PRS Lupple och Ginerva2003

" jag vill komma med ett förslag om jag får den vakra Summer kan du min käre ror få ringen" sa Dante.

" alldrig" sa Adrian.

Summer blev otroligt chockad över hans förslag, det var ju bara konstigt.
Hon var ganska glad över Adrians ord, aldrig. Det värmde.
Hon slöt sina ögon en stund och öppnade dem sedan och såg på Dante.
"Jag har ett bättre förslag. Ge din bror ringen och lämna oss ifred." Sa hon och log varmt mot honom.

" vad vinner jag på dett lilla vän" sa Dante.

Hon la huvudet lite på snedden och såg på honom. " Du kan få en medalj om du nu vill ha det. " Sa hon suckande och tog tag om Adrian.
"Låt oss gå." Viskade hon och såg bedjande på honom.

” om jag låter er gå så missar jag det roliga” sa han och flinad.
Adrian spände sig och morrade.

Summer önskade att hon var stark, att hon kunde rädda sig själv och Adrian.
Men hon kunde inte göra något. " Vad är det roliga?" Frågade hon och såg på honom. Försökte förstå.

” att se er må dåligt och helst få se er plågas på olika sätt” sa han och tog ett steg närmare Summer.

Summer backade ett steg bak när han tog ett steg fram och skakade på huvudet.
"Du är vidrig." Viskade hon skarpt och fick tvinga sig att inte örfila honom igen. Det hade ju bara skadat henne.

” säg det igen så är du inte människa länge till” sa han.
Adrian hoppade på honom och höll honom mot marken.

Hon stirrade ilsket mot honom men samma stund som Adrian hoppade på honom så började hon springa.
Hon var inte långt hemifrån och ganska snart tog hon sig in innanför sin ytterdörr och låste den.