Rollspel; under 5e året!

Alexandra lyssnar knappt på den nya lärarens tal, hon snappar upp saker som ministeriet och ordning eller något i den stilen.
"Fy vad tråkigt..." utbrister Ginny tyst när den rosa kvinnan äntligen slutat prata med sin sliskiga flickröst.
"Eller hur..." mumlar Alexandra tillbaka och ett par andra nickar instämmande. Alexandra suckar irriterat och sträcker på sig. Den rosa läraren verkade vara en ordningstyp, alltså en sådan som skulle ha tråkiga lektioner som ingen ville gå på.
"Vad tänker du på?" Undrar Ginny plötsligt.
"Den rosa läraren." Svarar Alexandra utan att tänka sig för. Ett fnitter kommer från ett par tjejer inte så långt ifrån henne och Alexandra himlar med ögonen.

Hayley lyssnar inte ens med ett halvt öra på vad läraren vid namn Umbridge pratar om. Hon fick väl göra som hon ville, det är ju inte så att Hayley kan ändra på något i alla fall.
"Ska du inte ha?" Frågar Marietta Hayley när alla tal äntligen är slut. Hayley skakar på huvudet och petar lätt med gaffeln i sin mat för att få det att se ut som att hon har ätit av det. De andra fick göra som de ville men hon tänkte inte äta av all den här feta maten. Hon har en image att tänka på.

Alexandra äter lite av maten men det hon egentligen väntar på är efterätterna, dem är godast. Ginny pratar med sina vänner om ditt och datt men Alexandra orkar inte lyssna. Det känns nästan som om något stirrar på henne.
Mycket riktigt när hon vänder sig om stirrar den nya läraren på henne och hennes ilsket röda hår.

Damon tittade ner på all mat, han kunde äta det. Men han var inte precis intresserad. De andra i bordet brydde sig inte precis heller om honom, Damon skulle ju i och för sig kunna smita ut hur lätt som helst. Men då kanske han skulle missa någon viktig information.
Han tittade över mot Stefans bord, men blev misstänksam då han märkte att Stefan inte var där. Snabbt var han ute ur stora salen utan att någon annan hade märkt honom. Han spetsade öronen och lyssnade efter ljud som kunde leda honom till sin bror.
"Letar du efter något, Damon?"frågade Stefan roat bakom honom. Damon svängde om och såg sin bror. Bredaxlad, brunt bakåtstruket hår och ljusa ögon. Han hade bytt om till sin skolklädnad.
"Du passar som tolvåring igen."flinade Damon och Stefan fnyste.
"Du är ju inte bättre."konstarerade Stefan och nickade mot dörren som ledde ut. "Jaga?"
"Gå du, jag gör det senare."svarade Damon och såg Stefan försvinna ut genom ytterdörren.

När Hayleys blick sveper genom rummet för kanske fjortonde gången märker hon att något saknas. Eller rättare sagt någon. Och denne någon är den bleka killen från tåget. Hayley rynkar förbryllat pannan men återfår sedan sin vanliga, nonchalanta min. Rynkad panna klär henne inte, vem som helst skulle bli ful om den såg bekymrad ut.
Hayley kan inte låta bli att undra var killen har tagit vägen, trots att hon har intalat sig själv att inte bry sig. Hennes gaffel knuffar omkring maten på Hayleys tallrik, och mosar och bryter bitar av delar av den. Hon är inte hungrig, och snälla någon säg att hon inte behöver sitta här så mycket längre. Freakkillen hade ju redan gått!

Allt försvinner från bordet. Äntligen får dem gå! Alexandra är ganska snabbt ute och på väg mot uppehållsrummet, med prefekterna före eftersom hon inte snappat upp lösenordet till tornet. När prefekterna, och förstaårseleverna är inne i tornet kommer hon efter.
"Äntligen, torn ljuva torn." Tänker hon lyckligt och går upp till sovsalen.

Damon övervägde inte ens för en sekund att gå tillbaka in till matsalen, i stället började han vandra runt i slottet. Stefan skulle vara tillbaka snart efter att ha jagat efter sina kaniner. Damon gillade inte att döda djur, deras blod gjorde honom inte lika stark som människoblod. Men för honom skulle det bli väldigt svårt att få tag på människoblodet eftersom han inte kunde döda någon av eleverna.
De andra eleverna började snabbt komma från alla håll och kanter, med sina höga rop och så vidare. Damon suckade och började gå ner mot de kalla fängelsehålorna, han trivdes där på något sätt. Bara det var mörkt, tyst och en aning mystiskt på något sätt.
"Där är du", sade Draco då han kom in i sällskapsrummet, "vart var du?"
Damon gick fram till Draco och tittade honom rakt in i ögonen.
"Sluta bry dig och gå och lägg dig."viskade Damon och förtrollade honom med blicken så att han gjorde precis som Damon hade sagt.

Alexandra sitter på sin säng och tittar ut genom fönstret, hon är för pigg för att sova men för trött för att göra något, ett dumt mellanting som man inte kunde göra något åt. Utom kanske möjlgen drömma. Det var något mystiskt över nattens dunkel, som om någon eller någonting var därute. Hon tänkte genast på Hagrid och antog att det var det 'mystiska'. Hon lade sig ned och somnade.

Även om Hayley hade rusat upp från bordet redan när maten hade börjat blekna svagt är hon inte först in i sin sovsal, långt ifrån. Trapporna är fullsmockade av elever från alla elevhem som försöker tränga sig framåt och förstaårseleverna gör sitt bästa för att hålla ögonen på rätt prefekt. Trots det hörs standardfraserna "Ursäkta, men vet du vart mitt sällskapsrum ligger?", "Vet du vart jag ska?" och de snyftande meningarna "Snälla hjälp mig!" och "Min första dag på Hogwart och jag kommer att bli relegerad för att ha varit ute försent eftersom jag inte hittar vart jag ska!" Hayley himlar med ögonen, samma sak varje år. Kunde ingen någonsin lära sig att det här inte fungerade?

Damon satte sig ner i sällskapsrummet som snabbt blev tomt, han stirrade in i elden medan han drack från blodpåsen som han haft i bakfickan. Han tänkte på sin bror och på nästa dag, då de första lektionen skulle ha med paddan Umbridge. Han skulle göra livet surt för henne, han skulle ju ändå vistas på detta ställe i ett år så varöfr gjorde han inte bara det så roligt för sig som möjligt?
Han log för sig själv innan han steg upp och gick till sovsalen, lade sig ner och somnade.