Draco och Hermione [SV]

Mer =D

Magin krossades lika effektivt som när ett glas faller i golvet och splittras i tusen vassa bitar.
Draco gick fortare och fortare mot dörren, men Hermione ropade efter honom.
"Draco, vänta!"
Draco. Hon hade kallat honom Draco. Åh, nej. Han stannade, mot bättre vetande, och vände sig om. Han borde inte stanna, han borde lägga så stort avstånd mellan sig själv och den här flickan som möjligt snarast. Hermione kom efter honom, rodnade och väldigt, väldigt söt.
"Förlåt... jag menar... det var inte alls så, jag menar, du och jag..."
Det gjorde ont att höra, för trots att hon inte sa det högt hörde han slutet av meningen- "... passar inte ihop. Vi är för olika. Vi är fiender."
"Jag vill inte att det ska vara så!" sa Draco högt och trotsigt, ledsen på insidan men stark på utsidan. Hermione tittade ner.
"Det är inte så", vädjade hon generat. "Snälla du..."
Deras blickar möttes. Hermione såg olycklig ut.
"Fiender?" frågade Draco förbryllat. Hermione blev plötsligt oförstående.
"Vad pratar du om?"
"Jag vill inte att vi ska vara fiender! Jag vill... äh, jag vet inte vad jag vill. Jo, jag vill vara en vanlig kille som kan göra precis som vad en vanlig kille skulle ha gjort."
"Du är speciell. Det är det enda som gör dig ovanlig", viskade Hermione och tog ett steg närmare. "Och det är det som är det underbara med dig, Draco."
De såg varandra i ögonen och fann någonting som fick dem att vilja titta närmare. Att komma närmare. Det var något som Draco inte kunde stå emot.
Hermione log lite och slöt ögonen. Det var också något han inte kunde stå emot... Plötsligt kysste han henne, och han tappade fullständigt kontrollen. Hans händer letade sig in under det yviga bruna håret och kupade runt hennes nacke, och med växande panik insåg Draco vad han var på väg att göra.

ååååhhh meeeeeeer nuuuu!!!!

Awww.....Meeer
Snälla?

Mer JÄTTE BRA!

Mooooore!

ooo så bra!!
meer!

AAA!!! *panik* mermermer NUUUU!!!!!

Mer Dx

Jaag behöver mer!