Sommarlägret (3:e generationen)

Jaaaaa, äntligen får vi veta vad som hände! Jag shippar James och Tess även om jag är lite sur på James och tycker synd om gideon. Dock känner jag på mig att det snart kommer hända något mellan gideon och tess .
Jag fullkomligt ÄLSKADE kapitlet! Du har verkligen skrivartalang.

JÄTTE BRAAA!

Superbra kapitel!!

Skönt att de äntligen blev sams!

Du vet att jag älskar allt du skriver. Du har omätlig fantasi och det kommer man långt med, speciellt när hemska saker händer för då kan man försvinna in i skrivandets värld. Om de är vad man vill förstås. Beklagar din farmors bortgång. Min morfar har haft tre hemska år med massor av sjukdomar så förstår verkligen hur hemskt det är. Hoppas hon hade ett fint liv åtminstone. ♥

Om det är jobbigt med tid så vet du att jag alltid är här, oavsett om uppdateringen kommer om en vecka eller om ett halvår. Hade ju helst velat se ett nytt kapitel varje dag men jag tror inte på lyx haha...

Ta hand om dig!

Jag vet att det har tagit tid men mitt i mitt sörjande så fick jag en släng av skrivkramp.

Men nu är jag här. Jag hoppas att det fortfarande finns några som vill läsa och kommentera. Det är ett ganska kort kapitel men det är ett, enligt mig, väldigt fint kapitel. Hoppas ni gillar!

___________________
Kapitel 9
Tess
- Jag förstår fortfarande inte.
Och det är sanningen. Jag förstår inte hur det hänger ihop. Eller hur det fungerar, eller blev såhär. Gideon suckar.
- Vad är det med det hela som du inte förstår? frågar han och räcker mig tallriken som han precis diskat.
Jag, som står lutad mot diskbänken, tar emot tallriken och börjar torka den.
- Hur har du lyckats ta dig igenom nästan hela tonåren utan att lära dig att simma?
Han suckar igen.
- Jag har skyllt på allergier. Och om någon försökt tvinga i mig så har jag ljugit ännu mer och sagt att ifall jag badar i smutsigt vatten, typ sjöar och liknande, så får jag såriga utslag över hela kroppen. Detta brukar få folk att låta mig vara, säger Gideon. Det är ingen förutom mina föräldrar, Allison, och Angus som vet hur det egentligen ligger till. Och du förstås, säger han och diskar den sista tallriken.
Suzy har tagit med sig ungdomarna ner till sjön så att de får göra sig iordning för kanotracet som vi ska ha nu efter lunch. Naturligtvis är det inte alla som är med och tävlar. Bara de som vill ifrån varje grupp är med. Men precis som quidditch på Hogwarts, så tas tävlingarna här på Cannock Chase väldigt seriöst. De flesta är tävlingsinriktade.
- Och om du berättar för James så får du tillbaka en vän på köpet, säger jag.
Han ger mig en menande blick.
- Du vet mycket väl varför jag inte berättar för James.
- Att han är macho är ingen bra ursäkt, påpekar jag för ungefär tionde gången.
Gideon rycker på axlarna.
- Det är i alla fall ursäkten som jag använder mig utav.
Han slänger diskhandskarna i skräpet och går ut ur köket. Jag följer självklart med honom.
- Vi vet alla att James Potter är väldigt macho. Han är tuff och tror att alla avgudar honom.
- Och ändå är du ihop med honom, säger Gideon.
Jag grimaserar och boxar till honom på armen.
- Men trots de där egenskaperna så har han ett gigantiskt hjärta. Så jag vet att om du pratar med honom och förklarar så skulle han säkert förlåta dig.
Nu är det Gideon som grimaserar. Han ser skeptisk ut men säger inget mer eftersom vi nästan har kommit fram till sjön. James får syn på oss, eller mig snarare, och när han bara är meter ifrån går Gideon iväg för att prata med Suzy. James lägger armarna runt min midja.
- Snygg tröja, säger han.
Han säger det med ett leende men orden är dränkta i ironi. Tröjan jag har på mig är min gråa tävlingströja.
- Våra tröjor är i alla fall snyggare än era beiga, säger jag och drar i hans.
James fnyser.
- Det spelar ingen roll. Vi björnar kommer köra över er vargar, säger han och lutar sig framåt för att ge mig en kyss men jag vrider bort huvudet.
- Tyvärr älskling, jag måste spara all min energi till tävlingen. Men jag ger dig mer än gärna en kyss när jag har vunnit, säger jag och klappar honom på kinden innan jag går bort mot resten av vargarna.
Jag tittar mig leende över axeln och James skrockar innan han går och gör Albus sällskap. Angus och Andrea ställer sig vid vattenbrynet, mellan två kanoter där det sitter två stycken ungdomar från respektive lag.
- Vi börjar med örnarna mot ödlorna. Förutom schysst spel så går racet ut på att paddla ut för att runda bojen och sedan paddla tillbaka till början där ni byter plats med de av era lagkamrater som står på tur. Glöm inte att vända på kanoten innan ni byter. Återigen, schysst spel. Är ni redo? Klara, färdiga, kör! säger Angus och de två lagen börjar paddla ut.
Ungefär två timmar senare har ett flertal hamnat i vattnet, vilket i princip är oundvikligt när det kommer till oerfarna ungdomar som ska paddla kanot, Som tur är så håller vi till där vattnet inte är som djupast men för säkerhetsskull så har alla som är med och tävlar på sig en flytväst. Efter många race står det mellan vargarna och björnarna, någonting som de flesta kunde ha förutsett. James ler brett när han tar på sig sin flytväst. Naturligtvis sparade han sig själv till sist. Andrea kommer fram med två flytvästar.
- Här Tess. Till dig och Gideon, säger hon. James har utmanat er. Ledare mot ledare.
Jag tar emot flytvästarna men innan jag hinner säga emot har Andrea gått iväg igen. Jag går fram till Gideon.
- James har utmanat oss. Jag vet inte riktigt hur du står till att paddla kanot med tanke på…, ja, du vet.
Gideon och jag tittar bort mot James. Han står redo och ger oss en min som avslöjar att han väntar på oss.
- Du behöver inte. Vi kan göra walk over, säger jag.
Han lägger armarna i kors och biter sig i läppen. Sen suckar han.
- Så länge jag har flyttväst så går det nog bra, säger han och tar en utav dem ifrån mig.
Jag tittar förvånat på honom men följer hans exempel och tar på mig den andra. Gideon sätter sig i kanoten och jag ställer mig i andra ändan för att skjuta ut den en bit ut i vattnet så att det blir lättare att paddla. I andra kanoten sitter James och Albus står redo att skjuta ut deras. Angus räknar ner och racet börjar. Jag använder all min kraft till att trycka ut kanoten på lite djupare vatten och hoppar sen i kanoten. Den vinglar till och jag kan se hur Gideon stelnar till. Men vi hamnar inte i vattnet. Bakom oss hör vi hurraropen ifrån de andra och vi paddlar som vi aldrig paddlat förut. Det har börjat blåsa och varje gång vinden sveper förbi och vår kanoten att vingla till märker jag hur Gideon rycker till. Trots att jag inte kan se hans ansikte vet jag att han har panik. Men det är försent att avbryta nu. När vi rundar bojen ligger vi lite efter James och Albus. James ansikte är förträngt i en grimas och jag kan se hur han använder sig utav all sin kraft. Han vill verkligen vinna. Men det vill jag också.
- Kom igen Gideon. Lite till! ropar jag.
Och det verkar som att mina ord fick honom att lägga in en ytterligare växel, för på bara några paddeltag är vi i kapp bröderna Potter. Vi ser mål. Vi ser alla som väntar på oss. De ser spänt på oss. Vilka kommer vinna? Mina armar värker men när jag tittar mig omkring har vi, utan att jag ens märkt det, kommit förbi James och Albus. Nosen på vår kanot slår mot sanden och vi står still. Vargarna hurrar och skriker av lycka. Vi vann. Jag klättrar fram till Gideon och drar upp honom i stående position. Hela han skakar och jag omfamnar honom hårt. När jag gör det känner jag hur han sakta lugnar ner sig.
- Vi vann. Du gjorde det, viskar jag.
- Bara för dig, viskar han tillbaka.
Vi släpper taget om varandra och vargarna kommer och omringar oss. Vi kramas och applåderar. Nu förstår jag varför James är så tävlingsinriktad, att vinna känns otroligt bra.

James
Eldens rök stiger upp mot den mångfärgade himlen. Solen håller på att gå ner och runt hela lägret ligger lukten av grillad korv och rök. Angus har precis hållit tal där han gratulerade vargarna till vinsten. En vinst som bara var ett par meter ifrån att vara min och björnarnas. Men Tess och Gideon satsade allt. Jag har nog aldrig sett Tess så fokuserad. Det är min tjej det. Hon har inte slutat le sedan vinsten. Gideon däremot, det är någonting som är fel med honom. Han sitter rakt framför mig på andra sidan av eldstaden, vilket innebär att jag kan se honom tydligt mellan de flammande lågorna. Gideon ler inte och är det någonting som alla vet att Gideon ständigt gör så är det att le. Sedan vi var små har han alltid haft det där breda smilet på läpparna men nej, inte ikväll. Han sitter bara och tittar rakt in i elden. Om jag tittar lite noggrannare ser det nästan ut som att han ser lite panikslagen ut. Gideon måste ha känt på sig att någon tittade på honom för hans blick lämnar elden och tittar rakt på mig. Jag hade rätt. Hans ögon är fulla av panik. Panik som jag skulle känna igen vart som helst. Samma panik som den där dagen. Nej, jag vill inte tänka på det nu. Det blir Gideon som bryter ögonkontakten. Han tar ett djupt andetag och ställer sig upp för att gå men i samma sekund räcker Angus fram en gitarr till honom.
- Du kan väl göra oss den äran och sjunga för oss som avslutning, säger han.
Gideon tvekar ett par sekunder men tar sedan gitarren och sätter sig sen ner igen. Han harklar sig och drar fingertopparna över strängarna.

I natt jag drömde något, som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.
Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt på rad.
Så skrev dom på ett konvolut, och reste sig och sa:

Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.
Och ingen känner längre till det ordet: Militär.

Det känns som att jag tappar hakan. Orden som kommer ur hans mun låter, till min förvåning, bra. Albus lutar sig över Tess och ser lika förvånad ut han.
- Visste du att han kan sjunga? viskar han.
Jag skakar på huvudet.
- Nej, det visste jag inte. Han har aldrig berättat det för mig.
Tess flätar samman min hand med hennes.
- Det är nog mycket som ni inte vet om varandra längre, säger hon lågt och lutar sig mot min axel.
Jag tittar ner på henne i ett par sekunder och sedan på Gideon igen.

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog.
Och alla drack varandra till och dansade och log.

I natt jag drömde någonting som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.
I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.

När Gideon sjöng var det som om hela lägret höll andan. Stämningen gick från pratglad till rofylld. Det här är en av orsakerna till varför jag ville komma tillbaka hit till Cannock Chase. Stämningen som skapas med hjälp av en gitarr och en lägereld, det är en stämning som inte riktigt går att beskriva. För mig är det en del av min barndom. Ett av de sommarminnen som jag kommer berätta för mina barn. Men jag är fortfarande förvånad över att Gideon kan spela och sjunga. Angus ställer sig upp och säger att det nu är slut på det roliga och dags för att gå upp till respektive stuga. Som vanligt gör jag och Tess sällskap upp för backen. Runt omkring oss springer ungdomar i kapp eller planerar vad de kommer hitta på imorgon. När jag tittar mig över axeln, ner mot början på den lilla backen, kan jag se hur Gideon och Allison står och pratar med Angus. Allison står nära sin bror och Angus har en hand på Gideons axel. De pratar om någonting.
- Vad är det med Gideon? frågar jag Tess och nickar neråt.
- Angus berömmer väl hans sång. Det var verkligen fint.
- Hm, kanske det.
Men något säger mig att det är något annat som det hela handlar om. Och jag är också säker på att Tess vet vad det handlar om.

Läser självklart fortfarande! Det här är lika bra som vanligt, du har verkligen en talang med orden - sådant flyt så man blir avundsjuk!

Längtar massor till nästa kapitel, kram!

du snodde mina ord!! Sphimöa braa!

Kommer aldrig att sluta läsa
Superbra. Vill veta vad som händer nu!

Bra!!!!!

Längtar tills nästa kap.
Bara en fråga: kommer du skriva om när det kommer tillbaka till hogwarts eller tar det slut när deras sommar är slut?

Hej alla läsare, jag kommer ta en paus ifrån den här ff:en.

Just nu känner jag inte någon lust att skriva på den här historien, där av de långa "uppehållen" mellan kapitlen det senaste. Och eftersom jag vill att ni ska få läsa något som är bland det bästa, och inte bara läsa någonting som jag bara har rafsat ihop för att få ut ett kapitel, så behövs den här pausen.

Detta betyder inte att jag aldrig kommer lägga ut ett kapitel här igen men det kommer dröja ett tag. Kramar!