Innan och efter Harry Potter-sagan började [SV]

Super bra!
(Vet att jag är lite sen men,men...jag har läst den här tidigare men inte orkat komentera,så du vet)
Kommer du att skriva mer?

Tack! Jag har väntat på att nån ska kommentera så att jag kan skriva mer!
JA, mer kommer så snart jag kan!
Tack igen! ;3


Ingen kommenterar... Jag tar och skriver ett kapitel på det här inlägget!

__________________________________________
Kapitel 17 - Severus överraskning

James gick runt på gatorna i Hogsmeade (såklart i osynlighetsmanteln, förstaårselever fick inte gå till byn i vanliga fall), i det ganska milda November-vädret. Det snöade lätt, och byns gator var täckt med ett tunt lager snö. Kramsnö.
Om bara Snörveln var här, tänkte han.
Anledningen till att James gillade att vara taskig med Severus var att han umgicks med Lily, Lily Evans. Men också för att Severus var väldigt mallig och taskig själv.
"Nä, nu måste jag ta mig tillbaka till skolan", sa han till sig själv. Men olyckligtvis hörde en Ravenclawflicka det. Hon såg sig omkring och frågade:
"Vem där?"
James fick lägga benen på ryggen och ta den hemliga gången i Godisbaronen som ledde tillbaka till slottet.

Severus hade på senaste tiden gått runt och oroat sig för Lily, som låg på Sankt Mungos.
Hagrid och Remus hade inte fått lika allvarliga skador som Lily. Remus var på Sankt Mungos, men han skulle troligen få komma hem i dagarna.

Sirius visste att just Severus skulle gå i gången där det lilla tricket var uppsatt, för att det var nästan bara han som tog den vägen. Nu var allt klart, och Sirius och Peter väntade bara på att James skulle komma tillbaka.
Rätt som det var så var han tillbaka. Nu var det bara att hoppas på att Severus skulle komma snart.

Severus hade inte lust att gå ner till Stora salen, inte till uppehållsrummet, inte till sjön, och inte till Ugglesalen. Då var den enda utvägen biblioteket. Severus satte upp farten. Han skulle ta genvägen som bara han brukade ta...

"Sch! Jag hör något!" viskade Sirius till de två andra.
James och Peter spetsade öronen och hörde steg som närmade sig... När som helst var de framme... Bara tre sekunder ifrån.. Två... Ett...

Bong!
Severus hade fått på sig en hink med - vad hans erfarenheter i trolldryckskonst talade om - torkade larver och fladdermaskslem. Severus kunde nästan inte se någonting, men han skymtade, och dessutom hörde tre skratt som var bekanta... Obehagligt bekanta. James, Sirius och Peter vred sig av skratt vid åsynen av Severus. Severus orkade inte med dom. Han rusade upp mot pojkarnas badrum och alla blandade känslor vällde upp inom honom... Och senare kunde han inte hålla sig. Han grät och grät. I säkert tjugo minuter grät han. Men en tanke vällde upp inom honom: Det här skulle ge hämnd!

EDIT; Kan någon kommentera, för jag vill skriva mer! Tack!