The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

SÅ SUPER ENORMT BRAAAAAAAAA!

Alltså, det här så fantastiskt bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!! Det oseriösa blandat med det djupa samtalen, och så Wolfstar på det, kan det bli bättre? Jag tvivlar på det, för det här är bäst!

Skriv mer *-*

Jag vill också ha mer D: Tänk om det kommer en fullmåne medan de bor hos Potters o.o

Haha, märks det nu hur jag verkligen exkluderar Peter ur alla situationer? Det är inte medvetet, jag lovar. Jag bara hatar honom. Obviously. Jag ska jobba på det. Jag gillar egentligen inte att frysa ut honom, för det som gjorde förräderiet så hemskt var ju just att han var deras vän, precis som Remus och Sirius, am I right?

Tack för alla fina kommentarer!

True Potterhead: Fun fact, jag följer faktiskt den verkliga måncykeln, precis som J.K...
http://kalender-365.de/mankalender.php?yy=1976

Tack till internet för den möjligheten...

Kommer mer ikväll, skicka gärna en kommentar så att jag kan lägga ut det när jag är klar!

JA NYTT KAPITEL

JAG VILL HA NYTT KAPITEL NUU

Kapitel 15
Jul, jul, strålande jul
December 1976

Det var två dagar innan jul, och de tre vännerna satt allihop i familjen Potters kök och lassade i sig rostbröd. Mr och Mrs Potter hade gett sig av tidigt mot centrum för att genomföra den sista julhandlingen, så huset stod i övrigt helt tomt. Klockan i köket hade precis slagit tio.

’’Tja, vad ska vi göra idag då?’’ frågade James. Hans hår var om möjligt ännu rufsigare än vanligt, och han hade inga glasögon på sig.
’’Jag borde träna. Vi har inte gjort något annat än att äta i flera dagar’’, konstaterade Sirius.
’’Du har rätt. Tog ni med träningskläder?’’
Sirius tittade upp, blinkade förvirrat några gånger och kollade sedan på Remus.
’’Måntand! Varför sa du inte åt mig att ta med träningskläder? Du är värdelös som packhjälp...’’
’’Ursäkta?’’
Sirius suckade och viftade bort honom.
’’Bra, nu har vi en perfekt ursäkt till att inte träna’’, log James och tog en till klunk med juice. ’’Så, vad vill vi göra idag?’’
Några sekunder av tysta funderingar.
’’Vi gör något spontant.’’
’’Som vadå?’’
’’Vi åker till London!’’
’’Vi kan inte bara åka till L…’’
’’Klart vi kan!’’
’’I och för sig…’’
’’Tja, varför inte?’’
’’London it is’’, sa James och drack upp de sista dropparna ur sitt glas. ’’Kanonbra. Jag har fortfarande några julklappar att införskaffa.’’ Han reste sig upp ur stolen. ’’Vi åker klockan elva – jag duschar först!’’
’’Fan heller!’’ skrattade Sirius och ryckte tag i hans handled. ’’Du tar slut på allt varmvatten!’’
’’Jag duschar inte lika länge som Måntand!’’
’’Hallå!’’ protesterade Remus. ’’Jag duschar absolut snabbast av alla här…’’
’’Först dit får duscha först. Sist får diska’’, avslutade James och frigjorde sig från Sirius grepp. Innan Remus och Sirius hade insett vad han sagt var han redan halvvägs på väg upp för trappan. Remus var inte sen med att komma efter.
’’Jag antar att jag tar disken…’’ mumlade Sirius, och började sakta stapla tallrikarna på varandra.

Det var en härlig dag i London. Solen lyste och värmde skönt i den annars bitande kylan, och folk sprang runt som tokiga med kassar och väskor på gatorna.
James, Remus och Sirius strosade runt ett bra tag i mugglardelen, innan de gick mot passagen till Diagongränden där de började med att äta en god lunch. Efter lunchen gav de sig av mot shoppinggatorna.
De försvann alla tre iväg ensamma en liten stund var, och kom tillbaka med ännu fler kassar och mystiska leenden.

Dagen gick snabbt och snart började det mörkna ute. När de kom ut från ett kafé efter att ha druckit en kopp varm choklad vid femtiden var det nästan helt kolsvart. De hade knappt hunnit ta sig några meter innan de såg hur snöflingor började dansa ner från himlen.
Innan varken Sirius eller Remus hunnit reagera gav James till ett glädjeskri och tog ett språng högt i luften.
’’ÅRETS FÖRSTA SNÖ!’’
De kunde inte låta bli att skratta åt honom. Han hoppade runt som en idiot, upphetsad som ett barn på juldagen.
’’KOLLA BARA!’’ Han räckte ut tungan för att fånga flingorna på tungan, vilket fick honom att se om möjligt ännu dummare ut. ’’Vi ska såå bygga en snögubbe imorgon, om snön ligger kvar!’’
’’Det här är England’’, sa Sirius med en suck. ’’Det finns ingen chans i världen att den ligger kvar imorgon.’’
’’Åh, Tramptass, gamle man! Var inte så negativ!’’
’’Jag är inte negativ, jag är realis…’’
James låtsades inte om honom, han hade redan skuttat vidare på deras väg mot tågstationen.


Julaftonskvällen kom. James kom in i sitt rum, där Sirius och Remus redan bytt om till pyjamas, med en gigantisk balja fylld av godis som de köpt på närmaste mugglarsnabbköp. De satt alla i varsin alldeles för stor stickad tröja, varma raggstrumpor och illa matchande pyjamasbyxor.
Sirius sov inte i gästrummet, eller rättare sagt sitt eget rum, över julen, utan de hade allihop trängt ihop sig i James sovrum. Mrs Potter hade protesterat först med tanke på hur sömnrutinen skulle bli och det faktum att de faktiskt hade ett till gästrum där Remus kunde sova, men sedan insett att det var lönlöst.

Små, dansande papperstomtar hoppade runt från sina snören som var knutna till gardinstången, och en lång rad av tända ljus brann i fönstret, trots att det egentligen blev alldeles för varmt med de många lager kläder som vännerna hade på sig. Julmusik hördes från vardagsrummet på nedervåningen och en doft av saffran svävade runt i hela huset.

James slog sig ned. De hade hjälpts åt att bära ut hans säng till gästrummet och lagt alla madrasser på golvet, för att få bättre plats. Nu låg de allihop på mage på madrasserna, vända mot mitten, med skålen emellan sig.
’’Hur mår ni, grabbar?’’ sa James medan han lade sig till rätta.
’’Jo då’’, sa Sirius medan han skeptiskt granskade en chokladbit som om den skulle hoppa upp och bita honom. ’’Det är bra.’’
’’Samma här’’, sa Remus och iakttog en godisnapp han hade satt runt lillfingret. ’’Du då, Tagghorn?’’
’’Bra. Jag är glad att ni är här. Julen hade sugit annars. Synd att inte Slingersvans inte kunde komma, bara.’’
’’Mm. Fråga om han kan komma över nyår!’’
James sken upp. Tanken hade inte slagit honom förrän nu.
’’Jag skriver till honom imorgon! Det borde ju funka, eller hur? Släktkalaset var ju bara över jul. Sen efter nyår är det ju tio dagar kvar tills skolan börjar! Det är ju halva lovet, typ! Då kan han vara här!’’
’’Låter grymt. Men jag måste åka den tredje’’, sa Remus nedstämt medan han tuggade på nappen. ’’Fullmåne.’’
James och Sirius utbytte en blick. De hade helt glömt av det.
’’Vi följer med dig.’’
’’Nej.’’ Han lät bestämd.
’’Försök hindra oss.’’
Remus spände blicken i James.
’’James Potter, jag tillåter dig inte att…’’ Han var tvungen att pausa då han föll i skratt av James häpna ansiktsuttryck.
’’Tillåter mig? Tillåter mig? Vem tror du att du är?’’
Remus tog ett djupt andetag och var tyst ett ögonblick för att hämta sig från skrattattacken.
’’Snälla, stanna här. Det skulle kännas mycket bättre om jag visste att ni hade det roligt.’’
James och Sirius utbytte en blick.
’’Snälla’’, upprepade Remus. Sirius ryckte på axlarna.
’’Vi får se’’, sa han bara.
’’Jag bad snällt.’’
’’Vi får se, Måntand’’, upprepade han milt.
Konversationen dog ut. James vände sig om så att han låg på rygg. Han såg ut genom fönstret på stjärnhimlen. Med ens slogs han av en idé.
’’Kom’’, sa han och for upp som ett skott. ’’Ta med täcke och kudde!’’ Han hoppade upp på sitt skrivbord och satte sig på huk så att han kunde öppna fönstret. Med täcket runt axlarna och kudden under ena armen ställde han sig upp och sträckte sig efter något på höger sida om fönstret.
’’Tagghorn!’’ väste Sirius. ’’Är du galen?’’
James stannade upp, kollade in genom fönstret igen och log.
’’Kanske det.’’
Han fick tag på brandstegen på yttersidan av huset, och några sekunder senare var han borta.
Remus och Sirius stod helt tysta några sekunder och stirrade på platsen där han försvunnit.
’’Borde vi…?’’
’’Varulvar först’’, sa Sirius artigt och gjorde en gest mot fönstret.
’’Ha-ha’’, sa Remus sarkastiskt, men han kröp smidigt upp på skrivbordet. Han kollade ut genom fönstret, men såg inget spår av James.
’’Psst! Måntand! Här uppe!’’
Remus vände upp ansiktet och fick syn på pojken, som klättrat upp på taket.
’’Vad håller du på med, James?’’
’’Skicka upp din kudde och ditt täcke!’’
Sirius hörde och räckte Remus grejer till honom, som skickade det vidare till James.
’’Okej, bra’’, sa James. ’’Nu, ta tag i stegen med din vänsterarm, sen sätter du dit din högerfot och liksom svingar dig runt…’’
Remus följde hans instruktioner och snart var han påväg upp till James via stegen. När han kom fram sträckte han ner armarna och tog emot Sirius grejer, tätt följda av Sirius själv.
Man hade förväntat sig att det skulle vara iskallt ute, men det kändes helt acceptabelt, speciellt när de virade in sig i sina täcken och kurade ihop sig nära varandra. Dessutom hade det slutat snöa.
’’Där är jag!’’ sa Sirius och pekade upp mot himlen. ’’Sirius. Den lyser klarast av alla stjärnor på norra halvklotet.’’
’’För att du är en stjärna’’, skämtade James.
’’Precis.’’
’’Ironiskt nog’’, sa Remus. ’’…är den också känd som hundstjärnan.’’
’’Är du seriös?’’ sa James som kämpade för att hålla sig för skratt.
’’Jag är tyvärr det.’’
De tre marodörerna brast i skratt. Det var en härlig kväll. Luften var frisk.
De stirrade allihop upp mot stjärnorna. Efter en lågmäld diskussion om vilka figurer de kunde urskilja på himlen – ’’Det där ser ut som en snygg tjej!’’ ’’Vad pratar du om?’’ ’’Jo, men du ser ju, där är benen, där är rumpan…’’ – blev det tyst. Det var lugnt. Behagligt.

James vaknade först.
’’Vad i hela…?’’ Han såg sig omkring. ’’Åh, helvete’’, sa han när han insåg vad som hade hänt. Han satte sig upp snabbt.
’’Huh?’’ mumlade en yrvaken Sirius.
’’Vi somnade på taket’’, sa James. Han huttrade som en galning. Hans kläder och täcket hade räckt för att hålla kroppen varm, men näsan var illröd. Han ställde sig upp, och med skakiga händer rullade han ihop sitt täcke och kudden och lade de under armen. Nu började även Remus röra på sig.
’’Hur i hela fridens namn…?’’ Remus hade borrat ner ansiktet under täcket, så kylan verkade inte ha stört honom. ’’Är det morgon?’’
’’Vi kan bara ha sovit någon timme’’, konstaterade James. ’’Annars hade vi inte varit vid liv. Det är december, för sjutton.’’
Med några smidiga steg försvann han ner för brandstegen. Sirius och Remus reste på sig, fortfarande förvirrade av händelsen, och snart hörde de James röst;
’’Fan också! Fönstret är stängt! Vi måste klättra ner och knacka på…’’
De hörde hur någon landade på gruset längst ned på bottenplan, och var inte långsamma med att komma efter. De mötte honom på andra sidan, vid dörren, där han redan hade knackat på.
’’Så, okej, vad är vår ursäkt?’’ frågade han.
’’För att knacka på helt nedkylda på din ytterdörr mitt i natten? Finns det ens en bra ursäkt till det?’’ svarade Sirius.
’’Förutom att vi är galna och borde spärras in, menar du?’’ tillade Remus.
Ingen hann svara innan dörren flög upp.
Dörren for upp och de möttes av synen av en yrvaken Mr Potter i nattdräkt.
James och hans far stirrade på varandra i några sekunder innan någon sa någonting. Hela situationen var bisarr.
’’Vill jag veta?’’ sa Mr Potter till sist. James skakade på huvudet. Mr Potter lät höra en suck. ’’Okej, in med er. Om din mamma frågar så hände det här aldrig.’’
De tre marodörerna nickade snabbt och innan Mr Potter hunnit stänga igen dörren efter de var de påväg upp till James rum igen, iskalla. Klockan var halv ett och de somnade snabbt om på madrasserna, och sov hela natten.

Det sista James tänkte var hur tacksam han var för att hans pappa inte var sig själv när han nyss hade vaknat.

Det här är helt fantastiskt! Älskar stämningen, och bara idén om att klättra upp på taket = bäst! Blir så glad av att läsa dina kapitel, sitter och småskrattar för mig själv Fortsätt så, längtar ihjäl mig till nästa del!

Fick hjärtattack när jag insåg att det kommit ett nytt kapitel, så glad blev jag Och jag älskade kapitlet, särskilt det där med taket och stjärnorna ♥

Du skriver så galet bra, man lever sig verkligen in i berättelsen och kan inte låta bli att älska karaktärerna för att du gjort dem så underbara ♥

Jag måste låta helknäpp men jag är så dålig på att skriva såna här kommentarer...

Längtar till nästa kapitel ♥