Hungerspelen roll.

Richard körde överlevnadsteknik, som sin kusin Lola. Båda var skickliga på att fixa mat och laga den utan att bli upptäckta. Minering var rena barnleken för dom. Den lilla, lilla killen från elvan klarade sig mycket bra på det viset också. Både Richard och Lola var mycket imponerade av hans teknik. Lola såg att den hyperelaka (i hennes ögon) skrattade hånfullt åt tjejen från tolvans misslyckade kast med ett spjut.
"Jag kommer snart Richard.", sa hon och gick raka vägen till spjuten till tolvan, Lola hittar i sitt minne att hon heter Sabrine. "Hej. Vill du lära dig en bra teknik med spjutkastning eller känner du dig tryggare med något annat vapen?"

"J-jag vet inte" stammar Sabrine till flickan, Lola. "Det finns inte så mycket vapan i Tolvan, med undantag från de som används av fredsväktarna."
"Håll dig borta från vapen då så kan jag lättare döda dig" säger tjejen från fyran som kommit fram till dem kaxigt.
"Du kommer aldrig att kunna lära henne hantera ett vapen" säger tjejen elakt till Lola. "Låt det vara så kan du kanske klara dig lite längre." Tjejen skrattar hånfullt och släntrar iväg och Sabrine har bestämt sig.
"Kan du lära mig hur man kastar spjut?" frågar hon Lola.

Lola blängde på Blue och om blickar kunde döda, skulle hennes ögon inte gnistra av ondska längre.
"Ja, jag kan lära dig att kasta spjut. Vi treor har ju lagom mycket pengar, så vi har också fått specialträning. Kom med!", Lola kastade ett spjut och det träffade i huvudet på dockan. "Tänk dig att du klappar en kattunge, om du missar DÖR den!", fortsatte hon och skrattade.
Rickard sprang förbi och i fartden sköt han en pil som träffade mitt i prick. Han hade sett vad fyran hade gjort och tyckte nu att hon var mycket oattraktiv. Han är ju snäll efterallt.

Blue släntrar fram till Nick.
"Har du sett tolvans tjej?" frågar hon hånfullt. "En vandrande katastrof. Henne blir det lätt att döda."

Sabrine försöker göra precis som Lola säger. Nästa spjut träffar tavlan och hon börjar känna sig hoppfull. Hon kan kanske lära sig kasta spjut, även om hon aldrig kommer att bli lika bra som Lola, eller tjejen fån fyran.

Nick tittar på Blue och rycker bara på axlarna.
"Kanske det" mumlar han och tar fram en ny pil ur kogret.

Blue blänger surt på Nick. Lite intresse kan han väl ändå visa?
"Men jag vill iallafall få chansen att döda henne" säger Blue och går tillbaka till spjutstationen. Där drämmer hon iväg ett spjut med sådan kraft så att det borrar in sig rejält i dockan. Hon ser att spelledarna tittar intresserat på henne och ler nöjt.

"Gör som du vill" säger Nick och skjuter iväg en pil. Mitt i prick, igen.
Han ställer tillbaka grejerna och går mot någon av överlevnadsstationerna. Ätbara och giftiga växter får det bli.

Blue drämmer iväg ett antal spjut till, och även några treuddar, med full kraft innan hon tröttnar. Uttråkat släntrar hon iväg till knopstationen för att glänsa där istället. Hon utför de avancerade knopar hon använder i sitt distrikt, där knopknytning tillhör allmänbildningen, och njuter av instruktörens beröm. Därefter går hon till Nick vid stationen för ätbara växter för att lära sig något nytt.

Nick tittar upp när Blue kommer. Men sedan tittar han ner på det han gör istället. Han kan de mesta ätbara växterna och får mycket berröm av instruktören.

Blue får det lite kämpigt med växterna. Alla växter som växer nära eller i havet klarar hon perfekt men med de andra blir det kämpigt.
"Det finns faktist inte så stor möjlighet att lära sig sånt här i fyran" snäser hon när instruktören tillrättavisar henne för femte gången.
"Kan de inte ha en pool eller något sådant här" muttrar hon, delvis till säg och delvis till Nick.