som hade ätit färdigt. Hon lydde honom direkt och sprang upp till Sirius rum. Hon hade ju aldrig varit där förut och fick en liten chock över hur städigt det var.
Det var lika stort som lilys, men hans rum gick i rött och guld. Han hade flera olika planscher på väggarna och några fotrografier från att han hade varit vuxen. Det hade Kim alldeles glömt bort att han hade varit vuxen förut. Det fanns även några fotografier på Harry som liten. En av dem var fotografiet ifrån boken där Harry flyger på en kvast med sin far efter sig. Kim log mot fotografiet.
”Sirius, vakna. Annars slipper du inte efter en ny kvastkäpp.”sade Kim och Sirius ryckte till.
”Kvastkäpp?”frågade han yrvaket. ”Var då?”
”I Diagongränden, kom nu. Annars hinner du inte äta frukost.
”Visst, låt mig bara sova lite till.”sade Sirius och lade ner huvudet på kudden igen. Kim suckade och drog bort hans täcke.
”Vad gör du?”frågade han med sömnig röst och vände huvudet emot henne. ”Okej, okej. Jag stiger upp.”
Kimberly log glatt för sig själv och stegade ut ur rummet. Fem minuter senare kom Sirius klampande ner för trappan, han såg verkligen inte pigg ut och han blängde surt på Kim då han fick syn på henne.
”Skynda dig, Sirius. Du brukar alltid vakna före nio.”sade Ginny stressat.
”Jag var ju tvungen att göra klart läxorna, jag var uppe till fyra i morse.”sade Sirius och gäspade innan han bredde smör på ett rostat bröd.
”HARRY! Kom hit!”skrek Ginny och Harry dök upp.
”Sirius har varit upp till fyra i morse och gjort läxor. Känner du dig skyldig?”frågade Ginny medan hon plockade undan från bordet. Harry såg snopet på Sirius som lugnt åt på sin smörgås.
”Nej, faktiskt inte. Om han skulle ha gjort dem tidigare så skulle han ha fått sova i natt.”svarade Harry och gick ut ur rummet igen. Ginny suckade och klappade Sirius på huvudet.
”Du var duktig.”berömde hon honom innan även hon försvann ut ur köket. Sirius blev genast piggare över berömmet. Kim och han var de enda i köket nu, de andra hade gått för att göra sig klara.
”Tycker du inte att det är konstigt att gå om skolan?”frågade Kimberly. Sirius tittade upp mot henne och log snett.
”Nej då. Förresten så är det bra, för jag var egentligen aldrig så värst flitig i skolan.”svarade han.
”Men är det inte konstigt då du är gudfar åt Harry?”envisades Kim. Sirius nickade allvarligt.
”Ja, det är det. Nu är det han som skäller på mig och inte tvärtom. Fast jag skällde ju aldrig riktigt på honom för den delen.”svarade Sirius och åt upp det sista av brödet. Nu var klockan elva och de hörde en motor som startades. Vänta lite? De var sju personer i familjen och alla skulle rymmas i en fem personers bil?
Sirius låste dörren efter dem och Kim var tvungen att dra in andan då hon såg bilen. Den hade förvandlats till en mycket längre och större bil. Ginny och Harry satt i framsätet, bakom dem fanns två platser och längst bak fanns det tre. De två bakom Harry och Ginny var redan upptagna av Lily och Albus. Så Kim var tvungen att sätta sig emellan Sirius och James så att de inte skulle börja bråka.
Hela vägen in till stan pratade de om Quiddich, Sirius var jagare i Gryffindors lag medan James var sökare. Vilket inte förvånade Kimberly det minsta. Albus skulle söka det här året med i laget, så snart skulle väl hela laget bestå av bara Potter personer.
De svängde in och parkerade framför den läckande kitteln, de steg in i baren och allas blickar gick direkt emot dem. De var endast tio minuter för tidiga. De satte sig ner vid ett bord för att vänta på de andra. Först då slog en tanke Kimberly, varför hade Harry inte velat återuppliva sina föräldrar istället för Sirius? Men hon bestämde sig för att inte fråga, ifall det skulle såra honom.
”Harry Potter.”sade en röst bakom dem. Alla svängde runt, en man med sjabbiga kläder hade stigt fram. Han hade brunt kort hår och några riv sår i ansiktet. Annars såg han ut att må väldigt bra.
”Hej på dig, Lupin.”hälsade Harry honom. De såg ut att vara i ungefär samma ålder de två. Sirius muttrade något och fortsatte att titta ner i bordet.
”Vad är det med dig Sirius? Arg för att du inte får göra allting som du fick förr?”retades Lupin och Sirius gav honom en ilsken blick.
”Ska du säga Måntand.”muttrade Sirius utan att ta upp blicken.
”Han har varit ganska tjurig på sistone.”förklarade Harry åt Lupin. ”Han har inne arrest.”
”Verkligen? Har han inte gjort läxorna nu IGEN?”sade Lupin.
”Nu har han gjort dem, så nu har han inte inne arrest längre.”sköt Ginny in innan Harry hann svara. Hon var bra på att trotsa Harry. Ginny gav Sirius en uppmuntrande blick.
Efter ett tag kom också familjen Weasley, Hermione såg precis ut så som Kimberly hade tänkt sig. De hade två barn, Rose och Hugo.
Fast Diagongränden kryllade av folk idag, så de bestämde sig för att splittra på sig. Sirius, Harry, Lupin och Kim gick i en grupp. Weasley familjen gick tillsammans och resten gick tillsammans.
Först gick de för att köpa nya klädnader till dem båda, eftersom Sirius hade växt massor under lovet enligt Harry. Sirius och Lupin grälade om vem som var smartast medan Harry och Kimberly pratade om Marodörkartan som Harry hade tappat. Men Kim hade en ond aning om att det antingen var James eller Sirius.
Då de hade köpt varsin klädnad så gick de vidare till Ollivanders och sedan till kvastbutiken. Sirius och Kim fick varsin Nibus 2011 eftersom de andra i familjen hade fått kvastkäppar året innan. Sedan gick de iväg till bokhandeln. Kim var mest intresserad över staven, som hade varit den rätta direkt. Ek med fågelfenix fjäder i sig, tjugotvå och en halv centimeter.
I bokhandeln var det väldigt fullt. De kunde knappt gå en meter, till sist var kön så kort att de kunde plocka åt sig sina böcker. Lupin hjälpte Kimberly.
”Sirius berättade om din animagusgrej igår. Det är väldigt unikt att något sådant händer, det har hänt en gång förr.”berättade Lupin då de gick igenom böckerna.
”Verkligen? När då?”frågade Kimberly intresserat.
”Jag vet inte exakt. Men det var Dumbledore som hade den konsten. Han gjorde det första gången som femtonåring. Så du är väldigt unik och full av magi. Utnyttja det på rätt sätt.”svarade Lupin och Kim nickade till svar. Då de hade samlat alla böckerna gick de och betalade. Sedan gick de efter en kittel och ingredienser. Sedan stegade de iväg till uggleboden. Där köpte de en uggla som var både till henne och Sirius. De skulle dela på den bruna ugglan, som de tillsammans döpte till Smuth.
Efter det var redan klockan så mycket att det var dags att mötas i den läckande kitteln för att äta middag tillsammans. De flesta var ju väldigt nyfikna på Kimberly, som blev väldigt generad över det.
Kimberly hade tackat både Lupin och Harry efter allt som de hade köpt åt henne, Lupin hade köpt hennes böcker och kvasten med stort nöje. Hon hade även blivit inbjuden dit till julen med resten av familjen Potter. Hon hade svarat ja, eftersom hon inte ville åka hem till Finland i endast två veckor.
”Så, Kim, hur känns det nu då?”frågade Hermione. Allas blickar gick direkt över till Kim som rodnade.
”Öhm...Jag har inte riktigt smällt allting än.”svarade hon utan att våga titta in i Hermiones ögon. Men hon verkade förstå det.
”Ta det lugnt, jag är förresten lärare i trollformellära.”sade Hermione innan hon gjorde en nick mot Lupin. ”Remus är i försvar mot svartkonster.”
”Det var du också på Harrys tredje år på Hogwarts.”sade Kim och förvånade blickar gick runtom i bordet. Alla förutom Harry såg förvånade ut.
”Ja, hur visste du det?”frågade Lupin.
”Med hjälp av böckerna.”svarade Kim och Lupin såg mycket oförstående ut. Harry, som satte bredvid honom, skruvade besvärat på sig.
”Vilka böcker?”frågade han och Kim tänkte just svara då Harry harklade sig.
”Vi borde kanske gå. Det börjar bli sent och de vill säkert vila ut tills i morgon då vi har vår lilla turnering i Quiddich.”sade Harry och gav Kim en menande blick, men hon förstod inte.
Turneringen i Quiddich var en tradition inom Potter, Weasley och Lupins familj. De gjorde fyra lag som de sedan spelade emot varande. Även tvillingarna Weasley skulle komma (Fred var också återupplivad), det skulle även Bill och Charlie. Men Percy skulle förstås inte komma då han hela tiden påminde dem om att han hade viktigare saker att göra på ministeriet. Traditionen gjordes alltid tre dagar före skolan började igen hemma hos familjen Potter som hade en Quiddich arena inne i skogen som inte mugglarna kunde hitta.
De skiljdes åt och familjen Potter åkte hem, Kim kunde inte sluta grubbla på vad som hade hänt vid bordet. Visste inte Lupin om att böcker hade skrivits om Harry Potter? Men Harry hade ju vetat om det, hon bestämde sig för att fråga av honom.
Då de kom hem packade de ur bilen och förde upp sina nya saker till rummen.
”Varför vet inte Lupin om böckerna?”viskade Kim och Harry ryckte till, han satte sig ner på bakluckans kanten och sneglade mot dörren för att se till att ingen hörde.
”För att det är jag som har skrivit dem, de är som mina dagböcker. Jag sålde dem till alla andra länder förutom det här. Ingen vet om det förutom jag och du! Förstår du?”frågade han och Kim förstod att hon inte skulle lämna något om böckerna igen.
Harry hjälpte henne att bära hennes saker till Lilys rum där hans dotter redan var i färd med att prydligt packa sin koffert. Det märktes att hon längtade efter att få åka till Hogwarts igen.
”Jaså? Du packar redan Lily.”sade Harry med ett leende, Lily tittade upp och nickade stort.
”Japp, fast inte kvastkäppen förstås, den behöver jag ju.”sade Lily och Kims hjärta stannade, hon skulle vara med och spela i morgon. Men hon hade ingen aning om HUR man spelade och hon kunde ju inte ens flyga på en kvast.
”Ta det lugnt, jag ger dig en flyglektion i morgonbitti. De andra kommer först tolv så du kan andas lugnt.”sade Harry lugnande men Kim kunde verkligen inte lugna ner sig, att hon skulle lära sig spela Quiddich på ungefär en timme, oj nej. Okej, hon kunde ju förstås reglerna eftersom hon hade läst alla böckerna två gånger. Men det var ju inte precis samma sak.
Då Harry hade gått ut därifrån packade Kim upp allting från sina bruna omslagspapper och lade omsorgsfullt ner dem i kofferten, allting förutom staven, den lade hon på nattduksbordet inne i fodralet.
”Kim, kom.”sade Sirius som stod i hennes dörröppning. Lily tittade förvånat på Sirius, klockan var ju tolv. Harry och Ginny låg redan och sov så hon smög ut ur rummet och tvärs över korridoren till Sirius rum. James sov han också eftersom det hördes dova snarkningar från hans rum. Kim visste att hon också borde sova vid det här laget, men hon var i alla fall omklädd till pyjamas. Lily däremot satt fortfarande och bläddrade i sina nya böcker så hon skulle säkert inte somna på länge. Det skulle inte Kim heller, eftersom hon var både nervös över morgondagen och så höll Sirius henne vaken.
Då hon kom in i Sirius rum fanns där ett A2as papper på golvet. Kim tittade förvånat på det, vad skulle han med det till.
Högst upp på pappret stod det familjeturneringen i Quiddich med stora guld bokstäver. Bredvid pappret fanns det färgpennor och två fjäderpennor. Sirius satte sig ner framför pappret och klappade på golvet bredvid sig, Kim stängde dörren och satte sig bredvid honom.
”Vad är det där?”viskade hon och nickade mot pappret.
”Det var min tur att laga plakatet med de olika matcherna, tänkte att du kanske ville hjälpa.”svarade han glatt och började skriva, de fyra olika lagen var färger. Det fanns Lila, Oranga, Blåa och svarta laget. Kim hörde till det blåa laget där även Bill, Albus, Ginny och George medverkade. Sirius däremot hörde till det svarta laget där Fred, Ron, Remus och Harry också fanns.
”Det finns ju bara killar i ditt lag.”utbrast Kim och lät en aning anklagande eftersom hon visste att det var Sirius som hade gjort lagen.
”Jag vet, men jag drog lott. Jag svår, det blev så här.”svarade Sirius med ett snett leende som inte gick att säga emot. Kim hade tur att hon inte stod upp för då skulle hon hade känt hur benen vek sig under henne. Hans gråa klara ögon fick henne att dränkas i dem. Hon drog motvilligt bort blicken från hans ögon för att inte falla in i dem.
”Jag ska bara skriva matcherna hit.”sade han och började snyggt skriva.
”Jag visste inte att du skrev sådär snyggt.”sade Kim och kunde inte göra något åt att hon lät en aning förvånad.
”Verkligen?”frågade han och hon nickade. ”Tack för komplimangen.” Hans ansikte var väldigt nära henne, hon kände hans doftande andedräkt och hon svalde. Hon fick inte bli kär i honom, hon fick bara inte! Det var helt förbjudet. Sirius log självsäkert och böjde sig sakta mot henne, hon kände hur pulsen slog hårdare hela tiden desto närmare han kom. Då deras näsor snuddade vid varandra steg hon snabbt upp, Sirius såg förvånat och en aning sårat på henne. Men hon kunde inte, ifall om Harry skulle ta illa upp.
”V-vi kan inte.”stammade Kim till ursäkt. Men hennes ben ville inte lyda då hon skulle gå därifrån.
”Du är rädd vad Harry ska säga?”viskade han. Kim nickade och Sirius kom sakta närmare. Kim svalde hårt och knep ihop sina ögon för en stund.
”Vi är ju nästan som syskon då vi bor här och vi känner inte ens varandra.”sade hon snabbt men Sirius skakade på huvudet.
”Jag vet exakt vem du är och förresten så är vi inte ens släkt. Bara för att du heter Potter här så heter jag ändå Black.”viskade Sirius mjukt. Kims hjärta skenade iväg, han stod så nära henne nu att de nästan nuddade vid varandra. Sirius smekte undan hennes kastanjebruna hår ur ögonen på henne.
”Du har så fina ögon, ljusblåa.”viskade han. Kim vågade inte andas.
”Men tänk på Harry.”fick hon ur sig. ”Allting som de har gjort för mig. Vi kan inte...”men Sirius hade satt ett finger på hennes läppar.
”Sch..”viskade han och tog mjukt tag i hennes handleder och förde upp dem runt hans hals. Kim stängde ögonen då hon kände hur varm han var. Sedan lade han försiktigt sina händer om hennes midja och drog sig närmare henne.
”Du är rädd.”viskade han mjukt och Kim nickade, deras ansiktet nuddade vid varandra då han sade det. Han böjde på huvudet och det kom närmare, närmare hennes läppar. Sedan, utan förvarning drog han sig undan. Kim öppnade sin ögon och såg förvånat på honom, han log snett.
”Jag har jobb att göra, vi får fortsätta någon annan gång.”sade han enkelt och satte sig ner på golvet igen. Utan ett ord gick Kim snabbt ut ur rummet med Sirius blickar i hennes rygg.
Då Kim kom in i Lilys rum och stängde dörren fann hon henne sittandes på golvet med en bok i famnen. Lily tittade upp och stängde boken sedan såg hon utforskande på Kim.
”Han kysste dig va?”frågade Lily och Kim skakade på huvudet. Hon satte sig ner mitt emot Lily och försökte andas normalt.
”Nej, men han var väldigt nära på att göra det.”svarade Kim utan att veta varför hon berättade det åt Lily som log stort.
”Verkligen? Han kan vara väldigt charmig. Jag har sett hur tjejerna dras sig till honom i skolan. Så han kysste dig inte?”frågade Lily besviket. Kim skakade på huvudet och berättade långsamt vad som hade hänt. Lily lyssnade spänt och nickade då och då.
”Han är verkligen kär i dig tror jag. Ddu skulle se hur han ser på dig ibland, det är helt magiskt. Jag har aldrig sett någon titta sådär.”sade Lily drömmande. ”Men du borde inte ha varit så osäker. pappa vet hur Sirius är så han är förberedd.”
”Men det känns fel, nu välkomnade mig till ert hem. Det känns som om jag knivhugger er bakifrån.”sade Kim och såg ner i marken.
”Tro mig, pappa skulle bli glad ifall om Sirius hittar någon skaplig och inte är en sådan idot som blir tillsammans med någon bara för, ja du vet.”berättade Lily och Kim förstod precis vad Lily menade.
Lily och Kim gäspade precis i samma sekund så att de började fnittra, än en gång pratade de tills de somnade.

Så bra kapitel, alltså. ♥

Långt och bra skrivet! Precis i min smak dvs keep it up!!

Jättebra! Jag vill ha mer!!!

Tack för era kommentarer, här kommer ett till kapitel!

Kapitel 3
Nästa dag väckte Harry endast Kim, han ville inte väcka de andra för att de skulle se på när Kim lärde sig att flyga. De åt frukost tillsammans i det stora bordet så att det kändes som om de var ensamma i det soande huset. De åt under tystnad innan Harry tog sin Åskvigg och Kims Nimbus 2011. De gick genom bakgården som nästan var tom, endast blommor och stolar fanns där och sedan in i skogen. De följde en stig till en öppen plats, Kim tittade upp mot den stora Quidditch planen. Det fanns tre ringar på vardera sida av den avlånga planen. Det var helt magnifikt att någonting kunde vara så där stort och högt, det liknavde inte alls på en annan sport. Kim kände sig väldigt betydelsefull då hon släppte ner kvasten på marken som Harry hade sagt åt henne att göra.
”Du ser trött ut. Har du inte sovit?”frågade han medan han knöt sina vita nya skor.
”Jag och Lily pratade ganska länge igår.”svarade Kim och ryckte på axlarna. Harry drog på munnen och såg nyfiket på henne.
”Jaså? Om vad då?”frågade han och började knyta den andra skon. Kim såg ner på sina fötter, skulle hon berätta sanningen eller inte? Hon ville verkligen inte ljuga för Harry men hon visste ju inte om han skulle bli arg.
”O-om Sirius.”stammade hon dröjande till svar. Hon vågade inte titta honom i ögonen då hon sade det. Men Harry skrockade muntert.
”Den lille rackaren? Låt mig gissa, han försökte få dig att tycka om honom?”frågade Harry med menande blick.
”H-hur visste du...?”frågade Kim.
”Jag känner honom så bra vid det här laget. Men jag är ganska nöjd att han vill ha dig för tillfället, jag menar att det skulle vara bra om han hittade en skaplig och inte någon som bara leker med en.”sade Harry och Kim kunde inte låta bli att le då han sade att hon var skaplig, det värmde henne.
”Lily berättade hur han är i skolan.”sade Kim och Harry nickade.
”Det är hans natur för tillfället, han var så då han förra gången var femton också. Men jag tror han var en aning värre då för då han han ju min far...”sade Harry och hans röst blev en aning svagare på slutet.
”Mår du bra?”frågade Kim och lade en hand på hans axel. Harry tittade upp.
”Jag tror det...Jag menar du undrar säkert varför jag inte upplivade mina föräldrar istället för Sirius?”sade Harry, han satte sig ner i det gröna gräset och började dra i grässtråna. Kim satte sig ner mitt emot honom och tog sin kvast i händerna.
”En aning kanske, men jag förstår om du inte vill prata om det.”
”Ärligt talat så vill jag, Ginny förstår det inte. ”sade Harry. ”Egentligen så var jag på väg till ministeriet för att återuppliva mamma och pappa men sedan fick jag reda på att det endast gick att återuppliva en. Så jag tänkte att det kanske var bäst om jag återupplivade Sirius istället. Men jag känner mig skyldig över att jag inte upplivade mamma och pappa.”
”Men du gjorde det rätta i vilket fall som helst. Jag är säker på att din mamma och pappa är glada över att du gav Sirius en till chans.”tröstade Kim honom. Han tittade upp och log.
”Du är verkligen bra på att trösta, vet du det?”frågade han och flinade stort. Kim flinade tillbaka, det kändes skönt att veta att hon kunde vara till hjälp ibland i alla fall.
”Tack. Men vi kanske borde sätta igång? Annars så kommer jag att falla av kvasten innan jag ens har hunnit flyga en meter.”sade Kim, Harry instämde och de ställde sig upp bredvid sina kvastar. Harry sträckte ut högra handen över sin Åskvigg och sade ”Upp!” väldigt självsäkert och kvasten flög upp till hans hand. Kim gjorde samma sak, kvasten flög direkt upp och hon log stort mot Harry. Hon hade klarat det på första försöket!
”Bra, Kim. Okej sätt nu högra benet över kvasten och spraka upp dig i luften. Men flyg inte för högt.”sade Harry. Kim gjorde som han sade.
Hon tyckte att det var en fantastisk känsla att känna att hon var uppe i luften. Att känna hur vinden var en aning starkare där uppe och att inte ha någon mark under fötterna, det var helt omöjligt att förklara den känslan för den var...magisk.
”Bra, för att landa lutar du dig lätt framåt, men bara lätt för annars åker du framåt.”sade Harry.
Kim gjorde som han sade och efter en timme kunde hon landa, svänga brant, dyka, stanna tvärt ochde mesta andra som var viktigt att kunna då man spelade Quidditch. Harry verkade vara väldigt nöjd över hennes framgång och det var även hon. Kim hade aldrig trott att hon skulle vara så där bra på att flyga, fast inte så bra som Harry var eller någon annan men hon var åtminstone bättre än de flesta andra.
”Bra dykning där i slutet, du skulle bli en bra sökare.”sade Harry uppmuntrande då de var på väg tillbaka längs skogen. De hade lämnat kvastarna på planen för de hade tyckt att det var onödigt att ta med dem tillbaka till huset.
”Harry, jag ber om ursäkt över vad som hända då med Lupin. Men det är svårt att komma ihåg allting. Jag menar jag kommer att försäga mig många gånger.”sade Kim nedlåtet.
”Jag vet och det gör ingenting. Försök bara att inte svara för snabbt och ifall du lyckas så säg att du har hört det ifrån mig.”sade Harry, han gav henne en enarmad kram då de kom fram till huset igen.
”Börjar du bli nervös över skolan?”frågade Harry. Ett sting gick igenom hennes mage, hon hade inte hunnit tänka så mycket på skolan de senaste dagarna. Hon kände hur nervositeten gick igenom henne.
”Ja, ganska. Jag har ju inte varit med på tre år. Förresten, så borde inte jag göra några läxor?” frågade Kim då de steg in i köket. Albus och James satt redan där med Lily och åt frukost.
”Just det, det hade jag glömt.”sade Harry och såg ursäktande på henne. ”Öh..James, kan du säga åt Kim vad ni har för läxor i Trolldryckskonst, Astronomilära, försvar mot svartkonster, trollformel- lära, spådomskonst, trollkonsthistora och örtlära?”
James tittade trött upp från sin tallrik med gröt. Han nickade.
”Visst, men jag har ju inte spådomskonst, jag har ju forntida runskrift. Så tyvärr kan jag inte ge dig läxan i den.”sade James och log snett.
”Tack.”svarade Kim och gick sedan upp till Lilys rum. Hon sov djupt då Kim tassade in i rummet. Kim bestämde sig för att ta en snabb dusch innan Quidditch turneringen, fast det skulle vara ganska onödig för hon skulle ändå bli svettig igen men hon kände sig så väldigt ofräsch.
Så Kim plockade åt sig ett par collagebyxor, t-tröja och en hoodie från hyllan innan hon gick ner med de sakerna till andra våningen. Hon låste dörren och lät det varma vattnet rinna igenom henne. Det var skönt att få bort smutsen och svetten från kroppen. Sedan steg hon ut, torkade sig och klädde på sig de rena kläderna. Sedan gick hon upp till rummet igen, Lily var inte där så Kim gissade att hon hade gått ner för att äta frukost. På Kims säng fanns det en lista över läxorna så hon bestämde sig för att ta itu med dem direkt.
Hon började med försvar mot svartkonster, de skulle skriva en tre fot lång uppsats om en boggart och vilken skepnad den skulle ta för en själv. Kim började skriva med hjälp av bokens innehåll. Hon visste en del av boggartar och hon tyckte att det var en aning kul att göra läxorna. I den skolan som hon hade gått förut så hade hon nästan aldrig gjort läxorna eftersom de hade varit så tråkiga.
”Hej.”sade en lekfull röst från dörren. Kim ryckte skrämt till och tittade in i Blacks gråa ögon.
”Åh...Hej.”svarade Kim och vände sig till uppsatsen igen.
”Går det bra?”frågade Sirius milt och Kim kände hur hjärtat började skena iväg igen. Det fick inte gå som han ville, om han ville ha henne så skulle han måste bevisa det och inte leka med henne som om hon vore en leksak.
Han satte sig ner på golvet bredvid henne och studerade hennes uppsats. Den var redan två fot lång och hon hade endast skrivit i tio minuter, hon var verkligen nöjd.
”Japp, jag är snart klar med första läxan.”sade hon glatt och fortsatte att skriva.
”Det är en bra uppsats, men hur vet du allting? Du är ju på första sidan i boken och det där, att en boggart gillar att gömma sig på mörka och instängda ställen, så det står först på sista sidan i kapitlet.”sade Sirius frågande.
”Jag har läst igenom det kapitlet en gång förut.”ljög Kim och skrev den sista meningen. Hon lade pergamentbiten in i boken och stängde den.
”Behöver du hjälp med trolldryckskonsten? Den är ganska svår.”sade Sirius. Hans andedräkt träffade Kim precis i ansiktet, hon kände hur hon började bli dåsig av den.
”Öh...visst.”svarade hon drömmande och plockade fram boken. Sedan kollade hon på listan två fot lång uppsats om krymningselixiret och en flaska med elixiret. Kim suckade, menade Snape allvar?
”Jag kan göra drycken åt dig.”sade Sirius och ställde sig upp. Innan Kim hann protestera hade Sirius redan börja förbereda drycken. Kim visste att det inte tjänade något till att protestera mot honom så hon vände sig till uppsatsen.
Efter en halvtimme var hon klar med tre läxor och hon hade räknat ut att hon skulle vara klar med alla om hon fortsatte i den här farten på en dag. Hon var verkligen nöjd och med Sirius hjälp så kände hon sig ännu nöjdare. Hon var tvungen att försöka spela svår för honom.
”Tack för hjälpen.”tackade Kim honom då han gav henne en liten flaska med drycken i. Han ryckte på axlarna och såg sedan lurigt mot henne.
”Och nu till min betalning.”sade han och Kim gapade, han kunde väl inte mena allvar?
”Verkligen?”suckade Kim och lade ner sina läxor i kofferten. Nu hade hon endast trollformellära, trollkonsthistora och örtlära kvar att göra och hon visste att örtläran var ganska lätt.
”Jag vill att du går med mig på elevfesten som är i oktober.”sade han artigt. Kim tappade verkligen hakan den här gången, han frågade henne om hon ville gå på en fest med honom? Nu var det gjort, tänkte hon, nu var hon kär i honom. Hon hade fallit för honom i alla fall.
”Visst.”sade hon och försökte låta självsäker men det lyckades inte riktigt. Han log snett och böjde sig fram, kysste henne på kinden och gick sedan ut ur rummet. Kvar stod Kim, kär, nervös och ytterst förvirrad.

De andra familjerna anlände en aning före tolv, Fred och George hade fortfarande inte kommit så de var tvungna att vänta på dem uppe vid planen. Sirius och Albus pratade högljutt om något, eller någon men Kim visste inte vem. Men ibland kastade de blickar bakåt mot henne där hon gick med Lily. James däremot pratade om något med Lupin som såg en aning friskare ut än dagen innan, kanske var det för att fullmånen hade varit en vecka tidigare och han höll på att repa sig?
”Så han frågade mig om jag ville gå på skolfesten i oktober med honom.”viskade Kim åt Lily och såg förvånat från Kims ansikte till Sirius ryggtavla.
”Han gjorde vad då?”stammade Lily.
”Sedan kysste han mig på kinden.”sade Kim och Lily såg mer förvirrad ut än vad Kim kände sig.
”Vad gulligt!”utbrast Lily en aning för högt. Sirius och James vände sig flinande mot dem. Kim kände hur det blev varmt i ansiktet. Lily knuffade till henne i magen och Kim tittade upp. Sirius log mot henne, Kims ben vek sig och det var nära på att hon skulle falla.
”Men vad är egentligen skolfesten i oktober?”frågade Kim i örat på Lily då pojkarna hade vänt sig om igen.
”Den kallas oktoberfesten, alla elever samlas i stora salen för att dansa och umgås. Men endast de som har en partner får komma.”svarade Lily lika tyst. ”En kille från min klass frågade mig i ett brev i somras om vi kunde gå.”
Lily lät väldigt stolt då hon berättade det och det skulle ha förvånat Kim och inte Lily hade fått en partner att gå med.
”Det är väldigt kul.”sade en röst bakom Kim som fick henne att hoppa till. Hon vände sig om och såg två identiska killar med flin i sina ansikten. De båda var rödhåriga och ganska långa. En av dem hade endast ett halvt öra på ena sidan.
”Vi själva gick endast på oktoberfesten på tredje klass...”sade en av dem.
”...eftersom vi sedan började med Weasleys vassa varor.”fyllde den andra.
”Fred.”sade killen med båda öronen och räckte fram handen.
”George.”sade den andra och flinade mot sin bror.
”Se efter för bålen sen...”
”...den kan vara en aning förhäxad eller...”
”...spetsad med eldwhisky.”avslutade Fred och Kim flinade. De var verkligen precis som i böckerna. De pratade precis så som hon hade trott.
”Kimberly.”sade Kim efter ett tag då hon kom på att hon inte hade presenterat sig.
”Vi vet.”sade tvillingarna i kör. Men mer hann de inte prata innan de var framme vid planen. Harry drog fram sin trollstav och riktade den mot hans och Kims kvast som var på mitten av planen.
”Accio Åskvigg.”mumlade han och hans kvast kom flygande. Han tog emot den och vände sig sedan mot Kim som stod bredvid honom. ”Här, du borde också pröva.”
Kim tog nervöst emot Harry trollstav, den var verkligen bekväm att hålla i. Då slog det Kim att det var den här staven som hade funnits en tvillinglänk med till Voldemorts stav. Kim ryste utan att någon annan märkte det och pekade sedan med staven mot sin kvast. Allas ögon var riktade mot henne nu och det gjorde henne bara mer osäker.
”Accio Nimbus 2011!”ljöd hennes röst och kvasten kom flygande emot henne. Hon log brett då kvasten tryggt låg i hennes hand. Hon gav tillbaka Harrys stav till honom och vände sig sedan mot Lily.
”Bravo. Jag klarade inte av Accio förrän sista veckan i skolan.”sade Lily imponerat och kramade om Kim. Sirius kom fram till henne och hon kände hur pulsen steg.
”Bra gjort, Kimberly.”berömde han henne. Lily gav Kim en menande blick och gick sedan därifrån. Alla uppmärksamhet var nu mot Harry så ingen märkte att Sirius och Kim var en aning borta från de andra.
”Tack.”svarade Kim med blicken neråt. De hade stannat bakom ett av de höga tornen så att de inte syntes för de andra. Kim lutade sig mot väggen medan Sirius lade sin högra hand bredvid hennes huvud på väggen. Han makade sig försiktigt närmare och lade sin vänstra hand på hennes kind. Kim försökte att andas lugnt, men det var nästan omöjligt. Fokusera Kim, tänkte hon till sig själv. Då tog hon steget och lade sin armar om hans hals, löst. Han tittade förvånat på henne med sina gråa ögon men hon tittade självsäkert tillbaka. Sirius log och stängde sina ögon då deras munnar möttes. Kim kunde knappt fatta det, hon och Sirius kysstes. Kim blev allt mer självsäker hela tiden, de kysstes länge och väldigt kärleksfullt. Sirius händer hade åkt ner till hennes midja och han drog henne närmare sig, Kim stretade inte emot det minsta.
Sirius avslutade kyssen och lutade sin panna emot hennes. De tittade varandra i ögonen och Kim log mot honom. De hade kysst varandra, Kim hade aldrig kysst någon på det sättet förut.
”Du är en bra kyssare.”viskade han i örat på henne.
”Du med.”svarade hon och kysste honom på nytt. Den här gången blev det en kortare kyss eftersom de var tvungna att gå tillbaka eftersom de hörde att de andra hade slutat prata. De gick tätt intill varandra tillbaka till de andra, men de hade tur att endast Lily och Harry såg dem. Lily log stort mot dem då hon såg dem och Harry såg också väldigt nöjt på Kim. Hon tyckte sig se en blinkning från högra ögat riktat mot henne från honom.
”Ni kysstes va?”viskade Lily uppspelt då de var tillräckligt nära. Sirius knuffade lätt till Lily och gick sedan fram till James.
”Japp.”svarade Kim glatt och Lily log så stort hon kunde.
”Jag visste det! Ni är så söta tillsammans.”viskade Lily men mer hann de inte säga innan den första matchen skulle börja.
Den första matchen var mellan det svarta laget som Sirius var med i och det lila laget som bestod av James, Theodore, Rose, Dean och Hugo. Dean, Seamus och Neville hade också kommit för att spela men Seamus var domaren.
Sirius lyckades göra fyrtio mål till sitt lag men till sist vann ändå de Lily då James fångade den gyllene kvicken. Sirius såg en aning besviken ut då han klev ner från kvasten och gick fram till Kim.
”Det gick ju...bra.”sade Kim med ett leende. Sirius himlade med ögonen och gav henne en snabb kyss på kinden. Lily fnissade till bredvid Kim.
”Förlåt, men det är bara det att ni ät SÅ gulliga.”sade Lily till ursäkt. Sirius flinade stort och lade armen om Kims midja.
”Din tur att spela. Lycka till.”viskade han och knuffade ut henne på planen. De skulle spela mot det oranga laget där Lily, Charlie, Tonks, Neville och Hermione spelade. Kim visste att Charlie var en väldigt bra sökare så de förlorade matchen. Men Kimberly lyckades ändå göra trettio poäng.
De spelade hela dagen och till sist blev det kväll, sista matchen var mellan blåa och svarta där svart tyvärr vann. Men Kim var ändå nöjd över att de hade vunnit mot lila. Oranga laget vann eftersom de hade vunnit alla matcher, allting hade ju förstås varit Charlies förtjänst eftersom han var väldigt bra på att flyga. Men det förvånade ändå Kim att han hade fångat kvicken före Harry.
Hermione, Ginny och Tonks gjorde middag som alla skulle äta tillsammans ute i trädgården. Lily och Kim hjälpte till att duka och att göra salladen. Sedan satte de sig alla ner vid det avlånga bordet. Sirius satte sig snabbt sig ner bredvid Kim innan någon annan hann göra det. Deras blickar möttes och än en gång kände Kim hur ett sting gick igenom hennes mage. Harry fångade hennes blick och log mot henne, det var allt hon behövde veta för att förstå.
De var 21 stycken personer vid bordet och med så många så var det ju klart att det var ganska svårt att höra vad de andra sade eftersom alla pratade på samma gång. Men maten var åtminstone väldigt god, det kunde hon inte undgå från att tycka.
”Behöver du hjälp med läxorna efter maten, Kimberly?”frågade Harry henne med en menade blick. Kim förstod att han skulle vilja prata ostört med henne.
”Javisst, jag skulle behöva hjälp med trollformellära.”svarade Kim. Harry nickade och vände sig sedan mot Lupin.

Senare på kvällen hade Harry bestämt att de skulle träffas nere i köket. Så Kim tog med resten av sina läxor, inte för att hon visste ifall de verkligen skulle göra hennes läxor, men i alla fall. Men då hon kom ner till köket var det inte endast Harry som fanns i rummet, även Lupin och en blek man med flottigt svart axellångt hår stod också där. Han såg sträng ut och hans blickar var inget annat än iskalla. Kim förstod redan vid det laget att det var Severus Snapes svarta ögon som hon tittade in i.
Som tur hade inte Kim visat sig helt och hållet så hon lade ner böckerna på hallbordet innan de andra hann se att hon hade dem.
”Kim, kom hit.”sade Harry milt. Hans satt i soffan, som verkade vara så långt ifrån Snape som möjligt. Kim steg stelt helt och hållet in i rummet. Lupin satt på en av stolarna vid bordet. Kim svalde, vad var det nu då?
”Kimberly Potter?”frågade Snape med sin iskalla röst som fick Kim att rysa. Vilket var ett misstag eftersom Snapes mun drogs till ett hånleende då han såg det. Harry blängde ilsket på Snape då han såg det och drog Kim ner bredvid sig i soffan.
”Vad är det?”frågade Kim förvirrat och såg från Harry till Lupin, hon vågade inte titta på Snape en gång till.
”Vi måste prata med dig, Kim. Det är så här att, öhm... vi har i princip ljugit för dig.”sade Harry långsamt och Kim stelnade till.
”Alltså, inget allvarligt. Det är bara det att då Harry sade att jag hittade dig i somras så var det inte precis så. Vi hittade dig faktiskt för fyra år sedan.”berättade Lupin. Men Kim förstod inte, varför hade de nu först tagit kontakt med henne och vad menade han exakt?
Harry märkte att hon inte riktigt förstod.
”Du vet ju att Voldemort dog för många år sedan, men det är inte riktigt så viktigt. Det viktiga är att Voldemort faktiskt fick ett barn.”sade Harry och Kim stirrade på honom, Voldemort som pappa? Det var ju mer skrattretande! Han kunde inte vara, det var ju helt omöjligt.
”Han hade en flickvän på sjätteklass som var modern.”sade Snape plötsligt. Hans ögon mötte hennes och hon kände sig stelfrusen, Voldemort hade fått ett barn. Kim hade onda aningar vart det här skulle leda.
”Så Voldemort fick ett barn?”sade Kim och Harry nickade långsamt bredvid henne. ”Men jag har väl ingenting med det att göra, eller hur?” Men Kim förstod redan på deras allvarliga blickar. Hon var inte här för att hon var begåvad. Hon var här eftersom hon var släkt med Tom Dolder.

Alltid lika bra kapitel.
Mer när du har tid/orkar. ♥

Nytt kapitel igen då! Kommentera vad ni tycker! enjoy
->

KAPITEL 4
”M-men det är ju omöjligt! Jag k-kan inte vara släkt med Voldemort.”stammade Kim. Harry lade en beskyddande hand på hennes axel.
”Kvinnan som var mor till barnet förstod att hon hade gjort fel då Voldemort blev den han blev så hon flyttade till Finland.”berättade Lupin. ”Du är Voldemorts son son sons dotter.”
”Nej.”viskade Kim, hon ville inte vara det! NEJ! Hon ställde sig snabbt upp och stegade mot bakdörren men Snape stod redan framför den med armarna i kors.
”Och vart tror du att du är på väg?”frågade han obekymrat. Kim stirrade ilsket på honom, vem trodde han att han var? Det var inte han som just hade fått reda på att han var Voldemorts förfäder.
”Flytta på dig!”snäste Kim och knuffade på Snape, men han rörde sig inte ur fläcken.
”Kim, bara...”började Harry men Kim lyssnade inte, hon ville härifrån. Hon ville hem och bara glömma allting.
”Bara släpp mig.”snyftade Kim då Snape hade tagit tag om hennes handleder. Hans blick såg inte så irriterad ut längre, han såg mild ut. Lupin kom fram och lade armarna om henne och vaggade henne i hans famn.
”Det är lugnt.”viskade han om och om igen. Men Kim visste att det inte var det, hon var ju släkt med Voldemort! Det kunde inte bli värre, att Voldemort hade fått ett barn. Hennes farfar var barnbarn till honom. Det var helt omöjligt.
”Såja.”viskade Lupin då Kim hade slutat att gråta, hon satte sig ner i soffan mellan Lupin och Harry. Snape satte sig ner mitt emot henne med forskande blick.
”N-ni tror väl inte att jag...”började Kim men hennes ord nådde inte enda fram.
”Nej då. Du är absolut inte som Voldemort.”sade Lupin lugnt och Kim kände sig en aning lättat. Men hon visste ju inte om de talade sanning den här gången, men hon var tvungen att lita på dem. Om inte så skulle hon vara mer som honom.
”Men varför just nu?”frågade hon med stadigare röst.
”För att vi var osäkra på dig, vi var en aning rädda. Men sedan såg vi hur mycket kärlek och omtanke du hade inuti dig som gjorde att vi var säkra på att du inte alls var som Voldemort.”svarade Lupin teoretiskt och log sedan lugnande mot henne.
”Men varför just JAG? Jag menar varför inte min far?”frågade hon och tittade på dem alla i tur och ordning, hon vågade till och med titta på Snape den här gången. Han hade fått tillbaka sitt kyliga uttryck.
”För att vi fick reda på det för sju år sedan, men vi hittade dig först för fyra år sedan.”svarade Snape kyligt. Kim blängde på honom, hon hatade honom redan. Men sedan slog det henne att hon inte fick hata någon, i så fall skulle hon vara som Voldemort. Nej, sade en röst i hennes huvud, det är du inte. Du är precis den du vill vara och inte som Voldemort.
”Du måste veta att du fortfarande är den personen som du alltid har varit. Du kommer aldrig att bli som honom.”sade Harry och Kim förstod. Hon måste vara stark och inte fångas av rädslan för då skulle hon bli som honom.
”Jag måste gå nu.”sade Snape efter ett tag med blicken fäst på Harry.
”Vi ses, Severus.”sade Harry och sedan försvann Snape via flampulver i spisen. Lupin ställde sig upp och gav ett positivt leende åt henne.
”Jag måste tyvärr också gå. Vi ses Kim.”sade han hjärtligt och gav henne sedan en enarmad kram innan han försvann han också. Kvar satt en chockad Kim och en aning ledsen Harry.
”Om du vill prata om det så...”började Harry men Kim avbröt honom.
”Ärligt talat så vill jag helst bara göra något annat.”sade Kim och Harry förstod.
”Jag kan hjälpa dig med dina läxor, jag lovade ju det.”föreslog han och Kim ryckte på axlarna men gick sedan efter böckerna bakom hörnet.
De satte sig ner vid bordet och gjorde läxorna tillsammans, Harry gick ganska försiktigt framåt men de kom ändå igenom läxorna. Då de hade kommit igenom örtläran så hade Kim redan glömt vad som hade hänt och kunde skratta igen då hon hade gjort fel.
Då klockan var över ett så bestämde de sig för att sluta, eftersom de redan hade kommit igenom alla läxor så gick de trötta upp till sina rum. Lily sov djupt i sin säng, så Kim lade endast tyst ner böckerna på golvet innan hon också lade sig ner i sin säng. Men då kom frågorna och paniken över henne igen då hon låg där i mörkret.
Att hon var släkt med den mest fruktade personen i hela London så var inte så kul, men det var ju nästan omöjligt att alla hans hemska gener fanns i henne. Hon kunde inte vara som honom, det gick inte. Hon själv tyckte att hon var snäll och inte alls så hotfull som Voldemort. Men hon kunde inte somna för det. Hur hon än försökte. Men till sist då klockan var över tre somnade hon in i en orolig sömn...

Två dagar senare var Kim väldigt nervös då hon vaknade, på kvällen skulle hon befinna sig inne i Hogwarts skola för häxkonst och trolldom. Hon var väldigt nöjd på samma gång då hon steg upp den morgonen, klädde på sig och gick sedan ner för att äta frukost tillsammans med de andra.
De hade varit tvungna att stiga upp klockan åtta eftersom tåget gick klockan elva. Men det störde inte Kim det minsta, men Sirius såg ganska butter ut där han satt och gäspade vid bordet. Ingen annan i familjen utom Harry och Kim visste om vad som hade hänt för två kvällar sedan och det tyckte Kim att var bra. Hon hade lovat åt Harry att hon skulle skicka en uggla till honom om hon undrade på något eller att hon skulle söka upp Lupin och prata med honom.
”Godmorgon, barn.”sade Harry muntert då han steg in i köket. De flesta mumlade godmorgon tillbaka men Sirus såg ut som om han kunde somna vilken minut som helst.
Efter frukosten sprang Kim upp och packade det sista in i kofferten innan hon bar ner den för trappan och satt in den i bilen som hade blivit ännu större så att allas koffertar och burar skulle rymmas dit. Den här gången var det en aning mer trångt, men de var för nervösa för att bry sig.
De anlände till stationen tjugo minuter före elva, så de hade en aning bråttom att springa till portalen mellan nio och tio på stationen.
”Kom igen, du först Albus.”sade Harry stressat och Albus sprang in i väggen, Kim kände sig väldigt nervös nu. Hon skulle aldrig klara av det där. Hon skulle vara tvungen att åka hem igen för att hon inte skulle slippa igenom portalen. Lily, Ginny, Sirius och James hade redan försvunnit så endast hon och Harry stod kvar.
”Kom igen nu, dags för dig att bli den du vill vara.”sade Harry, satte handen på hennes axel och började sedan springa bredvid henne. Kim stängde ögonen då de kom fram till portalen, men det kom ingen smäll. Kim hade klarat det!
Då hon såg det stora röda ångande tåget framför sig så log hon stort. Hon var verkligen på väg mot Hogwarts med Hogwarts Expressen. De hittade resten av familjen vid mitten av tåget, Kim lät dem ta farväl av varandra och stå två meter ifrån dem. Hon önskade ett ögonblick att hennes föräldrar kunde vara där och säga farväl åt henne. Men det skulle inte gå, hon skulle inte få sakna dem för då skulle det bli mycket svårare.
En hand tog tag i hennes axel och hon svängde sig skrämt om, där stod Lupin med ett stort leende.
”Vad gör du här? Borde inte du vara på skolan?”frågade Kim förvånat då han log mot henne.
”Nej då, jag transfererar mig dit senare. Jag ville se att du var okej.”sade han diskret och Kims leende försvann ur hennes ansikte. Hon hade inte tänkt på det på en dag nu, hon kände sig en aning arg över att Lupin hade tagit upp det. Men sedan förstod hon att han endast var väldigt orolig över henne.
”Jag är okej, tror jag.”svarade Kim dystert. Lupin skrockade.
”Sluta tänka på det, okej. Du är den du är. Upp på tåget med dig nu.”sade han och hon flinade mot honom. Han var verkligen en trevlig person som visste vad han skulle säga för att muntra upp någon.
Hon kramade om Harry och Ginny innan hon följde efter Sirius, Lily, Albus och James till en ledig kupé. De hittade en direkt vid mitten av vagnen, där de lade upp sina koffertar på hyllorna innan de hängde ut från fönstret för att ta ett sista farväl. Lupin fångade Kims blick och Kim vinkade glatt åt honom. Han vinkade glatt tillbaka med ena armen om Tonks, som Kim först då såg. Men sedan tutade tåget högljutt och det gick igång.
”Sirius och James, uppför er i år!”ropade Ginny efter dem i sista stund. James och Sirius flinade mot varandra och satte sig sedan ner. Kim satte sig bredvid Sirius som lade armen om henne. James himlade med ögonen och tittade ut genom fönstret. Perrongen hade redan försvunnit och ett fint landskap gick snabbt förbi utanför.
”Jag tycker att det ska bli roligt att få börja på skolan igen.”sade Lily för att starta en diskussion.
”Jag med, i alla fall nu när jag får ansöka till Qudditch laget.”sade Albus och lekte med något som han hade i handen.
”Du kommer inte att platsa där.”skrattade James hånfullt och brottade ner sin bror.
”Om ni ska vara så där omogna igen så tänker jag söka upp Magan.”sade Lily och gick ut ur kupén utan att se sig om. Albus och James flinade mot dörren då den smällde igen, då först märkte Kim att de hade samma luriga flin. Hon hade inte riktigt hunnit se Albus så mycket, han hade mest varit tyst där hemma.
”Du kanske borde titta efter om du hittar Clara, James.”sade Sirius hånfullt. James tittade ner i marken, vem var Clara? Sirius såg hennes frågande blick och svarade på hennes blick.
”Clara var James förra flickvän men de gjorde slut i somras för att James ville spela Quiddich istället för att träffa henne.”berättade Sirius och log lurigt mot James som såg helt förstörd ut.
”Och du sitter här och hånar honom? Du kan vara en sån egoist ibland, vet du det. Du är precis så som du var när Harry gick på femman! En egoist.”slank det ur Kim innan hon hann hejda sig. Nu var det inte alls bra, tänkte hon skräckslaget då hon såg pojkarnas förvånade blickar.
”H-hur?”frågade Sirius oförstående, han hade tagit bort armen om henne och stirrade nu istället på henne.
”Öh...alltså...”stammade Kim, hon visste inte vad hon skulle svara. Hon kunde inte säga att det var Harry som skulle ha berättat det för då skulle Sirius få väldigt dåligt samvete och om hon berättade om böckerna så skulle det bli ännu värre.
”Alltså jag gissade...”sade Kim och pojkarna gav henne inte så övertygade blickar. Men vad skulle hon göra.
”Du ljuger.”sade James enkelt.
”Nej.”svarade Kim dumt. Sirius suckade och lutade sig bakåt i stolen.
”Du är ganska mystisk, jag menar liksom du frågade inte ens om våra namn eller något och du vet saker som du inte borde veta. Men jag struntar i det.”sade han och lade armen om henne igen hon pustade lättat ut. Hon hade haft väldigt tur den här gången och hon hoppades på att det inte skulle hända igen.
”James, du kanske borde söka upp Clara och säga förlåt?”föreslog Kim och James ryckte på axlarna.
”Tror du verkligen att det hjälper?”frågade han och lutade huvudet i händerna. Kim nickade upp-muntrande, så James ställde sig upp och även han försvann ut ur kupén. Albus suckade djupt.
”Tjena Albus! Vi ska spela knallkort i Stefans kupé häng med!”sade en kille i dörren som hade kommit förbi i samma stund som James hade försvunnit. Albus ställde sig direkt upp och gick ut ur kupén han med. Endast Sirius och Kim var kvar nu och Kim visste inte om det bådade gott.
”Jaha, då var det bara du och jag.”sade han milt och drog henne närmare sig. Han kysste henne ömt och hon besvarade kyssen. Hennes hjärta skenade iväg igen och hon drunknade i hans underbara ögon. Sirius avslutade kyssen och tittade in i hennes ögon.
”Sirius. När Harry gick på femman och du...öh...dog...så...öh...”Kim fick inte fram det vad hon ville fråga.
”Alltså det känns ju konstigt att vara tillbaka, det måste jag erkänna och då när jag kom tillbaka så kom jag endast ihåg att jag hade dött. Det tog ett tag innan de hade fått förklarat för mig vad som de hade gjort åt mig. Men jag kommer inte ihåg något ifrån den tiden som jag var död.”berättade Sirius.
”Okej.”sade Kim, hon kunde inte komma på något bättre att säga.
”Men jag var inte världens bästa gudfar, jag borde ha varit mer försiktig och så borde jag ha tänkt mig för mer. Men jag borde även ha varit mindre egoistisk. Men att sitta fast i azkaban i några år så var verkligen inte kul och jag önskar att jag aldrig mer behöver se det igen.”
Kim log mot honom och kramade honom hårt.
”Du var säkert en bra gudfar. Harry älskar dig.”sade Kim tröstande. Sirius kramade henne tillbaka och kysste hennes hjässa.
”Du är verkligen bra att ha, du.”sade Sirius allvarligt och kysste henne snabbt på munnen en gång till.
”Du är inte heller så dålig.”skrattade Kim och Sirius knuffade ner henne på rygg på sätet och började kittla henne. Hon skrattade så att tårarna sprutade.
”Be om nåd.”sade Sirius.
”Aldrig!”svarade Kim och fortsatte att hysteriskt skratta.
”Be om nåd!”upprepade Sirius och Kim nickade.
”Jag ber om nåd, okej? Jag ger mig!”skrattade Kim och Sirius slutade att kittla henne. Han skrattade han med och sedan slog en allvarlig tanke Kim. Hon borde kanske tala om för honom vad som Harry, Lupin och Snape hade talat om.
”Du, Sirius.”sade hon allvarligt och tittade ner i golvet. Sirius rynkade pannan.
”Vad är det?”frågade han och hon tyckte att hon hörde en aning orolighet i hans röst. Kim började berätta om den kvällen, men hon vågade inte titta in i hans ögon medan hon talade. Men det verkade som om han inte blev rädd, han verkade förstå vad hon sade och han verkade mer orolig än rädd eller arg. Då hon var klar vågade hon fortfarande inte se honom i ögonen, men han lyfte upp hennes haka och en tår föll ner från hennes kind utan förvarning. Sirius fångade upp den med sin ena tumme.
”Gråt inte, det är ingenting att vara rädd över.”sade Sirus och kramade om henne igen. Kim kände sig en aning lugnare.
”Tack, för att du förstår.”viskade Kim i örat på honom.
”Det finns inget att göra, men jag skulle inte säga det åt någon annan.”sade Sirius då de hade släppt varandra.
”J-jag är rädd.”snyftade Kim och vaggade av och an med knäna tryckta mot bröstet.
”Jag vet, men det är ingenting att vara rädd för.”sade Sirius och vände sig mot dörren som just hade smällt upp. I dörröppningen stod där två storväxta killar, en av dem hade blont hår och blåa ögon. Den andra var väldigt stor och hade brunt hår och såg ganska virrig ut i ansiktet.
”Sirius Black, har du tänkt mörda någon mer i år?”skrattade den blonde. Sirius ställde sig upp och tänkte just flyga på killen men den mörkhåriga hade redan ställt sig i vägen och knuffat tillbaka Sirius in i kupén. Kim ställde sig rasande upp och stirrade ilsket på den blonda.
”Har du en ny flickvän, Black?”frågade killen hånfullt och såg menande på henne. ”Om jag vore du så skulle jag springa för livet. Han är en massmördare.”
”Det är han inte alls! Det var inte han som dödade de där människorna, det var Peter Pettigrew! Sirius blev benådad för länge sedan!”sade Kim ilsket, Sirius stirrade förvånat på henne från golvet där han låg. De andra två pojkarna skrattade bara hånfullt och gick sedan därifrån. Kim var fortfarande rasande då hon hjälpte upp Sirius från golvet.
”Hur visste du det där?”frågade han då de hade satt sig ner igen.
”Harry berättade.”ljög hon till svar. ”Vilka var de där?”
”De var bara två personer från min klass, Scorpius Malfoy och en av hans kompisar.”svarade Sirius och tittade mot dörren.
”De mobbar ju dig.”sade Kim surt, men hon var ändå förvånad över att Sirius inte hade dragit fram sin trollstav i stället.
”Det är inget att bekymra sig om, alla från Slytherin tror fortfarande att jag mördade alla de där människorna. Som tur så har jag vänner från Gryffindor.”berättade Sirius, Kim tittade ut genom fönstret. Solen höll på att gå ner bakom träden, de hade åkt i flera timmar redan. Kim tyckte att det var konstigt att inte godisvagnen hade kommit än.
”Vill ni ha något från vagnen?”frågade en kvinna i dörröppningen i precis den stund som Kim hade tänkt på den. Sirius ställde sig upp och köpte lite godis, men Kim ville inte ha något, hon fortsatte att stirra ut genom fönstret. Kim hade lust att somna, att drömma fina drömmar resten av vägen. Drömmar som inte handlade om magi, Voldemort eller Sirius. Drömmar om hennes förra liv med hennes föräldrar, hon önskade att det inte skulle ha varit så här svårt med allting.
”Hej på er.”sade Lily då hon steg in i kupén. Hon såg glad och nöjd ut då hon satte sig ner mitt emot Kim.
”Hej, var har du varit?”frågade Kim och försökte låta stadig och glad på rösten.
”Med mina kompisar och min nya pojkvän.”svarade Lily glatt och drog upp sina ben på bänken. ”Jag såg förresten James och Clara, de verkade bli vänner igen åtminstone.”
”Vad bra.”sade Sirius kort. Lily märkte direkt att något inte var som det skulle, eftersom Sirius och Kim inte höll om varandra och att Kim tittade ut genom fönstret.
”Vad är det?”frågade hon oroligt av dem båda. Kim visste inte om hon skulle berätta åt Lily eller inte, Sirius hade ju sagt att hon skulle hålla det hemligt. Men Kim bestämde sig ändå för att berätta det, hon tyckte att det gick bättre att berätta det för Lily än vad det hade varit att berätta det för Sirius.
”Åh, gumman.”sade Lily och kramade om Kim. ”Du har ingenting att vara rädd för.”
”Jag vet.”sade Kim och tittade upp, hon grät inte och hon kände sig inte arg heller. Hon var snarare glad. Hon var ju på väg till Hogwarts och hon hörde till Gryffindor och inte till Slytherin. Hon var inte alls som Voldemort.
Det hade mörknat utanför fönstret så de bestämde sig för att byta om, James och Albus hade också kommit tillbaka. James var verkligen väldigt glad då han kom in i kupén, han berättade att han och Clara skulle försöka bli ett par igen. Det gjorde Kim glad och Albus hade fått ett ögonbryn bortbränt då han hade spelat knallkort, men det brydde han sig inte om.
Då alla hade bytt om så satt de och pratade om skolan och hur de trodde att året skulle bli, Lily var arg över att hon inte fick komma till Hogsmeade än eftersom man var tvungen att gå på trean för att få slippa till den lilla byn.
”Spökande stugan är väldigt hemsk.”sade Albus och rös. Kim rynkade pannan, visste inte James och Albus historien om hur huset kom till? Hon själv visste ju om den och hon såg på Sirius att han var nära på att börja skratta där bredvid sig.
”Javisst, verkligen Albus. Där kan ju finnas varulvar och spöken.”flinade Sirius och Kim började skratta, Sirius flinade med henne men de andra såg bara frågande ut.
”Hur visste du det där?”viskade han i hennes öra. Han måste ha räknat ut att Kim visste vad som hade hänt.
”Jag bara vet.”svarade hon tyst och log mot honom, han log tillbaka och tänkte just böja sig fram för att kyssa henne men då hade redan tåget stannat. Kim ställde sig nervöst upp, de var framme vid Hogsmeade station.