Efter Hogwarts (rollspel)

Jag nickade och log mot Dean.
- Bäst att du försvinner med än gång innan det händer nått, sa jag vänligt, han suckade men tog barnen och alla kassar i handen och försvann.
Nu var det bara jag, Cara och Draco kvar.
- Ser ingen men vet att det är nån i närheten, sa jag och såg mig granskadeom men återgick sedan till glassen med alla sinnen på helspänn.

Jag gav Mina en kram innan hon försvann och hoppade inget skulle hända oss eller dem. Jag vände mig mot de andra två
"ja och jag hatar att vänta" sa Draco otåligt och jag såg på honom
"det är bättre än att störta in i något vi inte vet vad det är. Och vi har fördelen att motståndaren inte vet att vi vet. Så bete er normalt" sa jag och tog en tugga glass och la huvudet på sned "vad köpte du till tvillingarna?" frågade jag och svepte med blicken utan att röra på huvudet

Jag nickade och tog en tugga av glassen.
- Nya jeans och tröjer, sa jag lätt.
Jag har funderat på en sak, jag undrar vilket elevhem de kommer i, sa jag fundersamt.
- Vad jag ser av dem nu så tror jag absolut Gryffindor även om de andra inte ligger långt efter.
- Vad tror ni?, och vad tror ni om Mina?, sa jag i en lätt samtalston och lyssnade efter ovanliga ljud.

"de märks vilka mammor de har" sa Draco roat till oss och vi log
"klart det gör" skrattade jag och vände mig sedan mot Laura
"jag tvivlar inte att tvillingarna hamnar i Gryffindor, jag menar hela din släkt har ju gått där o så Dean" sa jag och log o funderade sedan "jag vet inte hur det blir med Mina, jag är ju den enda i min släkt som gått i Gryffindor, resten av dem har ju gått i Slytherin och så Simon. Men jag vet inte, hon kanske blir som jag o struntar i elevhemmen och kan ibså fall hamna vart som helst" sa jag och log och hörde sedan något välta i en gränd men jag låtsades inte bry mig om det
"ser du något?" viskade jag till Laura

- Antar det min lilla Hufflepuff gen har inte en chans mot alla Gryffindorare.
Och mej gör det, detsamma jag trivs bättre med Gryffindorare än med Hufflepuffare.
Antar att jag hamnade i Hufflepuff för att jag är en sån lojal vän, annars skulle jag nog passa i vilket av dem som helst, sa ajg fundersamt och nickade sedan mot Cara.
- Nej som du säger de får hamna vart de vill mej kvittar det, sa jag glatt och skakade sedan omärkligt på huvudet åt Caras fråga.
- Nej, men jag hör desto mer, någon vill inte bli upptäckt, viskade jag tillbaka.

"nej ingen har väll chans mot Gryffindor" skrattade Draco och jag suckade
"haha vad rolig du är" suckade jag och rufsade om hans hår och han sa inget och jag vände mig mot Laura
"ja jag får den kännslan med. Och jag undrar varför personen vill gömma sig?"

Eleazar visste att de hade märkt hans närvaro. Eller var det hans närvaro? De kanske var någon annans? Fanns det någon annan än han som var misstänkt i denna stund. Han gick sakta närmare glassbaren där de befann sig. Idioter, att de inte är förberedda på detta är ju skam. Voldemort var alltid beredd!, tankarna på sin herre fick ilskan att flamma upp åter igen. Han skulle hämnas. Han drog fram trollstaven och dolde den genom att stoppa in den i ärmen.

Jag hörde steg bakom mig och drog staven och väntade på att något skulle hända
"vad gör du?" sa Draco men jag tystade honom och vände mig om och gjorde ögonen röda
"hejsan Eleazar, de var inte igår" sa jag kallt och mötte hans blick

Eleazar ryckte omärkbart till när han hörde hur hon tilltalade honom. Han lät trollstaven glida ner till handen och han knyckte till med huvudet så att huvan på kappan föll ner. Hatiskt spände han blicken i Cara.
"Cara." svarade han med ett tonfall lika kallt som is. Det var inte dags att vara så trevlig nu inte. "Jaså, jag visste inte att du umgicks med en ynklig liten Malfoy? Men som sagt, han vet ju inte ens vem jag är. Han var inte så uppmärksam i sina tonår märker jag. Rädd för allting som kom som en överraskning! Fruktade Voldemort men ändå så var han hans anhängare.", han tystnade och märkte att han pratade förvånansvärt tyst. Uppenbarligen var hon så döv att hon inte hörde vad han sa. Han flinade elakt och riktade trollstaven emot Malfoys hals. "Har du någonting emot om jag dödar din... knähund!", sa han med ett lågt raspande skratt.

"jag ser att du inte förändrats ett dugg" sa jag låg och log ett kallt glädjelöst leende och ställde mig upp och Draco stirrade på honom men jag tystade honom
"det angår inte dig i fall jag umgås med Draco. Och pappa var inte särskilt nöjd med dig heller" sa jag kyligt och lutade mig mot stolen "så du behöver inte vara så stursk lilla du" skrattade jag tort och riktade staven mot honom när han riktade den mot Dracos hals
"jag skulle råda dig att inte göra något!" väste jag kallt och stirrade på honom och jag visste att han mycket väl kunde göra något men jag visste att jag han skulle dö så fort han gjort något. Jag ställde mi framför Draco och andades lungt och mötte argt hans blick "du väljer, leva eller dö"