Efter Hogwarts (rollspel)

- Antar det visste typ inte vem han var då och hela magivärlden var nog mer coolare, sa jag och log.
- Det var längesen vi hälsade på Kingsley, han har så mycket för sig nu när han är minister, sa jag fundersamt.
- Vi kan väll bjuda honom på middag?, föreslog Dean och jag nickede.
- Jo det kan vi och ni kan självklart komma med, sa jag till Draco och Cara.
Tvillingarna kom fram med nya jeans och tröjjor och jag log mot dem.
Precis som mig, ingen kläning här inte.
Dean betalade och vi gick ut ur affären.
- Så ska vi ta en glass?, sa jag frågande till de andra.

"ja jag förstår vad du menar. Man har fullt upp med allt annat och har inte tid och reagera över hur alla reagerar över ens följeslagare" sa jag lätt och log sedan mot mina vänner "det låter jätte trevligt och det hade varit kul i träffa Kingsley igen" sa jag och log o vi lämnade butiken
"ja glass" sa Mina och log
"verkar som damen här har bestämt sig" skrattade Draco och vi gick till glassbaren och jag och Draco tog en melonglass och Mina ville ha en stor banansplit och jag log och gav henne en och tog sedan ett bord och väntade på de andra

(det gör inget jag skriver via telen nu så de är drf de kan ta ett tag ibland xD)

- Vi vill ha som Mina, sa tvillingarna i kör och ajg himlade med ögonen men gav dem vad de ville ha.
Jag tog en jordgubbsglass och Dean en med blåbärsmak och vi satte oss vid de andra.
Jag skulle just smaka på glassen då två ungar i 10- årsåldern kom fram rill mig och visade fram sina block.
- Vad vill ni?, sa jag förvirrat.
- Autograf, sa en av tjejerna och jag log och gav vad de ville ha.
Jag hade glömt att jag var känd Quidditchspelare och såg efter barnen innan jag började äta på min glass.

Jag tittade på tvillingarna och suckade
"snart kommer de väll börja klä sig lika dant alla tre" skratade jag och åt lite glass och såg sedan på barnen som kom fram till Laura och log glad över att jag var journalist och aldrig behövde synas i tidningarna. Barnen sÅg lite oroligt på mi men försvann sedan
"hur känns det att vara känd?" sa Draco roat och jag såg mig runt i gränden "vad letar du efter?" frågade han
"jag vet inte men det känns ibland som någon iaktar oss" sa jag neutralt och undrade om det stämmer eller om jag bara blivit lite orolig för att något ska hända Mina efter mötet med Rockwood

- Det känns ovant jag är inte van med att folk känner igen mig.
Men annars trivs jag, sa jag glatt och såg mig om i gränden.
- Synd att jag lämnade alla auror grejer hemma annars skulle de ha gett utslag om nån dödsätare är i farten.
Men vi har klara av sånna förr, sa jag med en axelryckning men såg mig vaksamt om i gränden.
Jag ville inte skrämma upp barnen men jag kännde precis som Cara att vi var iaktagna.

(natti natti båda två så hörs vi i morgon ♥ )

"ja jag är glad att det inte är jag. Bättre o skriva om andra och låta dem bli kända" sa jag leende
"men folk gillar ju din tidning vill du inte ta åt dig äran?" sa Dean nyfiket
"nej jag är hellre den mystiska författaren som ingen vet vem de är" sa jag roat och vände mig sedan mot Laura
"ja det är synd och de syns på dig att du känner precis som jag och nej jag kommer inte bli orolig. Och som du sa om det är en dödsätare så är de väll knappast värre än förr" sa jag lätt och undrade vem som iaktar oss

Jag log mot Cara hon hade fått så mycket uppmärksamhet i sitt liv så det räckte nog för gott, tänkte jag och vände mig sedan mot Dean.
- Om det kommer nån dödsätare eller nått liknande så transfererar du dej hem med barnen.
Jag vill inte att de ska bli skadade eller nått liknande och deffenitivi inte se vad deras mamma kan göra, sa jag bestämt.
- Men jag vill också hjälpa till, du kan väll åka hem?, sa Dean lite surt.
- Nej jag är mer kvaliciferad för det här, sa jag och han suckade.
- Hur då om jag får fråga?, vi har båda vart med i DA inte sant?, sa han surt.
- Jo det är sant att vi båda vart med i DA, men jag är även utbildad auror.
Sen kan jag de flesta förbannelser och jag har användt dem med, det har inte du, sa jag bestämt.
- Du kan inte döda, sa Dean.
- Nej, men allt annat kan jag och jag tror knapast att du klarar av nån förbannelse, sa jag milt och han nickade.
- Okej då, jag åker väll hem, sa han medgörande och vände sig till Draco och Cara.
- Ska jag ta med mej Mina eller?, sa han frågande.

Jag log mot dem. De var verkligen ett sött par
"det vore super snällt. Jag vill inte att hon ska bli skadad" sa jag och av Dean ett leende "se det så här, du har de viktigaste uppdraget" sa jag och log o Dean nickade
"men jag vill stanna med dig och se vad du kan göra" sa Mina bestämt
"kommer inte på frågan. Det räcker att du träffat Rockwood! Du ska inte träffa nån av dem andra om jag kan hindra det! Så om det kommer någon är du duktig och följer med Dean" sa jag och såg bestämt på henne och hon nickade och förstod att det inte var tid att leka och när hon förstått log jag mot henne och sökte sedan med blicken över gränden
"ser ni nån? Jag känner bara närvaron men ser ingen"

I bristen på koncentration dök han förvånansvärt upp mitt i en folksamling i Diagongränden. Han svor och såg ner i marken för att slippa se alla granskande blickar. Sakta nästan omärkligt makade han sig bort därifrån. Han bannade sig själv för att ha tagit sig dit. Eller? Det kanske var ett perfekt tillfälle att släcka någon idiots liv. Tanken var inbjudande. När han själv sedan insåg hur dumt det lät förträngde han den tanken. Men den skulle aldrig varit "otänkt". Hånleende växte sig bredare och snart fick han syn på dem. Med blick fylld av avsmak vände han sig bort.