|SV|PG|5år och livsfarlig|SV|PG|

Jag har minne som en guldfisk (ibland xD)
Åååhh D: Aja skriv imon, annars skriver inte jag något ^^

Oj, oj, då måste jag ju skriva ;0
________

Ewolet titta upp över kanten på täcket och såg massor av blod på.. Vendela. Omöjligt nog blev hon ännu räddare och hon kröp genast ner under täcket. Hon kände hur hela hon började skaka och det kändes som om att hon aldrig någonsin skulle Kunna känna sig trygg igen.

Doktorn gick äntligen därifrån och Vendela skyndade sig fram till sin syster och slet upp täcket från Ewolet och tog upp henne mot sin höft och började gå ut, hon brydde sig inte om vad alla skulle tycka, hon måste få ut sin syster. Fötterna sved fortfarande och det blev värre och värre för varje steg hon tog men närvaron av Ewolet fick henne på andra tankar som att hon måste flytta till någon släkting, långt bort härifrån. Problemet var att hon inte fått veta något om sin släkt, inget och hon skulle inte få ut något ifrån deras mamma nu. Etwolet tryckte sig mot Vendela för att söka tröst, för att hon skulle hålla henne och säga att det inte var någon fara, att de skulle hem, attmamma skulle sluta dricka och att pappaskulle komma tillbaka. Men det gjorde hon inte, Ewolet kände hur fel allting var, hur rädd Vendela också var. Plötsligt stannade Vendela och Ewolet såg upp på henne.. Vad var det som hände?

meer! så bra!

Jättebra! Du är awesome, nej Ravenclawesome ♥

skiiit bra!

Haha, fint ord :3 ♥

Jag vet, men du är ju det så ♥

Aww ♥

toppen bra! meer

meer!