Det minst anade [sv]

skriver du snart?

hon kanske inte har tid att skriva just nu.

nepp men snart kanske!

hoppas det.

hoppas hon har tid snart för Tonkss jag ÄÄÄÄÄÄLSKAR verkligen den här ff:en

Nu kommer det ett till kapitel! Det gör mig jätteglad att ni kommenterar och verkar gilla min fanfic, tack ska ni ha alla ni! Förlåt för att jag inte lagt upp kapitel på länge, ska skärpa mig nu

Kapitel 13: Madam Malkins klädnader för alla tillfällen

Alice satte sig upp och tittade sig yrvaket omkring i rummet. Hon hade sovit hela natten i gäst rummet på Äppelgränden 14. Hon lade sig ner i sängen igen med en djup suck. Huvudvärken bultade och hon orkade inte röra sig. Hur sent Alice och Michael lade sig igår, visste hon inte. Hur det än var, så var det tillräckligt sen för att få Alice helt mörbultat. Efter en halvtimme bestämde hon sig för att gå upp. Hon kastade en blick på klockan och så att den var halv nio. Hon bytte snabbt om och tassade ner till köket på nerdervåningen. Där, vid en stol satt Michael rödögd med en rykande kopp mellan händerna. På platsen bredvid honom stod en tom kopp och väntade.
"Trött?", frågade Alice, när hon slog sig ner bredvid honom.
"Skojar du, eller", gäspade han och kliade sig på huvudet.
"Finns det mera choklad?", frågade Alice avundsjukt, när hon såg vad den rykande koppen innehöll.
Michael nickade med huvudet mot spisen. På en av plattorna stod det en kastrull. Hon nappade åt sig koppen, gick fram till spisen och hällde Michaels special choklad upp till kanten.
"Ska vi åka till Madam Malkins klädnader för alla tillfällen sen?", frågade hon, när hon hade satt sig igen.
"Mmm... och så kan vi ju köpa en uggla till dig, om du vill ha en"
"Ja, det är ju så klart!", svarade Alice glatt. Tänk att hon snart ska få en alldeles egen uggla.


När dom hade ätit frukost, sprang Alice upp för att hämta sina pengar. När hon kom ner igen stod Michael och väntade på henne i rummet med spisen.
"Du först", sade han som vanligt och gav Alice en näve flampulver.
Hon kastade den i elden och ropade:
"Diagongänden!"
Några sekunder senare stod Alice i det välbekanta lilla rummet.
"Ska vi...?"
Alice hoppade till när hon hörde Michaels röst, för hon hade inte märkt honom komma. Han stod där bakom henne, med ett brett leende på läpparna och pekade mot dörren. Alice nickade och dom gick ut på den lilla kullerstens gatan. Även nu var den full med häxor och trollkarlar utanför alla butiker. Madam Malkins klädnader för alla tillfällen låg längre ner på gatan.
Det verkade som om Diagongränden är inget ställe man vänjer sig vid, för Alice önskade att hon hade minst fyra par ögon till, även fast hon redan varit här en gång. Michael skrattade lågt vid åsynen av Alice, som vred huvudet till höger och vänster varannan sekund för att kolla på alla underliga föremål och butiker.
I skyltfönstret till Madam Malkins klädnader, hängde det mantlar och skolklädnader. Alice gissade att det var Hogwarts uniformerna. Michael öppnade dörren och en litet pling hördes inifrån butiken. En liten chock, leende häxa med en lila klädnad skyndade fram till Michael och Alice i dörröppningen.
"Välkommna till Madam Malkins klädnader för alla tillfällen!", sade hon glatt och drog in dom i butiken.
"Hogwarts, skulle jag tro?", fortsatte hon.
"Ja, jag behöver..." Alice tog fram listan ur innerfickan. "Okej, jag behöver tre ombyten svarta arbetskläder, en svart, spetsig hatt, skyddshandskar av drakskinn och en vinstermantel"
"Ja, det ska vi nog kunna ordna. Första året" Alice nickade nervöst.
"Okej, ställ dig här på pallen", sade Madam Malkin och pekade på en liten träpall med tre ben.
Alice klev upp på den, och fick en stor svart klädnad neddragen över huvudet. Madam Malkins började nåla upp ärmarna och neder kanten. Michael stod bakom Madam Malkin, lutad mot disken. Alice fångade hans blick, och han log uppmuntrande.
"Så där ja, lilla vän, nu ska jag bara fixa klädnaderna åt dig, du kan välja ett par handska så länge", sade Madam Malkin och pekade på ett litet bord med massor av hanskar på i olika former och färger, innan hon försvann in igenom en dörr.
Alice gick fram till Michael vid disken.
"Behöver inte du några kläder?", fråga Alice.
"Nej, dom som jag köpte förra året passar fortfarande"
Alice gick fram till bordet med handskar, och tog upp ett par som som ut att passa henne. Det gjorde dom, dom passade perfekt. Alice satte handskarna på disken, och väntade på att Madam Malkin skulle komma tillbaka.
"Så där ja! Här har du dina tre plagg, här är en vintermantel som är i din längd och här är en hatt", sade Madam Malkin när hon hade kommit tillbaka.
När Alice hade betalt, fick en en stor tygpåse ett sätta allting i.
Mittemot klädaffären låg en quidditch affär, som Michael ville kolla i. Där inne fanns massor av kvastar i olika modeller, slagträn, massor av bollar ("Det där... det är en klonk och dom där är dunkare", sade Michael upphetsat.) och massor av små guldiga bollar stora som en kraftig valnöt. Alice tyckte att dom små guldiga bollarna var det mest intressanta i hela butiken, men valde att inte nämna det för Michael.
Efter dom hade varit i quidditch affären, gick dom till Eeylops Ugglemarknad, som låg ungefär mittemot rummet med spisen. Efter några minuters vandring (Michael pratade oavbrutet om quidditch) var som framme utanför en butik med stora uggleburar, ugglot och ugglegodis. Utanför, bredvid dörren, stod det flera burar uppradade på varandra, alla med en varsin uggla i, som hoade missnöjt. Direkt fick Alice syn på den uggla hon ville ha. En brunspräcklig, ganska liten uggla, med stora vackra ögon.
"Hon vill jag ha!", sade hon till Michael och pekade på den lilla ugglan.
Han granskade ugglan ett ögonblick, och sade:
"Okej, vänta här, jag hämtar butiksägaren"
Han försvann in igenom dörr öppningen, och Alice fortsatte att titta på den vackra, lilla ugglan.
"Hej lilla vän... snart ska du bo hos mig...", viskade hon till ugglan.
Ugglan blinkade med sina stora runda ögon och knäppte med näbben.
Alice stod still och beundrade ugglan, och tänkte att ugglor är visst en mycket intelligent fågel art. Det känndes som om ugglan förstod allt hon sade och att man kunde kommunicera med dom.
Michael och en äldre man kom ut igenom dörren.
"Är det hon du vill ha?", frågade mannen, när han kom fram till Alice och den bruna lilla ugglan.
"Ja"
"Ett bra val" Han nickade mot ugglan. "Hon har bra lokal sinne, hittar till alla platser man ber om"
Alice visste inte riktigt vad hon skulle svara.
"Du får buren på köpet", fortsatte mannen.
"Okej... vad bra", sade Alice och kastade en blick mot Michaels håll.
När Alice hade betalt för den, gick dom en sista sväng in till godisbaronen trollkarlskonfektyr. Alice köpte en slags chocklad i en blå ask med fem kanter, dom kallades visst choklad grodor. Hon köpte tre stycken, men hon öppnade bara en, resten skulle hon spara till en annan gång. I asken, fanns det en bild på en skäggig man, med toppig hatt och halvmånsformade glasögon. han vikade och log, och hans blick var på något vis genomträngande, som om han tittade rakt in i Alice, även fast det bara var ett foto.
"Åh, du fick Dumbledore!", sade Michael, när Alice visade honom kortet.
"Visst är det han som är rektor på Hogwarts?", frågade Alice. Hon fortsatte att stirra på den gamla mannen.
"Ja, det är det, och på baksidan av kortet står det lite fakta om honom"
Alice vände på kortet, och precis som Michael sade, fanns det där en liten kort text inklämt.

Albus Dumbledore,
Nuvarande rektor för Hogwarts.
Dumbledor, av många ansedd som den störste trollkarlen i morden tid, är särskilt berömd över sin seger den onde trollkarlen Grindelwald 1945, för upptäckten av de tolv användningssätten av drakblod och verket om alkemi i samarbete med kollegan Nicolas Flamel. Professor Dumbledore tycker om kammarmusik och bowling med tio käglor.

"Wow", sade Alice förundrat när hon hade läst klart. "Han verkar ha gjort många betydelsefulla saker"
"Ja, men det är inte allt... han är verkligen en geni, men endel säger att han är vrickad"
"Varför säger dom så?", frågade Alice förvånat.
"Jaa... men kan väll säga att Dumbledore är väldigt speciell... då får se när vi kommer till Hogwarts", svarade Michael enkelt. "Ska vi åka hem?"
"Visst"
Michael öppande dörren, och han och Alice gick ut på gatan, mot rummet med spisen.

OMG SÅÅÅ BRA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

moreeeeeeeeeeeeee!!!!!!!!!!!!!!!!11

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Ni får ett till kapitel nu på en gång

Kapitel 14: Hogwarts expressen

"Alice...", hörde Alice en röst säga långt borta.
Hon vred sig i sängen, varför kunde hon inte få sova längre?
"Alice?", sade den avlägsna rösten igen.
Alice borrade ner ansiktet i kudden, och försökte övertyga sig själv att hon inbillade sig rösten. Det var säkert hennes mamma som ville ja hjälp med frukosten, hon önskade att hennes mamma för en gång skull skulle låta henne vara.
"ALICE!"
Hon vaknade med ett ryck, hon satte sig tvärt upp i sängen och såg Michaels ansikte några centimeters från hennes.
"Oj... det var nära ögat... bokstavligt talat", sade han och log brett. Han gick några steg bakåt.
"Vaere...?", mumlade Alice. Hon sträckte på sig och gnuggade ögonen med baksidan av handen.
"Tåget går om en timme... så vi måste skynda oss"
"Tåget...? Tåget... TÅGET!" Alice flög upp ur sängen och drog på sig sina kläder. Hon borstade snabbt igenom håret, drog på sig skorna och tog tag i kofferten.
"Så... nu är jag klar!", sade Alice och pustade ut. "Tror du vi hinner?", tillade hon sedan oroligt.
"Ingen skada sked", sade Michael enkelt.
Alice tittade undrande på honom och han ryckte på axlarna.

När dom hade slängt i sig frukosten, skulle dom åka tunnelbana till King Cross. Det tog 40 minuter. Michael betalade för dom båda, eftersom Alice inte hade några pengar ("Jag lovar att du kommer få tillbaks dom!", försäkrade Alice, men Michael viftade bort hennes lovord med handen och sade: "Jag bjuder på det... kompis" .
När dom var framme, möttes dom av en stor station med högt i tak. I mitten fanns en bred plattform med spår på båda sidorna. Alice och Michael hade tagit en varsin vagn, där dom hade satt koffertarna och ugglorna (Michael hade också en uggla).
"Så... vart är perrong nio och tre kvart?", frågade Alice. Hon tittade från höger till vänster på perrongen, men upptäckte bara spår nio och tio.
"Där" Han pekade på spärren mellan nio och tio. "Man ska gå rakt igenom den"
"Va?", flämtade Alice och stannade upp.
"Det är lugn... kom nu" Han drog lite i hennes arm. "Jag kan gå först om du vill... kolla hur jag gör"
Michael tog sats och började springa mot spärren. När han var några centimeter från den, slöt Alice ögonen, hon ville inte se när Michael kraschade i väggen. Men inget ljud hördes. Hon slog upp ögonen och Michael var borta. Hon greps smått av panik och började planlöst gå mot spärren. Alice visste vad hon skulle göra - vad hon måste göra. Hon började springa, knep ihop ögonen så hårt hon kunde, men ingen smäll kom den här gången heller.
Hon öppnade ögonen några millimeter och förstod att hon var borta från perrongen hon just hade stått på. Hon slog upp ögonen helt.
Ett mörkrött lok stod parkerat på perrongen. På en skyllt bredvid stod det Hogwarts expressen, kl. 11. På perrongen var det packat med folk. Dom stressade fram och tillbaka och ropade hej då till samtliga. Katter i strök runt mellan benen på folk, och ugglor hoade missnöjt. Alice log brett när hon fick syn på Michael vid en av dörrarna till en vagn. Hon hade klarat det.
Hon skyndade sig fram till honom.
"Ska vi gå ombord?"
Han nickade.
Med gemensam kraft, lyckades dom få upp båda koffertarna på tåget. Alice hade sin uggla under armen i sin bur, och med kofferten efter sig, började hon och Michael leta efter en tom kupé.
Den femte kupé var lyckligtvis tom. Dom släpade in sina koffertar, och satte sig med ett stön mitt emot varandra på säterna.
"Puh... det var tungt", mumlade Alice och Michael m:ade instämmande.
Dom satt tysta i några minuter, tills Michael började prata om quidditch. Alice tyckte den här gången att det lät ganska intressant, trots hennes skeptiska inställning tidigare. Hon hoppades verkligen, för Michaels skull, att han blev uttagen till Ravenclaws lag.
"Vilken position skulle du vilja spela som?", frågade Alice efter att Michael hade gett en invecklad beskrivning om hur man spelar quidditch, med alla regler och finter.
"Helst skulle jag nog vilja bli sökare, du vet... sånna som fångar Den gyllene kvicken, eller kanske en slagman?" Han tänkte efter en stund och tillade: "Fast vilken position som helst gå bra - jag blir ju glad om jag huvudtaget blir uttagen"
"Har du någon kvast, då?", frågade hon sedan.
"Ja faktiskt! Har jag inte nämnt det?" Alice skakade på huvudet. "Jaha... det är en Rensopare... en ganska bra modell"
"Har du med dig den?"
"Ja... den är i kofferten"
Alice hummade. Hon kastade en snabb blick på kofferten, och tänkte att dom kan visst rymma ganska mycket.
"Men ska inte du söka till ditt elevhems quidditch lag nästa år... förstaklassare får ju inte spela"
"Va! Jag?", utbrast hon förvånat och skeptiskt.
"Ja, vaför inte?", sade Michael och ryckte på axlarna.
Alice fick en plötslig version, att hon var en quidditch spelare som höll upp Den gyllene kvicken med en triumferade min. Det kanske skulle vara något? Annars så var hon ingen sporttjej precis... men man kan ju alltid prova.
Alice ryckte på axlarna som svar på Michaels fråga.
"Vilket elevhem tror du jag kommer att hamna i?", frågade hon istället.
"Ravenclaw", sade han självsäkert. "I alla fall hoppas jag det... jag är ju själv en Ravenclaware"
Alice hjärta tog ett litet skutt - Michael ville att hon skulle vara i samma elevhem som honom.

Efter flera timmar var det alldeles kolsvart ute, och Alice och Michael bestämde sig för att byta om till skolklädnaderna. Tåget saktade in på stationen i Hogsmeade, och Alice och Michael gick av tåget.
"Ska vi inte ta koffertarna och ugglorna?", frågade Alice oroligt.
"Nej, dom kommer upp till slottet automatiskt... tror jag... men i alla fall... dom kommer at så i ens sovsal senare"
"FÖRSTAÅRS ELEVER HITÅT!", vrålade en röst längre bort över allt oväsen på stationen. En jättestor man uppenbarade sig, med ett stort tovigt skägg. Han var dubbelt så lång som en vanlig man, och minst fem gånger så bred.
"Det är Hagrid... du ska åka båt över sjön med resten av försaårs eleverna...", sade Michael lågt till Alice.
"Vi ses senare...", mumlade Alice och gick närmare den stora mannen vid namn Hagrid.