I Will Always Love You (roooolspeeel)

((Oki.))

Hannah kommer in i Stora Salen som vanligt utan ett leende på läpparna och som vanligt ensam. Men det förstås hon har ju valt att inte förskaffa sig några vänner eftersom hon ändå ska ramla ned i en ravin, drunkna eller liknande. En vampyr måste dö när den blivit för ung för de dödligas ögon. Men vem vet? Hon kanske faktiskt kan brännas sönder av solen och få allt överstökat redan. Döden, den äkta, verkar faktiskt vara ett utomordentligt alternativ för henne. Men så länge hennes föräldrar lever kommer dom på något sätt skicka ett hinder i hennes väg. Just nu är det rektor McGonnagall som hindrar henne från att göra något sådant.

Kiara såg att McGonagall gick fram och pratade med Damon, det var nog om bråket igår. Kiara undrade för en sekund varför han hade börjat bråka med Slytherineleven, men föste undan tankarna.

Hannah ser till sin besvikelse att hennes favortbröd inte är på bordet. Det med frön och sånt. Jättegott och är det enda som inte förstörs lika mycket av jordsmaken som resterande del av maten hon äter. Ja utom blod. Hon petar sig lite på tänderna och till sin lycka har dom krympt och ser nu ut som bara spetsiga hörntänder, men det kan alla ha så det är inget ovanligt. Hon spejar med blicken och ser bröden på Hufflepuffs bord bredvid en tjej med plåster på kinden. Hon går genast dit.
"Ska någon ha brödet?" Frågar hon tjejen med en raspig stämma eftersom hon inte pratat på ett dygn till nu och pekar på bröden.

Uppe i rektorns kontor så hade Damon varit flertal gånger, han hade tappat räkningen efter tjugo.
"Vad hände igår?"ville McGonagall veta och gjorde en gest mot stolen framför katedern. Damon satte sig lydigt ner och log mot henne.
"Jag slog till Slytherineleven Rick", svarade Damon som om det inte vore något.
"Varför?"frågade McGonagall hårt.
"Han retade mig över min systers död", svarade Damon tonlöst och något i McGonagalls ögon förändrades, plötsligt såg hon faktiskt gammal ut.
"Jag hörde om det som hände din far", sade hon och Damon nickade stelt.
"Han är inte min far längre", mumlade Damon och lade handen på sin högra handled.

((Förlåt att jag dröjde, jag åt mat.))

Kiara hoppade till.
"Nej, du kan ta det, gör det snabbt innan min lillasyster kommer." sa Kiara skämtsamt mot flickan och gav henne sedan brödet.

"Får jag gå nu?"frågade Damon allvarligt och McGonagall nickade.
"Men försök att inte starta fler fajter!"sade hon strängt mot hans ryggtavla innan han stängde dörren efter sig.
"Lycka till med det", muttrade han och sprang ner för trapporna och tillbaka in i stora salen för att fortsätta äta.

Hannah tar det och nickar.
"Tack." Säger hon lätt och går därifrån. Väl tillbaka vid sitt bord gnager hon på bröden ett tag. Hon funderar över vad hon ska ha för ämnen i år och vilka idioter som ska ha samma ämnen som hon. Så kommer hon ihåg att alla i hennes elevhem är idioter som försöker prata med henne hela tiden...

"Vad ville McGonagall?"frågade Sam genast som han fick syn på Damon. "Fick du straffkommendering?"
"Nej", svarade Damon och satte sig ner, "hon sade att jag inte skulle starta mer bråk."
"Bara det?"frågade Sam besviket. "Jag skulle säkert ha fått kvarsittning."
"Synd för dig då", mumlade Damon och undrade vad de hade för lektion till först.

((Jag kom på en sak : På trollkonsthistorian kan ju typ, alla tre elevhem (alltså alla förutom Rawenclaw) ha det tillsammans, typ... xD Aja, vad tycker ni?))

((Why not... ^.^))