Årskurs fem, med lite trevliga överaskningar.

-Ok men jag går tillbaks till skolan, och bara så ni vet heter jag Stella. Sa jag och sänkte staven. Eftersom att jag hade varit ute länge kunde jag se ganska bra. Jag såg att Draco hållde Cara i handen. Dom var säkert ihop eller något.

"Trevligt att träffas, jag är Cara, det här är Draco, Blaise och Alexandra" sa jag och pekad epå oss och hade ingen anning om hon såg vilka jag pekade på alls

( Alltså borde ni inte känna henne hon är ju Slytherinnare i vår årskurs? )

-Desamma, men nu går jag tillbaks. Sa jag och titta på Draco. Jag gick mot slottet och vinka hejdå.
-Hejdå, ses där!!

(beror väll på xD vi kanske inte alls har pratar o då kan men pressentera sig av artighetsskäl )

jag såg efter tjejen och ryckte på axlarna "Det där var lite konstigt. vad gjorde hon här ute helt själv? jag menar det finns ju inte direkt något att göra här, ja förutom testeraler, jaga eller något annat sånt, men hon varbara människa" sa jag fundersamt
"Hur visste du?" frågade Draco
"det känns på lukten" sa jag enkelt

(Aaa men Stella har svårt att skaffa vänner och så. Så dom kanske aldrig har pratat med varandra.

( Okej )

- Nu går vi vidare vi kan inte stå här hrla dan och jag måste upp till Grydffindor tornet och göra Umbridge tantens läxa, sa jag och vi fortsatte gå.

"Det går ju fort att göra den" flinade ja goch vi fortsatte in mot gläntan där testeralerna bodde. vi kom fram och jag såg på dem och log
"Jag tycker de är vackra, de är bara lika missuppfattade som ex jag." sa jag och gick fram till ett sto och klappade henne och henens föl såg nyfiket på mig och jag satte mig på huk och vätnade på att det skulle komma fram

- Ja visst är de underbara, sa jag och gick fram till den närmsta och klappade den.
- Hej vännen, sa jag när ett föl kom fram till mig.

"Ja jag skulle vilja ha en testeral" sa jag och fölet såg på mig innan de buffade glatt på mig och började springa runt sin mamma och leka och jag skrattade, de var verkligen underbara
"Vart är de då?" frågade Draco och jag tog hans hand och sträckte fram handen så stoet kunde hälsa på honom, men han drog tillbaka den när hon frustade till
"De är inte farliga" skrattade jag vänligt
"lätt för dig att säga, jag ser dem ju inte ens" sa han och jag bara log
"Lita på mig" svarade jag
"Jag litar på dig" svarade han och jag log glatt