Lärare-elev-romans
Forum > Fanfiction > Lärare-elev-romans
Användare | Inlägg |
---|---|
Ayelin
Elev |
ELLINORE
Kapitel 29 Remus ber Ellinore stanna kvar lite efter lektionen i försvar mot svartkonster. Hon rycker bara på axlarna och sätter sig på stolen igen medan hennes klasskamrater lämnar klassrummet. När de är ensamma går Remus fram till henne. "Vill du ta en promenad efter skolan idag?" frågar han. "Jag vet inte om jag orkar." mumlar hon trött "Okej... Men du kan få komma till mig så tar vi en kopp te bara." "Jag vet inte..." svarar Ellinore och ger honom en tom blick. "Jo. Kom till mig direkt efter sista lektionen så dricker vi te." säger Remus bestämt. "Okej..." suckar Ellinore. Remus räcker en tekopp till Ellinore som sitter ihopsjunken i soffan. Hon stirrar på den utan att dricka. Remus sätter sig ner i soffan han också och lägger en hand på hennes axel. "Ellinore... jag har märkt att du inte mått så bra på sistone. Jag vill att du ska veta att du kan prata med mig. Alltid, oavsett vad det handlar om." Hon reagerar inte. "Jag ska inte pressa dig om du inte vill prata men jag finns här om du vill det. Min dörr är alltid öppen för dig." Ellinore suckar och ställer ifrån sig koppen. Hon lutar sig framåt och lägger huvudet i händerna så att hennes ansikte döljs. "Har det hänt nåt?" frågar Remus försiktigt. Ellinore skakar sakta på huvudet. Hon tar ett djupt andetag och andas långsamt ut. "Jag tycker om dig." säger hon tyst. "Jag tycker om dig också!" svarar Remus mjukt och stryker henne över ryggen. Ellinore tittar upp igen och ger honom en desperat blick. "Nej... inte så. Jag tycker om dig MER än bara som en vän. Jag... jag är ju förälskad i dig!" utbrister hon och ser ynklig ut. Remus är stum av chock. Han vet inte om han ska skratta eller gråta. De sitter tysta och bara stirrar på varandra. Sedan slår han armarna om henne och välter henne så att han ligger över henne i soffan. Han gömmer ansiktet i hennes hår. "Remus!" piper Ellinore överraskat. "Nej, jag tänker inte släppa dig." muttrar han. "Jag menade inte..." "Jag tänker inte låta dig gå!" mumlar han hetsigt. "Remus, vad..." "Jag vägrar släppa dig!!!" fortsätter han. Ellinore börjar skratta. Det första äkta skrattet på länge. Hon skrattar och skrattar medan Remus kramar henne hårt. "Är det här hämnd för det som hände i biblioteket?" frågar hon lekfullt. Remus nickar, fortfarande med ansiktet i hennes hår. "Okej". säger hon och ler. De ligger i soffan en lång stund och bara är. De njuter av närheten och stillheten. Det är så mysigt, varmt och gosigt att de nästan somnar. Men till slut sätter sig Remus försiktigt upp. Ellinore gäspar och sätter sig upp hon också. Hon tar en klunk te men det är alldeles kallt. Remus tar hennes hand och håller den. "Du borde lägga dig tidigt. Jag hoppas verkligen du kan sova bättre så att du blir lite piggare igen" säger han mjukt o lägger en blond slinga bakom hennes öra med sin fria hand. Ellinore ser på honom. "Så du hatar mig inte?" Remus stirrar chockat på henne. "Varför skulle jag hata dig??" frågar han. Hon ser ner på deras sammanflätade händer. "För att jag sa att jag är förälskad i dig..." mumlar hon. Remus skakar förundrat på huvudet. Vart fick hon allt ifrån, jäntan? "Förstår du inte? Jag... jag känner likadant. Jag är... helt vansinnigt förälskad i dig, och har varit det länge!" förklarar han. Hon ser storögt på honom, med de där blå ögonen som fått honom på fall. Hennes läppar är fylliga och rosa och han skulle så gärna vilja smaka på dem. Men så sköljer verkligheten över honom som en kalldusch. Det får aldrig hända. Han är hennes lärare och hon är hans elev. Det är förbjudet. Mer än bara förbjudet. Det är omoraliskt och fel och så gott som olagligt! Vad ska han säga? Han vill inte krossa hennes hjärta, speciellt inte när hon redan är i en jobbig period. "Men... Ellinore... Hur mycket jag än tycker om dig kan vi inte vara tillsammans. Jag är din lärare. Det skulle vara fruktansvärt fel av mig. Jag vill jättegärna fortsätta vara din vän, men inget mer får hända. Snälla, förstår du vad jag säger?" Ellinore stirrar på honom. Sen reser hon sig upp. "Jag orkar inte mer." mumlar hon. "Ellinore..." Han sträcker sig efter henne men hon rycker sig loss. "SLUTA!" skriker hon och stormar ut ur rummet. Remus står kvar med en tung känsla i magen. Läs gärna min och min systers fanfic som handlar om förbjuden kärlek! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=50124&page=9#p4201334 If you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best - Marilyn Monroe 30 jan, 2018 16:34 |
Borttagen
|
Superbra!
30 jan, 2018 16:41 |
c8aina
Elev |
30 jan, 2018 16:45 |
Lona Lustig
Elev |
Superduperbra!!
Ravenclaw forever and ever and ever (and ever) <3 31 jan, 2018 10:20 |
Linos
Elev |
1 feb, 2018 21:13 |
Lona Lustig
Elev |
När kommer nästa kapitel??
Ravenclaw forever and ever and ever (and ever) <3 1 feb, 2018 21:19 |
Ayelin
Elev |
ELLINORE
Kapitel 30 Lejoninnan är tillbaka. Lejoninnan har en plan. Först hade hon varit fullkomligt förkrossad. Det var fullständigt tumult inom henne. Hon var helt överväldigad av tusen olika känslor. Remus gillade henne också. Remus gillade henne också! REMUS GILLADE HENNE OCKSÅ!!! Hon var helt överlycklig, lycksalig, svävade på små rosa fluffiga moln. Det var helt övernaturligt, magiskt, otroligt! Hon trodde knappt det var sant. Han besvarade hennes känslor! Sedan slogs hennes hopp i spillror, alla hennes drömmar krossades. De kunde ändå inte vara tillsammans. Varför kunde de inte vara tillsammans, vad var det för idiotisk idé??? Bara för att hon var hans elev och det tydligen är förbjudet! Det gjorde så ont i henne att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Det kändes som frätande syra istället för blod i hennes ådror. Hon kunde inte andas, luften hade plötsligt förlorat allt syre. Hon drunknade och blev levande begravd samtidigt. Ett stort vitglödgat svärd genomborrade hennes bröst. Hon kunde bara ligga hopkurad i en liten boll och gråta. Men nu, nu är lejoninnan tillbaka. Och lejoninnan är smart. Lejoninnan smyger ännu en gång genom slottets korridorer. Hon kommer fram till bytets bo men istället för att vänta knackar hon på. Dörren öppnas. "Ellinore! Hej" säger Remus glatt överraskat och lättat. Han hade varit orolig att hon inte skulle vilja veta av honom efter det som hänt. "Får jag komma in?" frågar Ellinore med len stämma. "Javisst! Kom in." svarar Remus och flyttar sig så att hon kan komma in. Han stänger dörren efter henne. Ellinore smyger på lätta fötter fram till Remus och ställer sig mitt emot honom, tätt intill. Hon ser upp på honom med oskyldigt blå ögon. "Hej" viskar hon. "Öhm... hej" svarar Remus och ser aningen förvirrad ut. Ellinore lyfter en hand och smeker hans bröst, sedan lägger hon den på hans kind. "Jag tycker om dig" säger Ellinore ljuvt. "Ehm... jag tycker om dig också men vad..." Ellinore lägger ett finger över hans läppar. "Schhh" hyssjar hon. Hon smeker hans läppar med fingertoppen. Sedan följer hon käklinjen till örat, följer örats kontur och drar lite lätt i örsnibben. Hon smeker hans nacke, fortsätter uppåt och leker med hans hår samtidigt som hon tittar honom djupt i ögonen. Hans pupiller är utvidgade. Han andas långsamt ut. "Ellinore..." viskar han. De ser varandra i ögonen. En långsam eld har börjat sprida sig i Ellinores kropp. Hon känner en längtan efter att komma nära Remus. Ta på honom mer. Ännu mer. Hon sträcker på sig och låter sitt ansikte komma ännu närmare Remus. Hon måste kyssa honom. När hon kysst honom kommer han inte kunna förneka dem längre. Han kommer inte kunna säga nej. Det faktum att hon är hans elev kommer inte spela någon roll längre. Allt kommer lösa sig. Allt kommer bli bra. De kommer äntligen kunna vara tillsammans. Hon måste bara kyssa honom. Ellinore vill inte bara kyssa honom för att det är så hennes genialiska plan ser ut, hon vill kyssa honom för att han är den vackraste varelse hon någonsin sett. För att han får hennes hjärta att sjunga. För att han får henne att känna en längtan het som eld. För att hon aldrig tidigare önskat sig något så innerligt, som att få kyssa honom nu. Hennes läppar närmar sig hans. Hon sluter ögonen. "50 poängs avdrag från Gryffindor!" säger Remus plötsligt samtidigt som han knuffar undan henne hårt. Han andas tungt och tittar på henne med mörka ögon. Ellinore bara gapar. Hon vet inte vad hon ska vara mest upprörd över, att han avvisade henne eller att han drog av FEMTIO poäng från hennes elevhem! "VA???" tjuter hon. "Ditt beteende är oacceptabelt, miss Dunhill!" säger Remus upprört. "Är du helt dum i huvudet???" utbrister Ellinore. Hon KAN INTE fatta vad som just hänt. Hennes genialiska plan, varför funkade den inte??? Remus blir röd i ansiktet och knyter nävarna. "Du ska nog gå nu, miss Dunhill." säger han lågt. Ellinore är så uppjagad att hon inte vet vad hon ska ta sig till. Till slut bara vänder hon på klacken och försvinner ut genom dörren. Läs gärna min och min systers fanfic som handlar om förbjuden kärlek! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=50124&page=9#p4201334 If you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best - Marilyn Monroe 2 feb, 2018 08:17 |
c8aina
Elev |
2 feb, 2018 10:42 |
Lona Lustig
Elev |
Stackars Gryffindor!! Grymt med 50 poängs avdrag!
Ravenclaw forever and ever and ever (and ever) <3 2 feb, 2018 12:34 |
Borttagen
|
Superbra!
2 feb, 2018 15:19 |
Du får inte svara på den här tråden.