~ [Private Roleplay] ~

"Nja, du åker bara fast om någon bestämmer sig för att ange dig, jag tror inte att dina kunder skulle göra något sådant." Fortsätter han och missar att nämna sig själv, och andra. Fast han vill inte göra det. "När det gäller att bli sjuk kommer jag ändå behöva göra uppgifter eftersom jag inte vill halka efter." Bortförklarar han snabbt.

(Ska sova. )

(natti natti kära du ♥)

"Säg inte det. i min bransch har människor en tendens att svika än fortare än man tror, men å andra sidan så får man kickar av riskerna" skrattade Sebastian "Man kan plugga om man är sjuk med" sa han enkelt

"Möjligtvis, jag tänkte bara utifrån att Alex klarat sig så länge som hon gjort. Men jag måste erkänna att du verkar vara finkänsligare än hon." Säger Christian och lägger Sebastians uttalande på minnet. Det är bra fakta. "Självklart, men jag kan lika gärna plugga i skolan." Svarar han lätt.

"Ja jag antar att jag låter känslorna komma ivägen lite väl mycket ibland" sa han och ryckte på axlarna "Men o andra sidan, säljer jag inte till en 15 åring idag är det någon annan som gör det i morgon" sa han och log lite sorgset "Ja det kan man nog, som sagt var itne plugga min grej" skrattade han

"Det är bättre än att hota folk till döds med trasiga flaskor." Mumlar Christian osammanhängande för sig själv. Alkoholen tar ut sin rätt när hans sinnen verkar en aning långsammare än vanligt. "Måste erkänna att det är ett bra sätt att försörja sig på." Fortsätter han och dricker en klunk av kaffet. Det måste få igång honom i sinom tid.

"Ja det kan jag hålla med om" sa Sebastian och tittade på honom "Inte för att jag vet varför man vill hota människor med flaskor" sa Sebastian och skrattade sedan "Ja pengarna är inte fel" sa han leende

"När man inte får riktigt som man vill går vissa till överdrift för att det ska bli som de planerat." Säger Christian och tänker på Alex som kommit ur blodig ur baren den kvällen men med pengar i fickan och enligt henne bara några "smärre" skador. "Det är väl så Alex får det hela att gå runt." Christian biter sig i kinden när han tänker på Alex men försöker skjuta bort tankarna.

Sebastian skrattade åter "rädda människor kan lättare förråda än för det har inget att förlora" sa Sebastian eftertänksamt. han visste inte om han sa det till sig själv eller Christian.
"Ja hon är lite speciell" sa Sebastian och blinkade roat med ena ögat mot Christian

Christian lyssnar på det första men bestämmer sig för att inte svara på det. Han finner ingen anledning, det verkade mest vara något sorts råd. Hur han än uppfattar det så tror han iallafall att det är något sådant.
"Kan man säga." Svarar han dock på det andra och Christian kan inte låta bli att le åt att han inte är den enda som faktiskt tycker det. Fast han tycker det är ganska bra ändå.

"Jag måste fråga ur det kommer sig att ni umgås?" frågade SEbastian och log oskyldigt "Ni är inte direkt lika och ja ni verkar inte vara dem som vanlightvis skulle umgåtts" sa han undrande