Privat roll, De insvurna
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Privat roll, De insvurna
Användare | Inlägg |
---|---|
Tamburlaine
Elev ![]() |
Tristan rynkade lätt på pannan åt Elerias ord. Hon kunde knappt hålla sig stående, men hon skulle nog må bättre redan följande dag. Eller dagen efter senast.
"Om du säger så. Men vi måste få dig i säng innan du faller omkull." Med de orden lyfte han upp henne, ena armen under hennes knän och den andra bakom hennes rygg så hon hölls säkert mot hans bröst. "Och inga protester", sade han roat och började gå mot de invigdas torn. Nu då Eleria sluppit lorden och han fick föra henne till säkerhet kände han sig på bättre humör, och kunde inte låta bli att le åt den fulla varelsen han bar i sin famn. ![]() ![]() 28 nov, 2012 21:15 |
Vildvittra
Elev ![]() |
Eleria började protester när han lyfte upp henne, men då han säger åt henne tystnar hon tvärt. Även om hon kände att Tristan inte menade det så var det så djupt inrotat i henne att lyda att hon gjorde det. Slutligen vilade hon huvudet mot Tristans bröst och slöt ögonen. Det snurrade i huvudet och hon kände sig enormt trött och slut.
"Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 28 nov, 2012 21:27 |
Tamburlaine
Elev ![]() |
Tristan bar utan problem upp Eleria till hennes rum. Han hade knappt börjat andas tyngre trots den extra tyngden, men å andra sidan väge Eleria inte så värst mycket. Han placerade henne på fötterna mitt i rummet och retade på sig.
"Behöver du hjälp med klänningen?" undrade han och såg på snörningarna i ryggen. Han visste av erfarenhet att adelskvinnor hade alltid stora porblem emd att få av sig sina finklänningar. ![]() ![]() 28 nov, 2012 21:52 |
Vildvittra
Elev ![]() |
Eleria såg tacksamt på Tristan då han hade burit upp henne och in i sitt rum. Just nu orkade hon inte säga något, men hon nickade som svar på hans fråga och vände ryggen mot honom. Bara den rörelsen fick det att snurra i hennes huvud och hon vacklade lätt till. Hon fattade inte att fadern gillade det här, att han kunde tycka att det var härligt att känna såhär.
"Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 28 nov, 2012 21:59 |
Tamburlaine
Elev ![]() |
Tristan log smått då han började öppna snören med varsamma händer. Han fick klänningen tillräckligt lös för att kunna dra den över hennes huvud och lade den sedan över stolsryggen. Tristan hjälpe av Eleria den puffiga underkjolen, och han var glad att Eleria var så ute, för annars hade hon nog känt av den förändrade stämningen.
Då hon endast hade på sig en simpel, vit underklänning tog Tristan ett steg bakåt och höll blicken sänkt. Det var oanständigt att se en fin kvinna klädd så. "Hoppas du klarar dig. Det är bäst jag går", sade han och log snabbt innan han vände sig mot dörren. ![]() ![]() 28 nov, 2012 22:12 |
Vildvittra
Elev ![]() |
Eleria lät det bara ske, i vanliga fall hade hon säkert protesterat. Inte för saken i sig utan för att hon satte en ära att klara allt själv, om än snörningen var henne övermäktig. Hon andades lättat ut då den hårt snörade klänningen löstes upp och hon slapp alla störande kjolar och skor. Hon sätter sig tungt på sängen och ser på Tristan som just är på väg ut. "Tack, tack för allt." säger Eleria och hon menar det av hela sitt hjärta.
"Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 28 nov, 2012 22:22 |
Tamburlaine
Elev ![]() |
Tristan stannade med handen på handtaget och såg tillbaka på henne.
"Försök sova. Hoppas du mår bättre imorgon." Så gick han upp till sitt rum och klädde av sig den svarta rustningen, innan även han lade sig på sängen. Kungen var rasande då han fick nyheterna av en lika arg Regnar följande morgon. Han fick höra att Tristan varit med hela tiden, och att han dröjt i Elerias rum efteråt. Och även om kungen inte hade några bevis var han säker på att Tristan hade något med saken att göra. Så kungen skickade en betjänt efter Tristan tidigt på morgonen, och iklädd endast en vit tunika, byxor och knähöga stövlar mötte Tristan sin mästare i fängelsehålornas tortyrkammare. Han kände sig illa till mods och gissade vad som skulle följa. Kungen och tortyrmästaren, Kittlaren, såg upp då Tristan steg in och knäböjde framför kungen. "Vad gjorde du för att förstöra Regnars kväll? Sanningen." Tristan lyfte inte blicken då han svarade. "Jag berättade åt henne vad hon skulle göra för att inte behöva ligga med lorden", svarade han kallt. "Du trotsade min vilja, slav", fräste kungen. "Och du ska straffas." På kungens order kedjades Tristans händer fast över hans huvud efter att hans tunika dragits av. Kittlaren hade valt en piska med femton läderremmar, och i ändan av var och en fanns en krökt läderklo. "Vi kallade hit Eleria också. Hon får se vad som händer med dig, så kanske hon lär sig att inte trotsa mig mer", sade kungen lågt och tog flera steg bakåt, men släppte Tristan aldrig med blicken. ![]() ![]() 28 nov, 2012 22:49 |
Vildvittra
Elev ![]() |
Eleria vaknade tvärt då det knackade på dörren och när en grov röst sa åt henne att öppna klev hon genast upp. Då hon satte fötterna till marken och ställde sig upp kände hon yrseln ett ögonblick men fick grepp om den och öppnade dörren. Där stod två vakter, en av dem ryckte tag i hennes arm och hon fick utan att kunna dra sig loss följa med. Hon var endast iklädd den enkla vita underklänningen från föregående dag och den andra vakten följde efter. Eleria tänkte skrämt vad som nu skulle ske? Hade kungen fått reda på att hon inte varit med lorden?
Hennes farhågor besannas än mer när hon drogs ner i fängelsehålorna och in i tortyrkammaren. Med en snabb blick såg hon allt och hon såg allt med räddsla inte för sin egen del med för Tristans. "Tristan" skrek hon till och ryckte sig ur vaktens grepp. Men den andra vakten fick tag på henne och låste hennes armar bakom henne i ett hårt grepp. "Gör inget mot Tristan, han har inte gjort något." sa Eleria bestämt och såg vädjande på kungen. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 29 nov, 2012 20:31 |
Tamburlaine
Elev ![]() |
Dörren slogs upp och Eleria leddes in av två vakter. Tristan kunge ha stönat då hon skrek hans namn, för kungens min blev om möjligt ännu hårdare då han såg Eleria bry sig om vad som hände Tristan.
"Ni trotsade min vilja, och det går inte ostraffat. Jag vill inte förstöra dig, men det finns andra sätt att skade på. Mästare, tjugo slag för bådas trots." Kittlaren log grymt och ställde sig bakom Tristan, som mötte Elerias blick och varnade henne för att gråta. Det första slaget föll, och Tristan bet ihop. Klorna rev upp hans hy, och vid tjugo slag skulle det redan gräva in sig i hans kött. Kungen ställde sig bredvid Eleria medan Kittlaren fortsatte. "Han lider nu för din skull", sade han kallt. "Gör aldrig mer om det." Då piskan föll för femtonde gången kunde Tristan inte längre hindra sig själv; han skrek ut av smärta. Vid trettio slag kunde han ha svimmat av smärta, vilket hade varit en välsignelse. Han orkade inte längre stå, utan hängde från handlederna, med hakan lutad mot bröstet. Efter fyrtio slag steg Kittlaren bakåt. Han flåsade tungt. BLodet droppade ner på golvet, och Tristan hade fallit i pölen om vakterna inte stött honom. "Lämna dem", beodrade kungen, och vakterna, Kittlarne och kungen steg ut ur rummet. Tristan sjönk ner på golvet och märkte först nu att hans kinder var våta av tårar han inte märkt att han gråtit. ![]() ![]() 29 nov, 2012 20:44 |
Vildvittra
Elev ![]() |
Eleria mötte skrämt Tristans blick men förstod, inte visa några känslor, det skulle bli värre då. Eleria ryckte till då det första slaget ven och vände bort blicken, men vakten tog tag i hennes huvud och tvingade henne att se. Varje slag skar igenom kroppen och det var som om hon kände smärtan. När hon hörde kungens ord nickade hon bara, vad som helst för att detta inte skulle ske igen, inte för hennes skull, nej aldrig hon skulle göra allt kungen bad om.
Då det äntligen var klart darrade Eleria för att hålla tårarna inom sig som hotade att tränga fram. Kungen och de andra lämnade dem och vakten som hållt henne fast bara släppte henne bryskt. Då de gått kryper Eleria fram till Tristans sargade kropp och hon låter tårarna sakta rinna ner på kinderna. "Hur är det?" säger hon med kvävd röst och vågar knappt röra honom, smärtan måste vara enorm. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 29 nov, 2012 21:40 |
Du får inte svara på den här tråden.