Vad gör vi här?

Sebastian log sedan, han bestämde sig för att låta mannen som kallades Dumbledore förklara och ta reda på det han kunde. han tänkte själv se vad Skottland Yard hade att säga, som Ciels butler hade han mycket makt över dem. men han hade inte sett någon stad i närheten. han undrade hur långt bort från London de var? Han gick ut till dem andra igen, han log enkelt mot dem och tog sedan en tallrik mat, han gjorde det mest för att han något att göra. han blev dock snart besviken. maten var ganska tråkig och han funderade på om han skulle börja laga sin egna mat?

Natasha tittade på tavlorna. Men hennes blick riktades snart mot en underlig fågel i rummet.

Klaus studerade människorna som åt i ögonvrån, han förstod inte hur de kunde lita på maten - den kunde vara förgiftad eller liknande. Nog för att det skulle vara väldigt fegt och amatörmässigt.
Han var inte känd för sitt tålamod, snarare tvärtom. Han hatade att vänta, det var det värsta som fanns för tillfället. Det gjorde honom alltid på sämre humör som slutade med att någon dog.

Sebastian märkte att Dumbledore var på väg hit åt så fort han satte foten på trappan och han väntade en stund innan rektorn kom upp på rummet och log mot dem.
"Jag ser att maten var till belåtenhet." sa han och såg bara på dem "Som jag sa tidigare är jag inte säker på varför ni är här men jag försöker ta reda på det. jag ugglade ministeriet så vi får se när de kan tänkas svara" sa rektorn och såg på de alla.
"Under tiden får ni bo här på slottet, jag ger er ett eget rum där ni alla kan sova i. det kallas vid-behov-rummet" sa rektorn och gav dem en karta och instruktionerna på hur de skulle öppna det

Han höjde ögonbrynen då Dumbledore trädde in i rummet och berättade för dem om situationen. Han kunde inte tro på det, varför skulle han? Han litade inte på någon, efter tusen års erfarenhet visste han att det inte fanns något som kallades för förtroende, inte heller kärlek.
Han skulle i alla fall drick blod, det hade han bestämt. Gubben skulle inte stoppa honom, det var omöjligt. Om Klaus ville ha blod, tog han blod. Oftast var det ju mer underhållande i fall någon såg på medan han gjorde det. För att se den ynkliga människans uttryck medan personen dog i händerna på honom.

Gubben återvände mitt under Laxus måltid och sade hur allt låg till. Han förstod inte så mycket av ord som "ministeriet" men var väl bekant med "logi" och "sovplats" så han slängde bort det tomma kycklingben han nu höll i handen. När benet träffade silvertallrikarna skramlade det till, sedan reste han sig upp och snappade pappret med instruktionerna ur Dumbledores händer.
"Tack, det var vänligt." Sade han innan han gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Snabbt tog han sig igenom slottet och stirrade ned några ungdomar som med förbryllade blickar glodde på honom. När han kom till den tomma tegelvägg som instruktionerna anvisade så gick han tre gånger fram och tillbaka medan han önskade sig någonstans att bo. När han återigen öppnade ögonen visade sig en dörr, han vred om handtaget på dörren, öppnade den och steg sedan in. Inne i rummet fanns nu bara en säng men han antog att det skulle bli fler när de andra dök upp, roat tog han av sig sin överrock och slängde den över en ensam stol. Därefter lade han sig i den ensamma sängen och funderade. Vilka var alla? Förvisso fanns några riktigt heta flickor i sällskapet men det kunde han inte tänka på nu, eller kunde han? Skulle han bara följa med strömmen utan att göra något åt det här? I hans värld lät det orimligt, det är alltid bäst att göra det mesta själv om man är tillräckligt stark för det då det med större säkerhet blir gjort då. Det här var klurigt men han skulle kunna gå de närmsta dagarna utan att göra så mycket väsen om sig? Det skulle vara bra, iaktta och sedan slå till om det skulle behövas. Så länge han inte röjde för mycket information om sig själv så skulle allt ordna sig till det bästa, förhoppningsvis.

Sebastian bestämde sig för att gå till rummet så fort han fått med sig en katt. han hittade snart en och snart öppnade han rummet som kallades vid-behov-rummet och gick in. han granskade den andra mannen som var där inne men sa inget utan satte sig bara ner på sin säng med katten i famnen. han tog fram blocket som han hade i fickan och började skriva ner sina alternativ för att ta sig hem. han såg dem inte som många, ja faktiskt inga alls, utan han stirrade på pappret. han såg åter ut genom fönstret och funderade på vad som skulle hända om Ciel faktiskt dog när han var borta? pojken var inte direkt den som klarade sig själv. han strök katten över pälsen

Klaus försvann så snabbt som möjligt ut från kontoret och in i en flock vimlande elever. Han log elakt medan han grabbade tag i närmaste oskyldiga flicka som han hittade och drog henne med sig igenom en av dörrarna till ett förråd.
"Var tyst och still", beordrade han, genast blev hon stel medan hennes mun rörde sig i försök att få något ljud därifrån - utan resultat.
Hon såg ytterst rädd ut, skräckslagen till och med. Hon såg ut att vara sexton eller sjutton, inte för att han brydde sig. han ville endast ha hennes blod.
"Seså sweetheart", sade han och strök henne över kinden. "Var inte rädd."
Han log roat innan han begravde tänderna i hennes nacke.

Natasha gick mot rummet och suckade.
Hon lutade sig mot väggen.

Sebastian gav upp att inte säga något han såg på mannen som fanns i rummet.
"Vem är du?" frågade han enkelt, Sebastian tänkte ta reda på så mycket han kunde om personerna han nu skulle dela sovplats med. han kände hur vampyren hade börjat äta, han kände doften av blod. något som han undrade var om tjejen faktiskt skulle dö eller inte. han kanske skulle kunna ta hennes själ då