En kittel full av kärlek (3:e generationen)

hur kunde du läsa mina tankar jag tänkte skriva samma sak

Förlåt så himla mycket för den tid det har tagit!
Jag har verkligen haft fullt upp med skolarbete. Men nu är kapitel färdigt och jag hoppas att ni kommer gilla det, trots att det inte händer särskilt mycket. Jag håller på och bygga upp stämningen Kramar!
______________________________________

Kapitel 104
Rose
Vi står på varsin sida av rummet. Tystnaden är tjock. Tjock och tung. Han tittar på mig med frågande ögon. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hur hamnade vi här? För bara ett par minuter sedan stod jag och valde bok i biblioteket. Scorpius kom och knackade mig på axeln. Han behövde min hjälp. Jag trodde att han behövde hjälp med sitt skolarbete igen. Inte för att förra gången jag hjälpte honom gick så bra men jag följde med honom. Under tiden vi gick så insåg jag att han inte hade med sig sin väska. Jag rynkade min pannan men sa ingenting. Scorpius som gick ett par steg framför mig såg aldrig min, så han sa inte heller någonting. Han gick in i ett klassrum och jag följde med in. Han gick fram och tillbaka länge. Sa ingenting. Jag satte mig på en av bänkarna. Dinglade med mina fötter en bit över golvet. Mina röda lockar föll ner som en gardin när jag tittade ner. Scorpius sa fortfarande ingenting. Jag drog bak min lockar och fäste dem bakom mitt öra.
- Är allting okej? frågade jag.
- Det är MJ, sa han och stannade upp.
- Är allting okej med barnet? frågade jag.
Han stod med ryggen mot mig. Han vred på huvudet så jag kunde se hans profil. Om jag hade haft en kamera i det ögonblicket skulle jag ha tagit ett foto. Man kunde se hans långa ögonfransar. Den muskulösa kinden och kindbenet.
- Hon vantrivs Rose. Hon är ensam. Allt hon gör är att sitta inne på sitt rum. Det är inte bra för henne. Det är inte bra för barnet, sa han och suckade.
Jag förstod fortfarande inte.
- Jag räcker inte som sällskap. Om jag är där hela tiden så kommer hon tröttna på mig, sa Scorpius och vred ytterligare på huvudet.
Nu tittade han på mig. Jag förstod. Helt plötsligt förstod jag vad han ville. Jag hoppade av av bänken och la händerna på min midja.
- Tror du att du skulle kunna besöka henne? frågade han.
Det var så vi hamnade här. Han har nu vänt på sig och står med hela kroppen mot mig. Jag tittar på honom.
- Du vill alltså att jag ska umgås med din gravida flickvän? Är inte det en väldigt dum idé? Du har väl inte glömt bort att du och jag var tillsammans en gång i tiden, säger jag.
Scorpius suckar.
- Självklart har jag inte glömt bort det. Men jag är desperat Rose. Om Sarah och jag inte var otroligt arga på varandra så skulle jag fråga henne men nu frågar jag dig. Snälla, ber han.
Jag kan inte tro att han ber mig detta.
- Om du bad mig så skulle jag ställa upp, säger Scorpius.
Jag suckar. Han spelar på mitt samvete. Han har alltid varit bra på det. Jag skakar på huvudet. Det här kan inte vara sant. Jag vänder mig mot honom. Rummet är fortfarande ett avstånd mellan oss. Jag tar ett par steg framåt. Scorpius ögon påminner om en hundvalps. Jag suckar.
- Visst. Jag gör det, säger jag.
Han ler och ger ifrån sig lättad suck. Scorpius går fram till mig och lägger sin hand på min axel.
- Jag är skyldig dig en tjänst, säger han och går sedan mot dörren.
Jag står kvar. Jag kan höra hur hans hand läggs på handtaget och hur han öppnar dörren.
- Var hon bättre än mig? frågar jag.
Orden bara slank ur mig. Det fanns ingen chans att jag kunde hindra dem. Jag vrider på huvudet. I ögonvrån kan jag se hur han har stängt dörren och lutar sig mot den.
- Jag borde inte fråga men jag har undrat. När jag fick höra om henne trodde jag aldrig att ni hade gått så långt. Särskilt inte eftersom det tog så lång tid mellan oss. Men sen när hon kom hit och var gravid så förstod jag att ni hade gjort det, säger jag och min röst är svag.
Svag och ledsen. Jag vänder mig mot honom. Scorpius tittar ner i golvet.
- Det var annorlunda. Jag visste vad jag höll på med, säger han och tittar på mig.
Jag ger ifrån mig ett litet skratt.
- Men du var min första Rose. Det kommer alltid vara speciellt, säger Scorpius och sätter sig ner på en bänk in till mig. Men när vi gjorde det, det var så mycket känslor. Det var intensivt.
Jag nickar. Han harklar sig och sparkar lite nervöst med foten i golvet.
- Har du och Hailey...gått hela vägen? frågar Scorpius.
Jag nickar.
- Hur var det? undrar han försiktigt.
Jag skrockar lågt.
- Annorlunda. Det gick inte till på samma sätt, säger jag och Scorpius skrattar.
- Jag förstår hur du menar, säger han.
Jag nickar. Sen säger vi inget mer.
- Jag måste gå. Jag ska träffa Sarah. Men jag lovar, jag ska gå och prata med MJ, säger jag efter en stund.
- Tack Rose, säger han.
Jag nickar och lämnar rummet.

Sarah
Varje dag får jag ett nytt brev. Antingen så är det tygprover till klänningen, färgprover till Roses tärnklänning eller olika inbjudningskort. Inte visste jag att det var såhär jobbigt att planera bröllop. Jag hade hoppats på att mormor och Vivianne skulle sköta allting så att jag bara kunde dyka upp på bröllopsdagen och säga ja. Men de kan inte heller ha det särskilt lätt. Jag menar, bruden kan endast nås via brev. Nåja, det blir nog bra. Jag har lite annat att tänka på. Som F.U.T.T. Proven närmar sig med stormsteg. Jag skäller på mig själv för att inte ha börjat plugga tidigare. Just nu känns det som om jag knappt har tid för annat än att plugga. Jag slår upp boken och läser snabbt de små bokstäverna. Inget av det fastnar och jag suckar. Så hårt jag kan slår jag igen boken. Rose, som sitter bredvid mig, lyfter blicken från sin bok.
- Lite mycket just nu? frågar hon.
- Att planera bröllop samtidigt som du ska plugga till Fruktansvärt Utmattande Trollkarls Test är inget jag rekommenderar. Mitt huvud är fullt av olika smaker på tårta och vilken trollkarl som dödades av vilket troll, säger jag och lutar mig bakåt i soffan.
Rose stänger sin bok och sätter sig skräddare med ryggen mot soffans armstöd.
- Blunda, säger hon.
Jag rynkar pannan. Vad håller hon på med?
- Blunda! säger Rose igen.
Jag sluter snabbt ögonen.
- Visualisera din drömtårta. Hur ser den ut? Hur smakar den? frågar hon.
Jag tar ett djupt andetag. Framför mig ser jag ett bord. På det här bordet står det en tårta. Den är tre våningar hög. Klädd i vitchoklad. Om man delar den så kan man se att insidan består av fluffig sockerkaka och mosade hallon.
- Vitchoklad, sockerkaka och hallon. Enkelt och sött, säger jag och öppnar ögonen.
- Där har du din tårta. Det väl inte så svårt? undrar hon.
- Om man bara kunde göra så med andra saker. Lösa dem som om det aldrig ens existera, säger jag och suckar.
Rose lägger huvudet på sned.
- Vad har hänt? frågar hon.
Hennes blåa ögon är frågande. Jag biter mig i läppen. Vet inte om jag ska hålla det inom mig eller om jag ska säga det.
- Albus pratade med mig häromdagen, säger jag.
Rose rycker till av förvåning. Hon lutar sig framåt, precis som om hon inte kan tro sina öron.
- Pratade han med dig?
Jag grimaserar.
- Det var inte så mycket prat. Det var mest anklagelser. En örfil var även inkluderad, säger jag.
Rose drar efter andan.
- Gav han dig en örfil?!
Jag skakar snabbt på huvudet. Jag förklarar om vad som hände. Om alla hans anklagelser. Om hur hårt han tog tag i min hand och ja, hur jag slog honom. Rose säger ingenting när jag har tystnat. Hon bara sitter där.
- Att Scorpius presenterade dig för bröderna Potter var inte någon bra idé, mumlar Rose efter en stund.
Jag skrockar lågt och lägger min kind mot ryggstödet.
- På tal om Scorpius, hur är det mellan er? frågar jag.
Nu är det Rose som skrockar. Hon drar handen genom håret och skakar på huvudet.
Jag lyfter frågande på ögonbrynet.
- Om ens ex ber en sitta ”barnvakt” åt hans gravida och nya tjej, är det något bra eller dåligt? frågar Rose.
Jag ger ifrån mig ett litet tjut. Hon håller upp händerna.
- Det är ditt fel, säger Rose.
- Mitt fel?
Hon nickar.
- Om du bara reagerat bättre på den här med graviditet så hade han aldrig kommit till mig och då hade jag aldrig suttit i den här situationen, säger Rose.
Jag grimaserar. Hon nickar instämmande. Vi vrider på våra huvuden och tittar in i den knastrande elden.
- Det är inte det att jag har någonting emot graviditeten, det är MJ jag inte tycker om, säger jag efter en stund. Hon vägrade prata med honom efter att han berättade att han var trollkarl och sen dyker hon upp flera månader senare med beskedet att hon är gravid. Och Scorpius tar emot henne som om ingenting hänt.
Hon nickar. Håller med mig.
- Och Scorpius inte om att du ska gifta dig med en kille som du inte känner, påpekar Rose med ett snett leende på läpparna.
Jag ger henne en sur blick.
- Vems sida står du på egentligen? suckar jag.
Hon skrattar och flyttar sig närmare mig. Jag lägger min kind mot hennes axel och hon lägger armarna om mig.
- Det kommer bli ett underbart bröllop. Du kommer vara den vackraste bruden som någonsin funnits och Pierre kan skratta sig lycklig som får gifta sig med dig, säger Rose.
Jag ler. Det kommer bli ett underbart bröllop. Och jag kommer vara en vacker brud. Men en liten del av mig undrar om jag verkligen kommer bli så lycklig med Pierre.

UNDERBART!!! Bästa ff någonsin!!!

superbra kram idis

Verkligen ett fint kapitel!

Awwwwsome

Men Sarah då... Hon kommer säkert hittat tillbaka till sin underbara James. Hoppas jag. ._. Han gjorde ju faktiskt inget fel. Gotta see everything from many perspectives liksom.

ÄNTLIGEN!! Det känns som om Sarah äntligen börjar vakna till liv och inte bara sitter och tittar ut genom ett fönster!!
Ett superbt kapitel måste jag få säga ^_^ Egentligen behöver inte saker och ting hända hela tiden man måste även ha lugna kapitel så att man kan bygga upp allt och få det som man vill!

JAG ÄLSKAR DET GAAH GIVE ME MORE BBE 83

I LOVE IT!!