Kimberly Potter

Så bra!! ♥

Så bra!!

Überbra! synd att det är slut nu D:

Så himla sorgligt, men ändå superbra!

Goda nyheter guys! det första kapitlet med andra Kimberly och gänget så borde komma ut före helgen! Men är inte säker om jag ska fortätta på denna tråd, eller börja en annan! Hör av mig!

Jippie!

Okej då hörrní då kommer andra delen med Kimberly och gänget! Enjoy, fast första kapitlet e ganska demprimerande och det kan ta ett tag innan nästa kommer ut för att jag har min andra bok som jag skriver på för tillfället...men lovar att skriva så snabbt som möjligt!

Kapitel 1

Sommarens nästan sista strålar träffade flickan i ansiktet där hon satt och tittade upp mot himlens klara ljusblåa nyans. Små sommarmoln seglade sakta förbi och skymde den gula stora brinnande planeten emellanåt. En duns från hennes högra sida fick henne att vända sig om och titta dit som ljudet hade kommit ifrån. Direkt sjönk hennes mod ända ner i tårna så att hon direkt vände bort blicken från dörren som just hade smällt igen.
Där, med en argsint blick, stod flickans plastpappa. Hans ljusbruna hår hade redan små gråa fjun här som var. Fast det inte alls passade till det unga ansiktet, med sår på kinderna. Mannen hade fått de såren sen förra månvarvet, han hade sett helt och hållet hemsk ut då han hade kommit hem den morgonen, blåslagen och rivor överallt.
”Har ni bråkat nu igen?”frågade flickan ängsligt av mannen som nu först hade fått syn på henne, hans blick mjuknade direkt då han gick fram och satte sig bredvid henne i det gröna gräset.
”En aning kanske.”svarade han skamset.
”Kan ni aldrig bli sams.”muttrade hon surt och lade sig ner i gräset. Hon kände sig för en sekund som en vanlig mugg...människa. Men snabbt försvann den tanken då mannen drog fram en lång pinne och studerade den noga. Varför var hon inte vanlig längre, hon hade varit en helt vanlig människa som bott i Finland tills hon fyllde fjorton. Då hade familjen som hon nu bodde hos lagt hennes liv upp och ner. Hennes riktiga föräldrar hade även blivit mördade av världens mäktigaste trollkarl som nu hade dött, för tredje gången i sitt liv.
”Gick din GET examen bra då, Kimberly?”frågade mannen och försökte låta intresserad. Kim ryckte på axlarna.
”Det gick väl riktigt okej.”svarade hon.
”Hur är det öh..mellan dig och Sirius?”han lät försiktig då han frågade det, inte för att Kim anklagade honom för det. De hade bråkat, igen, och nu var Sirius Black hennes ex tillsammans med en annan tjej på sin klass. Hon var alltid sur då hon tänkte på honom, hon hatade honom. Fast hon älskade honom också, tårarna brände hotande bakom ögonen på henne. Hela hennes liv var upp och ner.
”Inte så bra.”svarade hon och stängde ögonen, en tår gled ner för hennes kind och hennes plastpappa fångade upp den.
”Det blir nog bra.”sade han tröstande, då öppnades dörren en gång till. Den här gången stod där en kvinna med lila hår, hon var ganska kort men väldigt vänlig och kunde vara ganska barnslig ibland.
”Remus, kommer du? Lillan har slagit sönder en vas igen.”sade Kims plastmamma Tonks från dörren, mannen gav Kim en sista blick innan han ställde sig upp och gick in i huset igen.
Kim torkade bort en till tår som föll ner för kinden, egentligen så borde hon vara glad. Hon gick på den bästa skolan i hela England. Hogwarts, skolan för häxkonster och trolldom. Det hade varit svårt att förstå att hon faktiskt hade blivit antagen till den skolan, efter att hon hade läst alla Harry Potter-böckerna så trodde hon att hon skulle dö av ivrighet. Och så hade hon hoppat på första flyget till London från Finlands huvudstad, Helsingfors, och sedan hade hon bemötts av självaste Harry Potter. Men det var ju en helt annan historia det.
Kim ställde sig långsamt upp och borstade av sig gräset som hade fastnat på hennes korta shorts innan hon gick mot bakdörren på huset och gick in. Direkt kom hon in i det lilla mysiga köket, där Tonks satt och rörde om i en mugg med kaffe. Kim svalde, skulle hon säga något eller inte? Hon blev lättad över att Remus kom in med en liten gullig tjej över armen. Lillan, som de kallade henne, var två år och var väldigt söt. Remus och Tonks andra barn, egentligen tredje, men andra biologiska barn.
Flickan var två år gammal, hade djupa skrattgropar och hette egentligen Vanessa. Hennes hår bytte direkt till grönt då hon fick syn på Kim och sträckte ut armarna mot henne i Remus famn.
”Kim, Kim!”sade hon med sin barnsliga röst. Remus gav över henne till Kims famn som tog henne med vana armar och lekte lite med henne så att hon högt och glatt skrattade. Sedan gick hon upp till övervåningen med Lillan med sig, men hon ville gå själv upp för trappan.
Kim ledde in Lillan till hennes rum, där Flies satt, hennes uggla som hon hade fått till femtonårsdagen. Han flög direkt ner och landade på Kims axel, ett brev satt fastbundet vid ugglans ben som hon direkt lösgjorde och satte sig ner i sin breda säng med Lillan bredvid sig.
”Vjem e je fjån?”frågade Lillan, det var ganska svårt att höra vad hon sade.
”Det är från kusin Lily.”svarade Kim, de var egentligen inte kusiner. Men det brukade alltid Kim säga. Hon vecklade ut brevet och började långsamt läsa orden hennes bästis hade skrivit:

Hej Kim!
Jag saknar dig med! Det var väldigt kul i Frankrike, vi tittade på en Quidditch match (typiskt) men var också och titta på en sorts drakuppfödarfarm. Det var intressant! Hur mår min bästa kusin, Lillan? Bra hoppas jag. Synd det där med Remus och Tonks, att de alltid bråkar nu för tiden menar jag. Måste vara svårt för dig. Men tro mig, det blir snart bättre!
Harry och Ginny talade om den årliga Qudditch turneringen som vi snart ska ha, har du redan fått brevet från Hogwarts? Vi fick våra igår, Albus suckar över att det är hans GET år. Medan Sirius bara skrattar åt honom, visste du att han och Linnea har gjort slut? Det är ju en bra sak och det var Sirius som gjorde det! Jag kan inte fatta det, men i alla fall så ses vi snart. Det var väl i övermorgon som vi skulle till Diagongränden. Äntligen!
Vi ses och hörs /Lily Potter.

Kim vek ihop brevet igen och lade det i hennes nedersta byrålådan där alla hennes brev fanns, men Hogwarts brevet hade hon hängt upp på väggen framför skrivbordet, så småningom hörde hon Remus och Tonks arga röster igen. Lillan kröp ihop i hennes famn och Kim lugnade henne precis som vanligt.
”Vajfoj måste de bjåka?”frågade Lillan och snyftade.
”Kom.”sade Kim ursinnigt och drog med sig Lillan ner för trappan till köket, föräldrarnas blickar såg frågande på dem då de kom ner.
”Er dotter vill säga någonting.”sade Kim och tittade uppmanande på Lillan, hon såg liten och ängslig ut men vände sig ändå mot sina föräldrar.
”Jag villj att ni sljutar bjåka nu!”sade hon med darrande röst. Remus och Tonks tittade snabbt på varandra, båda röda i ansiktet. Men sedan blev de båda äntligen milda och Remus satte sig på huk. Lillan gick fram till sin pappa och han tog upp henne i famnen.
”Så klart du vill.”sade han och tittade osäkert på sin hustru. ”Men vuxna bråkar ibland, förstår du.”
”Men ni behjver intje gjra det!”sade Lillan argt så att hennes öron blev grannröda. Tonks tog över Lillan till sin famn och kramade om henne.
”Okej, Lillan. Vi ska inte bråka längre.”sade Tonks allvarligt, direkt blev Lillan lugn igen och log brett i stället.
”Bja!”sade hon glatt och kramade hårt om sin mor. Remus tittade på Kim som stod lutad mot väggen. Hon visste att han just skulle säga något åt henne, men då var hon redan på väg upp mot rummet och slog igen dörren med en smäll. Hur kunde ett perfekt liv bli till ett rent helvete på två år?

Så bra skrivet.. ♥

Så bra!!!