Life - Lupple & Medi PRS

Hon öppnade ögonen och reste sig. Snart började gå gå hemåt igen. Känslan av att någon väntade på henne kändes i hjärtat. Väl hemma stannade hon upp där en ung man stod lutad mot väggen. Han hade långt blont hår nästan vitt hängandes mot ryggen.
"Åh där är du!" Mannen såg upp och log mot henne.
"Jag undrade precis vart du häll hus."

" Jag ska tillbaka senare, för att hjälpa henne med något. Jag är ju skyldig henne." Kommenterade han innan han reste sig upp och lämnade rådet och gick iväg, bort från husen- mot skogen. Långt in i skogen, till sitt egna ställe och väl där så skiftade han form och kurade ihop sig i en mindre grotta men blev ganska snart störd av sina närmsta flockmedlemmar. Livvakter, rådgivare, vänner- ja vad som nu behövdes. De vandrade utanför gränsen, otåligt och Gabriel drog med tassen framför sig som en slags inbjudan och då tog sig snabbt in och satte sig en bit ifrån honom på vardera sida.

Olivia såg upp på mannen som såg vänlig ut.
"Åh det var inte meningen att skrämma dig. Jag var god vän till din mormor . Jag ville bara komma förbi och ge dig denna." Han räckte över ett halssmycke med Olivia tog inte emot det.
"Hur vet ja att jag kan lita på dig? Jag är helt ny och jag vet inte vad jag ska tro."
Mannen log bara och nickade.
"Det är helt förståerligt. Oroa dig inte. Jag kan hänga den här." Ha hängde den mot en vedstubbe och log mot henne.
"Jag ska bege mig då. Hälsa vargen från mig. Jag heter Kíh." Med de försvann mannen upp rök.

När kvällen, eftermiddagen började visa sig så reste han sig upp. Greppade tag om ryggsäcken han tagit med sig med munnen och tvingade fast den på ena vargen, Noah. Det tog lite tid men efter en stund var den säker och så började han springa med dem i släptåg. Trettio minuter senare var han framme vid hennes hus och det var eftermiddag. Han satt utanför och studerade halssmycket på vedstubben, med en intresserad blick.

Hon hade städat lite och satt nu och läste från en bok hon hade tagit med sig. Katten låg vid en öppna spisen och hon såg upp. Något var där ute och hon reste sig. Snabbt gick hon mot dörren och öppnade den.
"Gabriel?" Hon såg sig om och tog ett steg ut från huset.

Gabriel hade gått undan, skiftat form och fått på sig kläder. När hon klev ut från huset så stod han vid dörren och log mot henne. "Olivia." Log han och gestikulerade sedan på vargarna som cirkulerade honom. " De är vänner." Log han och la ena handen på ena vargens huvud. "Noah." Förklarade han innan tog bort handen och la den på den andra vargen. "Sammy." Log han och nickade sedan mot smycket. " Den är en skyddande amulett. Väldigt värdefull." Sa han som en förklaring.

"Hej!" Hon log och såg ner på dem.
"Jag har mat ifall ni är hungriga." Hon vände på huvudet och såg på amuletten.
"Jag visste inte om jag kunde lita på personen. Han sa att han hette Kíh." Hon såg upp på honom med sina blå ögon.

Gabriel flinade lite, och nickade. "Kíh. " Log han och funderade en stund. " Han är en trevlig prick." Fortsatte han och kände hur vargarna flyttade sig närmare. "Jag vill inte störa dig i din middag igen, jag är här för att hjälpa dig." Log han mjukt.

"Men du stör inte. Jag lagar alltid mer mat än jag orkar äta så det finns mat." Hon log och satte på sig amuletten.
"Vill ni ha mat med?" Hon log innan hon tog på sig stora tofflor.

" De äter alltid när det serveras." Log han skämtsamt innan han tog sig in i huset efter henne och vargarna följde efter i släptåg och tog sig vidare till vargrummet där de skiftade form och kom tillbaka till köket iklädda kläder.
"En ära, din mormor var en trevlig kvinna. "Log Sammy och gick fram och tog hennes hand mjukt.