Robin Hood och hans glada gäng

Nicci log "men givetvis" sa hon och började försiktigt reda ut tovorna "jag har i alla fall att göra" sa hon leende och löste varsamt upp tovorna, det var en av fördelarna med att vara adlig du hade en varsam, lätt och mjuk hand. Hon såg sen på Adinas hår det var vackert och efter en stund var tovorna borta
"hur känns det?" frågade Nicci
"det var inget dåligt jobb" sa John och flinade, Nicci log lite svagt och Robin slog sig ner bredvid dem
"kan du sy?" frågade han henne
"nu skojar du va? Det är väll självklart att jag kan sy" sa hon och log roat
"jag är inte så bra på det, kan du hjälpa mig laga min mantel?" frågade Robin
"ge mig den så ska jag se vad jag kan göra" sa Nicci och Robin nickade och hämtade den tillsammans med kål och tråd och Nicci började sy

Adina kände på sitt hår och drog fingrarna igenom det, håret känndes silkesmjuk.
- Tack, det är underbart, sa hon glatt och gick iväg till sjön.
Hon speglade sig i vattnet och log åt det hon såg.
Håret var verkligen vackert när det var utkammat och alla tovor var borta.
Nästan lika fint som en herrskapsdam, tänkte hon roat och gick tillbaka och tog sin tallrik som hon diskade innan hon la sig på sin filt och solade och vilade sig.
Hon älskade att känna den varma solen smeka hennes kropp.

Hon log mot Adina och fortsatte sen laga manteln, av ren vana sydde hon broderingsstygn. Och såg sen på manteln du kunde inte se att den varit trasig
"wow, den ser ut som ny" sa Robin och tog emot den och Nicci log
"ska jag laga nått mer?" frågade hon vänligt och snart hade hon en hög med kläder framför sig och Nicci log lite roat och började sy. Hon var glad att hon kunde göra något. Hon lagade kläderna och gav tillbaka dem till dem andra och la sig sen ner i gräset och njöt av solen en stund innan hon satte sig i skuggan och de såg på henne
"jag vill inte bränna mig" sa hon ursäktande

- Varför inte egentligen?, är det bara för att det inte annses fint?, sa Adina och vände sig om och la sig på rygg och såg på sin egen brunbrändahy.
Hon skulle inte kunna hålla sig sådärvit, även om hon ville.
Det gick inte när man arbetade ute och jagade i skogen.

"delvis, jag har alltid varit blek och jag gillar det faktiskt men största anledningen är att jag bränner mig fort om jag är i solen och det gör ont" sa hon leende
"hur ska hon klarar att vara i skogen?" viskade Will till Alan
"jag har klarat mig hitills och jag är inte värdelös" sa Nicci bestämt
"hon har visat att hon faktiskt klarar sig" aa Robin och slog sig ner bredvid Nicci och hon log mot honom. Hon uppskattade faktiskt hans sällskap, när han var trevlig i alla fall

( Hur kom du till dum sill? trodde det varslut efter Master of Death XD )

- Så bra att du inte är född hemma i min by då, då skulle du bli bränd direkt på åkern, sa hon roat och slöt sedan ögonen.
- Hon har nyss lagat era skjortor och ni klagar, sa Adina och kisade mot solen.
- Jag har inte hört ett enda klagmot mig ännu, hade ni tänkt börja eller?, sa hon lungt och såg upp i solen.

(april skämt De var så jag fik reda på att de var första april i dag xD)

Nicci såg på Adina "hade jag varit född i din by hade jag antagligen inte blivit bränd. Mina föräldrar höll mig oftast inomhus, och om jag var ute fick jag ha solparaply" sa hon och log svagt och såg sen på männenja men det är skillnad mellan er. Du är mer som oss Nicci är de inte" sa Will och Nicci bara log svagt, hon visste att det var sant och hon kunde inte förneka det. Hon var inte som dem och hon undrade om hon nånsin skulle passa in helt och hållet

( Aha, kul XD )

- Det hade du, man måste arbeta för att få mat på bordet, även om man inte alltid får det ändå, sa hon leende och såg på henne.
- Låter väldigt jobbigt att gå runt med paraply, hela dagarna, sa hon och såg sedan på männen.
- Jo, kan hända, men det är mycket jag inte kan och jag är tjej, sa Adina leende och ryckte på axlarna, hon skulle lära sig tids nog.
Hon satte sig upp och satte sig sedan vid Nicci och drog fram silvermedaljongen.
- Vet du vad den kommer från, den har tillhört min mors sida, sa hon leende och gav den till Nicci.

"det är skillnaden mellan våra liv" sa Nicci lågt och tittade ner på marken "inte egentligen särskilt eftersom jag oftast inte bar det själv" mumlade hon
"det måste vara skönt at leva så" sa Much
"nej det är riktigt tråkigt, tänk att i te få göra som du vill, eller hela tiden bli tillsagd vad du ska göra. Eller att folk fjäskar med dig och förväntar sig att du ska göra saker ich ställa upp på saker du kanske inte vill. Det är inte så roligt, de bästa stunderna är när du får vara helt själv" sa hon lågt
"då förstår bag att du blev arg på mig" sa Robin och la händerna bakom huvude toch Nicci nickade. Hon såg sen på medaljongen som Adina höll fram
"jag har sätt vapenskölden förut men jag vet inte vart" sa hon funderaamt

- Det låter fruktansvärt tråkigt, men du har i alla fall mat på bordet, behöver inte frysa eller betala massa jäkla skatt, sa Adina och såg på vapenskölden.
- Jasså, så du känner igen den?, trodde den inte var nått särskilt, eller lite då eftersom den var i silver, inte det vanligaste, sa hon och hängde på sig medaljongen.