Hemlig kärlek

BÄST!

bra

Bevakar! Den bästa ff jag någonsin läst!

SUPER DUPER HALELUJAAAA BRAAAAAAAAAAAAAAAA! ♥

Jag har tänkt börja skriva ur bara Jessicas perspektiv... Hoppas det blir bra ändå!♥

Jag, Fanny och Dave gick åt det hållet vi trodde vi skulle. Eftersom att vi inte hade haft spådomskonst förut så var vi inte helt säkra på vart vi skulle.
"Ska vi fråga någon?" frågade Fanny när vi alla tre hade stannat. Vi såg oss omkring. Vi var helt ensamma i en korridor. Vi såg en tom tavla några meter bort.
"Kom, vi kan kolla om det är någon där... Det är bara tio minuter tills vi börjar..." sa Dave och började gå mot tavlan. En man kollade runt hörnet. Han kom senare in i bilden med hela kroppen, han log ett falskt leende.
"Nej, men hallå. Kan jag hjälpa er på något sätt?" frågade han med sliskig röst. Han hade ett långt svart skägg som han smekte. Det var någonting väldigt obehagligt med honom.
"Vi, öh, skulle vilja veta vägen till spådomskonsten" sa Dave tveksamt. "Om det inte är något besvär, alltså."
"Å, nej. Såklart inte. Jag är alltid glad att kunna hjälpa till."
Han började gå och vi följde efter. Jag såg på mina vänners ansikten att de tyckte lika illa om det här som jag gjorde.
Mannen från tavlan ledde oss genom några korridorer. Jag började tro att han bara vilseledde oss, för jag hade inte vart i den här delen av slottet förut. Sedan, efter femton minuter, stannade han.
"Här, mina små vänner, skiljs vi åt. Det är här ni ska ha er lektion. Vi kanske ses." Han svassade iväg genom en tavla av ett grönt landskap.
"Är det meningen att vi ska klättra upp?" sa Fanny nervöst och såg upp på stegen som ledde upp till ett hål i taket. Vi var i ett torn, så mycket kunde jag säga.
"Jag antar det. Vi är redan sena, kom igen." sa jag och började klättra upp för stegen.
När jag kom upp så såg jag mig omkring. Det första var att jag såg jättemånga puffar. Sedan såg jag eleverna som satt på dem, alla såg på mig. Jag vred på huvudet åt vänster, och ramlade nästan ned. Fem centimeter bort från mitt ansikte stirrade par stort förstorade ögon på mig. Kvinnan som ägde dom lutade sig sedan bakåt.
"Ni är sena!" sa hon med en mystisk röst. "Jag visste förstås att ni skulle vara det."
Fanny petade mig hårt i ryggen och jag såg bort från henne. Jag klättrade det sista från stegen.
När vi kommit upp från stegen styrde vi stegen mot ett ledigt bord med tre puffar runt.
"Nu när ni har bestämt er för att komma, så kan jag fortsätta. Jag blev avbruten mitt i min mening. Som sagt, så ska vi studera teblad. Ni får spå er kamrats framtid."
Hon var uppenbarligen irriterad över att ha blivit avbruten.
"Jag förstår varför alla säger att hon är lite mysko." muttrade Dave efter lektionens slut. Professor Trelawney var väldigt... speciell.
"Jaja, vi ska ha trolldryckskonst nu... Vi ses Dave!" sa Fanny när vi skildes åt.
"Professor Snape är iallafall tydlig." sa jag och log mot Fanny.
"Men han är så läskig! Tur att vi har med Gryffindor, han är elak mot dem istället för oss." sa Fanny. Hon var rädd för Snape. Jag log åt hennes ansiktsuttryck och vi gick ned mot trolldrycks klassrummet och Fannys stora skräck.

Super bra!!!!

Super bra!!!!!!!!!!

AHHHH SÅÅÅÅÅ bRAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!! ♥

Taack för alla kommentarer!♥

Jag och Fanny sa inget på vägen ner. Mina tankar var hos Eric... Vi skulle ha lektion tillsammans efter lunch!
Vi såg de andra Hufflepuffarna stå utanför dörren till lektionssalen. Gryffindorarna var också där. Jag och Fanny gick fram till de andra flickorna från vårt elevhem.
"Hej." sa jag när vi kom fram. Då såg jag att en Gryffindorelev stod mitt i ringen.
"Hej, jag heter Alexis", presenterade hon sig själv. "Och du är Jessica, eller hur?"
"Öh, ja." sa jag. var säker på att jag aldrig hade sett henne förr, och vi har alltid haft trolldryckskonst med eleverna från Gryffindor. Inte ens Fanny verkade reagera på det. Hon presenterade sig själv och började sedan berätta om spådomslektionen.
Klassrumsdörren slogs upp. Ut kom en man som såg ut som en luffare. Han hade slitna kläder och långt hår. Han var väldigt orakad.
"F-förlåt, S-severus..." stammade han och sprang ut med armarna över huvudet. Alla elever såg nyfiket efter honom. Fast inte Alexis, hon stod och kollade naglarna. Som om det här hände varje dag för henne.
"Ska ni bara stå här, eller komma in?" hördes professor Snapes röst. Vi gick in i klassrummet.
"Nu ska vi börja. Vi ska göra ett lätt gift idag." sa Snape och slog med trollstaven på tavlan. Instruktionerna dök upp på tavlan och det blev ett väldigt skrap av stolar. Alla gick för att hämta sakerna man behövde.
"Han kunde väl ha börja med en lite lättare..." muttrade Fanny när hon mätte upp pulvriserad råttsvans.
"Kom igen, Fanny. Det är ju Snape." sa jag och puttade till henne. Jag ryckte på huvudet åt Snapes håll för att visa henne. Han stod och skällde ut en Gryffindor pojke för att han satt sin kittel i brand.
"Också har vi lektion med Slytherinarna efter!" klagade Fanny. Jag svarade inte.
Mitt hjärta klappade fortare.

Super bra!