When Playtime Becomes Reality [SV]

Oh. blod ._.

Oh no, no,no,no,no,no, det slutar aldrig väl I en berättelse där det finns en blodpöl med I leken...
Men superbra skrivet, lika bra som alltid!c:

Igh jag älskar detta!

Omgomgomgomgomgomg. Vems blod? Vem är död? Omgomgomg, det kommer alla dö. (superdupermegabra)

Kan vi snälla snälla få ett nytt kapitel?

Åh, tack hörni! Ni är superfina!

---

... Chase slog ner blicken, försökte tänka. Det var då som han lade märke till något på golvet vid sina fötter; en mörkröd vätska. När det gick upp för honom vad det var kände han ett svagt illamående i magtrakten. Det låg en pöl av blod på golvet vid fotänden av hans säng.

”Hallå, Nate, kolla in det här”, sade Chase, alldeles blek i ansiktet.

Nate, som hade hunnit börja ”städa” i ordning sin del av salen genom att skjuta undan saker så att en gång bildades bland grejerna mellan hans säng och dörren, stannade upp och skyndade sig bort till Chase. ”Vadå? Har du hittat något?” sade han entusiastiskt, uppenbarligen i hopp om att de skulle kunna lista ut vem som låg bakom röran i sovsalen.

Chase grimaserade; han var inte särskilt förtjust i blod. Hade till och med svimmat en gång när Landon slagit i sitt huvud under en Quidditchmatch för ett par år sedan och hade haft blod rinnandes ner för hela hans ansikte. ”Det kan man väl säga”, muttrade han som svar till Nate och nickade mot pölen.

När Nate såg blodet rynkade han först på pannan, sedan hukade han sig ner, doppade lillfingret i den röda vätskan och stoppade det i munnen. Chase kände hur det vände sig i magen på honom. ”Vad fan gör du?” utbrast han. Nog för att Nate var en väldigt excentrisk person, men nu hade han fan i mig helt tappat det.

I samma sekund reste Nate sig upp och satte av ut ur sovsalen med bestämda steg. Chase sköt upp ur sängen och skyndade sig efter honom, totalt förvirrad.

”Så jävla lågt av henne att ge sig på mina saker bara för att ge igen på dig”, väste han, mer för sig själv än till Chase.

”Vad snackar du om?” sade Chase irriterat.

Plötsligt kom Nate till ett stopp i den korta korridoren och vände sig mot honom. ”Blake såklart. Kommer du inte ihåg förra Halloween när hon gjorde det där fejk-blodet utav sirap till min utklädnad?”

Chase förstod fortfarande inte. ”Ja?”

Nate suckade uppgivet och himlade med ögonen. ”Blodet på golvet? Det var sirap.”

Då gick det tillslut upp för honom vad det var Nate babblade om. ”Tror du—”

”Det här är inte raketforskning, Chase. Såklart att det var hon. Hon har velat ge igen på dig ända sedan du spelade fult och tog ut henne för ett par veckor sedan”, förklarade Nate och satte av mot sällskapsrummet igen.

”BLAKE!” hörde Chase hur han gormade så högt att stenväggarna praktiskt taget skakade.

Chase skyndade sig efter; han ville inte missa det här. Och om det var som Nate sade så hade han själv ett och annat otalt med Blake. När han kom till änden av korridoren och nådde sällskapsrummet möttes han av Nate som stod och gormade om hur alla hans saker var förstörda och om hur hon dessutom hade snott hans kondomer. Blake, som suttit i soffan vid brasan, reste sig upp, ursinnig.

"VAD FAN SNACKAR DU OM?! Jag har fan inte rört dina grejer, hur skulle jag ens kunna ta mig till er sovsal? Du vet att tjejer inte kan vara där! Är du så jäkla blåst att du inte kan räkna ut det själv!" skrek hon till svar.

Chase bestämde sig för att inte lägga sig i det här utan gjorde som resten utav personerna i rummet; stod tyst och tittade på. Nate och Blakes dispyter var kända bland Slytherinarna och ingen vågade gå emellan dem utav rädsla att deras ilska skulle riktas mot dem. Chase var en utav dem.

"Blodet, Blake! Det var sådant fejkblod som du gjorde till mig utav sirap förra året!"

Blake himlade med ögonen. "Som om ingen annan än jag skulle kunna komma på att göra blod av sirap?! Dessutom har jag varit här och pluggat hela eftermiddagen, när skulle jag haft tid till att förstöra alla dina saker?"

Det fick Chase att haja till. Han tog ett steg mot dem. "Själv?" undrade han.

Både Nate och Blake blinkade till och såg på honom som om de glömt att det fanns andra personer i rummet. "Va?" sade Blake, ställd.

"Har du pluggat här själv hela dagen?" förtydligade Chase. Blake verkade inte förstå vad det hade med saken att göra, och inte Nate i heller för den delen, men hon nickade till svar. "Du har alltså inte pluggat runskrift med Scarlett alls idag?"

Nu blev fåran mellan hennes ögonbryn ännu djupare. "Jag hoppade av runskrifter förra året, så nej."

"Vet du var Scarlett är just nu?"

"Hon gick bort till biblioteket tror jag, men--"

Chase väntade inte på hela hennes svar utan gick raka vägen ut ur sällskapsrummet, i riktning mot biblioteket. Han var irriterad och kände sig sviken. Scarlett hade ljugit för honom. Det värkte till i hjärtat.

Jag älskar denna! Jättebra skrivet!

Åhhh. Är Scarlett lite busig med någon söt kille ?

Oooh det blir mer och mer spännande! Vill så gärna veta vad som hänt..

Sträckläst allt och är helt förälskad, mer mer mer!