The rich and The poor (rollspel)

Alexandra gick trött mot sitt hem som snarare såg ut som ett slott. Hon ville bara vara hemma, dricka ett kopp te och sova i sin varma säng. Hon släpade sig fram till porten och tog fram sitt halband som hon hade hängande mot halsen. Hon la den framför nyckelhålet som man egentligen skulle sätta en nyckel i och efter några sekunder öppnades dörren med ett litet klick. Hon stoppade ner halsbandet igen och öppnade porten och stängde den när hon kom in. Hennes fotsteg ekade över hela hallen och när hon äntligen kom fram till sitt rum la hon sig ner på sängen och utan att ens ta av sig de lortiga kläderna somnade hon.

"Vi borde gå hem", sade Ryan och ställde sig upp. Christoffer såg på honom med ett höjt ögonbryn.
"Varför då? Ska din mamma skrika på dig igen?"retades han och duckade för den flygande bollen.
"Bara för att dina föräldrar hatar dig", svarade Troy och så försvann de. Christoffer himlade med ögonen och åkte iväg på sin skateboard hemåt fast han inte hade någon lust alls.

((måste starta om datorn O_O kmr snart.))

((Oki^^))

(( oukej! ))

((men titta jag e tbx! XD wow tog fortare än beräknat.))

Andrea kommer snart till den värre delen. Hennes hem 'ljuva' hem så att säga. Hennes hund är redan där och väntar.
"Hur vet du, alltid om, vart jag ska dyka upp din fyrtassade gullunge?" Frågar hon glatt och går vidare hemåt.

Christoffer smäller igen dörren till det stora eleganta huset. Genast står hans far i öppningen från salongen och Wolf kommer emot honom med glada trippningar.
"Du ser förfärlig ut", säger hans far stelt. Christoffer tittar upp och rycker på axlarna.
"Du bryr dig ändå inte", säger han bara och sparkar av sig sina leriga skor på den rena hallmattan innan han går efter Wolf upp till sitt rum.

Andrea kommer in i det fallfärdiga skjulet med endast en söndrig tygbit som dörr. Den förfärliga lukten av pest slår emot henne och hon ser sin pappa ligga över sin systers kropp och gråta.
"Vad är det pappa?" Undrar Andrea men vill inte höra svaret.
"Hon är död. Det är bara du och jag nu." Svarar han och tårar börjar rinna ur honom och hans svaga kropp börjar skaka.
"Det blir bra pappa." Säger Andrea och försöker dölja sin smärta. "Jag lovar."
Hennes far nickar.
"Gå och lägg dig nu. Rummet är fortfarande orört." Säger han och Andrea nickar innan hon går ut igen. Hennes rum är egentligen en liten rektangulär ruta byggd av pinnar och plankor ihop surrade med tyg. Hon sover därinne för att undvika pesten. Andrea lägger sig ned på den kalla biten av tyg och drar över sig en gammal loppbiten handduk hon hittat ett par dagar innan.
"Godnatt." Säger hon till sin hund som kommer och värmer henne när filten inte klarar det.

Christoffer kastar av sig sin jacka på golvet och drar upp dörrarna till sin stora garderob, han gillade ändå att vara rik, det betydde mycket kläder.
Istället för att titta något mer på det gick han fram till sin säng och drog bort överkastet, sedan lade han sig ner i den och gjorde en gest åt Wolf att han skulle följa med. Wolf lade sig bredvid Christoffer i sängen innan de somnade.

Andrea vaknar av ett skall. Hennes hund skäller varenda morgon eftersom hon alltid vaktar åt Jocke varenda kväll numera.
"Andrea!" Basunerar han över området och Andrea kryper ut.
"Mhm?" Säger hon yrvaket och plattar till sitt rufsiga hår.
"Var är fångarna!?" Skriker han henne rakt i ansiktet.
"Den ena slog ned mig. Du vet han med SVART bälte i karate?" ljuger Andrea och Jocke blänger på henne.