En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Gud. Så. Himla. AWSOME!

Sarah gillar james eller hur?! Känner det på mig. vad kommer hända? jag hoppas att hon springer ifrån altaret. Till james! hoppas hoppas!

Kapitel 113
Scorpius
Kaoset börjar tidigt. Servitörer som springer runt med champagnehinkar, tallrikar och putsar glas. Jag har min kostym hängandes över armen och går ner för trappan med skona i handen. Vid trappans fotände krockar jag med mamma.
- Vart är du på väg? frågar hon.
Hennes hår är rullat på hårrullar och hon går runt i badrock. Allt som fattas är en cigarett och hon skulle se ut som mormor.
- Jag ska till MJ. Eftersom lägenheten ligger så nära kyrkan tänkte jag att jag lika gärna kan göra mig ordning där. Dessutom så skulle jag ändå åka dit på vägen till kyrkan för att plocka upp MJ och lillan, säger jag.
Mamma nickar och ger mig en puss på kinden.
- Glöm inte att du ska vara på plats i kyrkan senast halv tolv, säger hon och går sedan upp mot övervåningen.
Jag lämnar herrgården och hoppar i min bil, som redan står parkerad på uppfarten. Jag lägger kostymen i baksätet och kör iväg. Det är den perfekta dagen för ett bröllop. Himlen är klarblå och helt molnfri. Jag kan även höra ett par fåglar kvittra där jag susar fram på vägen. Det är ett ganska lite område där MJ bor. Området ligger precis utanför Wiltshire, där vi bor. Lägenheten är större än den i Hogsmeade och nu när jag slutat skolan så funderar jag på att flytta in där. Det kanske är bäst att verkligen bli en familj och inte bara två ungdomar som har ett barn tillsammans. Jag parkerar bilen på den lilla innegården och går sedan in.
- Hallå? säger jag och tar av mig mina skor.
Som vanligt är det Barbara som möter mig. Den här gången så håller hon lillan i sin famn.
- Hej pappas älskling, säger jag och klappar med händerna framför henne.
Hon viftar med händerna och ger mig ett leende. Jag tar henne ifrån Barbara och kysser hennes mörka kalufs.
- Ska vi gå och se vad mamma gör? frågar jag och hänger min kostym på en krok.
Självfallet så får jag inte något svar men leendet hon ger mig räcker gott och väl. Jag går in i sovrummet. Precis som väntat så sitter MJ där på sängen. Hon ser oduschad och nyvaken ut.
- Har du inte börjat göra dig i ordning? Du har väl inte glömt bort att bröllopet är idag? frågar jag.
Hon grimaserar.
- Jag kanske inte borde gå. Jag menar, det kanske inte riktigt är rätt tillfälle att träffa din familj, säger MJ.
- Jag tycker att det är ett jättebra tillfälle, säger jag och lägger lillan på rygg i babygymmet.
Hon skakar på huvudet.
- Jag är inte redo, säger MJ.
Jag suckar och tittar på vår dotter som sträcker sina knubbiga händer mot de färgglada leksakerna över hennes huvud.
- Då kanske hon borde stanna här med dig, säger jag.
- Nej nej, du kan ta med dig henne. Det går bra, säger MJ.
Men jag skakar på huvudet.
- Jag tror faktiskt att det är bättre ifall hon stannar här hos dig. Hur vore det om jag säger till Barbara att ta resten av dagen ledigt också får du umgås helt ensam med vår underbara dotter? Jag tror att ni skulle behöva det båda två, säger jag och sätter mig ner framför henne.
MJ suckar. Hon tittar på lillan.
- Okej, visst. Det blir bra, säger MJ efter en stund.
Jag ler och ger henne en puss på kinden.
- Jag måste gå och duscha, säger jag och tar av mig tröjan.
En timma senare har jag på mig min kostym och slipsen är knuten. Jag tittar på mitt armbandsur. Det är dags att åka. MJ står i hallen. Hon står med armarna i kors. Jag kan se hur oron lyser upp hennes ögon.
- Det kommer bli bra. Hon är din dotter. Vad kan gå fel? frågar jag och skrockar.
MJ tittar på mig.
- Jag älskar dig verkligen, säger hon.
- Jag älskar dig också, säger jag och ger henne en kyss på kinden.
Sen lämnar jag lägenheten. Prick halv tolv kliver jag in i kyrkan. Flera gäster är redan här. Jag går runt och letar efter någon som jag känner samt undviker eventuella släktingar. Ur ett rum kommer Rose. Jag stannar upp och tittar på henne. Hon är så vacker. Rose ler mot mig.
- Hej! Vart är lillan och MJ? frågar hon och tittar sig omkring.
- De kommer inte. Vi bestämde att MJ skulle få vara hemma och umgås med lilltjejen. Hon är två månader och har knappt tillbringat någon tid med sin mamma. Så jag tyckte att det var på tiden, säger jag.
Rose nickar.
- Jag ska gå och hämta något att läsa åt Sarah. Hon är nervös, säger hon.
- Okej. Vi ses därinne sen, säger jag.
Rose ler och går sedan iväg. Jag vrider på huvudet och tittar efter henne. Hon är verkligen vacker idag.

Albus
Lagom till frukost insåg vi alla att James inte var hemma. Men vi visste också precis vart han är. Så fort jag ätit upp min tallrik med flingor och mjölk satte jag mig i bilen och körde in till centrum. Jag parkerade min bil utanför den läckande kitteln och gick in. Till min förvåning så stöter jag på Ivan och Lucas.
- Hej, vad gör ni här? frågar jag.
De rycker på axlarna.
- Vi är på väg in till Diagongränden. Lucas ska hitta någonting att köpa till sin mamma. Vad ska du göra? frågar Ivan.
- Jag ska besöka James, säger jag.
Mina vänner byter en blick. Jag skrattar.
- Det är okej. Vi har blivit sams, säger jag.
De ger ifrån sig en gemensam och lättad suck. Vi lämnar puben och går ut till den lilla gränden bakom. Lucas knackar på rätt stenar och en dörr visar sig. Precis som vanligt så är det mycket folk i rörelse. Vi skiljs åt utanför Weasleys vassa varor. Jag möts med en gång utav morbror George.
- Välkommen hem! Hur mår du? frågar han och ger mig en stor kram.
Av någon anledning så luktar han krut och slajm.
- Bara bra. Jag tänkte gå över till James, säger jag.
Precis som mina vänner så ger George mig en speciell blick. Den säger typ ”Är du självmordsbenägen?”
- Du behöver inte vara orolig. James och jag kommer överens igen, säger jag.
Min morbror pustar ut och rufsar till mitt hår.
- Det låter bra. Men om jag hör någonting som går sönder eller hur ni två bråkar, då kommer jag över med en gång, säger han.
Jag nickar och går ut. Jag ställer mig mitt på gatan och tittar på James lokal. Utsidan är målad i en ljusröd färg och fönstren och dörren i gräddvitt. Än så länge har han inte satt upp någon skylt. Folk som går förbi tittar nyfiket på det. Men de kan inte se in eftersom James har hängt gardiner för fönstren på insidan. Jag lägger en hand på handtaget och går in. Det ligger ett mörkt golv men väggarna är målade i samma ljusröda färg som på utsidan. Längst bort i rummet finns det en skinande ren glasmonter med en kassaapparat på en bänk intill och i taket hänger det en gammal kristallkrona, som sprider ett väldigt harmoniskt ljus just nu. James kommer fram bakom ett draperi.
- Hej, säger han.
- Vad bra det blir, säger jag.
- Ja, eller hur, säger James och ler stolt.
Vi står en stund och tittar oss omkring. Han börjar berätta hur det ska se ut när det är färdigt. Han ska ha hyllor på väggarna. Det ska också finnas små bord där folk kan sitta och vänta. James fortsätter in i köket och jag följer efter. Här inne är det samma mörka golv och samma ljusröda färg på väggarna. Skåpen och hyllorna är målade i den där gräddvita färgen som fönstren och ytterdörren hade. Arbetsbänkarnas yta är av trä. Ek antar jag. Även här berättar James hur många bröd och bullar han kan baka i ugnen och hur han enkelt kan förvara det som blir över i frysen han tänker installerar.
- Och om du vill så kunde du få hjälpa mig, säger han sist.
- Med att installera frysen? frågar jag och skrattar.
James skakar på huvudet.
- Nej. Jag menar bageriet. Jag kommer aldrig kunna klara av det här helt själv. Särskilt inte om det kommer många kunder, säger han.
Jag blinkar.
- Tack James men jag har lite andra planer på vad jag ska göra i framtiden, säger jag generat.
- Vadå för något? frågar James.
Han låter inte arg. Utan snarare nyfiken. Jag harklar mig.
- Jag tänker bli psykolog, säger jag.
James ler.
- Det låter som en bra idé, säger han.
Jag nickar. Sen säger vi inget mer. Jag lyfter min blick och tittar på klockan. Den är kvart i tolv. James följer min blick. Han ger ifrån sig en suck och lutar sig mot en bänk. Jag ställer mig intill honom.
- Jag är ledsen James, säger jag.
James tittar på mig och öppnar sen en låda. Han plockar fram en tidning och ger den till mig. Det är ett exemplar ifrån Häxornas värld. Hela framsidan är täckt av Juliette. Runt omkring hennes ansikte syns det en massa bilder på henne och olika killar. Bilden på James och henne finns också med. Jag öppnar tidningen och börjar läsa. Efter ett par rader så tittar jag på honom.
- Du hade inget förhållande med Juliette, säger jag.
James skakar på huvudet.
- Du blev utnyttjad, säger jag.
James nickar.
- Vet Sarah om det här? frågar jag.
- Nej, jag har inte berättat för någon. Förrän nu, svarar han.
Jag slår till honom med tidningen.
- Varför har du inte sagt någonting? Du är ju korkad. Om du sagt någonting så kanske hon inte skulle gifta sig idag! säger jag.
- Hon skulle ändå inte tro mig. Därför sa jag ingenting. Jag kysste...blev kysst av en annan tjej. Det räknas till att vara otrogen. Och hur många gånger har killar som varit otrogna använt frasen ”Jag blev utnyttjad.” ”Jag blev lurad.” ”Det var hon som kysste mig. Jag kysste inte henne”? Tror du verkligen att Sarah skulle tro på mig? frågar han.
Jag tittar på honom. Sen på klockan. Fem i tolv.
- Det kan vi ta reda på, säger jag.
Min storebror tittar på mig som om jag vore dum i huvudet.
- Vad pratar du om? frågar James.
Jag tittar på honom.
- Du får fråga henne, säger jag.
James tittar på klockan.
- Al, hon ska gifta sig om fyra minuter. Det tar två timmar att köra till Wiltshire, det kommer inte gå! säger han.
Jag slår till honom med tidningen igen.
- Köra bil? Vi är för fan trollkarlar James. Vi transfererar oss, säger jag.
James tittar bara avvaktande på mig. Jag ger ifrån mig ett litet leende.
- Kom igen James. Vi har ett bröllop att avbryta, säger jag.

jättebra!!

Jag såg just att du, johhana var inne på mugglis och tänkte:
"Hoppas att hon är inne för att lägga upp ett nytt kapitel"
Och så gjorde du det!
Blev så himla glad!

Underbart! Detta är värkligen VÄRLDENS bästa ff!!

Kapitel 114
Rose
Jag hittade ett par tidningar och tar med dem in till Sarahs omklädningsrum. Hon sitter framför sminkbordet när jag kommer tillbaka. Hon tittar på mig. Jag stannar till och tittar på henne. Hennes svarta hår är uppsatt i en knut i nacken och hennes blåa ögon är omringade av långa, svarta ögonfransar. I öronen sitter hennes mammas pärlörhängen. Sarah ställer sig upp. Klänningens liv är täckt av spets och har endast ett brett axelband, som även det består av spets. I midjan finns det ett elfenbensvitt band av satin och kjolen är gjord av flera lager tyll.
- Du är så vacker, säger jag och lägger tidningarna på sminkbordet.
Sarah ler.
- Okej. Du har din mammas örhängen. Det är något gammalt. Klänningen är ny. Det enda som fattas är något blått och något lånat, säger jag och tittar mig omkring.
Jag går fram till min handväska och börjar leta. Jag får fram ett blått nagellack. Jag ber Sarah hålla upp kjolen på klänningen också målar jag hennes lilltå blå. Naglarna är egentligen redan målade i en hudfärgad rosa men det är ingenting som jag bryr mig om just nu. Efter ett par minuter så har färgen torkat och Sarah får släppa ner kjolen.
- Sätt dig och läs lite också ska jag försöka hitta något lånat, säger jag.
Sarah sätter sig ner igen och tar en av tidningarna. Jag lämnar rummet igen och går runt i korridorerna. Jag hittar en vas med ljusrosa rosor. För säkerhets skull tittar jag mig över axlarna innan jag snor två av rosorna. Leende går jag tillbaka in i rummet. Sarah sitter fortfarande vid sminkbordet med en tidning framför sig.
- Jag lånade två rosor som jag täckte vi kunde sätta i din blombukett. Det kommer passa bra med de vita orkidéerna som du har i brudbuketten, säger jag och stoppar rosorna bland de andra.
Men jag får inget svar.
- Sarah? säger jag och vänder mig om.
Hon tittar ner i tidningen. Jag går fram och tittar över hennes axel. Rubriken lyder ”Juliette erkänner managerns fula spel. Sanningen bakom alla påstådda romanser”. Jag fortsätter att läsa längre ner. ”....Juliettes senaste påstådda romans skedde för ett par månader sedan. Detta var då med en okänd kille som hon var ute på en väldigt mysig middag med. De två ungdomarna kysste varandra efter middagen och var sedan på omslaget av alla tidningar flera dagar efter. Men sen blev det tyst. Alla undrade, vad hände med kärleksparet? Juliette har nu besvarat den frågan. Hon säger ärligt att det aldrig var någonting mellan henne och den okända killen. Allt var ett pr trick för att få hennes skiva att säljas bättre....”.
- Åh herregud, säger jag.
Sarah tittar på mig genom spegeln.
- Visste du om det här? frågar hon.
Jag skakar på huvudet.
- Jag hade ingen aning. Jag är så ledsen Sarah, säger jag och lägger en hand på hennes axel.
Jag kan se att hon börjar gråta när som helst. Dörren öppnas och vi båda två rycker till. Det är Astoria som kommer in. Hennes svarta hår är uppsatt och hon har på sig en mörklila klänning med en matchande sjal runt axlarna.
- Det är dags, säger hon och ler.
Jag tittar på Sarah. Hon nickar och ställer sig upp. Jag tar våra buketter och räcker den ena till Sarah. Astoria ger oss båda två varsin puss på kinden och försvinner sedan in i kyrkan. Efter henne stängs dörrarna. Jag ställer mig framför Sarah. Tittar på henne över axeln. Jag kan se att hennes tankar är på något helt annat ställe.
- Det kommer bli bra, säger jag.
Dörrarna öppnas och det är dags för mig att gå in. Jag ger Sarah ett sista leende och går sedan. Jag går fram på den vita mattan. Vid mina sidor så sitter det flera okända människor och tittar på mig. Men jag håller blicken stadigt framåt. Jag känner mig verkligen vacker där jag går fram. Mitt lockiga hår är bakdraget och uppsatt i en rufsig knut i nacken. Min klänning grön. Den har två axelband och en V-ringning både i fram och bak. I midjan har den ett grönt band av satin samt ett mindre grönt band med diamanter. Framme vid altaret står Pierre. Han är klädd i svart smoking och svart fluga. Jag ställer mig på motsatt sida och vänder mig mot dörren. Längst fram på min sida sitter Sarahs mormor, Draco och Astoria samt Scorpius. Scorpius tittar på mig. Jag ger ifrån mig ett leende. Han ler tillbaka. Musiken börjar spela och alla ställer sig upp. Sarah kommer igenom dörrarna. Det går ett sus av suckar genom kyrkan. Alla tycker att hon ser så vacker ut. Jag tittar på Pierre. Han tittar inte på Sarah. Han tittar på sina släktingar. Hans farmor tittar på honom och ler. Jag ger ifrån mig en kort fnysning och tittar på Sarah igen. Hon håller blicken rakt fram. Hon ler inte ens. Sen är hon framme vid altaret. Jag tar hennes bukett och Pierre tar hennes hand. Prästen tar ett steg fram.
- Välkomna. Vi har samlats här i dag för att förena Pierre Laurent och Sarah Greengrass, börjar han.
Sen fortsätter han i vad som känns som en evighet. Under hela ceremonin tittar jag på Sarah. Hon är helt blek i ansikte. Hennes blick är tom.
- Om någon i den här församlingen har någonting emot att det här två gifter sig, ställ dig då upp och säg det nu eller för evigt hålla det instängt, säger prästen och tittar ut över alla gäster.
Vivianne tittar sig över axlarna och vänder sig sen leende mot sitt barbarn igen. Ingen ställer sig upp. Ingen säger emot. Prästen nickar och vänder blad i sin bibel. Han vänder sig mot Pierre.
- Pierre, tar du Sarah till din äkta maka och älska henne i nöd och lust? frågar prästen.
Pierre tittar på Sarah.
- Ja, säger han.
Prästen vänder sig mot Sarah.
- Sarah, tar du Pierre till din äkta mage och älska honom i nöd och lust? frågar han.
Hon tar ett djupt andetag. Öppnar munnen.
- Stoppa bröllopet! hörs en röst.
Alla vänder blicken mot dörrarna. Där står James.

Sarah
Jag kan inte tror mina ögon. Han står där. Klädd i slita jeans och en t-shirt med färgfläckar på.
- Sarah, du kan inte gifta dig med honom. Jag älskar dig, säger han.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. James går ett par steg fram.
- Jag blev lurad Sarah. Och jag gjorde ett misstag i att inte berätta för dig hur det egentligen låg till. Jag blev rädd för att du inte skulle tro mig. Så jag teg. Men nu tiger jag inte längre. Jag älskar dig Sarah. Och det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra. Oavsett om du gifter dig med honom så kommer jag alltid att älska dig, säger han.
Jag vet inte riktigt vad som händer. Jag kan höra hur mitt hjärta slår. Allting jag ser är James. Hans bruna ögon. Hans rufsiga hår. Allt det där som jag saknat. Men jag har gett ett löfte. Vivianne ställer sig upp.
- Kan inte någon göra någonting åt honom så att vi kan fortsätta med vigseln? fräser hon.
Men ingen rör en fena. James tar ett par steg fram.
- Gift dig inte med honom, säger han.
Alla tittar på mig. Alla gästers ögon är vända mot mig. Jag tittar på Rose. Hon rycker förvånat på axlarna. Jag tittar på min familj. De tittar förvånat på mig. Jag tittar på mormor. Till min förvåning så ler hon. Mormor ler och ger mig en kort nick. Om du vill vända om och springa, spring. Den meningen ekar just nu i mitt huvud. Jag tittar på Pierre. Han tittar surt på James. Jag släpper taget om våra händer. Alla gäster drar efter andan.
- Förlåt, säger jag och börjar springa.
Jag springer leende ner för gången. James sträcker ut sina armar och jag kastar mig runt hans hals. James ler. Han ställer ner mig på golvet och lägger sina händer på mina kinder. James lutar sig fram och vi kysser varandra. Gäster ställer sig upp och börjar applådera. Vi slutar kyssas.
- Jag älskar dig också, säger jag.
Han kysser mig igen.
- Vad säger du om att vi sticker härifrån? frågar James med sin panna mot min.
Jag nickar. Han sträcker ut sin hand och jag tar den. Hand i hand springer vi ut ur kyrkan. Jag känner mig så lycklig. James trycker upp ytterdörren och vi springer ner för stentrappan. Utanför kyrkan står den svarta limousinen som skulle ta mig och Pierre till bröllopsfesten. Albus står lutad mot den. Han ler mot oss. Jag tittar på James.
- Det var han som fick mig att komma hit, säger han.
Jag släpper taget om James hand och går fram till Albus. Vi kramas och jag ger honom en puss på kinden. Scorpius och Rose kommer fram till oss. Rose kramar om James med våra buketter i händerna. Albus tittar bort mot kyrkan och ser ur folk börjar komma ut. Först är Pierre och Vivianne. Samt Draco, Astoria och mormor.
- Fort, skynda er in i bilen, säger han och öppnar dörren.
Rose hjälper mig komma in bilen och Albus springer runt till förarsidan. Han startar bilen och Rose stänger dörren. Jag vevar ner rutan. Jag sticker ut mitt huvud och vinkar till min familj. Astoria ler av glädje och lutar sig mot Draco. Jag kan se att mormor gråter. Jag tar min bukett ifrån Rose och kastar ut den genom fönstret. Buketten flyger fram genom luften och landar vid slutet av trappan. Albus trampar på gasen och snart lämnar vi kyrkan bakom oss. Scorpius plockar fram en flaska champagne och öppnar den genom fönstret. Rose hittar glas och Scorpius häller upp. Jag tar ett glas och vänder mig mot James.
- Skål för min prins. Det var på tiden att du kom efter mig, säger jag.
Han ler och ger mig en kyss. Vi dricker av vår champagne.
- Vart ska vi åka någonstans? frågar Albus.
Scorpius får en idé och tar sig fram till Albus. Han viskar någonting i hans öra.
- Okej, det blir bra, säger Albus.
Jag lägger kinden mot James axel. Han kysser min panna.
- Vad tänker du på? frågar han.
Jag skakar på huvudet.
- Jag hoppas att de sparar tårta tills vi kommer hem. För jag har verkligen sett fram emot att få äta av den, säger jag.
James skrattar.
- Jag kan baka hur många tårtor som helst åt dig, säger han.
Jag tittar upp på honom.
- Jag hoppades att du skulle säga så, säger jag.
Vi kysser varandra. En stund senare stannar Albus limousinen. Han vänder sig mot oss.
- Vi är framme, säger han.
Jag öppnar dörren och får se havet. Jag spricker upp i ett brett leende och nästan kastar mig ur bilen. Jag sparkar av mig mina klackskor och känner sanden under mina fötter. James kommer efter mig. Han lägger sina armar runt min midja och lyfter upp mig i luften. Jag skrattar och sprattlar med benen. De andra kommer efter oss. Vi springer runt som om vi vore tre år gammal. Folk som är på stranden tittar konstigt på oss. Vi är tre stycken som är klädda i finkläder. Jag menar, jag har på mig en brudklänning. Men jag bryr mig inte riktigt om vad andra tycker och tänker om mig just nu. Jag har fått James tillbaka. Och det är allt som jag bryr mig om just nu. Jag sätter mig ner i sanden med James intill mig.
- Har jag sagt hur vacker du är idag? frågar han.
Jag skakar leende på huvudet.
- Du är otroligt vacker. Det är nästan lite synd att du inte får användning för klänningen, säger James.
Jag ler.
- Det var helt enkelt inte rätt bröllop. Nästa tror jag blir mycket bättre, säger jag.
- Det lovar jag att det blir, säger James.
- Så länge det är med dig så kommer det bli underbart, säger jag.
Han kysser mig och jag känner mig som världens lyckligaste.
____________________________________
Länka till att få se hur Sarah och Rose ser ut:
Sarahs klänning: http://www.allurebridals.com/products/2650

Sarahs hår:
http://www.brides.com/wedding-hairstyles/2000000002094192

Roses klänning:
http://se.dressfirst.com/A-Linjeformat-V-Ringning-Golvlang-Chiffong-Charmeuse-Brudtarneklanning-Med-Rufsar-Profilering-007000914-g914

Roses hår:
https://www.google.se/search?q=fl%C3%A4ta&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=E-yRUq_-Nsjb4QTUvIDgDQ&ved=0CAkQ_AUoAQ&biw=1206&bih=628#q=uppsatt+lockigt+h%C3%A5r&tbm=isch&facrc=_&imgdii=_&imgrc=wmQlNvHmNGUj0M%3A%3BE_iuoFHvUT68iM%3Bhttp%253A%252F%252Fcdn04.devote.se%252Fgallery%252Fbig%252F20130519%252Fdd4f9ba624b1f802506dec37fce7ac1b.jpg%3Bhttp%253A%252F%252Fbymk.devote.se%252Fcategory%252F884385%252Finspiration_419374.htm%253Fpage%253D9%3B521%3B340

jättebra! det blev som jag ville!! hurra för allihopa!!

Ooo jätte bra

HELT UNDERBART!! Ord räcker inte för att beskriva!
Men, herregud! HELT JÄKLA UNDERBART!!
Det här kan inte vara slutet, så allt jag säger är att jag längtar tills nästa kapitel! ♥