Det perfekta jullovet.

Bra

Tack så mycket för alla fina kommentarer! Sluta aldrig! ;J ♥

Kapitel 10

{Ellens perspektiv}

När jag insåg att jag satt och stirrade in i Dracos underbara ögon, vände jag mig snabbt om och möttes av ett stort flin. Linn nickade hastigt och ställde sig sedan rakt upp. Jag hörde raska steg från Madam Pomfreys kontor och någon sekund senare kom hon ut från kontorets dörröppning. Hon skakade på huvudet obelåtet och sa sedan spydigt:
"Varför är ni kvar här?" 
Hermione tittade förvånat på henne.
"Ursäkta, men hon har ju faktiskt skadat sig."
"Ja, det vet jag väl." sa Madam Pomfrey och såg irriterat på Hermione.
"Det är er jag vill ha bort. Det är inte bra att ha för mycket folk här när Mr. Malfoy fortfarande försöker hämta sig." Hon sjasade bort mina vänner mot dörren och Luna sa sedan med sin tysta och lugna stämma:
"Vi ses sen Ellen." 
Jag såg mina vänner försvinna ut ur salen och efter bara några sekunder var jag ensam i rummet med Madam Pomfrey och Draco. 
Madam Pomfrey pustade ut och vände sig sedan mot mig. 
"Tala nu om vad som har hänt."
"Tja, jag... Typ... Ehm... Liksom, ramlade." sa jag osäkert. Jag var lite  obekväm om att tala om mitt fall när Draco var alldeles bakom mig, och säkert lyssnade på allt vi sa. Eller, vänta lite. Varför skulle han lyssna på oss? Han var ju inte intresserad av mig... Eller var han? Nej, det var han inte! Det var därför jag hade kommit hit, för att få honom på kroken. Jag måste göra något, så att jag får hans uppmärksamhet. Jag slängde med mitt blonda mjuka hår. Madam Pomfrey tittade undrande på mig, jag undrar om hon tittade på mig så för att jag slängde med håret eller min konstiga förklaring? Åh, vad gör jag?! Jag kan ju inte sitta och slänga med håret framför Madam Pomfrey! 
"Okej, vart föll du? Utomhus?" frågade hon.
"Nej, inomhus, i korridoren." svarade jag henne.
"På stengolvet?" frågade hon fundersamt.
"Ehm, ja." svarade jag. Det kunde hon väl ändå förstå? Det var ju stengolv i nästan hela slottet. 
"Hur lyckades du med det?" frågade hon roande.
Men Gud, det var nästan första gången jag såg henne le riktigt. Förutom förra året då hon och Professor Sprout räddade alla förstenade elever (och katt) från att vara, ja, förstenade. 
Eller nu log hon ju inte direkt men jag tyckte att jag kunde se att det ryckte i mungiporna på henne. Jag suckade och tänkte efter vad jag skulle säga. Jag kunde ju inte säga att Linn puttade ner mig på golvet.
"Av ren klumpighet." lyckades jag få fram till slut och jag log mot henne.
"Så, vart har du ont?" frågade hon sedan.
"Huvudet, hakan,knän, armbågarna." sa jag och visade henne mina röda armbågar. Hon skakade på huvudet och smackade med munnen. Jag tittade undrande på henne. Så illa kunde det väl inte va? 
"Huvudvärken har jag tabletter för, men resten kommer tyvärr att hålla i sig. "
"Okej..." sa jag.
"Jag går och hämtar tabletterna." sa hon och klappade mig på axeln. 
"Så vi möts igen." hörde jag Draco säga bakom mig. Jag vände mig om och log.
"Japp. Här är jag , som en levande halv smutsskalle." sa jag.
Han log tillbaka. 
"Så vad har hon gjort dig?" frågade han allvarligt.
"Vadå? Vem?" frågade jag. Vem pratade han om? 
"Den stora tjejen. Som armbågade dig." förklarade han.
"Jaha, så du märkte det..." svarade jag försiktigt.
"Ja, låt inte någon som henne bestämma över dig Ellen." sa han ännu allvarligare.
Vad höll han på med? Brydde han sig om mig? Varför det?
"Ehm, va? Varför bryr du dig ens?" frågade jag honom, och inte bara för att fråga utan för att jag verkligen ville veta. Varför skulle någon som Draco Malfoy bry sig om ett halvblod, som gick i Hufflepuff? 
"Va, nej alltså, jag tycker bara att det var lite tufft att någon i hennes storlek ger sig på dig." förklarade han. Men jag hörde att det var något han dolde. Varför sa han det inte bara? 
"Okej..." sa jag medan jag höll min hand mot armbågen för att det skulle hjälpa mot smärtan. Sedan satt vi där, tysta , och tittade in i varandras ögon. Jag glömde nu att det var något som han dolde, jag glömde att jag hade ont, det ända jag tänkte på var Draco, hans ögon, och hans snälla kommentarer. Mitt uppe bland molnen där det kändes som att jag var, hörde jag plötsligt Madam Pomfreys röst.
"Svälj den här. Det är för huvudvärken." Mina drömmar suddades ut och jag vände mig om mot Madam Pomfrey. Jag tog tabletten och vattenglaset hon sträckte fram. Jag svalde sedan tabletten med en klunk vatten och gav efter det tillbaka glaset till Madam Pomfrey. Hon tog emot glaset och sa sedan:
"Vila nu. Den verkar om ungefär en halvtimme." hon återvände sedan till sitt kontor och jag vände mig om mot Draco igen.
"Så... Mår du bra? Jag menar efter det där igår?" frågade jag.
"Nja, jag bättrar väl på mig." 
"När får du komma ut?" 
"Om jag har tur, någon gång nästa vecka." sa han och log ett halvt leende.  Jag suckade och log sedan tillbaka.
"Då får jag väl komma på fler sätt att smuggla in mig hit." sa jag och han tittade förvånat på mig.
"Så du kom hit för min skull?" 
"Ja, jag ville ju se hur det var med dig. Men Madam Pomfrey sa till mig förut att du skulle vila, så man fick inte komma och besöka dig."
Han log mot mig men tittade sedan undrande på mig. 
"Så du gjorde dig själv illa, bara för att komma in hit och träffa mig?" hans röst hade blivit allvarlig igen och jag log mot honom.
"Nja , rättare sagt Linn... Men det var ju värt det." sa jag och såg sedan på Draco.
"Du, Ellen. Det är något som jag skulle vilja säga." sa han och drog av täcket och satte sig på sidan av sängen. Han skulle precis ställa sig då jag stoppade honom. Jag ställde mig upp och gick fram till hans säng istället. Jag satte mig bredvid honom. Mitt hjärta slog nu volter och jag blev alldeles varm inombords. Jag blev till och med nästan lite andfådd. Han såg in i mina ögon och log.
"Ärligt talat, så har jag tänkt väldigt mycket på dig, ända sen vi träffades i korridoren här om dagen." sa han mjukt.
"Okej, har dom tankarna varit bra eller dåliga?" frågade jag honom. Jag ville ju inte erkänna några mer saker innan jag visste att han kanske inte kände likadant.
"Definitivt bra!" skrattade han och jag lyste upp. Han hade tänkt på mig. Och dem tankarna hade varit bra!

Jättebra!♥

super. Skriv mera x)

Åh, jätte bra! Mera! >BD

Så bra skrivet.
Mooooooooooore♥

jätte bra skrivet ♥

Ny läsare! Du skriver bra!

Gud den är ju jätte bra!

Tack så jättemycket! vad glad jag blir med nya läsare och återkommande! ska försöka skriva lite på ett nytt kapitel så fort som möjligt! ♥