En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Jättebra kapitel, gillar James bageriidé och det ska bli spännande att läsa om när Scorpius ska bli pappa!

Till första kapitlet kan jag bara säga såhär, att få läsa Sarahs kapitel just nu var för mig inte det smartaste jag gjort eftersom det vällde upp massa känslor inom mig och jag satt och grät som en liten unge. #Slutaskrivsåbra.
Kände helt plötsligt lukten av en speciell kille när hon luktade på James t-shirt och kom ihåg en alldeles speciell stund när du skrev om armbandet. Väldigt realistiskt. ♥

James del var en lite gladare del. Det där med ett bageri lät faktiskt inte så dumt. Kan bara se framför mig hur det är James bageri som gör Sarahs tårta. Och don't blame me, det är du som fått mig att tänka så, så du kan bara erkänna att jag har rätt haha! Men samtidigt vill jag se hur Sarah går in i det bageriet och ser James och de bara står och stirrar på varandra, inget annat finns...

Det fick mig att tänka på en sak, att jag väntade FYRA månader på att skriva till mitt ex igen, fastän jag alltid älskat honom, men det gav med sig. Nu säger han att han bryr sig om mig men han tycker inte om mig... Men jag tror att Sames kommer ta kontakt efter en hel del tid och att de där känslorna finns kvar där någonstans.

♥

Jag småhatade Scorpius del därför att Astoria is a fucking bitch. c: Men sen om MJ skulle tvingas flytta eller kanske dö (tihihihi) när hon föder barnet så kan ju ROse och Scorpius ta hand om det. FÖr från början så tror jag faktiskt inte att MJ ville ha något barn och Scorose vill ju faktiskt båda samma sak... ;o Såvida Draco och Astoria fortfarande vill ha bort ungen utan bara mamman... c:

Albus del var lite sorglig för det känns ändå som han vill bli något som har med quidditch att göra, men som om han inte vågar för att han tror att han kommer att misslyckas. ;/...

Awesome kapitel som alltid men det vet du ju att jag tycker! ♥ Du skriver som en världstjärna!

Två kapitel på en dag = =D
Hoppades en stund att scorpius skulle lysna på sin mamma, lämmna MJ och sedan bli tillsammans med Rose igen.Men icket.
Sarah borde ta och dumpa pirre också.Fatta att hon är kär i James liksom.
Längtar till fortsättningen eallafall.c:

Kapitel 109
Rose
Hela rummet är nästan tomt på syre. Det är varmt och svettigt. Jag sitter intill MJ och håller hennes hand. Egentligen så borde jag inte vara här. När värkarna kom och vi alla insåg att det snart skulle komma en liten pojke så hade jag halva foten utanför ytterdörren. Men MJ bad mig stanna. Hon sa att hon behövde mig. Astoria är också kvar. Scorpius gillade det inte men när Barbara insåg att någonting var fel vägrade Astoria plötsligt lämna rummet. Scorpius gråter. Han håller MJs hand och stryker henne över håret. Hon har ont. Värkarna blir starkare och starkare. Vi har hållit på i flera timmar känns det som.
- När kommer han? Jag orkar inte mer! stönar MJ när den senaste värken klingat ut.
- Du sköter dig jättebra MJ. Det är inte långt kvar, säger Astoria.
Hennes hår är inte lika prydligt och hon har ett vitt förkläde över den mycket dyra klänningen. Men jag kan se att hennes och Barbaras ögon delar samma panik. Någonting står inte helt rätt till.
- Mamma, vad är det som händer? skriker Scorpius när MJ skriker ut smärtan ifrån nästa värk.
Astoria knäar intill sin son.
- Barnet ligger fel. Han har inte huvudet mot där han ska. Vi måste vända honom, säger hon.
Den rädsla som spred sig över Scorpius ansikte.
- Mamma, låt honom inte dö, snyftar han och kramar om sin mamma.
Astoria snyftar och stryker sin son över ryggen.
- Jag lovar, säger hon.
Jag känner hur jag gråter. Snabbt torkar jag tårarna. Barbara kommer in med famnen full av kuddar.
- MJ, vi måste pröva att vända på barnet. Han kommer inte komma ut annars. Så vi kommer lägga kuddar under dig och sedan kommer jag trycka på din mage. Det kommer bli bra. Men vi måste göra det snabbt innan, säger Barbara men avslutar inte meningen.
Innan han dör. Det var vad hon skulle säga. Jag känner det på mig. Jag känner hur MJ trycker min hand. Jag tittar på henne. Hon gråter. Hennes bruna hår är som klistrat mot de svettiga ansikte. Jag nickar. Astoria och Barbara lägger kuddarna under MJs rumpa, så att MJ ligger med benen upp mot taket. Barbara lägger sina händer på magen och trycker. Eftersom MJ inte fått någon bedövning gör det ont för henne. Mer ont än vad de egentligen ska göra. Hon skriker högt. Astoria sätter sig intill mig. Stryker henne över kinden.
- Ta det lugnt. Allting kommer att bli bra MJ. Jag lovar. Du kommer alldeles strax vara en mamma till världens gulligaste bebis. Dessutom, varje gång han har gjort något dumt så kan du använda hur många timmar av smärta du tog dig igenom för att han skulle få se dagens ljus. Ta det lugnt, säger Astoria.
På andra sidan av sängen sitter Scorpius. Jag kan se hur han tittar på sin mamma. Jag inser hur jobbigt allt det här har varit för Scorpius utan hans mamma vid hans sida. Men nu är hon här. När han behöver henne som mest så är hon här. Jag kan se hur lycklig och lättad han är under all panik och oro över ifall hans son kommer bli bra. Barbara fortsätter att trycka. Efter ett par minuter slutar hon.
- Okej, MJ. Nu ligger han rätt. Nu är det bara att kämpa som gäller, säger Barbara och tar försiktigt bort kuddarna. Astoria sätter sig vid hennes sida.
MJ börjar att krysta. Hon har i så att hennes ansikte blir eldande rött. MJ skriker. Jag tar ett torrt andetag. Syrehalten minskar för varje sekund som går. Mitt i en krystning släpper MJ min hand och jag passar på att springa fram och öppna dörren. En våg av syre dras emot mig och jag tar ett djupt andetag.
- Nästan där! hör jag Barbara säga bakom min rygg.
MJ skriker till igen och jag skyndar tillbaka till min plats. Jag böjer på mitt huvud och hör hur MJ skriker ännu en gång. Men sen är det tyst. Ett par sekunder senare fylls rummet utav ännu ett skrik. Men det är inte MJ som skriker. Det är ett gällare skrik. Ett barnskrik. Jag lyfter på blicken och får se att både Astoria och Barbara står vid skötbordet. MJ gråter av utmattning. Scorpius gråter och kysser hennes svettiga tinning.
- Är han okej? Mår Tristan bra? snyftar han.
- Jag är ledsen men ni måste byta namn. Det är en tjej, säger Astoria och vänder sig om.
I famnen håller hon något litet som är insvept i ett lakan. Astoria går fram och lägger det lilla i MJs famn. En tjej. En liten skrynklig och rödmosig tjej. Ingen Tristan.
- En tjej. Vi har en dotter, viskar Scorpius och lutar sin panna mot MJs kind.
MJ tittar bara ner på barnet hon har i sin famn. Säger ingenting. Hennes ansikte är tomt. Barbara tar barnet.
- Du behöver sova MJ, säger hon.
MJ nickar. Hon har fortfarande ett tomt ansikte. Barbara går fram till vaggen och lägger ner den lilla tjejen. Scorpius följer efter. Hans ansikte är däremot fullt av känslor. De riktigt lyser. Jag ställer mig upp och går fram till vaggan. Vi bara står där. Scorpius tittar på mig.
- Jag har blivit pappa till en liten flicka, säger han skrattande och vi kramas.
- Grattis Scorpius. Jag är så glad för din skull, säger jag och snyftar.
Det är så mycket känslor. Inte visste jag att se ett barn födas skulle vara så känslosamt. Jag tittar bort mot sängen. MJ har redan somnat. Scorpius sätter sig ner i gungstolen, som står intill vaggan, och Astoria bär försiktigt över lilltjejen till hans famn. Astoria knäar intill sin son.
- Hon är perfekt Scorpius. Helt underbar, säger hon och smeker sin sons kind.
Scorpius tittar på sin mamma.
- Vill du hålla ditt barnbarn mamma?frågar han.
Astorias ansikte lyser upp och hon börjar gråta så fort hon får hålla det lila knytet i sin famn. Jag ler och kramar om mig själv. Trots att jag knappt gjort någonting så känner jag mig helt utmattad. Jag sätter mig ner på gungstolen armstöd. Scorpius tittar upp på mig.
- Hej pappa, säger jag.
Han ler. Vi tittar på Astoria som går runt i rummet med lilltjejen i sin famn.
- Du har en liten dotter, säger jag.
Scorpius suckar.
- Det är otroligt. Hon har funnits i ett par minuter men jag älskar henne redan över allt annat, säger han.
- Hon är jättefin, säger jag.
Astoria kommer fram. Scorpius tittar på mig.
- Vill du hålla henne? frågar han.
Jag tappar talförmågan. Men hon är ju så liten. Tänk om jag gör sönder henne. Jag sväljer och nickar. Astoria flyttar över henne till min famn. Hon är så liten men tung. Tyngre än vad jag hade väntat mig. Det är den sötaste bebisen jag någonsin sett. Det där lilla skrynkliga ansikte. De små sammanknutna händerna.
- Hon har redan vunnit mitt hjärta, säger jag.
Scorpius ler.
- Jag är glad över att du är här Rose. Det betyder mycket för mig, säger han.
Jag ler och tittar bort mot sängen. MJ sover fortfarande. Att all den smärtan kunde resultera i den här skatten. Det är otroligt. Och jag vill själv gå igenom det. Särskilt om det betyder att jag kommer få lika söta bebisar som den här lilla.

Sarah
Det blev ingen Tristan. Det blev en tjej. Rose stod lutad över min säng när jag vaknade. Hon skrämde nästan livet ur mig. Hennes ögon lyste och hon hade ett stort leende på läpparna. Scorpius har blivit pappa sa hon. Och det var den sötaste bebisen hon någonsin sett. Rose tvingade mig ur sängen, tvingade på mig kläder och drog med till Hogsmeade. Allt detta skedde bara någon timma efter att solen gått upp. Jag halvsov när hon drog mig upp för trappan. Moster Astoria och morbror Draco stod i köket och lagade frukost. Rose hälsade knappt på dem utan gick med raka steg in i vardagsrummet. Scorpius stod mitt i rummet. Han bar på någonting. Rose gick fram och började genast gulla med de som Scorp höll i sin famn. Han tittade sig över axeln och fick syn på mig. Han lyfte över barnet till Rose. Scorpius gick fram till mig.
- Hej, sa han.
- Hej, sa jag.
Han suckade. Jag tog ett steg fram och omfamnade honom. Scorpius kramade mig tillbaka.
- Grattis, sa jag. Jag kan inte fatta att du har blivit pappa.
Han log.
- Vill du träffa ditt kusinbarn? frågade Scorp.
Jag nickade ivrigt och Rose kom fram till mig. Hon hade haft rätt. Det här var den sötaste bebisen jag sett. Jag fick hålla henne och nu, flera timmar senare, har jag fortfarande inte släppt taget om henne. Scorpius sitter intill mig i soffan. Vi är överens igen. Vi bråkar inte längre. Och allt tack vare den här lilla fröken.
- Vad ska hon heta? frågar jag.
Scorpius rycker på axlarna.
- Jag har ingen aning. Vi var så insnöade på att det var en Tristan, så vi bestämde aldrig något tjejnamn. Men eftersom MJ sover så kan jag inte bestämma en. Jag vill att vi ska bestämma tillsammans, säger han och smeker med tummen över sin dotters panna.
- Hon sover länge, säger jag. Är det normalt?
- Jag har ingen aning, säger Scorpius. Jag vet inte riktigt vad som är normalt och inte när det kommer till graviditeter och förlossningar. Allt jag vet är att MJ hade mycket ont.
Barbara kommer in.
- MJ har vaknat nu, säger hon.
Scorpius reser sig upp. Sen vänder han sig mot mig.
- Kom, säger han.
Jag reser mig försiktigt upp och följer efter honom. Han går in i ett sovrum. MJ ligger på sängen. Scorpius böjer sig och tänker ge henne en kyss på munnen men MJ vrider bort ansiktet. Jag rynkar min panna.
- Vill du träffa vår dotter? frågar Scorpius.
MJ varken nickar eller skakar på huvudet men han tar i alla fall barnet ifrån min famn och lägger det hos henne. MJ tittar ner på den lilla flickan som börjar gråta. Rose kommer in i rummet och ställer sig intill mig. Flickan fortsätter att gråta och jag kan se hur MJ blir mer och mer irriterad.
- Det är okej, det är ingen fara, säger Scorpius och lyfter upp flickan.
Hon slutar med en gång att gråta. MJ vänder bort sitt ansikte och jag kan se hur Scorpius suckar.
- Rose, kom. Låt oss lämna dem ifred lite, säger jag.
Hon nickar och vi lämnar rummet. Vi sätter oss i vardagsrummet. Roses ansikte lyser. Jag skrattar.
- Man kan tro att det är du som precis har fått barn, säger jag.
Rose rodnar.
- Hon är bara så underbar. Du har själv sett henne, säger hon.
- Ja, hon är verkligen söt. Men jag förstår hur jobbig den här situationen måste vara för dig med tanke på det här med Hailey och att hon inte ville ha barn, säger jag och lägger min hand på hennes.
Rose rycker på axlarna.
- Det har gått två månader. Visst saknar jag henne men det var inte meningen att det skulle bli vi. Så tills jag får egna barn så får jag helt enkelt umgås med lilltjejen, säger hon och ler.
- Du är alltid välkommen, säger Scorpius som kommer in i vardagsrummet.
Han sätter sig ner intill henne. Rose vrider på huvudet och tittar leende på honom. Jag kan inte sluta titta på dem. Det var längesedan jag såg dem så nära varandra. Och de kommer överens! Som jag har längtat.
- Vart är MJ? frågar jag.
Scorpius kliar sig i nacken.
- Hon sover, igen. Lilltjejen ligger i sin vagga och sover hon också, säger han.
- Hur kan MJ sova när det ligger en så liten och söt bebis bara en meter ifrån henne? undrar Rose.
Vi rycker på axlarna.
- Det var en jobbig förlossning, säger jag. Hon blir nog pigg snart igen.
Scorpius nickar. Rose reser sig upp.
- Jag skulle gärna stanna längre men jag måste tillbaka till slottet och plugga. De där F.U.T.T gör inte sig själva, säger hon.
Scorpius och jag ställer oss också upp.
- Jag följer med dig, säger jag.
- Jag stannar en stund till. I alla fall tills MJ har vaknat igen, säger Scorpius.
Vi kramas. Även Rose och Scorpius kramas! Vad är det som har hänt? Kan verkligen ett litet barn ge alla så mycket glädje? Oavsett vad det är så gillar jag det. Det får gärna stanna.

Underbart kapittel!!

SuperdupermegaAWSOME GAAA!!! Så ihimla underbartawsome och jag får knappt url mig några vettiga meningar

Jättebra! Jag vet inte vad jag ska säga utöver det! D:
Men herregud! Det var så himla bra!! Men... på något vis så tror jag att MJ kommer resa tillbaka och lämna Scorp och deras dotter... ._. Då kanske det blir Rose som blir lilltjejens "mamma"?? O.o

♥ :3 (・ω・)ノ

Underbart!

BÄST!