bästisar för evigt[SV]

Titel: bästisar för evigt
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel: hittills: 0..
Färdigskriven: Nepps
Handling: Wilma och Hanna är tvillingar och bästa vänner. När dem börjar på Hogwarts får Hanna en massa nya vänner och Wilma känner sig utanför. Hon har svårare att få vänner men vill inte det heller. Hon vill att det ska vara hon och Hanna. Det blir inte lättare för Wilma på Hogwarts när tvillingarnas storebror Kyle retar henne för att hon inte har några vänner alls.

Jag kommer skriva ur Wilmas perspektiv och ibland Hannas. Något jag ska fortsätta på?

Ja, den låter jätte bra. *bevakar*

Wilma

Jag bara stod där, och kollade upp mot den stjärnklara himlen. Runt omkring mig vimlade en massa folk. Det hördes ett rop
-Wilmaaaa!!!!
Jag vände mig om och fick se en lång flicka med lång blont hår som gick ner till höfterna, ögonen var lika ljusa som ett tropiskt hav. Det var som att kolla i en spegel. Min tvillingsyster, Hanna, vi har varit oskiljaktiga sedan födseln. Hon kom fram till mig och tog mig i handen.
-Ska vi gå? undrade jag
Hon kollade på mig och log, sedan nickade hon.
Vi gick dit en hög röst ropade
-FÖRSTÅRSELEVER HITÅT!!
Det var en enorm man som ropade och jag visste att han kallades Hagrid. Vi följde efter honom nerför en stig genom en skogsdunge.
Vi kom fram till en brygga med minst 20 båtar.
-Max fyra personer i båtarna. Sa Hagrid
När alla var i började dem automatiskt röra sig ut över vattnet. Några båtar förblev stilla och tomma vi bryggan.

Sen helt plötsligt så jag hur ett stort, högt slott kom fram ur mörkret.
-Hanna, vi är framme Viskade jag lyckligt till min tvilling.

Jätte bra gulliga tbillingar

VARFÖR HAR JAG INTE SETT DETTA INNAN SALZ?! :O
Hehehehehehehehehehe, du har typ döpt en karaktär efter mig

*BEVAKAR*

Jättebra!
Ser fram emot att läsa mer!!

Kap 2

Wilma;

Jag och Hanna höll varandra i händerna där vi satt i båten och kollade på Hogwarts som sakta kom närmare. Så småningom när vi klivit av båtarna var vi framme vid den stora porten sim skilde oss och insidan av Hogwarts åt. Hagrid knackade på porten.

Bara sekunden senare öppnades porten och en liten trollkarl stod där, knappt en meter lång. Jag förstod genast att detta måste vara professor Flitwick, läraren i trollformellära.

-Go kväll! sa han
-Go kväll. svarade de flesta elever
-Välkommna till Hogwarts ert andra hem för iår. Jag är proffessor Flitwick. kom så går vi in.

De följde efter honom in i den stora entrehallen.

-Vänta här! sa proffesor Flitwicknär de kom fram till ännu en stor port. Flitwick slank in genom porten och Wilma kunde höra en massa röster från rummet innanför porten.

-Hörde du? viskade Hanna
-Jaa. sa Wilma drömmande
-Snart ska vi in. Sa hanna. Vilket elevhem vill du hamna i?
-Ravenclaw. Sa Wilma du?
-Jag vet inte. Bara det blir i samma som dig. svarade Hanna

Flitwick kom in igen och sa
-Ni kan följa efter mig två och två i ett fint led.
Ett snabbt led kom upp och de stora portarna sköts inåt och Flitwick började gå. Alla följde efter. Jag höll andan när jag kom in i stora salen som var "rummet" vi hade hört innan.
Den var enormt stort. Det fanns inget direkt tak, bara en massa stjärnor och moln och en stor mörk natthimmel. Fyra avlånga bord fullskockade med elever. Längst fram fanns det ett bord med alla lärare som kollade ut över salen.

Flitwick stannade längst fram i salen några metrar framför en pall med en lappad hatt på. Han förklarade vad vi skulle göra. Hur enkelt som helst tänkte jag, sätta mig på pallen och låta hatten göra jobbet. Flitwick ropade upp några namn och sedan sa han:
-Baker Hanna.
Hanna kramade min hand hårt och gick sedan upp, satte sig på pallen med hatten på huvudet.

-HUFFLEPUFF skrek hatten och stora applåder kom från bordet längst till vänster om Wilma.
-Baker Wilma sa Flitwick

Snälla, låt det bli Hufflepuff tänkte jag även om jag visste att jag inte passade in där.
Jag satte mig på pallen och satte på mig hatten. Det tog en sekund, två sekunder, tre sekunder och den ropade:
-RAVENCLAW. Applåder kom och jag gick fram till bordet bredvid Hannas.

jättte bra, synd att de inte hamnade i samma elevhem