Tidvändar (o)lycka

Skola, nu?
Okej, för en timme sen, men då borde du vara kvar i skolan?

(Soz: observera att jag bor i Finland)

Jag slutar kl. 3 varje dag, kommer hem ca. kl. 4 (finsk tid)

LUGN JAG HAR INTE GLÖMT!!
kapitlet borde komma om någon timme min mamma tvingar mig att vara ute i en halvtimme innan jag får gå på datorn -.- (är på telefonen nu) dessutom tar det en stund att skriva..

Längtar very very much :3

Okej, nu har jag varit ute ^^ nu börjar jag skriva, bara jag får en kommentar ;D

Min, Min, Min kommentar! Jag ÄÄÄÄLSKAR denna fanfic, och vill så gärna veta fortsättningen att jag faller ihop snart! Skriv nu!

Elihhn skriver just nu
Jag sitter vid en dator två meter från henne

Hon blir väl nog klar med kapitlet snart....

(Elihhn, vill tipsa om att du ska ha mer Lily i fanficen! )

HERE IT COMES!!!

Kap. 6

Samma eftermiddag satt de vid sjön och James hade sett att det var Hogsmead utflykt om två veckor.
”Tror ni Evans går dit med mig den här gången?” frågade han glatt
”Antagligen... Inte.” flinade Sirius ”Där kommer hon ju!” Sirius pekade mot Lily, vars hår såg ut som flammor. James hand flög automatiskt upp till håret och han rufsade till det, Harry måste anstränga sig för att inte flina åt sin pappas vanor.
”Du, Evans!” ropade han. Lily vände sig om och såg på James, med ett trött ansiktsuttryck.
”Vill du gå till Hogsmead med mig?” frågade han. Lily blängde på honom
”Nej” sa hon och vände på klacken.
”Synd Tagghorn” sa Remus
”Hon ger nog upp ska du se..” flinade Harry. Om de bara visste hur rätt han hade.

”Nämen titta! Snorgärsen!” sa Sirius glatt ”Du, Snorgärsen!” ropade han. Snape vände sig snabbt om, han var sig lik med det flottiga håret och krokiga näsan, och drog fram trollstaven.
”Expelliarmus!” sa Harry snabbt och trollstaven flög ur handen på honom. Harry fångade den, och gav den till Remus.
”Levicorpus” sa Sirius och Snape lyftes från marken hängandes i sin ena vrist.
”Black! Släpp genast ner honom!” Lily kom rusande ner till sjön
”Okej då” Snape föll ner rakt på huvudet ”Tråkmåns” muttrade han lågt
”Ni ska få för det här” fräste Snape med en ful rodnad på kinderna och sprang upp till slottet.
”Fegis!” ropade James efter honom, medan Lily blängde på honom i några sekunder och gick sedan, med näsan i vädret.

”Vet du vad, Harry? Jag tycker att du också skulle kunna bli animagus!” sa Remus entusiastiskt ”Det skulle vara perfekt!” han log stort mot Harry ”Vi kan lära dig att bli en på bara en dag!” nu log även Harry
”Absolut!” sa han glatt ”Undrar vad ska jag bli för ett djur?” tillade han fundersamt.
”Hoppas det blir något tillräckligt stor att kunna övermanna en varulv en gång i månaden” sa Sirius med ett flin.

Några dagar senare satt de i biblioteket och gjorde läxorna (eller Remus gjorde det medan de andra försökte övertala honom att få skriva av, och Peter hade somnat i en av sofforna) medan två tredjeklassare från Slytherin försökte uttala en besvärjelse rätt.
Plötsligt lyckades den ene
”Serpensortia” sa han och när han insåg vad som hände var det för sent, en giftig orm kom ut ur spetsen av trollstaven och ringlade hotfullt mot Harry, den höjde huvudet och skulle precis bita honom.
”: Stopp! Bit inte!:” sa han, men ut ur hans mun kom ett högt väsande och ormen lade sig ner på golvet, och Harry gjorde att den försvann.
”Vad i hela...” stammade Sirius
”Kan du prata parselspråk?” frågade Remus intresserat
”Ormspråk, ja. Det är på grund av Voldemort...” började han och insåg sitt misstag alldeles för sent när marodörerna ryckte till av namnet.
”På grund av Du-vet-vem?”
”Du sa hans namn!” de såg skrämt på Harry, som suckade
”Som Dumbledore säger; Fruktan för namnet ökar fruktan för saken själv.” sa han lugnt. ”Dessutom var det en orm jag hade en gång” ljög han ”Det var då jag märkte att jag kunde det” han svalde, men det verkade som om James och Sirius trodde honom, Remus såg misstänksamt på honom, men sade inget.
”Döpte du en orm till Du-vet-vem?” skrattade Sirius och Harry kunde andas ut, och kunde inte låta bli att skratta han heller.
”Kom igen Harry, vi har quidditch träning!” sa James, och han insåg att de nästan var sena.

När de bytt om och gått till quidditchplanen hde det börjat regna. Cole körde ett hårt träningspass och hade i tur och orning någon som kastade gplfbollar åt Harry, eftersom de inte ville tappa bort kvicken, precis som Wood gjort på Harrys första träningspass.
”Bra jobbat, Potter! Harry alltså!” ropade Cole när träningspasset var slut ”Du också James!”
Vid det här laget var alla våta ända in till skinnet och de gick trötta upp till Stora salen för att äta middag, där Remus, Peter och Sirius väntade, eller, Peter glufsade i sig mat, Sirius väntade och Remus såg ut att fundera på något.
Harry kunde gissa sig till vad det var han funderade över.

Efter middagen gick Harry upp till Dumbledore och knackade på.
”Stig in” sade Dumbledore ”Mr. Potter, vad kan jag göra för dig denna sena afton?” frågade han utan att se upp från sina papper.
”Har ni kommit fram till något sätt att skicka fram mig i tiden igen?” frågade han
”Vi jobbar på det ännu, alla lärare har informerats om.. händelsen” Dumbledore gav honom en genomborrande blick. ”Professor Snigelhorn har försökt hitta en trolldryck att skicka fram dig, resten söker igenom trollkonstböcker för att se om något liknande hänt, eller om det finns någon formel att skicka hem dig med.”
”Men man kan ju inte säga att du inte trivs här, eller hur?” Dumbledore log ”Iväg med dig nu”
”Okej, sir. Ursäkta att jag störde” Harry vände sig om, och när han tog i handtaget kunde han svurit på att han hörde Dumbledore säga;
”Inte stör du mig alls, pojken-som-överlevde” och han antog att Dumbledore kanske fått ett besök av sig själv.

Han hade bara kommit halvvägs till Gryffindortornet när han än en gång kände en hand på sin axel.

ÄNTLIGEN
Bra! Men som jag sa. Mer LILY!

Ja!
Äntligen!

Jaaaaaaaa!! men vrf slutar du alltid när de e som mest spännande? (kanske föra tt vi ska längta mer?) , jaja, PERFEKT!!