Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Det är nu dina kapitel börjar bli trollbindande! Du har fortfarande vissa stavfel och särskriver en del, men du har ett otroligt bra flyt i texten och en riktigt bra röd tråd. Dina kapitel börjar och slutar bra och även om jag skulle ha velat streckläsa en bit framåt just nu så är de perfekta för sådan här enkelpostning där du kan bygga upp förväntningarna. Längtar efter mer!

Hej alla !!!

Vad söta ni är som skriver. Och jag vet fy skäms på mig vad ni fått vänta länge. Men nu får ni faktiskt TVÅ kapitel till och ytterligare mer så snart ni läst dessa!!!

Kram på er!


----

Kapitel 11
A unknown diamante!
4 november 1979

Narcissa Malfoy satt orolig hemma, hon visste inte vart Lucius var, han hade åter igen försvunnit utan ord, men den här gången kom han inte tillbaka. Narcissa började bli ängslig och orolig, vad hade hänt hennes make egentligen? Varför kom han inte hem? Hon skickade oroligt en uggla till sin syster Bellatrix som var i Dolder huset, i hopp om att hon visste var Lucius befann sig. Det gjorde Bella och hon skrev det och skickade tillbaka ugglan. Cissy läste oroligt brevet som innehöll detaljer av Lucius misslyckade räddnings aktion av Clowe. Cissy började gråta redan efter halva brevet, hon hade sagt till Lucius att det aldrig skulle funka, men han lyssnade som vanligt inte på henne. Han hade redan bestämt sig och då var det omöjligt att få stopp på honom. Cissy torkade tårarna och tog på sig kappan, hon skulle åka till Dolder huset.

Lucius Malfoy låg fortfarande bunden på golvet i lönnrummet där han kastats in flera timmar tidigare, han försökte hitta något tecken på vilken tid det var, men i onödan. Han misstänkte att det var mitt på dagen och att han varit där inne minst hela natten. Han suckade djupt inombords och ångrade för en stund sitt försökt att rädda sin syster, var hon värd det här? Han försökte komma ur de hårt knyta repen, men det var lön löst, han var fast. Fast för alltid?

Clowe sov ovanligt länge och tilläts göra det. Hon vaknade mitt på dagen och såg den första snön falla utanför fönstret. Clowe grämde sig inombord, hon ville inte ha vinter, hon avskydde vintern, det skulle få henne att mer och mer känna sig som fånge i det som kallades hennes hem. Clowe kände hur hon mådde illa och stannade kvar i sängen. Bellatrix satt med näsan i luften och betraktade Clowe som vanligt.
”Din svägerska kanske dyker upp idag, det blir väl roligt Clowe lilla” sa Bella lite ironiskt och hånfullt. Inte mot Narcissa, utan mot Clowe. Bellatrix trodde att Cissy skulle skylla allt på Clowe som hänt Lucius och det gjorde henne ingenting alls. Clowe tyckte synd om Lucius och även om Cissy. Hon visste att de hyste en form av kärlek för varandra. Något Clowe visst hon aldrig skulle få uppleva. Hon hade varit som en oslipad diamant men nu nedsmutsad och full av hat, sorgsenhet och kraft för att överleva. Clowe hade ett tungt hjärta när hon tänkte på sin bror och allt annat i hennes liv.

Narcissa skyndade nu upp för grusgången till Dolder huset. Hon hade tårfyllda ögon och vill hämta hem sin man. Hon visades in av Mr Goyle till Voldemort som satt i sin stora fåtölj i vardags rummet.
”Mrs Malfoy” sa Voldemort i formel ton när Narcissa kom in genom dörren. Cissy bugade sig ända ner till golvet.
”Min herre” sa hon underkastande. Voldemort såg lite frågande på Cissy, men gillande, han gillade att folk visade honom den respekt han ansåg sig förtjäna. ”Vad har fått dig att besöka min boning Narcissa” sa Voldemort sedan lite kyligt. Cissy såg upp på Voldemort.
”Min herre, jag kommer för att ber er förlåta min makes dumdristighet” sa Cissy och bugade sig åter igen svagt.
”Jag är inte känd för att vara förlåtande Narcissa och det Lucius gjorde är oförlåtligt” sa Voldemort argt.
”Hur vågar du komma med ett sådant förslag Narcissa?” fortsatte Voldemort lika argt och irriterat. Narcissas tårar rann igen och hon bugade sig nära Voldemort och nästan kysste hans fötter.
”Ni måste släppa Lucius, jag behöver honom min herre” sa hon bedjande och sorgsen.
”Sätt dig upp” befallde Voldemort där på. Han gillade inte när det blev överdrivet patetiskt. Lucius hade gjort något oförlåtligt och de skulle han inte glömma.

Lucius låg kvar orolig på golvet, han hade hört Cissys lätta steg gå förbi dörren när hon gått in till vardagsrummet. Det gjorde honom orolig, om hon visste vad han gjort. Han ville veta hur hon mådde och han förstod att han måste ha orsakat henne en massa smärta. Det ville han inte, inte nu. Han vill ut därifrån, han ville till sin fru, han ville vara med henne och ta hand om henne. Han tvivlade nästan på att han skulle får se henne igen och han ville inte tänka på det barn hon väntade. Han och Narcissa hade gift sig väldigt unga och en djup kärlek och vördnad för varandra hade vuxit fram. Även då äktenskapet delvis varit arrangerat.

Clowes illamående fortsatte och hon blev ängslig. Hon hade inte mått illa på väldigt länge, inte på det här sättet. Hon kände sig tung i huvudet och låg mest bara i sängen. Hon fick så småningom även feber ikapp med att barnet började sparka. Bellatrix såg bara lite roat till en början på Clowe, men när hon märkte att det var något som inte riktigt var som det skulle så blev hon lite orolig. Inte för Clowe, utan för sin herres barn som fanns i Clowes mage och vilken dag som helst skulle komma ut till världen.

Voldemort såg på Narcissa och han såg att hon saknade Lucius och var orolig för honom. Han log lite hånfullt mot henne, då han gillade att se människor lida och be om försoning.
”Narcissa, jag tror att du, precis som jag vet att din vädjan inte kommer speciellt långt, men din man lever, men han kommer utan tvekan avrättas om din svägerska försöker sig på ytterligare olydnad mot mig och då ryker även hon” sa Voldemort bestämt och kylig. Sen visade han med handen att Narcissa skulle ge sig av. Narcissa bugade och gick med tårfyllda ögon iväg.


----


Kapitel 12
Who’s life is depending on me?
6 November 1979

Voldemort gick in till Lucius efter att han ätit middag. Clowe hade ätit på rummet eftersom hon fortfarande inte mådde så bra. Lucius låg bunden på golvet när Voldemort kom in.
”Nå Lucius hur är det här i mörkret? Ganska tråkigt, lång tråkigt, blött och kanske hungrigt” sa Voldemort lite kyligt och lockande för att retas med honom. Lucius hade en bindel för munnen så han kunde inte svara utan stirrade bara på Voldemort.
”Din fru var här för två dagar sedan Lucius, hon tyckte jag borde släppa dig, hon vill verkligen det” sa Voldemort ännu mer retsamt han röst var kall. Lucius blev orolig för Cissy, han undrade hur hon mådde och hoppades att hon mådde bra. Voldemort såg Lucius lite plågade och oroliga ögon och log belåtet han hade lyckats.
”Ja Lucius, jag kanske ska nämna för dig att ditt liv hänger på din systers lydnad och vi vet ju båda två hur lydig hon brukar vara” sa Voldemort lite spydigt innan han försvann ur rummet. Lucius såg efter Voldemort när han försvann. Han tänkte på Clowe och hoppades att hon skulle behärska sig och lyda för hans skull, han vill inte dö, han ville till Cissy.

Clowe låg fortfarande i sängen och hennes feber hade stigit, hon kände sig trött, matt och yr. Bellatrix försökte få henne att dricka något, men det lyckades inte så bra. Clowe kände sig orkeslös men förmådde inte att sova eller ens blunda. Bella kände på Clowes panna och febern hade stigit sen hon kollat sist. Clowe var ängslig och orolig, hon vill inte föda barnet, hon vill inte vara gift med mörkrets herre och hon ville inte att henne bror skulle vara en gisslan för att få hennes lydnad. Några timmar gick och Clowe verkade inte på något sätt bli bättre, utan blev bara sämre. Bella baddade Clowe panna med en blöt handuk, hon vill inte att Clowe skulle bli sämre, för då kanske hon skulle dö, och på så sätt få med sig barnet. Clowe skrek plötsligt till av en smärta och värk från magen, den höll i sig en kort stund innan den släppte. Clowe började få tårar i ögonen av smärtan och sin kraftlös het. Bella såg på lite orolig på Clowe när hon skrikigt till och blev fundersam. Var det dags? Det dröjde inte länge innan Clowe skrek till igen för precis samma anledning. Bellatrix såg på Clowe med en granskande blick.
”Clowe var är det?” frågade hon lite barskt. Clowe såg på Bella med ett plågsamt ansiktsuttryck.
”Värkar, i magen” sa hon lågt, nästan viskande. Bella nickade och förstod vad som höll på att hända.

Bella strök Clowe lite över den heta pannan precis som vattnet gick och sängen blev blöt. Clowe såg lite oroligt på Bella och en till värk kom och hon skrek till värre en dem två första gångerna tillsammans. Hon var trött, slut och hade nästan inga krafter kvar. Bella blötte handuken på nytt och la den över Clowes panna, hon reste lite på Clowe och knäppte upp hennes klädning så den inte skulle spänna för mycket, den satt löst men var kvar på. Bella la dit några fler kuddar under Clowes huvud och ryggslut. Då fick Clowe ännu en värk och skrek till ännu en gång. Bella såg på Clowe och nickade till sig själv. Hon reste sig och ställde upp Clowes ben i en lämplig ställning och drog av henne trosorna. Clowe skrek till ännu en gång mer en dem förra. Clowe började bli ännu yrare och febern steg ytterligare. Det var knappt hon förstod vad som höll på att hända. Bella blev lite orolig och började prata med Clowe för att få kolla att hon var vid medvetande hela tiden. Voldemort hade hört Clowes sista skrik och gick upp till rummet.
”Vad är det ni skriker för?” snäste han surt och irriterat. Bella tittade upp på Voldemort och log lite.
”Tror inte du behöver vänta länge till på barnet min herre” sa hon.Voldemort såg lite förvånad ut, men kände sig lättad över att det snart skulle var klart. Han såg på Clowe och blev orolig,.
”Hur är det med Clowe, hon ser inte ut att vara vid så bra hälsa?” sa han och satte sig i en fåtölj.
”Hon har feber och hon mår kanske inte så bra, så här nära målet” sa Bella och byten handuken på Clowes panna mot en ny. När nästa värk kom så sa Bella åt Clowe att krysta, Clowe gjorde det allt vad hon kunde, men hon var svag och det gick inte så lätt, hon skrek samtidigt av smärtan. Efter 10min kunde Bella se huvudet och sen efter 20minuter var det lilla barnet ute. Clowe var helt matt och svag efter sin prestation. Hon yrade till och allt blev svart för hennes ögon.

Bella tvättade det lilla barnet och klippte navelsträngen. Voldemort som suttit med i rummet var en aning omtumlad. Han betraktade det lilla barnet.
”Ja, det verkar ju vara friskt, lägg barnet i den nya barnkammaren och få den att sova, ta sedan hand om min fru” sa han kyligt innan han gick ner. Han var inte på så bra humör som han hoppats vara efter att hans arvinge fötts. Bellatrix gjorde som hon blivigt tillsagt och snart sov det lilla barnet. Bella gick in till Clowe igen som låg avsvimmad i sin säng. Med en viftning från trollstaven gjort hon lakanen i sängen torra och rena. Hon la Clowe till rätta och hon kollade Clowe puls vilken var lite låg men stabil. Hon satte sig bredvid och väntade lite, men var inte säker på vad.

Voldemort gick åter igen in till Lucius med bestämda steg.
”Din syster har fött nu Lucius…” sa han kort och lite snäsigt. Lucius såg på Voldemort och blev lite lättad, men sedan orolig för vad som nu skulle hända med Clowe . Voldemort gick runt i rummet och runt Lucius.
”Hon födde bara för en stund sedan, tyvärr är hennes hälsa lite så bra” fortsatte Voldemort. Lucius blev rädd, tänk om han syster var död, tänk om hon dött i barnsäng, eller blivit mördad så fort barnet fötts. Han kände sig nästan paranoid, men hon fick bara inte dö. Voldemort blev mer och mer irriterad, men inte på Lucius.
”Crucio” vrålade han och riktade trollstaven mot Lucius. Lucius vred sig i krämpor, och fick panik, en panik som syntes i hans ögon. Voldemort röt mot Lucius ”HON FÖDDE EN ........”

Bra, bra ännu en gång Haha lite klyschigt slut men än fångande för de som följer x) Ser fram emot nästa kapitel även om jag vet vad Voldemort kommer att säga

Tack Tack
Men Spoila inte de andra bara

HON FÖDDE EN... GRODA!

Bwahahahha Denna är ju En BOK Snart!!! Meeeeer
Hoppas int att hon födde en groda iallifall... XD *bevakar*

Det är tre böcker. Och detta är första, de är ca 25 kapitel i denna. Och de andra är på mer. Om jag mins mig rätt. Så historien har bara börjat !

BRAAAA moreee Du skriver JÄTTEBRAA

Nytt kapitel då

Nu får vi veta vad som händer och vad för något som Clowe födde. xD

-----


Kapitel 13
Alexis Dolder
6 november och 14 november 1979

… Voldemort blev mer och mer irriterad, men inte på Lucius.
”Crucio” vrålade han och riktade trollstaven mot Lucius. Lucius vred sig i krämpor, och fick panik, en panik som syntes i hans ögon.
”HON FÖDDE EN FLICKA” röt Voldemort. Lucius såg på Voldemort, men en smått plågad blick, han blev lite glad av nyheten då han visste att Clowe antagligen ville ha en flicka, men tydligen inte deras herre.

Clowe hade fallit i koma efter förlossningen och ingen visste, inte ens botarna från St Mungos visste när Clowe skulle vakna. Clowe var beordrad av Voldemort att behandlas hemma, så Clowe låg i sin säng. Febern hade inte försvunnit och den var hög, hennes kropp var utmattad av sorg och graviditeten. Bellatrix passade det lilla barnet som var en flicka. Voldemort gav henne namnet Alexis. Mörkrets herre var öppet besviken att han inte fått en son, men en flicka fick väl duga så länge, han kunde inte precis rå för det. Det var naturligtvis Clowes fel att hon fött en flicka.

En kväll veckan efter att Alexis fötts, låg Clowe fortfarande i koma. Alexis sov djupt, så Bellatrix och Voldemort satt och pratade.
”Jag trodde faktiskt att det skulle vara en pojke” sa Voldemort lite kyligt.
”Jag vet min herre, men Clowe är ung, ni kan få fler barn, en son” sa Bella lite inspirerande men försiktigt.
”Ja, men det var inte vad jag planerat Bellatrix” sa Voldemort ännu kyligare. ”Ja det förstår jag, men er dotter är söt, hon har fått sin mammas utseende, fast era ögon” sa Bella och försökte vara förstående. Voldemort reste sig, han gick till barnsängen och såg på sin dotter, han rörde hennes kind men sin kalla bleka hand och var vemodig. Han bestämde sig där och då, han var inte nöjd, var dottern lik Clowe till utseendet måste hon säkert även vara det till sättet. Han satte sig ner bredvid Bellatrix igen.
”Hämta te, jag vill ha te” befallde han kyligt. Bellatrix skyndade iväg och kom tillbaka efter några minuter med två koppar te, en till sig och en till Voldemort.
”Här min herre, teet ni bad om” sa hon när hon gav Voldemort koppen. De satt där och pratade långt in på natten. Det var mest Bellatrix som pratade och Voldemort muttrade mest av sin besvikelse medan Bella försökte få honom på bättre humör.

För Narcissa som ängslig gick hemma och var orolig för Lucius, gjorde illamåendet från graviditet det inte lättare. Hon var orolig, nervös, osäker och rädd, allt på samma gång. Cissy saknade sin man djupt och vill ha hem honom, även då hon visste att chans att hon inte fick det var stor. Hon höll ständigt kontakt med sin syster genom ugglor, så hon visste hur Lucius mådde och om han fortfarande var vid liv. Hon vill veta hur det gick. Bellatrix berättade om Clowes tillstånd och hur den nyfödda flickan var. Narcissa blev orolig för Clowe också, samt tvivlade hon själv, tänk om hon också skulle föda en flicka, eller om hon skulle få ytterligare ett missfall.

Alexis var en lite flicka helt omedveten om den värld hon fötts in i, att hennes mamma låg i koma och att hennes pappa var den mörkaste trollkaren i världen. Alexis viste heller inte att hennes morbror var fången, att hon hade höga förväntningar på sig och sina magiska krafter. Än kunde ingen bebis visa på krafter, men inom de närmsta åren skulle de börja pulsa i hennes blodådror. Alexis var helt oberörd och sov lugnt. Helt omedveten om vad som hennes framtid väntade och skulle ge henne. Hon var vid god hälsa även då hennes mamma inte var det. Hon växte och blev starkare för varje dag och Bella tog hand om henne. Bella hade inga egna barn, men hon var väl medveten och hade kunskap om hur man tog hand om dem och hur man födde. Hon hade hjälpt till vid flertalet förlossningar och agerat barnvakt mycket. Alexis hade mörkt hår på huvudet lite rufsigt och ett ganska söt leende. Bellatrix gruvade sig varje gång hon var tvungen att byta blöja på Alexis, hon svor tyst för sig själv att Clowe minsann skulle få göra allt det när hon vaknat.

Lucius var ofta ensam i rummet, fortfarande bunden en vecka efter att han tillfånga tagits. Han var trött och ganska svag då han inte fick sol ljus eller så mycket mat. Han svalt inte, men det var inte så mycket och inte ofta han fick mat. Lucius tappade för var dag hoppet om att komma därifrån. Hans dagar i det mörka trånga rummet var ganska långtråkiga och utan syfte. Han tänkte mycket i sin ensamhet och kom fram till många saker. Han saknade Cissy djupt.

Clowe drömde en massa drömmar i koman, konstiga sådana, både glada och hemska drömmar, nästan alla innehöll antingen Voldemort eller barnet eller båda. Hon hade en botare som kollade till henne hela tiden, i fall hon vaknade eller blev sämre. Botarna som var två stycken och var inte där av egen vilja utan Mr Crabbe och Mr Goyle hade tvingat dit dem. Kidnappat dem och sen beordrat dem att vaka över Clowe och se till att hon skulle bli frisk. De ville hjälpa Clowe, men inte mörkrets herre och dem fruktade hela tiden för deras liv.

Haha, alltså om barnet har Voldemorts ögon.. Har barnet röda ögon då?X)

Ett bra kapitel