Hannahs Historia(första året)

Superbra

Jag vill ha ett nytt kapitel!!! C:

Superduperbra

Spännande!!

Tack så jättemycket!♥
Här kommer ett långt kapitel men hoppas att ni orkar läsa hehe...

Kapitel 7, Sorteringshatten.
Jag och Pansy gick av tåget. En övernaturligt stor man med stort rufsigt hår och skägg stod på stationen. ”Förstaårselever följ efter mej” sa mannen.
Vi följde efter mannen som gick mot en stor mörk sjö. Bakom sjön stod ett stort slott, Hogwarts. ”Hoppa i båtarna” sa mannen och pekade mot några små gamla båtar som stod vid foten av sjön. ” Men bara tre i varje båt” tillade mannen.
Jag satte mig i en båt med Pansy och en tjej med chokladbrunt lockigt hår och mörkbruna ögon. Båten åkte framåt. ”Hej, jag är Hermione Granger. Vilka är ni?” sa tjejen med chokladbrunt hår.
”Jag är Pansy Parkinson” sa Pansy och skakade hand med Hermione.
”Du då?” sa Hermione och riktade huvudet mot mig.
”Eh jag…Jag he..heter Hannah. Hannah Abbot” stammade jag fram.
”Trevligt att träffas! Vad spännande va? Gå in till Hogwarts” började Hermione. ”Själv är jag mugglarfödd och det vart en stor överraskning när jag fick mitt brev”.
Pansys intresse för Hermione slocknade genast vid ordet: mugglarfödd. ”Är ni renblodiga eller?” frågade Hermione.
”Nej, jag är halvblod. Min mamma är en häxa men pappa är mugglare” sa jag.
”Intressant” sa Hermione imponerat.
Pansy som verkade äcklad av Hermiones familj, svarade inte. Det förvånade mig, Pansy tar varje tillfälle hon kan och skryter om att hon är renblodig. Utan att jag ens hade märkt det så var vi över sjön. Vi klev upp ur båten och följde efter mannen som ledde oss till porten. ”Okej, jag är Hagrid, skogsvaktare på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom” sa mannen som hette Hagrid. Hagrid öppnade porten och vi klev in i en hall som var större än hela mitt hus. ”Jag följer inte med in, Professor McGonagall kommer snart och kommer leda er in i Stora salen” sa Hagrid som fortfarande stod vi tröskeln. Hagrid stängde porten och det vart helt knäpptyst. En kvinna med en brungrått hår uppsatt i en hård knut trippade in i rummet. Hon bar en smaragdgrön klädnad, ovala glasögon och ett grått halsband. ”Hej. Jag är Professor McGonagall, lärare i förvandlingskonst och är även biträdande rektor här på Hogwarts. Snart så kommer sorteringsceremonin börja och ni kommer att bli sorterade i ett elevhem som kommer vara som er familj under er tid här på Hogwarts. Elevhemmen är: Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin” sa McGonagall, hon lät sträng.
McGonagall började gå mot en enorm dörr och alla följde efter henne. Hon öppnade dörren med ett lätt slag med sin trollstav. Det var en enorm sal, med fyra väldigt långa bord med elever i alla åldrar sittande längst borden. Längst fram stod ett likadant bord fast där satt inga elever utan lärare. McGonagall promenerade emellan två bord, alla följde efter henne. Om man kollade uppåt så var det ett tak, eller det var kanske inget tak. Hundratals ljus svävande långt över huvudet på mig. Det var en ”himmel” fylld av gula lysande stjärnor. ”Jag har läst om dem i: Hogwarts, en historia. Himlen är förtrollad, den ser ut som himlen utanför, så det här är typ bara ett tak” sa Hermione till Pansy som inte verkade bry som om vad Hermione sa, Pansy verkade inte bry sig om något som som var förknippat med mugglarfödda.
”Häftigt” sa jag till Hermione för att göra så att Pansy inte behövde svara.
McGonagall stannade tvärt, framför henne stod en pall och på så låg en uråldrig, sliten hatt. Och det sista jag trodde skulle hända hände: Hatten brast ut i sång.

Efter hattens långa sång om alla elevhemmen var det dags att sorterats. ”När jag ropar upp ert namn, sätter ni på er hatten och slår sig ner på pallen för att bli sorterad” sade McGonagall.
”Susan Bones” sa McGonagall högt och tydligt.
En tjej med rödbrunt hår och runt ansikte klev fram och McGonagall satt hatten på hennes huvud. ”Hufflepuff!” utbrast hatten och Susan skuttade iväg till de jublande Hufflepuffarna.
”Terry Boot” sa McGonagall med samma tydliga stämma.
”Ravenclaw!”
”Lavender Brown” sa McGonagall.
”Gryffindor”
”Pansy Parkinson” sa McGonagall.
Pansy som såg lite osäker ut klev fram och satte sig på pallen, McGonagall släppte hatten över hennes huvud och hatten gled ner så att den täckte ögonen.
Efter ett tag funderande utbrast hatten: Slytherin! Pansy såg väldigt lättad ut och skuttade iväg till Slytherinarna som tog emot henne med ett högljutt jubel. ”Hannah Abbot” sa hon.
Jag snubblade fram ur ledet och satte mig på pallen. McGonagall satte ner hatten på mitt huvud, den gick ända ner till näsan. Jag blundade så hårt jag kunde, jag kände hur nervositeten steg med en väldig fart. ”Svår, mycket svår. Jag ser ambition, lojalitet, listighet och hårt arbetande” sa hatten fundersamt och funderade sedan tyst för sig själv. Efter en stund som kändes som säkert 50 år sade hatten: Hufflepuff! Jag spärrade upp ögonen, och en knut i min mage dök upp. Den knytes hårdare och hårdare. McGonagall tog bort hatten från mitt huvud och mina ögon sökte desperat efter ögonkontakt med Pansy. När jag äntligen fann Pansys mörkbruna kalla blick tittade hon genast bort, som om jag var något slags monster som var för fult att titta på.

BÄÄÄÄÄST!!!!!!!!!!

Åhh så bra! Tycker du skriver väldigt bra och att dina beskrivningar är väldigt målande, för jag kan se allting framför mig! Det var kul att läsa om innan och under sorteringen från Hannahs perspektiv, för i boken så får vi ju se det ur ett helt annat perspektiv! Hoppas på mer snart! ♥

Taaack!♥

Jättebra! Supertaggad för nästa kapitel!

Du skriver som en Gud♥♥(vem vet, du kanske är en gud )