Papayaklubben

Suchi;
Jag började skaka, och kurrade ihop mig ännu mer som ett litet barn i mammas mage låg jag. Jag hade nog fått feber och skulle inte överleva. Jag snyftade till. Jag hade bara levt i 15 år, var ung och skulle redan dö. Jag gav upp ett förtvivlat tjut. Sen krängde jag till igen.
"Aahhh!", skrek jag till när det sköt ut smärta från ryggen. Vad hade jag gjort? Jag hade inget minne av att jag hade skadat mig igår. Sen kom jag på, mannen. Det var han som hade misshandlat mig, och sedan lämnat mig på gatan för att dö i smutsen

Safir;
Dagen därpå vaknade jag av att solen strömade in genom en springa nära taket och bländade mig. Jag gick ut i köket och satte mig vid vårt lilla köksbord.
Jag hörde att pappa hade vaknat och väntade lite med att ta fram det torra brödet. jag gick istället ut och in en liten bit i skogen, till ett blåbärsställe som låg ungeffär hundra meter från vårt hus. Jag plåckade några blåbär, en handfull ungefär och hälde i munnen. Jag plåckade några till och gick hem med de till pappa.
När vi hade ätit vår sparsamma frukost sa pappa:
-Nu är det dags för fågeln att lämna boet. Det är dags att du ger dig ut i vida världen och försöker hitta ett bra liv och hitta en bra hustru och få många barn.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag nickade och svarade med ett mumlande.
-Jag har samlat ihop de saker som vi har som är av värde, som jag hade tänkt att du kan ta med dig.
Han la upp en del saker på köksbordet. där fanns ett eldstål, en bit av ett vaxljus som var ungeffär en decimeter långt, en liten kniv och en liten större kniv som var lite tandat så den dög även att såga med.
-Dehär jakerna får du med dig på din resa, jag hoppas att de kommer hjälpa dig.
-Tack så mycket pappa, jag ska vara väldigt rädd om dehär sakerna sa jag samtidigt som jag slängde mig i famnen på pappa.
Han kramades tillbaka och till sist släpte vi varandra.
Pappa sa några ord om hur duktig jag var, hur mycket han älskade honnom och så vidare.
Sen gick jag ut genom dörren som pappa höll upp. Han följde mig en bit på vägen innan han gav mig en sista årdentlig kram innan vi skildes åt. Jag började min vandring in mot stan i hopp om att skaffa ett bra liv.

Selina;
Jag hoppade till när killen, som hade kurat ihop sig på gatan, skrek. Han ryckte till som i kramper. det såg hemskt ut och jag fylldes av obehag och medkänsla. Jag böjde mig försiktigt fram över honom så att jag kunde se hans ansikte. Han såg rädd ut.
"Eh..." jag kom inte på något bra att säga. Men jag var ju tvungen att göra något. "Hallå, hur är det?" frågade jag försiktigt.

Safir;
Jag kom fram till staden ganska snart och gick in genom portarna. de stora höga valver sträckte sig nästan fem meter upp i luften. Jag gick förundrad in i staden. jag hade bara varit där två gånget innan och det hade varit me pappa för att handla eller sälja. När jag tänkte på pappa sköljde en ledsam känsla över mig och jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Tårarna försvan emellertid ganska snart när jag upptäckte en cirkusparad med en konstig clown hoppand längst fram komma gantan fram. Alla mäniskorna aktade på sig och släppte fram paraden. När den hade gått förbi gick jag vidare in mot centrum där jag viste att torget låg.

Suchi;
Långt borta någonstans i bakhuvudet hörde jag en röst som pratade med mig. Med stor ansträgning öppnade jag ögonen, och fick se flickans ansikte en liten bit från min. Hennes läppar rörde sig men jag kunde inte förstå vad hon sa. Jag mumlande något osamanhängande och mellan hjärtslagen blev det allt längre

Safir;
Jag gick längs den stora gatan i staden upp mot det resliga slottet. När jag kikade in i en sidogränd såg jag två skepnader som stog och pratade med varandra.
När jag kom upp på backen (Där slottet låg) gick jag runt det och till marknaden som låg på andra sidan av slottet sett från det hållet som jag hade kommit ifrån.

Selina;
Jag tittar mig förtvivlat omkring när killen inte svarar mig. Jag får syn på en kille (gärna Safir om det går bra ) som går förbi på gatan som är grändens huvudled. Han ser stark ut och jag bestämmer mig för att be honom om hjälp. Jag springer ut mot gatan. Först tror jag att jag tappat bort killen i cirkusparaden där men sen får jag syn på honom. Jag springer mot honom. "Hej! Du! Kan du hjälpa mig?!" ropade jag efter honom.

Jag såg en tjej komma springande mot mig, tyvärr hade jag råkat hamna mitt i cirkusparaden så jag hörde intae vad hon skrek, men jag bestämde mig för att försöka komma fram till henne.

Suchi;
Jag ser till min förtvivlan att flickan springer iväg. Jag tänkte ropa något till henne, men tungan kännes alldeles stäv och är svulen. Så det gör bara ont. Utmattad sjunker jag ner igen

Safir;
Jag lyckades mot förmodan ta mig ur cirkusparaden och gick mot den skrikande flickan. Jag såg mig inte för och plötsligt stog det en hårig och stor gubbe i min väg.Han röt åt mig att inte stå ivägen och jag flyttade mig raskt.