En Hemlighet om Parkinsson [SV]

vad bra linn meer !!

Närk kommmmer nästa??

Jag beordrar dig att skriva mer!

Denna fic e ju så sjukt Goddie Goddie! ♥33

Tack så mycket ni är så söta!♥

Okej här kommer jättekort sista biten av kapitel 5:

Kapitel 5 del 3

DRACO MALFOY

Efter helveteslektionen tänkte Draco att han skulle gå ner till Pansy, fråga hur hon mådde och kanske ge henne en chokladgroda eller två.
Han blev aldeles varm av bara tanken av Draco och Pansy, ensamma. Draco log. Inte ett hånfullt, elakt leende utan ett varmt och kärleksfullt. De hörde ihop. Hade alltid gjort. Skulle alltid göra. Draco tänkte på doften av hennes hår, ljuvlig som blommor. Han tänkte på känslan av hennes mjuka händer sammanflätade med hans. Medan han funderade hade han hunnit gå ner från lektionssalen, förbi stora salen, ner i fängelsehålorna och in i uppehållsrummet.
Han gick snabbt igenom det nästan folktomma uppehållsrummet och sedan tog han sig in i sjätteårs-flickornas sovsal. Han blev väldigt chockad när han upptäckte att det var tomt sånär som på femobäddade sängar, fem halvt uppackade koffertar, smutstvätt samt en svart-vit katt han kände igen som Millicents. Han tänkte att Pansy måste varit i uppehållsrummet och att han bara inte hade sett henne.
Han gick med raska steg tillbaka till uppehållsrummet och sökte igenom det med blicken. Hon var inte där heller. Nu börkade Draco bli orolig på allvar.
Vart fan var Pansy?!

Det blev lite långt emellan delarna så här är hela kapitlet i EN bit



Kapitel 5

En Försvunnen Älskling

DRACO MALFOY

Draco, Crabbe, Goyle och Professor Snigelhorn Gick uppför trapporna påväg upp mot Troltryckskonst-lektionen. Kyssen med Pansy brände fortfarande på Dracos läppar som ett skvallrande tecken för hans kärlek till henne och Draco gick med ett stort, ömt kärleksfullt leende i ansiktet. Han sneglade på Crabbe och Goyle.
"Är det inte dags för er att skaffa varsin flickvän?". Draco hånlog. Ingen ville ha Crabbe och Goyle och det gjorde att Draco kände sig önskad. Draco Malfoy, killen alla ville ha. Han såg bra ut. Han visste det och han utnyttjade det till hundra procent. Visst det blev ett och annat krossat hjärta, so what? Han brydde sig inte. Varför skulle han?
"Det här är vårat sjätte år på Hogwarts och vad jag vet har ni inte lyckats ragga upp en enda häxa"
"Mr Malfoy, det var inget vidare vänligt sätt att tilltala sina vänner på". Draco totalignorerade Professor Snigelhorn och fortsatte gå uppför trapporna. Han kastade en blick åt Crabbe och Goyles håll och såg till sitt nöje att en lätt rodnad hade stigit på sina vänners kinder. Draco hånlog igen och tänkte "Haha, där fick de, de matvraken". Men leendet slocknade snabbt när han tänkte på Pansy. Hans egen sockersöta lilla Pansy! Hon låg alldeles ensam i Slytherin-tjejernas sovsal och var sjuk. Feber? Magsjuka? Draco visste inte. Stackars Pansy! Fan, han skulle envisats med att få stanna hos henne, Snigelhorn hade varit en lätt match!

Väl uppe i klassrummet, med en lång och tråkig lektion om veritaserum att vänta, började Draco tänka på Pansy igen. Medan professor Snigelhorn babblade om effekter, motgift och vad som kunde hända om man brygde elixiret fel tänkte Draco att den var något speciellt med Pansy. Det måste det vara!
Så många gånger som Draco hade gjort slut med henne, hånglat upp någon annan i korridoren, krossat ännu en flickas drömmar om att få bo med honom i resten av livet och sedan hitta tillbaka till Pansy igen.
Det hade blivit som en teaterföreställning. Pansy visste vad som skulle hända och hon var smart nog att inte ta lika illa upp som första, andra och tredje gången det hände. Draco visste definitivt vad som skulle hända, det var ju han som hade skrivit manuset till teatern. De andra tjejerna visste säkert också, de var bara för dumma, korkade och tillfälligt kärleks-blinda för att förstå vad som hände.
Men hur många häxor som än kom emellan så var det ändå Pansy han var kär i. Det var ändå bilden av en skrattande Pansy som dök upp först framför hans ögon om någon frågade vem han var kär i. Det var ändå Pansy som dök upp i Dracos kärleksdrömmar. Inte Daphny, inte Millicent, inte Astoria eller någon annan tjej. Det var Pansy.
Helt plötsligt dök en bild upp i hans huvud. En bild av Pansys ögon, mun, näsa, kinder... Ja, hennes ansikte helt enkelt. Han tänkte på kyssen som hade inträffat tidigare samma morgon. Draco tänkte att hon var lite som varm choklad; brännande het, sockersöt, chokladbrun, precis som Pansys ögon, fylliga och lockande...
Han avbröts tvärt ur sina funderingar av att professor Snigelhorn sa med hög stämma
"MR MALFOY!? HÖR DU MIG?" Draco hoppade till lite och märkte att resten av eleverna stirrade på honom.
"Är du med på det?", sa professor Snigelhorn.
"Eeh, jaa...?", svarade Draco, ganska frånvarande.
"Bra! Då avslutar vi lektionen för idag och ses igen på Onsdag!", avslutade professor Snigelhorn, föste ut alla eleverna, stängde klassrumsdörren och stegade därifrån.

Veritaserum. Var inte det den värsta trolldrycken som fanns? Och Draco hade gått med på att dricka det inför hela klassen så att hans kära klasskamrater kunde avslöja hans innersta tankar och hemligheter. Härligt! Men professor Snigelhorn hade lovat att det inte skulle gå överstyr. Jo, tjena!? En blomkruka skulle kunna hålla bättre ordning på en skolklass än vad Snigelhorn kunde! Jävla veritaserum!

Efter helveteslektionen tänkte Draco att han skulle gå ner till Pansy, fråga hur hon mådde och kanske ge henne en chokladgroda eller två.
Han blev aldeles varm av bara tanken av Draco och Pansy, ensamma. Draco log. Inte ett hånfullt, elakt leende utan ett varmt och kärleksfullt. De hörde ihop. Hade alltid gjort. Skulle alltid göra. Draco tänkte på doften av hennes hår, ljuvlig som blommor. Han tänkte på känslan av hennes mjuka händer sammanflätade med hans. Medan han funderade hade han hunnit gå ner från lektionssalen, förbi stora salen, ner i fängelsehålorna och in i uppehållsrummet.
Han gick snabbt igenom det nästan folktomma uppehållsrummet och sedan tog han sig in i sjätteårs-flickornas sovsal. Han blev väldigt chockad när han upptäckte att det var tomt sånär som på femobäddade sängar, fem halvt uppackade koffertar, smutstvätt samt en svart-vit katt han kände igen som Millicents. Han tänkte att Pansy måste varit i uppehållsrummet och att han bara inte hade sett henne.
Han gick med raska steg tillbaka till uppehållsrummet och sökte igenom det med blicken. Hon var inte där heller. Nu börkade Draco bli orolig på allvar.
Vart fan var Pansy?!

Mer?=D

meeer! ♥

jaa fan! ♥

Mer!

Jag vill ha mer nu tack!

Meeeeeer! ♥

meer